Viktigt riksdagsbeslut om tidigare betyg

På tisdagen röstade riksdagen igenom att betyg från årskurs sex kommer att införas i våra svenska skolor, “Nu blir det betyg från sjätte klass“.

Beslutet välkomnades av Lärarnas Riksförbund som omedelbart när omröstningen avslutats skickade ut pressmeddelandet “Tidigare betyg ger bättre kunskapsuppföljning“.

I Dagens Nyheter skiver Johannes Åman en lite tvetydigt oklar text, “Betyg: För en värld som inte är perfekt” där han jämför med fängelse och menar att betyg har negativa effekter för lärandet:

“System är fyrkantiga och påverkar ofta individer i en annan riktning än den avsedda. Brottslingen som sätts i fängelse behöver inte alls dra slutsatsen att brott är orätt. I stället kan hans kriminella identitet stärkas och fängelsetiden ge honom nya kontakter inom den undre världen.”

Ändå är Åman positiv till betyg, som det minst onda alternativet, eller hur man nu ska förstå det? Han menar att betyg:”säger inte allt men ändå något som är relativt tydligt: Vad du gör får konsekvenser.” 

Ett betydligt mindre passivt synsätt på betyg har (föga förvånande) en lärare som använder betyg i undervisningen för att nå resultat. Vi läser ett inlägg på Johan Kants blogg, “Betygsfrågan på gång igen“.

Kant är numera biträdande rektor på Vikingaskolan i Haninge, men han undervisar också. Han reagerar mycket starkt på den artikel som fanns i just DN på måndagen – den dag som man trodde att betygsfrågan skulle avgöras i riksdagen. Nu tog det endag extra att hinna fram till ett beslut. (Tyvärr hittar vi ingen länk till den DN-texten.)

Kant skriver:
“Aldrig verkar den eviga betygsfrågan sluta diskuteras. Idag (20/12) i Dagens Nyheter (DN) är det ett reportage om hur experter dömer ut betyg i sjätte klass. Anledningen är att regeringen idag förväntas ta beslut om betyg från årskurs 6, med start hösten 2012. Men varför denna artikel? Varför skriver DN över huvudtaget om detta? Varför denna expert? Och har han rätt?
DN:s syfte är dolt i dunkel, varför vinkla artikeln på detta sätt? Vad är det man vill säga? Finns det något nyhetsvärde i detta eller vill man bilda opinion mot betyg? Vilka ungar har man intervjuvat? Medelklassbarn från en innerstadsskolan. Vem har skrivit artikeln? Lenita Jällhage – vad vill hon ha sagt?
I vanlig ordning är det Christian Lundahl, docent i pedagogik vid Uppsala Universitet, som står som expert och gör sig till tolkningsföreträdare för hela skolan.”

I DN-artikeln står det att Lundahl poängterar att Sverige i ett europeiskt perspektiv sätter betyg relativt sent men trenden i Europa under det senaste decenniet är att senarelägga betygsättningen och komplettera eller ersätta betyg med deskriptiva omdömen. Johan Kant reagerar väldigt negativt på att Lundahl påstår att betyg “kan ha” en avsevärd negativ effekt för lärandet.

“Jag håller verkligen med Christian Lundahl när det gäller återkoppling (feedback) till eleverna, det är direkt avgörande för en positiv inlärning. Återkoppling på vad det är eleverna har gjort, vilka mål läraren bedömer eleverna har uppnått och hur de ska jobba vidare för att förbättras. Men när Lundahl menar att betygen har en viktig funktion som urval till andra utbildningar, väljer han att se det som betygens enda verkliga syfte. Det är som om den gamla vanliga betygsmotståndardiskussionen kommer fram, betygens syfte är att sortera. Vilka betyg? Det relativa betygen – ja! Hade ingenting med kunskap att göra, för det spelade ingen roll vad du kunde, en viss procent skulle ändå ha ett visst betyg.Relativa betyg sorterade – det var dess syfte! Sverige har idag ett unikt betygssystem. Det finns inget annat land i Europa som har ett betygssystem som lever upp till de krav som ställs för formativ bedömning.”

Kant finner det otroligt att Lundahl inte skulle känna till skillnaden mellan det svenska bedömningssystemet och övriga Europas bedömningssystem.

“Lundahls åsikter och agerande är ideologiskt och kalkylerande. Lundahl har ‘rätt åsikter’, ‘rätt ideologiska åsikter’ för att göra karriär. Man ska tycka att betyg är skit. Man ska tycka att det är taskigt mot eleverna att ge betyg. Man ska tycka att det är eleverna som får skulden och på vars axlar bördan av prestation läggs när inte betygen infinner sig. Man ska tycka att det ska vara kul att lära sig i direkt polarisering till betygssättning. Man ska tycka att man gör detta jobb, kämpar och står på barrikaderna för elevernas skulle – för man är en sann humanist, en fin människa. Man åker runt och föreläser som den gode pedagogen, som sprider sin ideologi och visar att upp den sanna humanistens ansikte – byggt på evidensbaserade studier.”

Vi citerar Kants avslutning som verkligen nitar poängen:

“Men aldrig någonsin har dessa superpedagoger satt sina vackra lågskor i en nedsliten skolbyggnad med dålig standard och skrikiga ungar. Men aldrig någonsin har dessa superpedagoger jobbat i flera år med bedömning i förhållande till elevtexter och i klassrumssituationer. Ändå kan de göra sig till tolkningsföreträdare för en hel lärarkår. Det stinker anser jag. Nej säg som det är, det handlar inte om att hjälpa skolan och lärarna. Det handlar om att göra karriär, tycka rätt och inom ungefär två års tid bli professor i pedagogik. Men vad kommer det att hjälpa svensk skola – inte ett dugg!”

Nu gick riksdagen på Kants och lärarnas linje och sa att betyg ska sättas från sjätte klass. Vi får hoppas att fler elever känner att de får tidigare vägledning och insikt i hur deras kunskapsinhämtning utvecklas. Den panikartade plugghysterin som sätter igång tre terminer innan man slutar grundskolan kan inte ha varit nyttig.

Ingen tror väl på allvar att någon kan läsa ikapp det man missat under det tre sista terminerna i högstadiet? Ändå är det just så som det har fungerat när betygsovana elever plötsligt inser att de måste klara sin utbildning och betygen.

Därför är tisdagens beslut av godo för skolan och för dess elever. Men vi kan vara säkra på att debatten om betygen kommer fortsätta. Den verkar aldrig ta slut…

Lämna en kommentar

  • (will not be published)