Visst har också föräldrar ett ansvar

Utbildningsminister Gustav Fridolin (MP) fortsätter linjen från sin företrädare Jan Björklund (FP). Häromdagen gick han ut i DN och klart och tydligt lyfte fram föräldrars ansvar för barnens skolgång, “Föräldrarna har attitydproblem”.

Utbildningsministern  kritiserar föräldrar som tar sina barn ur skolan för att åka till exempelvis Thailand på semester. ”Jag har svårt att förstå hur man tänker då”, säger han till tidningen.

Frågan om föräldrar ska kunna åka på semester mes sina barn när det är billigare kommer upp i ibland. Vad är viktigast? Möjligheten att få en prisvärd semester eller att elevernas rätt att få en bra undervisning. Fridolin understryker att  rektorerna ska känna att de har rätt att säga nej till föräldrar som ber om ledigt för sina barn mitt under terminen.

Vi noterar att Gustav Fridolin låter väldigt lik Jan Björklund när han talar om att finns det ett ”kulturproblem” i Sverige. Att skolan är nedvärderad och” det stora problemet ligger hos föräldrarna, som måste bli bättre på att visa sina barn att den är viktig”.

Han säger: “Skolan är kanske det viktigaste och svåraste arbete som eleverna kommer att göra under sina liv. Att ständigt prioritera annat är helt fel signal både till ens egna barn och andras.”

 

Kommentarer (6)

  1. sören holdar skriver:

    Jag anser att problemen ligger även INOM skolan. Varför tex använda sig av omskrivningar som “lärande” och “synligt lärande”, om “förmågor”? Istället för att tala om “kunskaper”, veta vad man “lärt” sig och om att “tillämpa sina kunskaper”.
    Varför haka upp sig på klassrumsmöbleringar och tekniska hjälpmedel (allt från blyertspenna till datorer och moln) istället för på arbetsro och inlärning de facto?

    Mitt svar är att då blir det genast kritiskt eftersom möjligheterna till eufemistiska omskrivningar minskar med kvadraten på hypotenusan.

    Jag fick en gång frågan varför jag inte hade “roliga timmen”. Svaret var för att vi har roligt jämt. Följdfrågan blir Man kan väl inte bara ha roligt i skolan. Svaret blir. Nej, men utan lust blir det vare sig ut- eller in-lärt.

  2. Jan skriver:

    Hej! Jag är lärare. Vissa föräldrar till barn på min skola “kräver” gång på gång att deras barns prov blir omrättade. De “kräver” fler C och A poäng åt sina barn och påstår att jag är inkompetent i min bedömning.
    Innan proven återlämnas måste nu flera lärare kontrollrätta barnens prov för att säkerställa att de är helt korrekt och lika bedömda.
    Ändå hjälper det inte, föräldrarna klagar ändå och kräver att vi rättar oss efter deras åsikt. Det börjar blir riktigt sjukt. Dessa föräldrar litar inte på oss lärare, lyssnar inte på rektorn och beter sig precis som de bortskämda ungar som de uppfostrar.
    Jag har fått nog. Jag lämnar snart skolans värld. Jag kan inte bedriva någon vettig undervisning längre. Jag har älskat mitt job och jag vill lära ut så mycket som möjligt till mina elever (de flesta är helt underbara), men föräldrarna måste låta oss göra vårt jobb, för det kan lärarna bäst! Föräldrarna borde stödja sina barn att klara upppgifterna, istället för att klaga på lärarnas bedömningar.

  3. Bosse Elftorp skriver:

    Äntligen tar någon upp föräldrarnas roll i skolan. Då tänker jag inte först på semesterresor utan på att: Om mina elever har gjort läxan, är det föräldrarnas förtjänst, om barnen har gymnastikkläder, är det också föräldrarnas förtjänst (jag är lågstadielärare) och omvänt. Sådant är viktigare för deras barns skolgång än att fundera på om det är till polisen eller skolverket man ska anmäla lärarna till. Det är alltså en attitydfråga till skolan, barnen och sig själva

  4. Sonja Andersson skriver:

    Självklart har föräldrar ett stort ansvar för sina barns/ungdomars skolgång. Pratar man dåligt om skola och lärare och tar semester när det passar, så visar man sina barn/ungdomar att skolan inte är värd något. Utbildning är det viktigaste våra barn/ungdomar kan få med sig i livet. Struntar man i skola/utbildning, så får man svårt att hitta arbete och ett bra liv. Många föräldrar skyller barnens/ungdomarnas misslyckanden i skolan på lärarna. Skolan/lärarna servar alldeles för mycket idag! Och får sura och otrevliga beskyllningar av föräldrar som tack. Ställ krav! Man måste vara i skolan och arbeta med sin utbildning!! Många vill ha betyg utan att göra någonting och utan att vara i skolan! Utan skolgång och arbete i skolan; inget betyg! Och då blir det helt plötsligt lärarnas fel!!!???? Skärpning!! Jag tror Sverige är det enda land i världen där lärare behandlas dåligt och där lärare måste ge service till allt och alla! Jag har besökt många länder och många skolor världen över och aldrig sett sådan respektlöshet mot lärare någon annanstans än här i Sverige! Läraren är detaljstyrd och får inte göra sitt jobb utan måste sitta och lyssna på själviska föräldrar som skyller ifrån sig på skolan och kräver att skolan ska göra allt som de själva egentligen ska göra.De är föräldrar och har föräldraansvar för sina barn! Det kan man aldrig överlåta på någon annan! Vi i skolan ska undervisa, vara lärare och handleda elever. Jag är förälder åt mina barn men inte åt andras! Mitt yrke är att vara lärare och inte allmän spottkopp!! Tur att det också finns bra och fina elever och föräldrar, annars skulle man aldrig stå ut!

  5. Jenny skriver:

    @Sonja, tyvärr är det inte bara i Sverige. Samma beteende återfinns iaf i Spanien (Galicien, där jag är god vän med flera lärare) där ifrågasätts lärarna av föräldrar på liknande sätt som här (och pga den ekonomiska krisen har dessutom deras löner sänkts (!) i två omgångar)

  6. Stella Sjögren skriver:

    Det finns en lic.avhandling som heter “Rätt betyg för vem?”, skriven av Larissa Mickwitz. Den är välskriven och tankeväckande. Läs den, alla ni som intresserar för skolan i någon form.
    För övrigt finns det teorier kring detta med intrång i lärares autonomi. Fenomenet kallas heteronoma krafter och kan handla om till exempel föräldrars krav. De heteronoma krafterna urholkar lärares autonomi. Så kravet att lärare ska lämnas ifred i sitt jobb, både av föräldrar, elever och andra, är ett helt rimligt krav. Men när skolan blev en marknad där föräldrar ser sig som kunder, är det följdriktigt att de ser det som sin rätt att få den produkt de har betalat för: telningarnas höga betyg. Kan lärarna inte leverera det, är det lärarnas fel. Det är helt logiskt.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)