Lärare protesterar mot ofriheten i Ungern

Idag uppmärksammade Sveriges Radio att Ungerns lärare går i täten för en protest mot det nya utbildningssystem som gjort skolan mycket centralstyrd och lärarna mer ofria.

Det är premiärminister Viktor Orbáns auktoritära men också populära regering som är föremålet för protesterna.

”Jag tror faktiskt inte jag kan hitta någon del av den nya lagen som jag inte är kritisk mot”, säger engelskaläraren Júlia Lázár, som intervjuas i P1-Morgon. Tusentals lärare, elever och föräldrar var samlade på det stora torget utanför parlamentsbyggnaden i Budapest , där en protestaktion inleddes för en vecka sedan.

Huvudkritiken handlar om att nya lagar gjort hela skolsystemet mycket centralstyrt där en statlig myndighet styr över allting – från materialkostnader till vilka läroböcker som ska användas. Kritikerna menar att Viktor Orbán vill omforma hela det ungerska samhället.

”Allting är centraliserat och alla beslut fattas högt högt upp någonstans utan några fungerande kontrollmekanismer.”

Under bokmässan i september bjöd Lärarnas Riksförbund in lärare från Ungern för att möta svenska lärare och jämföra möjligheterna att arbeta i respektive land. Under mässdagarna talades bland annat om vad, när och hur man kan tala fritt?

Under mässan anordnade förbundet också samtal om skolan i Ungern på temat ”Lärares roll inom hållbar utveckling och utbildning”.

Medverkande i det samtalet var lärarna Judit Benyovszki, grundskole- och gymnasielärare, Magnus Blixt, grundskolelärare. Båda lyfte frågor om uthållighet både för miljöfrågorna samt skolans kunskapsuppdrag. Skolans uppdrag är också att lägga grunden till en social uthållighet.

Både Judit och Magnus var ense om att vi behöver kunniga, kreativa lärare. Bara så kan man skapa en kunskapskultur.

Se samtalet här.

 

Vi behöver en mer nyanserad betygsdebatt

Betygsdebatten i Sverige tycks aldrig kunna lämna ett läge där själva betygen är problemet och där inte mycket kraft ägnas åt hur betygen ska fungera bättre i skolan. Det är en mycket förvirrande debatt, eftersom det sällan hörs balanserande röster.

Vissa talar om ett pedagogiskt etablissemang där betygsmotståndet finns inbyggt, andra talar om betygens sållningsmekanism  och risk för negativa inverkan på elevernas självbild och därmed på deras förmågor och resultat. Den senare hållningen har haft stor plats i debatten.

Men nu har vi ändå betyg i skolan och båda föräldrar och elever vill ha dem kvar.  79 procent av föräldrarna anser att betygen har en klart motiverande effekt när det gäller deras barns prestationer i skolan. (Föräldrars syn på det svenska betygssystemet, 2007)

Varför ägnas då inte mer tid åt att diskutera detta och att försöka få betygen att fungera bättre?

En av dem som flitigt varit ute i debatten är Johan Kant, rektor och tidigare SO-lärare som bland annat skrivit boken ”Yrke: Lärare”. Han kritiserar ett betygsmotstånd som han menar finns i den svenska lärarutbildningen.

I ett blogginlägg som lades ut nyligen så uppmärksammar Johan Kant att allvarlig kritik riktas mot den rapport som beställdes av regeringen som en slags kartläggning av betygsläget, både nationellt och internationellt. Det är  Vetenskapsrådet som gett ut en delrapport 2015 från Skolforsk-projektet författad av några forskare som visat intresse för betyg i skolan, med titeln: ”Betygens geografi. Forskning om betyg och summativa bedömningar i Sverige och internationellt”.

Den sansade och balanserade betygsexperten Per Måhl har läst rapporten och kritiserar den nu i en grundlig genomgång som skickats till Skolforskningsinstitutet, Skolkommissionen, Skolverket, Skolinspektionen, Utbildningsdepartementet, Lärarnas Riksförbund, Lärarförbundet och Skolledarförbundet.

