Undervisning i källkritik granskad

En ny granskning presenterades av Skolinspektionen i förra veckan som tittat närmare på 30 skolor och hur undervisningen kring digital källkritik bedrivs.
Skolinspektionen menar att undervisning i källkritik är otillräcklig på flera skolor i landet. En ny granskning presenterades i förra veckan där man tittade närmare på 30 skolor i årkurs 7–9 och hur undervisningen kring digital källkritik fungerar. Läs hela rapporten ”Undervisning om källkritiskt förhållningssätt i svenska och samhällskunskap Årskurs 7-9.”


Roger Thuring
från Skolinspektionen är projektledare för granskningen. Det finns olika bilder av hur bra elever är på att själva kunna avgöra vad som kan betraktas som trovärdiga digitala källor, berättar han för Skolvärlden.

”I våras kom en rapport som tydde på att elever i stor utsträckning läser nyheter från etablerade nyhetssidor, vilket får ses som positivt. Samtidigt framkommer det i andra rapporter att många elever har svårt att veta och se skillnad på en vanlig artikel och en reklamartikel.
Konsekvenserna av att inte veta vad som kan betraktas som en pålitlig källa är att man riskerar att oreflekterat konsumerar alternativa medier och därigenom får ett begränsat, och i värsta fall felaktigt, perspektiv på omvärlden.” 

I en debattartikel i Dagens Samhälle menar Helén Ängmo, Skolinspektionens generaldirektör, och Roger Thuring, att elever måste lära sig bättre källkritik. De skriver att en välutvecklad undervisning i källkritik rör i dag inte bara text utan även bilder.

Att utveckla undervisningen i källkritik är inte något som lärare bör lämnas ensamma i. Tvärtom är det centralt att huvudmän och rektorer ger rätt förutsättningar för kompetensutveckling och lokal utveckling. Flera statliga myndigheter har också ett viktigt ansvar att ge vägledning. Däribland Skolinspektionen genom att vi belyser utvecklingsområden och även positiva exempel. Vi vill även hänvisa till Skolverket som på flera sätt ger stöd, information och vägledning. 

Att utveckla förståelse för det som följer i spåren av ett förändrat medie- och informationslandskap är nödvändigt. Om undervisningen i källkritik inte är tillräckligt uppdaterad finns risk att elever tar del av vinklad information utan redskap att stanna upp och reflektera. Vi vill därför i dag – utifrån vår rapport – lyfta den nyckelroll som skolan har och vikten av bredd, aktualitet och en gedigen utveckling i arbetet med källkritik.”

Även Åsa Wikforss, som är professor i teoretisk filosofi vid Stockholms universitet och skrivit boken ”Alternativa fakta: om kunskapen och dess fiender” anser att svenska skolor måste bli bättre på att jobba med hur fejkade nyheter och tvivelaktiga källor ser ut, och inte bara reflektera kring den källa man har använt.

“Reflektion är ett bra första steg, men det räcker inte för att klara av att avgöra om en källa är helt opålitlig. Elever skattar sig själva högt men är inte särskilt bra på det”,
säger hon till SVT.

Åsa Wikforss pekar på att man hittills har fokuserat för mycket på att hitta eventuella motiv och politiska färgningar hos källan. Att vara medveten om att vissa medier har en politisk agenda är en sak, men att i största allmänhet lära eleverna att vara skeptiska till vad som står i dagstidningar eller det som forskare presenterar är ingen bra idé, anser hon.

”Det föder den här misstron mot etablerade kunskapsinstitutioner som populismen lever av. Jag är väldigt kritisk mot det sättet att lära ut källkritik och det finns i skolan, det är ingen tvekan. ”

Hon anser att alla måste lära sig att använda etablerade källor. Det vill säga att hålla sig till seriösa nyhetskanaler och dagstidningar:

”Så fort man är ute själv och försöker hitta alternativa källor, då är det riskabelt och mycket svårt att avgöra vad som är pålitligt. I etablerade medier blir det fel ibland, men det finns inget medvetet fejkade nyheter och det är den stora skillnaden.

Det är viktigt att träna på att känna igen fejkade nyheter. Och det finns vissa egenskaper som fejkade nyheter har som jag tycker att man ska lära alla i elever.”

Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén, som också är samhällskunskapslärare, har flera gånger lyft betydelsen av källkritiken i skolan. I en debattartikel som hon skrivit med Ola Rosling och andra från Gapminder, ”Skolans källkritik bör utökas med självkritik”, påpekas just att skolan är den givna platsen för att träna vanan att ödmjukt ställa källkritiska frågor som: ”Stämmer det? Hur vet vi det?” Och till detta självkritiska frågor som till exempel: ”Varför tenderar jag att tro på ett påstående men inte på ett annat?”

Man skriver vidare:

”Elever i svenska skolan bör lära sig att värdesätta slutsatser som bygger på fakta. De bör lära sig de viktigaste globala proportionerna och långsamma trenderna som aldrig nämns i medier. De bör lära sig att utgå ifrån att fakta ofta är en färskvara i en föränderlig värld och att en faktabaserad världsbild ständigt måste uppdateras.

De bör förstås också lära sig att skilja på känslor, åsikter och fakta. Känslor och åsikter är som de är. Fakta är påståenden som låter sig granskas.”

I en annan artikel, ”Skolan måste stå upp för demokratin”, skriver Åsa Fahlén:

”Det är viktigare än någonsin att skolan ger unga människor verktyg för att förstå och hantera såväl fakta som känslomässiga argument. Kritiskt tänkande och källkritik har sedan länge en central roll i skolans arbete. Det är helt avgörande för att bygga en beredskap för att stå emot extrema och hatiska budskap.”

Ja, de finns mycket att göra för skolan inom detta område, som blir allt viktigare för alla i det alltmer digitaliserade mediesamhället där informationen finns en knapptryckning eller en fingersvepning bort.

 

 

Lämna en kommentar

  • (will not be published)