Recept på hur kunskapstappet ska hejdas: Ändra kulturen i skolan och i hemmen

I sociala medier har en debattartikel av psykiatern, debattören och författaren till boken ”Hur barnen tog makten”, David Eberhard åter börjat  spridas. Den  diskuterar hur vi uppfostrar våra barn och hur det påverkar skolan och elevernas resultat.

“Skolan tar stryk när barn tillåts vara gränslösa” publicerades i Göteborgs-Posten december 2013 och konstaterar att svenskar lever i världens mest annorlunda land.

“Ett land där man helt enkelt inte får lov att vara en auktoritet. Det har gett avtryck bland annat i svenska elevers skolresultat. Pisa-rapporten visar också att svenska elever är dåliga på kunskaper men bra på att ställa till oreda. För att vända utvecklingen behöver den bakomliggande kulturen förändras som gör detta möjligt”.

Eberhard, som är en omdiskuterad debattör, konstaterar att “Sverige har än en gång lyckats med konststycket att rasa ytterligare flera steg i den internationella skoljämförelsestudien Pisa. Trots att Sverige konsoliderar och fördjupar en sedan decennier dålig position tycks omgivningen försöka hitta orsaker i dagens skolpolitik. Något som väl mest är att betrakta som politisk pajkastning.”

Han delar synen på att skolan har halkat neråt sedan problembaserad inlärning och grupparbeten kom på modet, i stället för kunskapsfokus och färdighetsträning. Han skriver:

“Att försöka få sjuåringar att diskutera i stället för att inhämta kunskap är minst sagt märkligt. Rädslan för katederundervisning tycks ha skrämt vetandet ur barnen.
Det är inte konstigt att barn inte lär sig saker när det inte finns något krav på att de ska göra det och då nyttan inte är uppenbar. Vad Pisa-rapporten visar är att svenska elever är dåliga på kunskaper men bra på att ställa till oreda.”

David Eberhard hänvisar till World Values Survey där Sverige framstår som världens mest annorlunda land. Ett land där regler och auktoriteter regelmässigt (!) ifrågasätts.

“Därför kan man inte förbjuda barn att prata i mobiltelefon eller surfa på internet inne i klassrummen. Inte för att det inte skulle gå att förbjuda utan för att hela kulturen är inkluderande, barnfokuserad och tillåtande. Termer som egentligen betyder gränslös. Detta gör att det inte längre är föräldrarna som styr utan barnen. Maten blir då barnanpassad, liksom semestern, barnens klädval och vad familjen ser på teve. Barnen har fått makten till skänks.

Men min dräng har också en dräng. Så när barnen kommer till skolan blommar föräldrarna ut. Där får de vara ställföreträdande auktoriteter. Där kan de säga till. Så när ens barn klagar på läraren tar dagens föräldrar för givet att det minsann inte är något fel på det egna barnet. Alltså kan läraren inte ens köra ut ett barn som stör på lektionerna. Det går knappt att rätta ett prov utan att föräldrar ropar på orättvisor. När sedan skolministern föreslår den tämligen självklara åtgärden att man ska låsa dörren för de som kommer för sent blir det föräldrauppror på riktigt.”

För att stoppa och vända det kunskapstapp som svenska skolelever genomgår så ser Eberhard vägar framåt. Han pekar på att konsultfirman McKinsey i flera undersökningar visat vad som gör en bra skola bra och hur den kan förbättras.

“Man måste se till att rätt personer blir lärare, man måste utveckla deras yrkesroll samt ge dem möjlighet att faktiskt lära ut i ett system där kunskap värderas högt.
För att det ska fungera i Sverige måste man ändra kulturen. Ge lärarna mer pengar och makt över sitt klassrum, så kommer lärarnas status att öka. Och då kommer också resultaten.”

Men David Eberhard vill gå längre än så, att bara förändra villkoren för lärarna räcker inte. Även eleverna, barnen och ungdomarna, måste involveras i förändringen.

Barn påverkas mer av sina kamrater än av vuxna. Om hierarkin bygger på vem som är ballast på skolgården kommer knappast den som är bra i skolan att vara föredömet. Om man däremot får barnen att förstå att det ger status att vara bra i skolan och vad syftet med kunskap är, kommer det att vara lättare.”

Och den avslutande salvan går inte av för hackor.

“Det är flera samvarierande faktorer som gjort att Sveriges skola är bland de sämsta i världen. Underskatta dock inte den bakomliggande kultur som gjort det omöjligt att uppfostra. En kultur som kommer att behöva förändras för att vi ska kunna ge våra barn chansen att leva i det högteknologiska samhälle som vi själva har fått förmånen att växa upp i. För utan kunskap kommer Sverige inte längre att vara ett land som står för kvalitet och kreativitet. Och kunskap urholkas om skolan inte fungerar.”

För den som klarar av att lyssna till budskapet och inte distraheras av angreppen finns det en hel del att hämta hos David Eberhard. Eller vad tycker du själv?

 

Kommentarer (7)

  1. Svante Andersson skriver:

    Wow. Nån som fattat! Vid tillfälle skulle jag gärna berätta hur allt detta yttrar sej på universitetet. Mvh Svante, längst bak i klassen.

