Det här går inte ihop

I Aftonbladet idag läser en artikel om att  Universitetskanslersämbetet (UKÄ) varnar för att söktrycket till lärarutbildningen är för lågt, och att fler platser inte löser problemet med lärarbristen.

Samtidigt ser vi att Skolverket varnar för att elevantalet i grundskolan fortsätter  öka.

Mot denna bakgrund blir frågan som Lärarnas Riksförbund ställde efter regeringens tillkännagivande av satsningen på fler lärare i lågstadiet än mer befogad.

”Bra med mindre grupper i lågstadiet – men hur ska det bli verklighet? ”

Lärarnas Riksförbunds förste vice ordförande Anders Almgren satte huvudet på spiken när han i och för sig välkomnade satsningar på att öka lärartätheten i svensk skola. Lärarna måste få mer tid till varje elev. Men han, liksom de flesta andra, undrar hur ska det gå till?

”Lärarbristen är ett stort hotande problem som måste hanteras. Mindre grupper kräver att fler lärare anställs i skolan. Ska vi få de som lämnat skolan att återvända måste skolan göras till en attraktivare arbetsplats”, sade Anders Almgren.

Det krävs konkreta utfästelser om löneökningar och bättre arbetsvillkor,snarare än att kommuner och skolhuvudmän ska skriva ner rekryteringsstrategier på ett papper.

Signalerna från Universitetskanslersämbetet (UKÄ) och Skolverket lugnar ingen. Den här ekvationen går inte ihop.

Egenartad kritik av PISA – frågorna är för krångligt ställda…

Återigen ifrågasätts PISA. Den här gången är det Vetenskapsradion som söker svagheter i de så uppmärksammade PISA-testerna. Det är man inte först med, och inte heller sist med. En så inflytelserik internationell jämförelse kan inte och bör inte undgå kritik.

Onekligen kan det vara ett problem att en internationell jämförelse får så stor inverkan och påverkar flera länders utbildningspolitik. Å andra sidan kan det vara bra att som i Tysklands fall få hjälp att satsa på skolan. Men tyvärr är det återigen märkliga argument som förs fram mot PISA.

PISA (Programme for International Student Assessment) är ett OECD-projekt som syftar till att undersöka i vilken grad respektive lands utbildningssystem bidrar till att femtonåriga elever, som snart kommer att ha avslutat den obligatoriska skolan, är rustade att möta framtiden. Genom olika prov undersöks elevernas förmågor inom tre huvudsakliga kunskapsområden: matematik, naturvetenskap och läsförståelse. Vidare ingår en enkät till elever och en enkät till rektorer.

I nyheterna i dag hör vi en pedagogikforskare säga:

”Eleverna gav uttryck för att den bild av naturvetenskap som förmedlades i provuppgifterna var ganska främmande och märklig. Uppgifterna handlar om fiktiva elever som gör en massa olika saker som handlar om naturvetenskap. ‘Varför gör de ett såhär konstigt experiment?’ kunde eleverna tycka”, sa Margareta Serder, utbildningsforskare vid Malmö högskola i Ekot i morse.

Svenska elever förstår alltså inte frågorna. Men det är inte problemet enligt den svenska forskaren, som också lagt fram en avhandling i frågan. Istället menar hon alltså är det provfrågor som är för krångliga.

”Det här gör att vi får en orättvis bild av 15-åringars kunskaper i naturvetenskap.”

Det tycks som om Serder menar att egentligen kan svenska lever mycket mer. Eller hoppas det.

Kanske menar hon att just de svenska eleverna ska få särskilt enkla och tydliga instruktioner till varje fråga? Hur kommer det sig att andra länders elever klarar frågorna bättre över tid? Hur kommer det sig att Sveriges resultat försämrats långsiktigt?

Kanske vore det bra med tydligare enklare instruktioner. Den frågan kan drivas. Men det intressanta i en globaliserad värld är ändå hur Sverige klarar sig jämfört med andra länder.

Vi följer med intresse Vetenskapsradions fortsatta granskning. Och påminner oss att i morgon är det den första april.

Läs mer om PISA på Skolverkets hemsida.

Hör också ett intressant reportage om PISA-proven som sändes på måndagen.

 

Tidigare morgnar i skolan för tonåringarna

Debatten om när skolelever ska börja skoldagen fortsätter.

Förra helgen läste vi en debattartikel i Svenska Dagbladet där fem forskare varnade att tidiga skolmorgnar är en fara för folkhälsan.

De lyfte fram att en lång rad undersökningar ger vid handen att en senareläggning av skolans starttider vore gynnsamt. Tidiga skolmorgnar inte bara försämrar studiekapaciteten hos en stor ­andel elever i de övre tonåren ­utan utgör också ett direkt och allvarligt hot mot deras hälsa.

