Lärarna lägger grunden

Under Nobelveckan har det talats mycket om hur viktiga lärarna är. Det är bra. Men det är också synd att vi måste ha exceptionella tillfällen som världens största och viktigaste pris för att kunna se och lyfta lärarnas och  skolans betydelse.

Lärarna och skolan är grunden till hela vårt moderna kunskapssamhälle. Det är det som gett oss – och fortsätter ge oss – möjligheten att lyfta hela mänskligheten uppåt och ta oss framåt för att klara de utmaningar som vi står inför.
Lärarna utgör också kittet som håller samman och lägger grunden till vår framtid.

I nobelpristagarnas tal i veckan lyftes lärarna fram som de som öppnade vägar till kunskap och fönster till nya insikter. Den svenske pristagaren Tomas Lindahl hyllade sin gamla gymnasieskola och sina lärare. Eller snarare en särskild lärare.

Och visst inser alla betydelsen av bra skickliga lärare? Visst har vi alla en speciell lärare som vi skulle kunna lyfta fram?

Genom lärarna skapas förutsättningarna för kommande nobelpristagare och därigenom kan också kunskaper växa och samhälle och våra liv förbättras.

Ordföranden för Skolkommissionen och Skolverkets GD, Anna Ekström, berättade i SvD om hur viktig hennes egen kemilärare hade varit på gymnasiet. (Densamma som Tomas Lindahl hade!)

Hon sade vad Lärarnas Riksförbund länge sagt och tyckt med devisen ”Ett litet land behöver stora kunskaper”.

Även ledarskribenten på Göteborgs-Posten, Alice Teodorescu, har skrivit om detta.

”Äntligen hyllas ansträngning, risktagande och inte sällan de misslyckanden som öppnade stigar till outforskade rum.”

Och hon skriver vidare:

”Lärarens och skolans roll återkom i pristagarnas tal, liksom i Nobelstiftelsens ordförandes inledningsanförande. Utan en välfungerande skola med kunniga och engagerade lärare, som stimulerar eleverna att sträva framåt och inte ge upp, blir det inga Nobelpris. För det är med akademiska färdigheter som med allt annat; de förutsätter otaliga timmars slit.”

Visst är det så. Inget av värde får vi gratis. Utom livet. Men vi måste också våga och vilja bygga det vidare.     

Berömvärt initiativ

Ja, det är ett berömvärt – eller kanske snarare ett nödvändigt – initiativ vi läser om i Skolvärlden.

 

Färgelanda kommun i Västra Götalands län har bestämt att ingen legitimerad lärare ska tjäna under 30 000 kronor. Anledningen är att man vill behålla sina behöriga lärare.

Har man lärarlegitimation så ska man tjäna minst 30 000 kronor i månaden i Färgelanda. Jag tycker att det känns jättebra”, säger Kristina Ström till Skolvärlden. Hon är kommunombud för Lärarnas Riksförbund och lärare på Valboskolan.

Kommunen har precis tagit beslut om att inför löneöversynen 2016 ska ingen legitimerad lärare i Färgelanda kommun tjäna mindre än 30 000 kronor. Efter den justeringen fördelas fyra procent på kollektivet.

Kanske kan det vara ett sätt att klara en annalkande lärarbristen och även möta att vissa ämnen har akut brist på lärare.

Och som Kristina Ström säger: ”lärares arbetsmiljö måste förbättras generellt.  Man måste satsa mer om vi ska behålla våra lärare och attrahera nya.”

 

Betygssättning – åter igen

Det talas mycket om betygssättning i dessa tider. Både i media och i lärarrummen – och säkerligen hemma kring köksborden där det finns elever i betygsåldern, alltså från årskurs sex och uppåt.

Den svenska skoldebatten har ju sedan länge varit mycket upptagen av betygsfrågan. Och när det nu sker förändringar i hur betygen ska sättas, där en olegitimerad lärare måste ha hjälp av en legitimerad  lärare vid betygssättningen, kan det behövas lite vägledning och hjälp.

