Stressen förstör gymnasieskolan

Stressen och pressen på lärarna ökar i gymnasieskolan. Det har vi kunnat följa under flera år. Nu är situationen i det närmaste ohållbar. I Svenska Dagbladet kunde vi häromdagen läsa en debattartikel av en avhoppad gymnasielärare, Gymnasieskolan skapar för mycket stress.

Hon heter Anneli Westfelt , är medlem i Lärarnas Riksförbund och arbetade på Thorlidsplans gymnasium i Stockholm. Hon beskriver problem och gymnasieskolan på ett mycket nyanserat och tydligt sätt. Hennes text är svår att värja sig mot. Den uttrycker en stor frustation som lärarna känner idag inför en skola där de vare sig har tid eller resurser för att genomföra sitt viktiga  uppdrag.

”Dagens gymnasieskola är allt för stressig. Jag har valt att lämna min lärarartjänst, för en tid eller för alltid, det vet jag inte än, klart är att jag inte längre vill medverka till att stressen upprätthålls. Stress påverkar vår förmåga att tänka, stör minnesfunktionen och orsakar sjukdomar. Därför måste vi göra allt för att inte lotsa in dagens unga i ett system med en hög inbyggd stressnivå.”

Anneli ser stressade gymnasieelever och hon menar att  framför allt fem faktorer bidrar till detta:

Den målstyrda skolan de går i och som vi haft sedan 1994.
Den kursutformade gymnasieskolan som innebär att det sätts betyg på varje kurs, och inte som tidigare i ett ämne.
• Att helt fritt kunna välja skola är oerhört stressande för många elever.
Om den skola de går i är dåligt organiserad leder det ofta till stress med  stressade lärare som lätt sprider stressen till sina elever.
Smartphones, sociala medier, datorspel innebär att dagens skola måste hjälpa unga människor på ett annat sätt och lära dem att fokusera på det de gör.

Hon beskriver också hur lärarna pressas genom bland annat av alltmer administrativt arbete, en dålig organisation och för högt antal undervisningstimmar. Dessutom  liknar läraryrket alltmer ett vanligt kontorsjobb. Istället för att renodla den kreativa sidan i yrket tvingas lärare sitta på ett kontor 9-5.

Liksom många lärare på golvet kritiserar hon även det fria skolvalet, friskolereformen och hela marknadsideologin i dagens skolan.

Förhoppningsvis lyssnar skolansvariga till Annelis ord:

“Om jag ska ens ska överväga att komma tillbaka till läraryrket vill jag inte se några snabba, drastiska förslag, som till exempel att göra gymnasieskolan obligatorisk (vilket jag tror är en dålig idé). I stället måste man från grunden skapa en stabil skolpolitik som håller över tid. Och det är nödvändigt att så långt det är möjligt bygga bort orsakerna till stress.”

Svenska skola behöver att lärare stannar kvar i yrket och utvecklas i det. Inom bara några år kommer bristen på utbildade behöriga lärare vara än mer akut än i dag. Då kommer såväl regering som arbetsgivare önska att de lyssnat på lärare.

Kommentarer (11)

  1. Andreea skriver:

    För några år sedan när jag började undervisa läste jag artiklar om lärare som hoppade av för de tyckte situationen var ohållbar. Tre år i kommunal skola var riktigt bra, men sedan tvingades jag byta till en privat. Nu, tre år senare, alltså sex år inom läraryrket totalt kastar jag in handduken. Av de lärarkollegor är jag nummer fyra i raden som hoppat av de senaste tre åren, och fler är troligtvis på väg ur yrket.
    Hatten av för de som orkar att stanna kvar och kämpa. Jag sadlar om jag också. Aldrig mer läraryrket.
    Lycka till med kampen. Det lär behövas om socialdemokraterna dessutom ska göra gymnasiet obligatoriskt.

  2. Monika Lindell skriver:

    På vår skola har elevpengen dragits ned då mycket att rektorerna bara har råd med det mest nödvändiga. Speciallärare och vikarier finns det inte råd till. Det sätter en en enorm press på oss vanliga lärare att inom vår egen undervisning klara elever med särskilda svårigheter. Våra specialpedagoger jobbar ihjäl sig med åtgärdsprogram som knappt är genomförbara pga britsen på personal och anpassade lokaler. Flera lärare på skolan har det senaste året fått sjukskrivning pga stress. Men inför i år har vår skola ändå fått sparbeting från politikerna. Dessutom syns grundskolornas besvär tydligare och tydligare his oss i gymnssiet. Även där har personalbrist medfört att många elever inte lärt sig hur man studerar i skolan. Och kommer till gymnasiet och tror t ex att det räcker att räkna ett mattetal per lektion för då gjorde eleven i högstadiet och det blev ju ett E. Varför ? Jo för att grundskollärare inte får tillräckligt med tid till varje elev. De ska göra så mycket annat istället. Musdtron i media om att skolan är så dålig har börjat få direkta konsekvenser i skokvardagen, det är mycket vanligt att elever och föräldrar ifrågasätter lärarnas beslut och arbete, även dultiga och skickliga lärare blir ifrågasatta varje vecka i någonform. Det krävs stålmänniskor att klara det. Med nästan alla lärare är intelligenta, sociala, kunniga, flexibla, problemlösare med stor kunskap och erfarenhet om hur undervisning ska gå till för att eleverna ska få med sig rätt verktyg för framtiden. Med framförallt så är lärare människor! Människor som har hela sin person som arbetsverktyg. Kritisera gärna lärare men tänk er för lite det är väldigt nära till personliga påhopp. Bara några tankar från en matematiklärare. ..