Det offentliga Skolsverige är således fullt informerade. Frågan är nu om något kommer att hända? Det borde det.

Av Per Måhls granskning framgår att kapitlet om betygen har stora metodologiska brister. Dessa brister sammanfattas sålunda:
”1. Det  framgår  inte huruvida  de  betyg  som  avses  är  norm-­ eller  kunskapsrelaterade.
2. Det  framgår  inte huruvida  de  betyg  som  avses  är  uppgiftsbetyg  eller  terminsbetyg.
3. Det  framgår  inte  huruvida  de  betygssatta uppgifterna är utformade enligt Mätmodell  eller  Kunskapsstandardmodell.
4. Termerna summativ och  formativ bedömning  används  på  ett värderande  sätt.
5. De  ingående  studierna  ger  inte  stöd  för  slutsatsen  att  betyg  generellt   får  negativa  effekter  för  yngre  och  lågpresterande  elever.
6. De  ingående  studierna  ger  inte stöd  för  slutsatsen  att  effekter av  betygssättning  varierar  med  ålder  och  prestationsnivå.
7. Rapporten  är  inte  anpassad  till tidigare  forskning på  området.”

Per Måhl påpekar att eftersom slutsatserna har rönt uppmärksamhet i och utanför skolan och riskerar att få konsekvenser är det angeläget att peka ut bristerna.

Det kan man hålla med om.

Johan Kant har länge kritiserat betygsmotståndet inom lärarutbildningen och menar att man för att göra karriär inom den pedagogiska sfären måste vara betygsmotståndare.

”Om du visar dig positiv till betyg stoppas du i din karriär. För att visa att du står för betygsmotstånd och därmed slipper bli utfryst förväntas du göra ett visst antal utspel i debattinlägg, artiklar, uttalanden eller böcker.”

Det är en förskräckande tanke om han har rätt. Tyvärr har det inte framförts något vederhäftigt som motsäger hans hårda kritik.

Johan Kant skriver följande mot slutet av sitt blogginlägg:

”Ska svensk skola någonsin resa sig och bli en verksamhet som vilar på forskning och beprövad erfarenhet behöver verkligen forskningen SKÄRPA sig! Och myndigheter och politiker börja reagera och agera.”

Det borde fler hålla med om. Jag undrar vad Skolverkets sansade och kloka generaldirektör Anna Ekström, säger om denna kritik från Per Måhl, som haft uppdrag som just betygsexpert på Skolverket? Tar hon intryck, och kommer det leda till någon insats från Skolverkets sida? Eller kommer Utbildningsdepartementet agera och granska om, och i så fall hur, tendensiös pedagogisk så kallad betygsforskning tillåts fortsätta?

Vi behöver en mer nyanserad debatt om betyg, en debatt som utgår från verkligheten där betyg finns och används och helst ska kunna fungera ännu bättre. Den är en debatt som såväl skolans elever som lärare skulle stärkas av.

Se över det fria skolvalet för att bryta segregationen

Visst går det att förena ett fritt skolval med minskad segregation. Det framkom vid ett mycket intressant seminarium kring skolvalssystemet och om hur vi ska få ett rättvist och likvärdigt skolval.

Matchningsteoretikern och forskaren i nationalekonomi Tommy Andersson vid Lunds universitet, visade i ett mycket uppskattat föredrag hur man med matematisk programmering och algoritmer kan säkra en fördelning av eleverna mellan skolor – samtidigt som man fortsätter ta hänsyn till elevers och föräldrars önskemål.

Han förklarade att genom smarta optimeringsalgoritmer som styr automatiserade skolvalssystem så kan man bryta boendesegregation. Det intressanta och tankeväckande föredraget ingick i det seminarium som anordnades den 11 februari. (Se hela seminariet på LRplay.)