Många lärare bekymras av att skolledningen inte planerat in tillräckligt med tid för att lärarna ska klara det nya sättet att arbeta nu.

Både centralt och lokalt har Lärarnas Riksförbunds företrädare krävt att det ska finnas tid och organisatoriska förutsättningar för att göra medbedömning, men någon sådan planering har man inte sett på många håll.

Lärarnas Riksförbund har nu lagt upp sina råd för hur betygssättningen ska gå till, på webben under rubriken ”Sätta betyg tillsammans”.

Där kan man bland annat läsa att ”Lärarnas Riksförbund har ställt krav på att reglerna för betygssättning ska skärpas ytterligare så att det ska krävas både legitimation och behörighet i det aktuella ämnet för att självständigt få sätta betyg.”

I det dokument som finns där i pdf-format, ”Lärarlegitimation, undervisning och betygsättning – vad gäller?”  kan  man läsa mer.

Där står det bland annat ett mycket viktigt påpekande:

”Har uppdraget som medbedömare av någon orsak inte planerats i tid måste diskussioner föras med arbetsgivaren om hur utrymme ska skapas inom den ordinarie arbetstiden. Ifall uppdraget ges med kort varsel kan det bli fråga om beordrat övertidsarbete enligt sedvanliga regler.”

Värt att tänka på för skolledningen.

Föräldrars engagemang ska riktas rätt

Blir föräldrar ett arbetsmiljöproblem när de inte respekterar lärarnas profession? Trots att skolan vill se mer engagerade föräldrar, så händer det att engagemanget riktas fel.

”Föräldrarna håller på att bli ett stort arbetsmiljöproblem”, sa rentav Gunnar Hermansson, ordförande för Lärarnas Riksförbund i Uddevalla till tidningen Bohuslänningen i veckan.

Gunnar Hermansson menade att problemet har börjat uppmärksammas och att det krävs tydlighet och stöttning från skolledningen. Att man låter lärarna sköta sitt yrke. Han påpekar dock att föräldrapåtryckningar inte är det enda problemet, utan att de ökande sjukskrivningar man ser nu hänger ihop med ökad arbetsbelastning, inte minst dokumentation.

Och forskarna bekräftar bilden av att alltmer stressade lärare pressas av föräldrar som inte respekterar yrkesgränserna.

”Fenomenet med starka föräldragrupper är inte okänt. Problemet är att lärarnas status har minskat”, säger Jesper Boesen, föreståndare för Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning på Göteborgs Universitet, till tidningen.

Även Arbetsmiljöverket ser ett ökat tryck från föräldrar.

I samband med detta kan det vara på sin plats att påminna om en lärares berättelse som beskriver detta problem i skolan som det kanske talas för lite om.

”Om barnen ska lyckas i skolan måste det råda ett gott samarbete mellan föräldrar och skola”, skrev signaturen MagisternBohusläningens debattsida  för några veckor sedan. Texten blev mycket delad på sociala medier och i den beskrivs hur föräldrar oreflekterat tar ställning för sina barn och ifrågasätter läraren. Att föräldrarna inte litar på lärarnas profession och att lärarna inte längre har befogenheter att hålla ordning i klassrummet.

En del av denna problematik har Lärarnas Riksförbund lyft fram i undersökningen ”Så påverkar föräldrarna undervisningen”. Där konstateras att föräldrar försöker påverka lärarna i alltför stor utsträckning och det gynnar inte eleverna eller skolans undervisning. Förbundet tycker bland annat att Skolinspektionen bör ha bättre koll på skolor med stor otillbörlig påverkan på lärarna, både från ledning, föräldrar och övriga.

”De engagerade föräldrarna agerar med sina barns bästa för ögonen inom ramen för ett givet system. Felet finns i ett system med kommuner som inte avsätter tillräckliga resurser för att kunna möta skollagens krav. Därför måste systemet förändras och ett nytt huvudmannaskap inrättas”, säger Lärarnas Riksförbunds ordförande Bo Jansson.