  3. Raad skriver:

    Jag önskar för alla elever en framgångsrik akademisk framtid; ännu att eleverna förstå att lärarna vill att deras elever att fortsätta genom den vetenskapliga, utvecklingen av information, och expertis som lärare besitter.

  4. Annika Englund skriver:

    Du beskriver hela skolans allvarliga problematik från f- klass till gymnasiet. Ett ständigt jagande efter uppnådda mål som egentligen alltid kan förbättras blir ohållbart i och med att organisationen kring eleven alltid är för slimmad. Då missar vi de genuina lärprocesserna tillsammans med eleverna. Bra formulerat och vi måste dra i nödbromsen innan det är för sent!

  5. Ingrid Faste skriver:

    “Istället för att renodla den kreativa sidan i yrket tvingas lärare sitta på ett kontor 9-5”

    Nja, snarare mellan 8.00 – 17.00.

  6. Sonja Andersson skriver:

    Ja verkligen! Vi har ett kontorsjobb mellan 8-17 och vi har lektoner så tätt att det bir svårt att hinna gå på toa för att inte tala om att hinna dricka en kopp kaffe så huvudet orkar! Vi har blivit undervisningsmaskiner och dessutom har vi ett kontorsarbete vi också sköter med all administration. Att planera lektioner och efterarbeta får man göra när man är så trött att ögonen går i kors! Sen dessutom får man ofta göra läromedel eller sammanställa material också, för antingen finns det inte läroböcker eller så räcker de inte! Jag funderar allvarligt på att sluta som lärare, trots att det har varit världens roligaste arbete när man får vara med eleverna och får tid. Det är verkligen synd om svensk skola! jag är djupt besviken för att politikerna inte förstår hur ila det är!!

  7. monica Larsson skriver:

    Hur kan det ha blivit så här?
    Jag har under de 8 senaste åren följt debatten kring skolan. Så sent som idag har politiker hävdat att alla satsningar på skolan varit framgångsrika. Varför hörs inte lärarna i radio och TV? I facktidningarna har verkligheten skildrats, men inte i media. Jag sörjer för er, duktiga lärare och för alla elever som missar chansen att få utvecklas till kloka, kreativa, kritiska och med vilja till samarbete och utveckling.

  8. Hillevi Nordin skriver:

    Skolan håller på att helt rasa ihop! Samtidigt som vi ska utveckla vår pedagogik enligt skolforskning så är verkligheten den att vi stressar runt för att åtminstone hjälpligt kunna erbjuda eleverna någon form av undervisning. Den otillfredsställelse jag känner av detta och den uppgivenhet jag känner inför varje ny dag är en grogrund för att tänka: varför utsätter jag mig för detta? Jo för ungdomarna som jag ansvarar för. Ingen annan tar det ansvaret, minst av allt de som har har ansvaret.

  9. Camilla Alonso skriver:

    Jag har bara ca 10 år i yrket. Men tiden rusar. Det kan vara svårt att hänga med i den rasande utvecklingen. Med bilden av mina egna gamla (gymnasie)lärare i bakhuvudet utbildade jag mig, till vad jag trodde, en lärartillvaro med akademisk och konstnärlig frihet.. Jag skulle få möjlighet att vara kreativ och att ständigt fördjupa mina kunskaper. Läsa, besöka museer och utställningar, gå på öppna föreläsningar.. Ja, det hävdar nu pensionerade kollegor att de faktiskt gjorde regelbundet – som en slags ständigt pågående fortbildning. Med andra ord, de förde en akademisk tillvaro. (Humanistisk) Bildning skulle vara mitt fokus… Jag skulle ha tid till reflektion. Jag skulle ha tid att ge elever tid – att våga pröva sig fram.. Skolan skulle vara en oas. Ett kunskapens tempel. Där skulle finnas bibliotek och utbildade bibliotekarier…
    Ack, så jag bedrog mig! Jag bidde bara en av tusentals grå tjänstemän. Utbytbar, servil och drillad.

  10. monica Larsson skriver:

    Camilla, det viktigaste är att du inte överger dina tankar och drömmar om lärare och elevers samarbete för framgång och utveckling. Utan lärares engagemang …. ingen utveckling

Lämna en kommentar

  • (will not be published)