De avslutar:

”Med den kunskap vi har i dag om hur hjärnan och undervisning fungerar är det både möjligt och angeläget att tänka nytt och göra annorlunda. Att börja skoldagen senare vore ett enkelt första steg.”

I Dagens Samhälle läser vi nu också en debattartikel som just förordar senare skolstart. Där berättar en rektor att skolstart nio i stället för åtta blev en framgång på Smedshagsskolan i Hässelby. Färre kom för sent och skolresultaten höjdes. Fler borde våga prova, uppmanar rektor Kjell Sjöberg, ordförande för Skolledarna i Stockholms stad. Han skriver också:

”Det finns så mycket åsikter bland folk i samhället i dag om vad skolan bör och inte bör göra. Man vill se en förändring av skolan, men den rektor som försöker ändra på saker och ting blir ofta kritiserad av föräldrar, personal och även ibland politiker. I grunden verkar det som en del inte vill se några förändringar, man vill ha det som det alltid har varit. ”

Vad tycker du?

 

 

 

 

Krisen i Göteborgs skolor

Under lång tid har skolorna i Göteborg kritiserats. Till och med Skolinspektionen har påpekat att situationen är särskilt bekymmersam i Göteborg. Inspektionen har underkänt kommunens styrningsstruktur och påpekat att Stadsdelsnämnderna inte har klarat uppdraget att ge alla elever möjlighet till en likvärdig utbildning.

Det kommer larmrapport efter larmrapport om Göteborgs skolor, men var finns det politiska engagemanget och drivet i skolfrågan? Det skriver bland andra Gunnar Valinder, ordförande för Lärarnas Riksförbund och Johan Trouvé, Västsvenska Handelskammaren, i en debattartikel i Göteborgs-Posten i dag.

Skribenterna oroas bland annat av att Göteborgs skolor fortsätter halkar efter och har nu tappat 39 placeringar de senaste åren. Nu ligger Sveriges främsta industristad på plats 161 av 290 i Västsvenska Handelskammarens senaste ranking sv skolkommuner. De påpekar också att alltför få vill bli lärare och allt fler lärare lämnar yrket på grund av dåliga arbetsförhållanden. Även en hög omsättning på rektorer skapar oro. Situationen i Göteborg anses särskilt allvarlig, där i snitt var femte chefspost inom sektor utbildning bytts ut varje år de senaste åren.
”Att vara rektor i Göteborg är tufft. Man har ett statligt uppdrag, men ges förutsättningar av kommunen. Pengarna kan fördelas efter olika principer i olika stadsdelar och utan att veta budget för kommande år är det svårt att arbeta långsiktigt.”

Nu kräver man att även politiker på högsta nivå gör blocköverskridande och långsiktiga överenskommelser som på allvar förbättrar arbetsmiljön för både rektorer, lärare och elever.

Det som både är uppmuntrande och även bekymmersamt är att problemen i Göteborg främst syns handla om ledning och struktur. Lätt att åtgärda om handlingskraften finns hos makthavarna. Tyvärr är det en handlingskraft som inte verkar finns. Vare sig i Göteborg eller hos rikspolitikerna i parlamentet.

Skolan behöver få en starkare nationell styrning och finansiering. Sedan ska ansvaret och utförande lämnas till professionen i skolorna.

Styrs kommuner av teknokrater eller inte?

Man kan undra hur det är möjligt att ett ombud kan anklaga en kommun för att vara teknokratisk utan att en enda fullmäktigeledamot ifrågasätter detta? Kan det vara därför att de inte har något att invända?

Bakgrunden är att LR:s ombud i Ljusdal, Christian Jensen, skriver på sin LR-blogg och i Ljusdalsposten/Hela Hälsingland att han ifrågasätter demokratin i kommunen.

”Gomorrn, gomorron i ottan! Trodde du, lille vän, att vi har demokrati i Ljusdals kommun? Så är det icke, lille vän, i Ljusdal har vi teknokrati…”

Så börjar den spefulla, men skarpa texten där Jensen hävdar att kommunen ”styrs av teknokrater som inte följer de beslut som fullmäktige tagit. Trots att fullmäktige fattat ett beslut om att lärares löneutveckling ska ligga över nationellt riktmärke. Men gudarna, och även fullmäktigeledamöterna, ska veta att så inte är fallet.”

Vidare anförs att kommunen inte följt diskrimineringslagens krav om lönekartläggning vart tredje år.

Ännu har inte Christian Jensen fått något svar, i någon form. Vi får hoppas att kommunen inte stillatigande åser hur man kritiseras på detta sätt. Någon förklaring borde ges.