Internationella Hiv/Aidsdagen

I dag den 1 december är det internationella Hiv/Aids-dagen. En dag som startades av FN  för att uppmärksamma den globala hiv-epidemin. Det är också en dag som påminner om att kampen mot aids långt ifrån är över.

Läs mer om dagen på följande länk.

Över 30 miljoner människor lever med hiv eller har utvecklat aids.  I trettiotalet år har sjukdomen som slår ut vårt immunsförsvar fortsatt breda ut sig över världen.

När den upptäcktes blev den väldigt uppmärksammad och kallades för ”bögpesten”. Nu är den alltmer bortglömd. Om du inte läst Jonas Gardells böcker och teveserie om denna tid så är det ett tips. Du kan också läsa Hiv Sveriges skrift ”Hiv 30 är i Sverige”.

I helgen premiärvisades också Staffan Hildebrands nya film ”Den längsta resan är inåt”. Den berättar om  författaren och aids-aktivisten Steve Sjöquist, som undkom döden med en hårsmån och har levt med hiv sedan 1987. Han har också skrivit fyra böcker om hiv/aids, och är aktiv inom HIV-Sverige.

Det är en hoppingivande film som kommer visas i en förkortad version för skolor runtom i landet. Den visar att det i dag finns ett liv efter hiv-diagnosen.

Det är nämligen så att den som i dag upptäcker att hen är hivpositiv inte längre behöver se en dödsdom framför sig, utan en i och för sig livslång sjukdom som måste medicineras. Hiv är inte längre liktydig med döden. Om man får rätt medicin.

Det viktigaste i dag är att alla i riskzonen eller med riskbeteende måste testa sig. Därför är det väldigt angeläget att kunskapen om hiv och aids sprids. Också bland unga. De som inte har en aning om den hysteri som spreds i Sverige för 30 år sedan.

I samband med att filmen om Steve visades offentliggjordes också  ”Face of AIDS Film Archive” som finns på Karolinska institutet.

Dess ursprung finns på 80-talet då Karolinska Institutet gav Staffan Hildebrand i uppdrag att göra öppningsfilmen till den fjärde internationella aids-konferensen i Stockholm 1988. I uppdraget ingick också att för ett framtida filmarkiv dokumentera hiv/aids globala spridning och dess effekter på samhället. Här ingår såväl färdiga reportage och dokumentärer som oredigerat råmaterial.

Under 25 års tid och i 45 länder har han spelat in uppåt 700 timmar reportage och intervjuer. Hildebrand har intervjuat forskare, aids-aktivister, narkomaner, sexarbetare, och många andra med erfarenhet av hiv och aids. Han har filmat i laboratorier och på konferenser, på sjukhus och i gatumiljöer. Arkivet utgör en unik historik över denna globala epidemi.

I ett samarbete med Karolinska institutet och dess bibliotek ska detta mycket omfattande material göras tillgängligt för forskare och studenter inom olika akademiska discipliner. Det ska också bli tillgängligt för allmänheten och för skolor och för elever.

En dag som denna är det också glädjande att påminna om att Lärarnas Riksförbund står bakom en av de viktigaste böckerna om denna epidemi.

Tillsammans med Röda korset och SOS Barnbyar och med stöd från Sida bidrog LR 209  till boken ”Som en osynlig sten i mitt hjärta. Om hiv och aids i Sverige och världen” av Donald Boström och Mats Ögren Wanger.

Det är en stor vacker och unik bok full med drabbande  bilder och starka berättelser om hiv och människor över hela världen. En bok som också är ett viktigt läromedel.

Boken är en del i en kunskapsplattform med basfakta, länksamling, kunskapstest och – inte minst – en mycket bra lärarhandledning. Den fyller ett kunskapshål som finns i dag kring hiv och aids. Den passar för elever i gymnasiet och kan förresten även användas i studiecirklar för den intresserade.