Det stora forskningsfältet som Andersson utgick från utvecklades ursprungligen utvecklades i militärforskning där USA:s försvarsmakt villa veta hur man bäst flytta militärfordon… Själv har han arbetat med att fördela njurar i ett transplantationsprogram mellan människor i projektet STEP, Skandia Transplantation Program för Kidney Exchange Program.

”Om jag har lyckats övertyga transplantationskirurger, utan att kunna någonting om medicin, att de ska använda matematisk programmering, så tänkte jag att övertyga er att använda automatiska skolvalsprocesser också”, sa Tommy Andersson.

Seminariet var en del av det samarbete som Lärarnas Riksförbund, Landsorganisationen och Lärarförbundet bedriver i de treåriga projektet ”Ge alla elever samma chans”. Bland annat bekostar man forskning vid Stockholms universitet kring frågor om likvärdigheten i skolan.

”Vi tycker att debatten har präglats av ideologiska låsningar, så vi hoppas med detta samtal kunna bidra till att det startas ett konstruktivt samtal”, sa Bo Jansson i sin inledning som öppnade seminariet.

”Skolvalet har naturligtvis fördelar. Vi vet att det för många är en uppskattad valfrihet, vi vet att det kan innebära pedagogisk mångfald, vi vet att det är elever som kan söka sig till andra skolor än där de bor. Men vi kan inte blunda för att det finns problem med detta”, sa Bo Jansson.

Under samtalet framkom att friskolorna vill värna fria skolvalet. Facken vill istället se över det urvalssystem som vi har idag till fristående skolor. Det snarare ökar än minskar segregationen.

Exempelvis Academedia försöker hävda att det fria skolvalet inte påverkar segregationen i skolan, samtidigt som forskningen, bland annat presenterad på seminariet, tydligt visar att segregationen ökar, till en stor del på grund av boendesegregationen, men att det fria skolvalet spär på denna effekt.

Facken har inte satt ned foten i hur man anser att framtidens urval till skolor ska se ut, om fristående ska ha egna eller om det ska vara samma.

Företrädarna för facken, LR, LO och LF, menade att det nu är hög tid att utreda hur system, som är mindre segregerande än det kösystem som finns i dag, skulle kunna se ut.

Och kanske tänkte fler som lämnade seminariet att en möjlig lösning kan vara att utveckla matematiska modeller där algoritmer säkrar att eleverna fördelas på olika skolor så att både segregationen bryts och att hänsyn tas till elevers och föräldrars önskemål?

Politikerna, deltagarna och åhörarna på seminariet visade i alla fall ett stort intresserade att fortsätta den diskussionen.

Se hela seminariet på LRplay eller direkt på denna länk.

Läs också rapporten som var grunden för hela seminariet. Och även den debattartikel som publicerades om rapporten.

Lärarna i Lund vänder sig till Arbetsmiljöverket – arbetsbelastningen för hög

Ny lokal granskning av lärares arbetsmiljö visar att arbetsbelastning och stress fortfarande ligger på oroande nivåer. Det är Lärarnas Riksförbund i Lund som för femte året i rad genomfört sin arbetsmiljöenkät som vi kan läsa mer om i Sydsvenskan, ”Arbetsbördan för lärarna har ökat”.

Om inget görs befarar facket att lärarna kommer fortsätta att lämna yrket. Sedan 2006 har var fjärde lärare lämnat yrket av andra skäl än pension, och på många lärarutbildningar står platser i dag tomma.

Alla är överens att lärare har för hög arbetsbelastning. Politiker, skolansvariga, skolledare, allmänhet. Men inget händer.

Det har kartlagts på många håll att så här är situationen. Just i Lund har facket följt upp detta med återkommande undersökningar, men bilden är densamma såväl i Stockholm som i övriga landet.

Verkligheten är att många lärare slutar jobba för att det blivit för arbetsamt.

Den positiva sidan är att det skett satsningar på lärares löner, i Lund liksom på många håll. När det gäller arbetsmiljön och arbetsbelastningen så står det dock stilla.

