Vi behöver en mer nyanserad betygsdebatt

Betygsdebatten i Sverige tycks aldrig kunna lämna ett läge där själva betygen är problemet och där inte mycket kraft ägnas åt hur betygen ska fungera bättre i skolan. Det är en mycket förvirrande debatt, eftersom det sällan hörs balanserande röster.

Vissa talar om ett pedagogiskt etablissemang där betygsmotståndet finns inbyggt, andra talar om betygens sållningsmekanism  och risk för negativa inverkan på elevernas självbild och därmed på deras förmågor och resultat. Den senare hållningen har haft stor plats i debatten.

Men nu har vi ändå betyg i skolan och båda föräldrar och elever vill ha dem kvar.  79 procent av föräldrarna anser att betygen har en klart motiverande effekt när det gäller deras barns prestationer i skolan. (Föräldrars syn på det svenska betygssystemet, 2007)

Varför ägnas då inte mer tid åt att diskutera detta och att försöka få betygen att fungera bättre?

En av dem som flitigt varit ute i debatten är Johan Kant, rektor och tidigare SO-lärare som bland annat skrivit boken ”Yrke: Lärare”. Han kritiserar ett betygsmotstånd som han menar finns i den svenska lärarutbildningen.

I ett blogginlägg som lades ut nyligen så uppmärksammar Johan Kant att allvarlig kritik riktas mot den rapport som beställdes av regeringen som en slags kartläggning av betygsläget, både nationellt och internationellt. Det är  Vetenskapsrådet som gett ut en delrapport 2015 från Skolforsk-projektet författad av några forskare som visat intresse för betyg i skolan, med titeln: ”Betygens geografi. Forskning om betyg och summativa bedömningar i Sverige och internationellt”.

Den sansade och balanserade betygsexperten Per Måhl har läst rapporten och kritiserar den nu i en grundlig genomgång som skickats till Skolforskningsinstitutet, Skolkommissionen, Skolverket, Skolinspektionen, Utbildningsdepartementet, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet och Skolledarförbundet.

Det offentliga Skolsverige är således fullt informerade. Frågan är nu om något kommer att hända? Det borde det.

Av Per Måhls granskning framgår att kapitlet om betygen har stora metodologiska brister. Dessa brister sammanfattas sålunda:
“1. Det  framgår  inte huruvida  de  betyg  som  avses  är  norm-­ eller  kunskapsrelaterade.
2. Det  framgår  inte huruvida  de  betyg  som  avses  är  uppgiftsbetyg  eller  terminsbetyg.
3. Det  framgår  inte  huruvida  de  betygssatta uppgifterna är utformade enligt Mätmodell  eller  Kunskapsstandardmodell.
4. Termerna summativ och  formativ bedömning  används  på  ett värderande  sätt.
5. De  ingående  studierna  ger  inte  stöd  för  slutsatsen  att  betyg  generellt   får  negativa  effekter  för  yngre  och  lågpresterande  elever.
6. De  ingående  studierna  ger  inte stöd  för  slutsatsen  att  effekter av  betygssättning  varierar  med  ålder  och  prestationsnivå.
7. Rapporten  är  inte  anpassad  till tidigare  forskning på  området.”

Per Måhl påpekar att eftersom slutsatserna har rönt uppmärksamhet i och utanför skolan och riskerar att få konsekvenser är det angeläget att peka ut bristerna.

Det kan man hålla med om.

Johan Kant har länge kritiserat betygsmotståndet inom lärarutbildningen och menar att man för att göra karriär inom den pedagogiska sfären måste vara betygsmotståndare.

”Om du visar dig positiv till betyg stoppas du i din karriär. För att visa att du står för betygsmotstånd och därmed slipper bli utfryst förväntas du göra ett visst antal utspel i debattinlägg, artiklar, uttalanden eller böcker.”

Det är en förskräckande tanke om han har rätt. Tyvärr har det inte framförts något vederhäftigt som motsäger hans hårda kritik.

Johan Kant skriver följande mot slutet av sitt blogginlägg:

”Ska svensk skola någonsin resa sig och bli en verksamhet som vilar på forskning och beprövad erfarenhet behöver verkligen forskningen SKÄRPA sig! Och myndigheter och politiker börja reagera och agera.”