Lärare om läxor

Läxdebatten puttrar och pågår. Föräldrar tycker det är jobbigt att tjata om läxorna och minns hur jobbigt det kunde vara, men samtidigt också hur nyttigt det kunde vara, och eleverna är lika kluvna…

Läxor är en verklig professionsfråga som alla har åsikter om. I TV 4 Nyhetsmorgon fick vi idag höra lärare själva diskutera denna fråga. Det var välgörande.

Pernilla Alm, lärare och författare till boken ”Läxfritt” möter läraren Helena von Schantz och de har diametralt olika åsikter kring läxor eller inte för skolelever. De argumentera väl för sina ståndpunkter. Båda utgår från strävan efter likvärdighet i skolan och båda landar helt olika. Det är bra att samtalet kan fortsätta i kollegiet, mellan engagerade lärare.

En snusförnuftig sammanfattning av debattläget kan vara att: ”Bra läxor är bra och dåliga läxor är dåliga…”

Det som är viktigt att påminna sig är att det är läraren som avgör utifrån sammanhang, material och ämne om och vilka läxor som eleven ska ha.

Man kan dock tillägga att det är lite oroande om den falang som vill minska undervisningen och tiden för lärande skulle vinna framsteg. Sverige och svensk skola borde fokusera på att elever lär sig mer och får bättre möjlighet att växa och skaffa sig mer kunskap.

Den som vill veta vad balanserade och kloka forskare har att säga bör leta upp vad Jan-Eric Gustafsson, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, har kommit fram till. I en studie visar han att det ger ett positivt samband mellan hur mycket tid klasser i åk 8 lägger på matematikläxor och deras resultat på matteprov. Han säger att ”effekterna av läxläsning är inte jättestora men inte heller försumbara.”

Och då är det kanske inte så klokt att helt slänga detta verktyg överbord för Sverige, ett land som fortfarande faller i internationella kunskapsjämförelser. Och bland svenska skolans olika systemfel är nog inte läxor det stora problemet.

Här kan man se vad Lärarnas Riksförbunds ordförande Bo Jansson sagt om läxor.  I pressmeddelande och nyhetsinslag.

Och så här sa läraren Magnus Blixt i TV4 om läxor.

 

 

Betygsättning under press

Från och med denna hösttermin får inte obehöriga som arbetar som lärare längre sätta betyg på eleverna utan att en legitimerade lärare medverkar i betygsättningen.

Det visar sig råda stora oklarheter om förutsättningar som arbetsgivaren ger för att betygsättningen ska kunna genomföras.

Dessutom finns det en problematisk inställning hos arbetsgivare som inte förstår att krävs mer tid och rätt organisatoriska förutsättningar. Lärare som ska hjälpa icke-legitimerade kollegor med betygsättning får helt enkelt inte den tid de behöver. Detta uppmärksammades i Ekot i morse.

Lyssna på utbildningsminister Gustav Fridolin och ordföranden för Skolledarna Matz Nilsson som deltog i ett uppföljande samtal i P1-morgon.

 

Politikerna med på tåget, men behöver mer eld i baken

I morse kunde vi se något så ovanligt som politiker som är helt överens. Det var i TV4 Nyhetsmorgon som Helene Hellmark Knutsson, socialdemokratisk minister för högre utbildning, och Camilla Waltersson Grönwall, moderaternas skolpolitiska talesperson, möttes för att tala om vilka lösningar de vill se för att möta lärarbristen.

Om tio år beräknas det enligt Skolverket att uppåt 70 000 lärare kan saknas. Och inte minst att det kommer saknas lärare i vissa bristämnen som naturvetenskapliga ämnen och matematik men också i moderna språk. När det nu också kommer fler nyanlända in till Sverige, varav många troligen kommer att stanna i Sverige, så kommer också behovet att öka på fler lärare.

Men liksom i de flesta yrken väntar stora pensionsavgångar. För lärarna är läget dock mer akut då bristen i vissa ämnen är så stor.

De två politikerna lyfte viktiga saker. De talade om att det behöver satsas på lärarutbildningarna, det behöver skapas fler vägar in i läraryrket. Absolut, om man inte börjar tumma på behörighetsreglerna.