I dessa tidevarv med sociala medier, bloggar och allehanda kanaler borde kommunens företrädare inse att tigande och tystnad inte är den kloka strategin.

Företagen ratar kommunskolan

Företagen anser att den kommunala skolan inte håller måttet. Inte heller de fristående alternativen räcker till. I det nya numret av Skolvärlden läser vi om flera exempel på företagssponsring där den gemensamma nämnaren är ett missnöje med den kommunala skolan på orten.

Det är välgörande och kanske nödvändigt. Men är det långsiktigt hållbart att pengar från näringslivet går direkt in i skolan?

Motivet är mycket förståeligt. Lokala företag vill säkra tillgången till arbetskraft och skapa en bra skola på orten. Och för kommunerna innebär sponsringen en möjlighet till extra satsningar. Men det betyder också att det vi egentligen ser är en skoningslös kritik av de egna kommunala skolorna:

”Vi var inte nöjda med den utbildning som det kommunala gymnasiet gav. De som gick ut därifrån var inte anställningsbara”, säger Per Sjöberg, vd på en av Sandviks skolor, till tidningen.

”Vi vill ha Sveriges bästa skola. För oss är det en rekryteringsfråga. De flesta av eleverna kommer till oss eller något företag som är underleverantör till oss, säger Lars Gavelin på LKAB.

”Älmhult är hjärtat av Ikea och vår företagskultur. Om vi ska kunna få den kompetens vi behöver måste Älmhult vara en attraktiv bostadsort”, säger Gudmund Vollbrecht, senior advisor på Ikea.

Så länge skolor drivs och sponsras av stora företag som upplevs som trygga, pålitliga och ”goda” som Peab, IKEA eller LKAB så finns det nog en acceptans bland medborgarna. Men vad ska vi säga när ett religiöst samfund eller politiskt parti vill driva skola? Det är frågan.

Och vad händer med de orter som inte har ett företag som vill satsa på skolan? Vad händer med det nationella ansvaret för likvärdigheten?

Läs artiklarna i Skolvärlden:

Tack för pengarna, Ikea!

Tack för skolorna, LKAB!

Fritt fram för guldkanten

 

Satsningar på lärarlöner måste fortsätta

Under flera år har pressen på arbetsgivarna inom skolans område tilltagit i styrka. Alltfler har insett att det krävs satsningar på lärarnas löner och arbetsvillkor för att svenska skola ska kunna lyftas ur det allvarliga läge man befinner sig i efter ett två årtionden av splittrat skolansvar.

Det har varit allt mer uppenbart att det kommunala huvudmannaskapet och de fristående skolhuvudmännen inte förmått ta det nationella ansvaret för skolan. Därmed har likvärdigheten försämrats. Alla elever har inte fått en bra skolgång. Skillnaderna har ökat mellan olika skolor.

Efter raset i den senaste Pisa-undersökningen gick det inte att blunda längre. I det nuvarande läraravtalet har det skett tydliga satsningar på lärarna. Lärarna har påbörjat den återhämtning i löneutveckling som är nödvändig för att få fler att vilja bli lärare och för att behålla de lärare som finns i skolan i dag.

Men nu tycks det som om politikerna anser att de gjort sitt. Läget i Stockholms stad är illavarslande. I början av veckan kunde vi läsa en debattartikel av oppositionsborgarrådet Lotta Edholm där hon skriver att satsningarna på att höja lärarlönerna verkar avstanna.

Det är mycket bekymmersamt och förvånande , då den rödgröna majoriteten lovat satsa på skolan och lärarna.

Än mer bekymmersamt är att Lärarnas Riksförbunds ordförande i Stockholm, Ragnar Sjölander, bekräftar bilden som Lotta Edholm ger. Det tycks alltså inte handla om partipolitiskt käbbel, utan om beklaglig verklighet. Ambitionen och viljan till satsning på lärarna tycks vara på upphällningen.

Om någon ansvarig i Stockholm läser detta inlägg och har en annan bild, såsom exempelvis skolborgarrådet i Stockholm Olle Burell, är hen välkommen att lägga bilden tillrätta och visa att lönesatsningen på lärarna inte avstannar.

Det borde vara klart att satsningarna på lärarlönerna måste fortsätta. För elevernas skull. För Sveriges skull.

***

Sveriges Radio har också uppmärksammat att satsningen på att särskilt höja lärarlönerna i Stockholm nu ser ut att stanna av.

 

 

Tips om nya material och verktyg för lärare

Det finns gott om nya material och verktyg för lärare på nätet. Här tipsar vi om några alldeles färska, som kan vara värda att kolla upp.