Men ska man få lärare att stanna i skolan och att fler ska vilja bli lärare så måste det ske en satsning på både lärarnas löner och deras arbetsmiljö och arbetsbelastning.

I Lund efterlyser ombudet Robert Jivegård kraft och vilja att göra något åt det. Lärarnas Riksförbund menar att det finns många olika saker som skulle kunna göras

1. Att införa lärarassistenter är en sak som föreslås och som också förbundsordföranden Bo Jansson skriver om i sin krönika i dag.
Lärarnas Riksförbund i Lund talar också om att det behövs avlastning av det som lärare inte måste göra. Lärare vill planera, genomföra undervisningen och följa upp den.
2. Sedan talar Robert Jivegård om att kontorslandskapen borde tas bort så att lärare har arbetsro när man rättar prov och arbetar med undervisningen.
3. Ytterligare en sak som förbundet länge krävt är central rättning av nationella prov.

Några exempel på vad som, kan göras.

På LR-Lunds hemsida finns den senaste arbetsmiljöenkäten.

Nu går facket till Arbetsmiljöverket för att lägga en så kallad 6.6a för att kommunen ska tvingas åtgärda arbetsmiljö och -belastning. Detsamma gjordes av LR i Stockholm för några år sedan och i Stockholm blev det häromdagen klart att kommunen måste betala in vitesbelopp.

Så nu dras Stockholm stad inför Kronofogden, som är den vanliga vägen att få in pengarna för Arbetsmiljöverket – men lite skämmigt är det allt. Undrar om Lund oroar sig?

 

Nyanlända elever måste fördelas jämnare nationellt

Med tanke på dagens utredningsförslag från Ebba Östlin, kommunpolitiker i Botkyrka som i november fick uppgiften att göra en snabbutredning om hur nyanlända ska fördelas bättre, så är det värt att påminna om Lärarnas Riksförbunds och Sveriges Skolledarförbunds krav härom veckan om nationell samordnare.

I en debattartikel ville förbunden att regeringen skulle utse en nationell samordnare. Budskapet var för att klara de stora utmaningarna i skolan när det gäller att ta emot nyanlända krävs det att insatserna samordnas nationellt och att samtliga skolor ska dela på ansvaret.

Se dagens pressmeddelande från regeringen om utredarens förslag.

Liberalerna var snabbt ute och kritiserade utredarens förslag.

Debatten lär fortsätta när förslaget nu ska ut på remiss.

Företag och friskolor missgynnar inte skolan, enligt Svenskt Näringsliv

Svenskt Näringsliv har presenterat några rapporter om jämlik sjukvård och likvärdig skola. På onsdagen samlades man i Kungliga Myntkabinettet vid Slottet i Stockholm för att förklara hur välfärden påverkas, eller inte påverkas av företagande i denna sektor. Budskapet var inte oväntat att dessa välfärdsområden gynnas av privata alternativ – eller i alla fall så missgynnas inte välfärden av dessa.

Vi ägnar oss här åt rapporten om skolan. Kanske kan det försiktiga budskapet också beskrivas som att näringslivet och skolföretagen inte skadar skolans likvärdighet, om Svenskt Näringsliv får säga sitt?

Redan i morse kunde vi höra ett nyhetsinslag på Sveriges Radios Ekot. Rubriken var ”Svenskt näringsliv: Inte sämre likvärdighet i skolan”. I nyhetssändningen berättades om att elever med sämre förutsättningar inte får sämre resultat i skolan nu, jämfört med tidigare. Att boendesegregationen medfört större skillnader i resultat mellan olika skolor är en annan sak, men det har inte påverkat elevernas resultat.

Svenskt Näringsliv får visst stöd av Skolverket som tycks ha mjukat upp sin ståndpunkt på senare år. Skolverket talade tidigare om en försämring av likvärdigheten i den svenska skolan. Grunden var ökad skolsegregation och ökade skillnader mellan skolor, det sades vara allvarligt och ett politiskt ansvarstagande för att rätta till problemet krävdes. Man kopplade tydligt de ökade skillnaderna mellan skolor till minskad likvärdighet och det fria skolvalet ifrågasattes. Men sedan har man ändrat sig något. Verkets officiella hållning är sedan 2014 inte längre att likvärdigheten har försämrats, utan att det i stället finns en risk på sikt för att utbildningen blir mindre likvärdig.