Det borde fler hålla med om. Jag undrar vad Skolverkets sansade och kloka generaldirektör Anna Ekström, säger om denna kritik från Per Måhl, som haft uppdrag som just betygsexpert på Skolverket? Tar hon intryck, och kommer det leda till någon insats från Skolverkets sida? Eller kommer Utbildningsdepartementet agera och granska om, och i så fall hur, tendensiös pedagogisk så kallad betygsforskning tillåts fortsätta?

Vi behöver en mer nyanserad debatt om betyg, en debatt som utgår från verkligheten där betyg finns och används och helst ska kunna fungera ännu bättre. Den är en debatt som såväl skolans elever som lärare skulle stärkas av.

Kommentarer (4)

  1. Lars Jonsson skriver:

    Det här var lite udda. Johan Kant påstår alltså helt tvärsäkert att den som är positiv till betyg stoppas i sin karriär???! Hur skulle det gå till, kan man undra.

    I mina öron låter detta som paranoida vanföreställningar som på intet sätt för diskussionen framåt. En enkel tumregel, särskilt om vi vill ha en “nyanserad” diskussion, är väl att konspirationsteorier ska betraktas som falska tills motsatsen bevisats.

    Men Zoran Alagic tänker alltså lite annorlunda. Eftersom ingen har motbevisat konspirationsteorin kan den fritt spridas vidare.

    • Zoran Alagic skriver:

      Johan Kant kan säkert svara för sig, jag vill bara poängtera att det gäller att läsa min formulering noga: “Det är en förskräckande tanke om han har rätt. Tyvärr har det inte framförts något vederhäftigt som motsäger hans hårda kritik.” Om han har rätt alltså. Det är väl där man ska börja. Att diskutera sakfrågan utifrån empiri och inte ideologi. Just detta är väl Kants poäng. Det är svaga argument när det talas om konspirationsteorier. Sådana bör och kan faktiskt avfärdas med saklighet.

  2. Pär Engström skriver:

    Lärarnas riksförbund framföde, via Anders Almgren, den 11 feb. 2015, att det är “ett obegripligt politiskt fokus på tidigare betyg” och hänvisade bla. till John Hatties metastudie om att tidiga betyg ger marginella effekter.
    Sist i artikeln hänvisades till Zoran Alagic.

    Har lärarnas riksförbund samma hållning idag som man hade för ett år sedan vad gäller betyg i årskurs 4?
    Det är lite svårt att hänga med vad olika parter står.

    Nu är det så att när betyg ska sättas och hur många gaderingar betygen ska ha samt på vilken grund (relativ, kunskapsrelaterad eller annan grund), bestäms på en politisk nivå. Frågan blir då om lärare, lärarförbund, forskare, lärarutbildare och andra inblandade helt ska avsäga sig en egen tanke om betyg och endast följa den politiska betygsvind som för tillfället blåser starkast – eller ska man skriva som Anders Almgren gjrode förra året och ha en egen synpunkt – som dessutom tycks vara grundad i forskning? Eller tillhör Anders Almgren den grupp av ´betygsmotståndare som Johan Kant så ivrigt ha skrivit om i 8-9 år på sin blogg?

    • Zoran Alagic skriver:

      Blogginlägget handlar inte om när betyg ska ges. Det handlar om att vi behöver få ett mer nyanserat och sansat samtal kring betyg. Och inlägget uttrycker också en oro över att det finns en politisering av betygsfrågan, som enligt Johan Kant syns redan i lärarutbildningen. När betygsexperter som Per Måhl nu riktar hård kritik mot en rapport som tagits fram av flera betygsforskare så finns det anledning att lyfta behovet av vetenskapligt förankrade underlag.

      Det står inte på något sätt i motsättning till det Anders Almgren sagt. Lärarnas Riksförbund tycker det har varit för stor fixering vid när betyg ska ges, istället för att fokusera på att utveckla betygssättningen. Förbundet menar att istället man först ska utvärdera de förändringar som gjorts innan man talar om att nya reformer av betygsystemet.

      Lärarnas Riksförbund har inte ifrågasatt att betyg används. Det är ett användbart verktyg – och en viktig del i lärarnas arbete.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)