Våldet i skolan allvarligare men kan minskas

En debattartikel i måndagens Göteborgs-Posten är väd att lyfta fram. I “Våldsspiralen bland unga kan brytas” skriver psykologen Christer Olsson att våldet bland unga inte har ökat, men att det har blivit brutalare. Han ger flera exempel på oroande händelse i svenska skolor under året.

Olsson menar att  familjen, vuxna i barnens närmiljö och skolan har ett ansvar att tillsammans tackla problemet. Men då kan man inte fortsätta att spara in på skolpersonalen.

“Efter att under många år ha följt de här frågorna i praktiken och genom undersökningar av olika slag, inte minst Brottsförebyggande rådets, slår jag fast följande:
* Våldet, räknat på antalet misshandelsfall, har inte ökat nämnvärt på våra skolor under det senaste decenniet. Det har heller inte minskat.
*Våldet har blivit brutalare, sparkar liksom tillhyggen, som till exempel knivar, har blivit vanligare.
*Brutaliteten har gått ned i åldrarna.
*Flickor slåss alltmer på samma sätt som pojkar.”

Christer Olsson påpekar att det handlar om barn-skolelever-tonåringar, “vilket inte skall förleda någon att tro att våldsproblematiken i vårt samhälle är störst i dessa åldrar”. Han är dock är övertygad om att förändring av uppväxtvillkoren för de ungdomar som riskerar att utföra våldshandlingar, är det säkraste sättet för att på lång sikt komma åt våldsproblemen i samhället.

“Om inte den uppåtgående våldsspiralen bryts så kommer vi, förutom kameraövervakning, inom en handfull år låta eleverna passera säkerhetskontroller innan de släpps in i skolans lokaler. Vi får arbeta med metalldetektorer, för att kontrollera elevskåp. Patrullerande vakter blir regel och inte undantag.”

Lösningen är att  vuxna människor, i barnens närmiljö, hjälper till att bygga positiva sociala relationer. För skolans del är uppgift är att vara lärande och att utveckla barn i demokratiska värderingar påpekar Olsson. Den kan påverka elever i rätt riktning så att de senare i livet kan fatta bra beslut. Grunden för detta är att skolans psykosociala arbetsklimat fungerar. 

Artikelförfattaren slår fast att: “När makthavare, oavsett politiskt block, talar om den svenska skolan, så skall den bli Europas bästa. Ibland världens bästa. Samtidigt har kommuner under de senaste åren sparat genom att minska på antalet skolkuratorer, speciallärare, skolvärdar och annan skolpersonal. Den personal som är kvar får en allt svårare arbetssituation.”

Det är många som delar Christer Olssons dröm om en skola där varje elev får ta ansvar för sina egna handlingar inom ramen för en ständigt pågående träning i konfliktlösning, som också innehåller personutveckling för skolpersonal och involvering av föräldrar. En skola som ger varje elev uppmärksamhet, respekt och som har förmåga att förmedla framtidshopp till sina elever.

Kommentarer (1)

Lämna en kommentar

  • (will not be published)