Skolrapporten kan läsas här, ”Förbättrad välfärd: Likvärdighet i den svenska skolan”.
Seminariet kan ses på Svenska näringslivs hemsida.

Överhuvudtaget ägnas här mycket tid och möda åt att förklara hur komplex frågan om likvärdighet är. Det finns många parametrar och det är inte alltid självklart vad en likvärdig skola är för något. Syftet med rapporten är att ”försöka klargöra betydelsen av en likvärdig skola, hur likvärdighet i skolan mäts, hur likvärdig skolan är och vad som kan stärka likvärdigheten. Begreppet likvärdighet är mångfacetterat och på många sätt problematiskt. Det sker ett antal begreppsförskjutningar när innebörden i begreppet ska mätas, följas upp och senare tolkas.”

Lunchekot följer sedan upp nyheten från morgonen med att berätta att Liberalernas partiledare Jan Björklund nu begär att direktiven till Skol-kommissionen ska skrivas om och inte ägna sig åt hur likvärdigheten ska ökas genom begränsningar i friskolornas verksamhet.

Med tanke på hur välfärdsföretagens verksamhet inom skolan (och sjukvården) försvaras så kan det var intressant att läsa ett mer kritiskt inlägg på sajten Skola och Samhälle. Nyligen skrev skoldebattören Sten Svensson ett inlägg betitlat ”Så sprids oklarhet och förvirring i skoldebatten”.

Inlägget är i huvudsak ett angrepp på Gabriel H Sahlgren, doktorand vid London School of Economics, samt även en av de som i berömmande ordalag kommenterade rapporterna om skolan vid Svenskt Näringslivs seminarium. Svensson avslutar sitt inlägg med följande:

”I takt med att alltfler börjat ifrågasätta dagens marknadsstyrda skola har det blivit viktigare för Svenskt Näringsliv, friskolebranschen och de partier som stöder dagens segregerade skola att försvara sig. Men då de har svårt att finna forskningsstöd för sin linje förlitar de sig istället på en debattör som Sahlgren. Kan man inte vinna en debatt kan man åtminstone förvirra den.”

Eller så kan man också skriva egna rapporter?

Glädjande är att Svenskt Näringsliv i dessa rapporter konstaterar att valfrihetsreformerna ”inte har vårdats tillräckligt väl och skulle i vissa fall behöva vidareutvecklas”. Nej, i många fall har de inte vårdats alls utan lämnats helt oreglerade. Vi har exempelvis sett exempel på att skolor har kunnat säljas för en spottstyver och att skolföretag kunnat lägga ned mängder av skolor på en gång.

I rapporterna öppnar Svenskt Näringsliv för förändringar i regelverken som man menar ”är i viss utsträckning nödvändigt men måste i sådana fall grundas på reella problem och stödjas av fakta”.

Det välkomnas.

Samverkan och balans mellan föräldrar och skola  

Föräldraansvar är en ofta debatterade och diskuterad fråga. Hur mycket ligger på skolan och hur mycket ligger på den enskilde föräldrern att eleverna kan uppföra sig och visa respekt mot sin omgivning? Hur mycket skuld ska den ensamme föräldern ta för att barnet är ”besvärligt”?

Frågan är inte enkel. Eller är den det?

Mamman Claudia Crowley Sörensson har i alla fall efter en dag i sin dotters skola sett att elever kan vara både våldsamma och kränkande mot skolkamrater och personal. Hon skrev om detta på sin blogg som sedan blev en debattartikel i Expressen, ”Det är vårt ansvar att uppfostra barnen”. Att barn är ouppfostrade ”tycker inte jag att vi ska skylla på skolan. Nu måste föräldrarna ta sitt ansvar och uppfostra sina barn”, skriver Claudia.