Helene Hellmark Knutsson talade också om vikten av satsningen på Lärarlönelyftet, där tre miljarder statliga lönepengar årligen ska gå till lärarna.

Det tycktes också finnas en insikt i att lärarna måste få ägna sig åt undervisning, såväl förberedelse och efterarbete. Dessutom behöver man få in andra kategorier som ska utföra andra uppgifter i skolan.

Programledaren Steffo Thörnqvist (själv före detta lärare) ställde frågan om attityden till skolan och att många lärare är oroliga för att anmälas när de sköter sitt jobb. Hur påverkar det?

Det mötte inge större förståelse hos Knutsson och Grönwall. Båda politikerna talade om att stärka lärarprofessionen. Moderaternas talesperson ville också se mer av positiva bilder från skolan. Gärna från lärarfacken. Och det kändes ju inte så nytt.

Dock var det glädjande att se att moderater och socialdemokrater i grunden verkade eniga om att det krävs stora insatser för att höja läraryrkets attraktivitet. De var med på tåget. Men för att vi ska fortsätta se de positiva tecknen växa måste de få mer eld i baken. Framförallt måste de lokala politikerna gå från ord till handling ute i hela landet. Det är lättare sagt än gjort. Och det är där som vi måste se de avgörande förbättringarna för att Sverige ska få se fler behöriga lärare i rätt ämne och skolform.

Lärarnas bokmässa

Bokmässan i Göteborg som avslutades i helgen är alldeles speciell och rentav ett litet paradis för den läsande och bokglade besökaren. Själv har jag besökt mässan nästan varje år sedan 1989 och alltid blir jag drabbad av bokens kraft och samtalets förmåga.

Mässan är Nordens största mötesplats för bok- och biblioteksbranschen. I år var det närmare 100 000 personer som passerade entrédörrarna.

Målgrupp lärare
Bland målgrupperna har lärare och bibliotekarier funnits sedan starten. I år var lärarna verkligen synliga på många sätt. Lärarnas Riksförbund fanns bland annat i det så kallade ”Molnet” där fler aktörer samlades för att lyfta skolans roll på mässan. Men också genom att arrangera flera seminarier om brännheta frågor om hur vi främjar verklig tolerans och motverkar främlingsfientlighet. Det fanns även samtal om skolan och yttrandefriheten i Sverige och i Ungern och hur man arbetar med hållbar utveckling, såväl ekologiskt som mänskligt.

Dessutom spelades flera intressanta samtal av Lärarpodden. Samtalen tar upp bland annat sfi-undervisning, interkulturella klasser, digitala verktyg i klassrummet, tolerans i skolan och i klassrummet, genusforskning i slöjdämnet, vägen till en mobbningsfri skola, hur skolan kan lyfta sig i Sverige och i Europa…

För den som vill följa vad förbundet gjorde under mässan finns mer information här. Det var verkligen en lärarnas bokmässa, ständigt hördes hänvisningar till skolan och till läsningens vikt och grundläggande funktion i ett demokratiskt samhälle.

Tillgång till läromedel granskades
Ett seminarium som fick en hel del uppmärksamhet var det som handlade om problemen med att få läromedel som kan användas skolan. Trots att kommunerna lägger mångmiljonbelopp på att digitalisera undervisningen så är ofta de digitala läromedel som finns undermåliga – eller saknas helt. Något som blev en nyhet när Svenska Dagbladet på torsdagen berättade om den nya undersökningen som Lärarnas Riksförbund presenterade på mässan ”Kostnadsökning eller kvalitetsminskning”. Rapporten lyfter också fram i en debattartikel på fredagen, ”Lärare efterlyser digitala läromedel”.

Tolerans och yttrandefrihet
Bland det mest angelägna som diskuterades handlade om hur man arbetar för tolerans och hur yttrandefriheten hanteras i skolan.  I den namnkunniga panelen deltog bland andra Mona Sahlin, Bo JanssonBengt Westerberg och Christer Mattsson.

