Nyanlända elever måste fördelas jämnare nationellt

Med tanke på dagens utredningsförslag från Ebba Östlin, kommunpolitiker i Botkyrka som i november fick uppgiften att göra en snabbutredning om hur nyanlända ska fördelas bättre, så är det värt att påminna om Lärarnas Riksförbunds och Sveriges Skolledarförbunds krav härom veckan om nationell samordnare.

I en debattartikel ville förbunden att regeringen skulle utse en nationell samordnare. Budskapet var för att klara de stora utmaningarna i skolan när det gäller att ta emot nyanlända krävs det att insatserna samordnas nationellt och att samtliga skolor ska dela på ansvaret.

Se dagens pressmeddelande från regeringen om utredarens förslag.

Liberalerna var snabbt ute och kritiserade utredarens förslag.

Debatten lär fortsätta när förslaget nu ska ut på remiss.

Företag och friskolor missgynnar inte skolan, enligt Svenskt Näringsliv

Svenskt Näringsliv har presenterat några rapporter om jämlik sjukvård och likvärdig skola. På onsdagen samlades man i Kungliga Myntkabinettet vid Slottet i Stockholm för att förklara hur välfärden påverkas, eller inte påverkas av företagande i denna sektor. Budskapet var inte oväntat att dessa välfärdsområden gynnas av privata alternativ – eller i alla fall så missgynnas inte välfärden av dessa.

Vi ägnar oss här åt rapporten om skolan. Kanske kan det försiktiga budskapet också beskrivas som att näringslivet och skolföretagen inte skadar skolans likvärdighet, om Svenskt Näringsliv får säga sitt?

Redan i morse kunde vi höra ett nyhetsinslag på Sveriges Radios Ekot. Rubriken var ”Svenskt näringsliv: Inte sämre likvärdighet i skolan”. I nyhetssändningen berättades om att elever med sämre förutsättningar inte får sämre resultat i skolan nu, jämfört med tidigare. Att boendesegregationen medfört större skillnader i resultat mellan olika skolor är en annan sak, men det har inte påverkat elevernas resultat.

Svenskt Näringsliv får visst stöd av Skolverket som tycks ha mjukat upp sin ståndpunkt på senare år. Skolverket talade tidigare om en försämring av likvärdigheten i den svenska skolan. Grunden var ökad skolsegregation och ökade skillnader mellan skolor, det sades vara allvarligt och ett politiskt ansvarstagande för att rätta till problemet krävdes. Man kopplade tydligt de ökade skillnaderna mellan skolor till minskad likvärdighet och det fria skolvalet ifrågasattes. Men sedan har man ändrat sig något. Verkets officiella hållning är sedan 2014 inte längre att likvärdigheten har försämrats, utan att det i stället finns en risk på sikt för att utbildningen blir mindre likvärdig.

Skolrapporten kan läsas här, ”Förbättrad välfärd: Likvärdighet i den svenska skolan”.
Seminariet kan ses på Svenska näringslivs hemsida.

Överhuvudtaget ägnas här mycket tid och möda åt att förklara hur komplex frågan om likvärdighet är. Det finns många parametrar och det är inte alltid självklart vad en likvärdig skola är för något. Syftet med rapporten är att ”försöka klargöra betydelsen av en likvärdig skola, hur likvärdighet i skolan mäts, hur likvärdig skolan är och vad som kan stärka likvärdigheten. Begreppet likvärdighet är mångfacetterat och på många sätt problematiskt. Det sker ett antal begreppsförskjutningar när innebörden i begreppet ska mätas, följas upp och senare tolkas.”

Lunchekot följer sedan upp nyheten från morgonen med att berätta att Liberalernas partiledare Jan Björklund nu begär att direktiven till Skol-kommissionen ska skrivas om och inte ägna sig åt hur likvärdigheten ska ökas genom begränsningar i friskolornas verksamhet.

Med tanke på hur välfärdsföretagens verksamhet inom skolan (och sjukvården) försvaras så kan det var intressant att läsa ett mer kritiskt inlägg på sajten Skola och Samhälle. Nyligen skrev skoldebattören Sten Svensson ett inlägg betitlat ”Så sprids oklarhet och förvirring i skoldebatten”.

Inlägget är i huvudsak ett angrepp på Gabriel H Sahlgren, doktorand vid London School of Economics, samt även en av de som i berömmande ordalag kommenterade rapporterna om skolan vid Svenskt Näringslivs seminarium. Svensson avslutar sitt inlägg med följande:

”I takt med att alltfler börjat ifrågasätta dagens marknadsstyrda skola har det blivit viktigare för Svenskt Näringsliv, friskolebranschen och de partier som stöder dagens segregerade skola att försvara sig. Men då de har svårt att finna forskningsstöd för sin linje förlitar de sig istället på en debattör som Sahlgren. Kan man inte vinna en debatt kan man åtminstone förvirra den.”

Eller så kan man också skriva egna rapporter?

Glädjande är att Svenskt Näringsliv i dessa rapporter konstaterar att valfrihetsreformerna ”inte har vårdats tillräckligt väl och skulle i vissa fall behöva vidareutvecklas”. Nej, i många fall har de inte vårdats alls utan lämnats helt oreglerade. Vi har exempelvis sett exempel på att skolor har kunnat säljas för en spottstyver och att skolföretag kunnat lägga ned mängder av skolor på en gång.