”Tar vi oss tiden att lära känna våra barn? Att uppfostra dem? Jag vill med detta uppmana föräldrar att acceptera att det inte finns några perfekta barn. Barn behöver vår vägledning och tid. Barnen behöver föräldrar som vågar säga nej. Ge barnen vägledning, din tid, uppmärksamhet och våga sätta gränser.

Skolan har saker de kan förbättra men det är dags för oss föräldrar att ta vårt ansvar, uppfostra våra barn och lära dem att respektera sina medmänniskor.”

Ja, frågan är, hur når vi en samverkan och balans mellan föräldrar och skola?

Idag läser vi i en replik där rektorn och före detta SO-läraren (och välkände skoldebattören) Johan Kant håller med. I sin debattartikel, ”Det är barnens rätt in absurdum som gäller”, menar han att det finns fog för Claudias kritik av föräldrar.

”Jag kan bekräfta att det ser ut på det sätt som Claudia Crowley Sörensson beskriver i många skolor. Bilden av den auktoritära läraren har basunerats ut och det är barnens rätt in absurdum som gäller.”

Han skriver:

”Ända sedan kommunaliseringen av skola som skedde på 90-talet har arbetsgivarnas företrädare Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) gjort allt för att montera ner lärarprofessionen.
Det var länge så att det inte spelade någon roll vem som var lärare i skolan, utbildad eller inte. SKL:s paroll var rätt man på rätt plats och då spelade en formel lärarexamen ingen roll. Syftet var att hålla nere lärarlönerna och marginalisera lärarnas inflytande. Och man lyckades. Lärarkåren, som var en stark yrkeskår innan 90-talet, blev en tyst kår som sällan deltog i skoldebatten.”

Och hans avslutning citerar jag gärna:

”Men går det att göra något? Faktiskt ganska mycket. För det första måste föräldrar inse att deras ord och handling spelar stor roll. En förälder som alltid backar upp läraren bidrar till att stärka relationen mellan skolan och barnet, samt läraren.

En förälder som ständigt ifrågasätter läraren och skolan inför sitt barn och talar illa om skolan, kanske genom ryktesspridning, bidrar inte bara till att sänka läraren och skolan inför sitt barn, utan för hela närområdet.

Om man som förälder har åsikter om skolan eller läraren, ta kontakt med läraren och tala mellan fyra ögon. Även rektorer och skolchefer kan göra en hel del. Det viktigaste är att alltid backa upp sina lärare, det ska aldrig finnas några tvivel om detta. Skulle det vara så att läraren har gjort fel, får rektor och lärare tala om detta och lösa eventuella problem.

På statlig nivå finns det också en hel del att göra, till exempel att stärka lagstiftningen kring lärares yrkesutövande. Men det viktigaste är föräldrars inställning.”

Vad tycker du själv?

Säkra och öppna skolor måste var målet

Sveriges Radio har undersökt hur säkerheten på landets skolor ser ut. I stickprovsundersökningar som presenteras i dag visar det sig att flera skolor inte har koll på främmande vuxna som vistas i lokalerna.

På en av fem skolor tilläts utomstående vara 45 minuter eller mer, utan att bli ifrågasatta. Det visar sig när reportrar från Sveriges Radio besökt 76 grundskolor utan att förvarna. I vissa fall kunde reportrarna gå runt i skolan uppåt en timme utan att någon reagerade.

Efter terrordådet på en skola i Trollhättan har säkerheten på skolorna i landet blivit mer aktuell än någonsin. Lärarnas Riksförbund anser att det är viktigt att skolledningen är tydlig med hur man ska agera. Förbundsordförande Bo Jansson menar att skolan ska vara en öppen plats – men att man ska ha full koll på vilka som är där.

”Skolan är inte en allmän plats och obehöriga får inte vistas på dess område utan tillstånd. Att obehöriga enkelt kan ta sig in på skolor skapar otrygghet”, menar Bo Jansson.

