Skolan och Finland – igen

En av veckans viktigaste artiklar om skolan hade inte sin utgångspunkt i den också viktiga debatten om skolan som förs i Almedalen. Det var Finlands tidigare utbildningsminister Pär Stenbäck som på Dagens Nyheters kultursidor skrev under rubriken “Därför lycka skolan i Finland”.

Bland annat lyfter Stenbäck  fram två saker som skiljer svenska skolan från den finska:

* I Finland är skolan och dess problem inte ett slagträ i partiernas kamp om röster i nästa val.

* Och det finns ingen friskola i Finland och därmed ingen dragkamp om dess vara eller inte vara, varken inom rikspolitiken eller på kommunnivå.

Därtill finns den omvittnat stora viljan – och förmågan – att ge alla elever som behöver särskilt stöd, vilket skiljer sig från svenska förhållanden där lärare kan se och säga att en elev behöver hjälp, men där det inte finns resurser. Samt att en  respekt för läraren och för lärar­yrket. Den är “omvittnad och reell, och i det stora hela obruten“. Och Stenbäck konstaterar:

“I motsats till många andra länder har den finländska klass- och ämnes­läraren en gedigen akademisk utbildning bakom sig. Hon eller han har vaskats fram bland tusentals sökande vars primära yrkesval det är, inte ett sekundärt val. Efter lämplighetstest klarar mellan 7 och 15 procent inträdet till en av de fem pedagogiska fakulteterna. Trots detta blir klasslärarutbildningen allt populärare, 18 procent fler sökte till den 2013. I dag är 94 procent av landets klasslärare behöriga, det vill säga de flesta i kraft av en magisterexamen.”

Stenbäck har sett Sveriges många skolreformer och han konstaterar:

“Kanske är Sverige på rätt väg, det kan jag inte uttala mig om. Enskilda reformer hjälper inte, om man inte börjar med den grundläggande förutsättningen för en god skola: Motiverade lärare i en trygg skola.”

Det är alltså kanske inte så svårt att låta skolan höja sig. Men det går bara med motiverade politiker som satsar rätt resurser och som har förmåga. Återigen blir det tydligt att Sverige bör lära av det finska exemplet.

Kommentarer (2)

  1. A M Folkesson skriver:

    Jag är så evigt tacksam för den fantastiska utbildning jag fick i Finland, Vi hade många läxor, men säg mig, hur man exempelvis skulle lära sig språk utan läxor? Man måste befästa det som behandlats under dagen på lektionerna. Har arbetat som språklärare här i Sverige både inom vuxenutbildning (fantastiskt med motiverade elever och arbetsro) och på högstadiet (både motiverade och icke-sådana elever). Vissa dagar hände följande: de som kom för sent riskerade att krocka med dem som gick för tidigt (skolsköterska, musikskola, tandläkare m m). (BLINK!) Det är dock väldigt viktigt att tala väl om skolan och all personal. Sommarkram

  2. Tony Rohner skriver:

    Idag har 98% av alla nyexade sjukskoterskor 25 000 eller mer i Stockholm och det ar inte mycket samre i ovriga landet. Polislonerna
    kommer formodligen efter framtida manifestationer att lyftas till 24 800 i begynnelselon.
    Ameslarare i Grunskolan och pa Gymnasiet har en begynnelse3lon pa mellan 24500-25000.
    nar jag borjade hadejag 30% mer an en specialistutbildad skoterska.
    Nar skall vi reagera. Nu i host maste vara basta tiden nagonsin. Alla larare i vara Nordiska GRANNLANDER tjanar minst 10 000 MER.
    Glad at sankt pension.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)