Nu på fredagen den 20 mars är det solförmörkelse, en händelse som alltid är spännande för både liten och stor. Då blir det en partiell solförmörkelse i Sverige, men den blir total över Grönland och Färöarna. Med tanke på att det tar i genomsnitt 375 år innan två totala solförmörkelser infaller på samma plats på jorden så är det något att uppmärksamma. Bland andra tidningen Illustrerad vetenskap skriver om det här.

Mötas är ett webbbaserat stöd för lärare och andra som jobbar med flerspråkiga elever med funktionsnedsättningar. Kolla in det här.

Kolla din skola är ett verktyg som låter lärare och andra testa sin egen skola efter samma parametrar som Skolinspektionen. Nu har det uppdaterats. Se här.

RFSU har skapat nytt material för skolundervisning för att förebygga kränkningar, övergrepp och sexuellt våld. Materialet heter Vill du? och består av filmer som ska ligga till grund för diskussion om var gränserna går och hur kommunikation kan göra sex bättre. Se här.

Vi måste ta tillvara på de särbegåvade

Särbegåvade barn. De senaste åren har vi kunnat se att detta ord börjat användas alltmer.

Det handlar om elever som inte varit riktigt synliga i skolan. Det uppges att mellan två och fyra procent av befolkningen som kan räknas dit. Sveriges Radio sände i dag ett inslag om särbegåvade barn i Ekot.

Det är hjärtskärande att höra på För 12-årige Oscar Magnusson i Kristinehamns historia, om hur han inte fick en undervisning i lågstadiet som stimulerade honom. Och glädjen när han känner att han idag möter motstånd är så hoppfull.

”Jag kände så här: det här är väldigt svårt… jag älskar det! Jag var jätteglad över den känslan.”

Så ska alla elever få känna…

Nyhetsinslaget som tog upp att det nu pågår flera olika satsningar för att öka stödet i skolan till de särbegåvade barnen, följdes av ett längre reportage och samtal i P1-Morgon med Ken Engström, som var särskilt begåvad som barn och råkade illa ut och mådde mycket dåligt, men som tagit revansch, och Mara Westling Allodi, professor i specialpedagogik vid Stockholms universitet.

Det är allvarligt är att till synes studiestarka elever riskerar att bli problembarn, för att deras behov ses som lyxproblem (om det ens ses som ett problem, tidigare har det inte gjort det). Samtidigt mister Sverige viktig hjärnkraft som kan göra skillnad för oss alla. Sverige är ett litet land som behöver stora kunskaper och vi har inte råd att misshushålla med begåvningar och människor på detta vis.

Att detta problem nu diskuteras mer öppet är viktigt, såväl för dessa enskilda elever som för vårt land. Just de särbegåvade är de som tänker nytt och komplext, har tokiga idéer som hjälper oss att ta nya steg.

Det svenska skolsystemet måste ge lärare mer tid och bättre möjlighet att ägna sig åt alla elever. Det betyder att även kunna ägna tid åt också de särskilt begåvad och studierstarka eleverna. Det duger inte att som i dag kunna ägna tre minuter för varje elev. Och det kräver att  skolans huvudmän satsar på skolans kunskapsuppdrag.

Läs mer om särbegåvade barn här.

 

Rättvisa betyg

Hur sätter man som lärare rättvisa betyg på sina elever? Finns det någon absolut rättvisa? Lärarnas Riksförbunds ordförande i Stockholm Stad, Ragnar Sjölander, var med i Aftonbladet TV:s morgonsändning och talade om betygssättning.

Se inslaget här:

Ragnar Sjölander beskrev lärarens roll som att var både elevernas tränare och domare. Givetvis måste det finnas en rättssäkerhet i detta. Diskussionen om betygssättning utgick från en artikel på DN:s Insidan på onsdagen, ”Relationen till läraren påverkar betygen”.

Där presenterades Ilona Rinnes nya avhandling, ”Pedagogisk takt i betygssamtal. En fenomenologisk hermeneutisk studie av gymnasielärares och elevers förståelse av betyg”.

Det är viktigt att uppmärksamma lärares situation och att lärare behöver ordentligt med fredad tid för det ansvarsfulla och viktiga uppdraget.  Det är också värt att påpeka att sätta betyg är inget som självklart blir lättare för att man har lång erfarenhet. En bra lärare inser allvaret och betydelsen, och vinnlägger sig om att vara rättvis. Trots att trycket är stort på att läraren ska anpassa betygen efter vad elever, föräldrar – och även skolledning – vill…

Extern examination som är vanligt i många andra länder, försvann i Sverige redan på 1960-talet. Inom Lärarnas Riksförbund pågår ingen aktiv diskussion om extern examination just nu. Men när det gäller rättningen av de nationella proven vill förbundet ha digitaliserade prov i så stor utsträckning som möjligt.