  2. Ann-Charlotte skriver:

    Att barn styrs av sina kompisar är sant.Men om man är 2föräldrar
    under samma tak som är bra på att lösa problem som betydler att man
    pratar med sina barn och talar om vad viktig tiden är i skolan och att man har respekt för lärarna och för varandra i klassen och även att man som förälder har en bra kommunikation med lärarna för som förälder kan man upptäcka att det är något som inte är okej med ens barn och då är det viktigt att man kan lösa problemet med lärarna.
    Att samarbeta både hemma och med lärarna är viktigt och att visa
    respekt för varandra.

  3. Kerstin Joäng skriver:

    Håller med. Har själv fostrat 6 barn som alla idag har höga utbildningar. Min yngsta dotter tillhör ” en annan generation” än de fem äldsta och där märktes en klar skillnad i hennes skolgång. Hon blev mobbad i högstadiet för att hon var duktig i skolan och lärarna och rektorn tog aldrig tag i problemet. Hon fick aldrig något bevis i form av stipendier trots att hon hade bäst betyg på hela skolan. Först när hon kom i gymnasiet i en annan skola fick hon visad uppskattning för kunskap.
    En äldre dotter undervisar i gymnasiet och berättar om vilken katastrof svenska skolan är idag. Hon har arbetat i Danmark tidigare och kan se skillnaden.
    Föräldraansvaret är mycket viktigt och att barnen lär sig respekt och att kunskap är jätteviktigt för deras framtid . Vi behöver föräldrar som är engagerade i sina barn och inte föräldrar som ger sina barn björntjänster.

  4. Åsa Söderström skriver:

    Tack för en god analys och ett viktigt inlägg. Detta borde vi kunna enas om, ju förr desto bättre. I stället för att diskutera om skolans problem är pedagogiskt eller socio-kulturellt behöver vi tackla båda.

  5. ingrid m skriver:

    Stress och prestationskrav på ständig utveckling förstelärarkrav och att alltid starta projekt, pedagogisk utveckling/cafe som egentligen gör att lärarna stressar eleverna i klassrummet ingen säger ifrån eller stannar upp och försöker jobba metodiskt och långsiktigt med elevernas lärande. Ledning sätter press på arbetslagen utveckla prestera redovisa för andra arbetslag osv. När finns uppföljning utvärdering av det som eleverna verkligen behöver ett styrande arbetssätt där pedagogen finns och utvecklar sitt lärande o bedömning nära eleverna. Det här är baksidan på utvecklinsframgång som ingen ifrågasätter inga lärare sätter ner foten särskilt inte om man dessutom belönats med förstelärartjänst vilket i verkligheten skapar fler stressade vuxna kring våra elever jobbet har i sin tur utvecklats att ingen ifrågasätter allt detta ständiga projektskapandande för det ligger inte i tiden/att inte prestera mera! Ta alla tekniska prylar koder inlogg nerladdning pedagogiska nyheter metoder, appar dataprogram plattformar, digital utveckling som fullständigt dränker oss i skolan. Skolan har blivit lite av hysteri ta NP som byggs upp med förväntningar i månader innan proven idag är tom de yngre barnen rädda för nationella prov, vi får inte misslyckas de är stressfaktorer som gör att eleverna inte hinner vara i nuet.

  6. Cat skriver:

    Disciplin är pedagogikens värsta fiende och i det kaos som råder kläms lärarna mellan direktiv från kommun och arbetsledning samt föräldrarna som styrs av skolplikten att samverka med en skola som blir allt mer likt Fort Knox då man stänger ner/av alla möjligheter till kommunikation pga arbetsbelastning och orimliga krav från högre ort. Hur farao ska lärare kunna undervisa under dessa förhållanden och med ett Lärarförbund som tycker Ebenhart med bakgrund i bältning av människor är en frälsare att lyssna på i dessa svåra tider? Det tråkiga är att lärare inte väljer att protestera och ställa krav på arbetsgivaren utan man ger sig på föräldrarna och barnen att “bälta sig”. Det är sådant enormt energislöseri av icke dess like och leder absolut inte till någon lösning av ett akut läge att be tex mamma Kerstin som jobbar på ortopeden och har Kalle i en klass som blivit arg att hon ska kunna göra något i en miljö som hon inte har kontroll över (och inte heller ska få ha kontroll över, enligt det srev som nu går mot föräldrar). Det är lika omöjligt som om hon skulle ringa lärare och be dem reglera en patientents beteende som svär över att behöva vänta 12 timmar på vård. Man undrar om vi har kommit till ett så desperat läge att alla som inte håller tyst ska bältas? Hur farao ska man kunna undervisa då och vad händer med pedagogiken som handlar om att förstå hur vi lär oss tillsammans och att bygga lust att ta till oss kunskap? Just nu går bara utvecklingen mot en nattsvart medeltid. Kan vi inte hjälpas åt att säga åt de som faktiskt sitter och drar i trådarna till detta medeltida skolexperiment att “bälta sig”?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)