”Jag vet att elever inte gillar att vilka som helst kan röra sig på skolorna. Det är inte bra för tryggheten”, säger han till Sveriges Radio.

Några länkar till vad Bo Jansson sagt och skrivit om detta:

Intervju i Skolvärlden, ”Jag är oroad att folk kräver vakter”.

Medverkan i SVT Debatt.

Debattartikel i SVT Opinion, ”Se över säkerheten på skolorna”.

Debattartikel i Expressen, ”Det öppna samhället måste ha säkra skolor”.

Lärarna lägger grunden

Under Nobelveckan har det talats mycket om hur viktiga lärarna är. Det är bra. Men det är också synd att vi måste ha exceptionella tillfällen som världens största och viktigaste pris för att kunna se och lyfta lärarnas och  skolans betydelse.

Lärarna och skolan är grunden till hela vårt moderna kunskapssamhälle. Det är det som gett oss – och fortsätter ge oss – möjligheten att lyfta hela mänskligheten uppåt och ta oss framåt för att klara de utmaningar som vi står inför.
Lärarna utgör också kittet som håller samman och lägger grunden till vår framtid.

I nobelpristagarnas tal i veckan lyftes lärarna fram som de som öppnade vägar till kunskap och fönster till nya insikter. Den svenske pristagaren Tomas Lindahl hyllade sin gamla gymnasieskola och sina lärare. Eller snarare en särskild lärare.

Och visst inser alla betydelsen av bra skickliga lärare? Visst har vi alla en speciell lärare som vi skulle kunna lyfta fram?

Genom lärarna skapas förutsättningarna för kommande nobelpristagare och därigenom kan också kunskaper växa och samhälle och våra liv förbättras.

Ordföranden för Skolkommissionen och Skolverkets GD, Anna Ekström, berättade i SvD om hur viktig hennes egen kemilärare hade varit på gymnasiet. (Densamma som Tomas Lindahl hade!)

Hon sade vad Lärarnas Riksförbund länge sagt och tyckt med devisen ”Ett litet land behöver stora kunskaper”.

Även ledarskribenten på Göteborgs-Posten, Alice Teodorescu, har skrivit om detta.

”Äntligen hyllas ansträngning, risktagande och inte sällan de misslyckanden som öppnade stigar till outforskade rum.”

Och hon skriver vidare:

”Lärarens och skolans roll återkom i pristagarnas tal, liksom i Nobelstiftelsens ordförandes inledningsanförande. Utan en välfungerande skola med kunniga och engagerade lärare, som stimulerar eleverna att sträva framåt och inte ge upp, blir det inga Nobelpris. För det är med akademiska färdigheter som med allt annat; de förutsätter otaliga timmars slit.”

Visst är det så. Inget av värde får vi gratis. Utom livet. Men vi måste också våga och vilja bygga det vidare.     

Berömvärt initiativ

Ja, det är ett berömvärt – eller kanske snarare ett nödvändigt – initiativ vi läser om i Skolvärlden.

 

Färgelanda kommun i Västra Götalands län har bestämt att ingen legitimerad lärare ska tjäna under 30 000 kronor. Anledningen är att man vill behålla sina behöriga lärare.

Har man lärarlegitimation så ska man tjäna minst 30 000 kronor i månaden i Färgelanda. Jag tycker att det känns jättebra”, säger Kristina Ström till Skolvärlden. Hon är kommunombud för Lärarnas Riksförbund och lärare på Valboskolan.

Kommunen har precis tagit beslut om att inför löneöversynen 2016 ska ingen legitimerad lärare i Färgelanda kommun tjäna mindre än 30 000 kronor. Efter den justeringen fördelas fyra procent på kollektivet.

Kanske kan det vara ett sätt att klara en annalkande lärarbristen och även möta att vissa ämnen har akut brist på lärare.

Och som Kristina Ström säger: ”lärares arbetsmiljö måste förbättras generellt.  Man måste satsa mer om vi ska behålla våra lärare och attrahera nya.”