Svaret hur toleransen ska öka och främlingsfientligheten minska är dialog i stället för konfrontation.  Christer Mattsson menade att den politiska polariseringen var ett klassrumsproblem för tjugo år sedan – nu finns den i hela samhället. Att arbeta för tolerans är en huvuduppgift för den svenska skolan. Men den konfrontativa pedagogiken måste ersättas med en uthållig dialog.

Ett av årets teman var ”Yttrandefrihet” och årets land var Ungern. Båda dessa teman möttes i Lärarnas Riksförbunds program. I ett samtal mellan den ungerska läraren Judit Benyovszki och hennes svenska kollegor Åsa Fahlén och Lärarnas Riksförbunds ordförande Bo Jansson framkom både likheter och skillnader mellan de två ländernas syn på skolan.

Temalandet Ungern har beskrivits som ”Europas HR-värsting”. En bok som beskriver vad som händer i Ungern är ”Tystnadens triumf”, som man kan läsa mer om här.

Boktips om diktatorers arv
Slutligen kommer två tips på böcker som ramade in bokmässans teman: ”Hej herr diktator! om Ungern under Orban” som visar vad som egentligen händer i landet, samt boken om Eritrea – Gränslöst land och där man får en förståelse för bakgrunden till att den svenske medborgaren Dawit Isaak suttit fängslad i fjorton år.

Inför bokmässan skrev för övrigt 82 mediechefer under på en debattartikel för att Isaak måste befrias och att det är dags för Sveriges regering att pröva andra metoder än den tysta diplomatin.

Frihet och demokrati, samt tolerans och respekt för våra medmänniskor är något vi lär oss och måste kämpa för. Den kampen börjar i skolan.

 

DN ger ut specialtidning för skolan

På söndagen ger DN ut en digital extratidning riktad mot skolor. Den ska utgöra underlag för lärare att diskutera medmänsklighet, näthat och flyktingkris med sina elever.

Dagens Nyheters digitala specialtidning är avsedd för landets skolor och andra intresserade. Där samlas reportage och texter om flyktingsituationen i Europa, om näthat och uppropet #jagdelar.

“Målet är att lärare i landets högstadie- och gymnasieskolor ska ha ett bra underlag för att diskutera frågor om allas lika värde och den pågående flyktingkrisen”, säger DN:s chefredaktör Peter Wolodarski.

I denna specialtidning finns författaren och akademiledamoten Kerstin Ekmans enkla men starka ord från uppropet #jagdelar:

”Under århundradena har vi långsamt erövrat en humanism i vårt land. Ibland är den skymd, ibland djupt nergrävd. Men den finns där som en guldreserv. Den har kommit i dagen under tider då många sinnen infekterats av obehagliga och farliga ideologier. Under andra världskriget tog familjer emot judiska flyktingar. Barn som tvingats lämna sina föräldrar under finska vinterkriget fick komma hit. Överlevande från koncentrationslägren kom till oss i Röda korsets vita bussar. Tyska ruinbarn, som de kallades, fick bo och gå i skola här efter krigsslutet. Till och med undernärda barn från det isolerade Västberlin fick under det kalla kriget hem här hos oss.

Nu har vi blivit fler och fler som inte längre vill tiga och gå undan när de orubbliga lägger ut texten. Hädanefter kommer vi att höras. Vi är många och vi vill verka för att humanism och medmänsklighet i en mycket mörk och svår tid ska komma upp i dagsljuset.”

När jag läser i DN:s specialtidning lyssnar jag också på Söndagsintervjun i radions P1. Där berättar FN:s särskilda sändebud i Syrien, svenskättade Staffan de Mistura, realistiskt och trots allt hoppfullt. Han pekar gång efter annan på att syrierna är mycket hemkära och älskar sitt land och inget hellre vill än återvända hem till det.

Och tanken kommer farande: ”Hur kommer vi se på oss själva om vi inte ställer upp i denna svåra tid? Vill vi se den bilden i spegeln?”