Skolan i valet – och i framtiden

Idag kan vi läsa två mycket intressanta artiklar i Trelleborgs Allehanda. Den ena konstaterar skolans centrala roll i årets valrörelse. Det är tidningens ledarskribent Mattias Karlsson i artikeln “Skolan central i valet” som bland annat skriver:

“I den begynnande valrörelsen har skolan seglat upp som en av de viktigaste frågorna och det är inget att förvånas över. Det handlar inte bara om att skolan är viktig för framtiden utan också om att elevernas resultat de senaste femton åren ständigt blivit sämre. Den svenska skolan måste förbättras och det läget är det naturligt att partierna kommer med förslag på vad som behöver göras.”

Den andra artikeln är skriven av Lars Henric Ekstrand, professor emeritus i pedagogik. I sin mycket ingående genomgång och tankeväckande analys “Ställ högre krav på skoleleverna” påpekar han att ett stort reformarbete har inletts för skolan, men att mer behövs. Ekstrand menar att bland annat att lärarna måste få mer tid till undervisning, och då kunna förbereda denna.

Pedagogikprofessorn vill även att kraven på eleverna ska höjas, vilket eleverna på högstadiet och gymnasiet själva efterfrågar, givetvis inom rimliga gränser. Men det borde vara självklart att höga förväntningar och positiva krav är vad skolan behöver. Liksom överalt annars där människor samarbetar.

Jag slår vad om att 90% av landets lärare i grundskolan håller med Ekstrand i hans analys och förslag till förbättringar av skolan. De vet att det gynnar eleverna.

Särskilt med tanke på den studie som Ekstrand refererar till, nämligen Anna Sjögrens uppmärksammade granskning, “Betygsatta barn – spelar det någon roll i längden“, av följderna av att betygen i mellanstadiet slopades på 70-talet. Sjögren, som arbetar vid Institutet för Arbetsmarknadspolitisk utvärdering (IFAU), jämförde vuxna individer som fått respektive inte fått betyg med avseende på högre studier, yrkesframgång och inkomst.

Det visade sig att att barn till lågutbildade föräldrar inte gick igenom gymnasiet lika ofta när de var betygsfria jämfört med när de fick betyg. I denna grupp var det barn med sämre skolresultat som påverkades mest.

Detta får mig osökt att tänka på den undersökning som Lärarnas Riksförbund presenterade under årets Politikervecka i Almedalen, “Rika barn lära bäst? Om klyftorna i den svenska skolan“.

I den svenska skolan har klassbakgrund blivit en allt viktigare faktor. Och det beror på att stadgande och stödjande faktorer har försvagats i skolan. Från mindre betyg och kunskapskontroller och – inte minst – mindre fokus på läraren och kvaliteten i undervisningen.

Kanske är det dags att nu lyssna på personer som  Lars Henric Ekstrand?

Kommentarer (2)

  1. Gunnar Larsson skriver:

    Dessa personer är betydligt seriösare än en avdankad folkpartist (vars trovärdighet knappast är hög).
    http://www.unt.se/uppsala/betyg-hammar-larare-och-elever-1020252.aspx

    Varför står inte LR upp för forskningen, den forskning som läraryrket bygger på, nämligen den pedagogiskt/didaktiska? Och när ska LR börja problematisera den ytterst förenklade debatten om kunskap, lärande och betyg?

  2. zoran skriver:

    Jag är inte lärare, men jag referar gärna till vad olika debattörer säger. Debattörer som förekommer i media, som är mitt område.

    Tyvärr har jag fått tydlig och vederhäftig information om att de betygsforskare som är verksamma i dag och som också undervisar på lärarhögskolorna i väldigt många fall är betygsmotståndare. Det finner jag märkligt.

    Därför blir det rätt absurt att forskaren i UNT påpekar att det ges för lite utbildning i betygsättning i den lärarutbildning som blivit så grundligt genomkritiserad från så många håll…Detta har också Lärarnas Riksförbund kritisert mycket hårt.

    Och när jag häpet läser följande som ett argumnet mot betyg: “Mer betyg kräver skickliga lärare, och det behövs stora satsningar på fortbildning innan man börjar prata om tidigare betyg, säger Christian Lundahl.”

    Då undrar jag: Ska vi inte ha skickliga lärare och stora satsningar på fortbildningar och förbättringar av betygsutbildningen? Det borde vara den naturliga målsättningen om man vill skolan och eleverna väl.

    Man kan ju börja med att rensa ut de som är emot betyg på lärarhögskolorna. Det är ett svek mot de lärarstidenter som vill bli duktiga lärare och ser betyg som ett av många viktiga redskap i yrket ska få en komponent undervisning i betygsättning.

    Jag vet att Lars Henric Ekstrand är professor i pedagogik (emeritus). Om han är folkpartist så har det gått mig förbi. Det är något jag inte fäster vikt vid. Jag bryr mig inte heller om Christian Lundahl skulle visa sig vara vänsterpartist eller moderat.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)