I rapporterna öppnar Svenskt Näringsliv för förändringar i regelverken som man menar ”är i viss utsträckning nödvändigt men måste i sådana fall grundas på reella problem och stödjas av fakta”.

Det välkomnas.

Samverkan och balans mellan föräldrar och skola  

Föräldraansvar är en ofta debatterade och diskuterad fråga. Hur mycket ligger på skolan och hur mycket ligger på den enskilde föräldrern att eleverna kan uppföra sig och visa respekt mot sin omgivning? Hur mycket skuld ska den ensamme föräldern ta för att barnet är ”besvärligt”?

Frågan är inte enkel. Eller är den det?

Mamman Claudia Crowley Sörensson har i alla fall efter en dag i sin dotters skola sett att elever kan vara både våldsamma och kränkande mot skolkamrater och personal. Hon skrev om detta på sin blogg som sedan blev en debattartikel i Expressen, ”Det är vårt ansvar att uppfostra barnen”. Att barn är ouppfostrade ”tycker inte jag att vi ska skylla på skolan. Nu måste föräldrarna ta sitt ansvar och uppfostra sina barn”, skriver Claudia.

”Tar vi oss tiden att lära känna våra barn? Att uppfostra dem? Jag vill med detta uppmana föräldrar att acceptera att det inte finns några perfekta barn. Barn behöver vår vägledning och tid. Barnen behöver föräldrar som vågar säga nej. Ge barnen vägledning, din tid, uppmärksamhet och våga sätta gränser.

Skolan har saker de kan förbättra men det är dags för oss föräldrar att ta vårt ansvar, uppfostra våra barn och lära dem att respektera sina medmänniskor.”

Ja, frågan är, hur når vi en samverkan och balans mellan föräldrar och skola?

Idag läser vi i en replik där rektorn och före detta SO-läraren (och välkände skoldebattören) Johan Kant håller med. I sin debattartikel, ”Det är barnens rätt in absurdum som gäller”, menar han att det finns fog för Claudias kritik av föräldrar.

”Jag kan bekräfta att det ser ut på det sätt som Claudia Crowley Sörensson beskriver i många skolor. Bilden av den auktoritära läraren har basunerats ut och det är barnens rätt in absurdum som gäller.”

Han skriver:

”Ända sedan kommunaliseringen av skola som skedde på 90-talet har arbetsgivarnas företrädare Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) gjort allt för att montera ner lärarprofessionen.
Det var länge så att det inte spelade någon roll vem som var lärare i skolan, utbildad eller inte. SKL:s paroll var rätt man på rätt plats och då spelade en formel lärarexamen ingen roll. Syftet var att hålla nere lärarlönerna och marginalisera lärarnas inflytande. Och man lyckades. Lärarkåren, som var en stark yrkeskår innan 90-talet, blev en tyst kår som sällan deltog i skoldebatten.”

Och hans avslutning citerar jag gärna:

”Men går det att göra något? Faktiskt ganska mycket. För det första måste föräldrar inse att deras ord och handling spelar stor roll. En förälder som alltid backar upp läraren bidrar till att stärka relationen mellan skolan och barnet, samt läraren.

En förälder som ständigt ifrågasätter läraren och skolan inför sitt barn och talar illa om skolan, kanske genom ryktesspridning, bidrar inte bara till att sänka läraren och skolan inför sitt barn, utan för hela närområdet.

Om man som förälder har åsikter om skolan eller läraren, ta kontakt med läraren och tala mellan fyra ögon. Även rektorer och skolchefer kan göra en hel del. Det viktigaste är att alltid backa upp sina lärare, det ska aldrig finnas några tvivel om detta. Skulle det vara så att läraren har gjort fel, får rektor och lärare tala om detta och lösa eventuella problem.

På statlig nivå finns det också en hel del att göra, till exempel att stärka lagstiftningen kring lärares yrkesutövande. Men det viktigaste är föräldrars inställning.”

Vad tycker du själv?

Säkra och öppna skolor måste var målet

Sveriges Radio har undersökt hur säkerheten på landets skolor ser ut. I stickprovsundersökningar som presenteras i dag visar det sig att flera skolor inte har koll på främmande vuxna som vistas i lokalerna.

På en av fem skolor tilläts utomstående vara 45 minuter eller mer, utan att bli ifrågasatta. Det visar sig när reportrar från Sveriges Radio besökt 76 grundskolor utan att förvarna. I vissa fall kunde reportrarna gå runt i skolan uppåt en timme utan att någon reagerade.

Efter terrordådet på en skola i Trollhättan har säkerheten på skolorna i landet blivit mer aktuell än någonsin. Lärarnas Riksförbund anser att det är viktigt att skolledningen är tydlig med hur man ska agera. Förbundsordförande Bo Jansson menar att skolan ska vara en öppen plats – men att man ska ha full koll på vilka som är där.

”Skolan är inte en allmän plats och obehöriga får inte vistas på dess område utan tillstånd. Att obehöriga enkelt kan ta sig in på skolor skapar otrygghet”, menar Bo Jansson.

”Jag vet att elever inte gillar att vilka som helst kan röra sig på skolorna. Det är inte bra för tryggheten”, säger han till Sveriges Radio.

Några länkar till vad Bo Jansson sagt och skrivit om detta:

Intervju i Skolvärlden, ”Jag är oroad att folk kräver vakter”.

Medverkan i SVT Debatt.

Debattartikel i SVT Opinion, ”Se över säkerheten på skolorna”.

Debattartikel i Expressen, ”Det öppna samhället måste ha säkra skolor”.

Lärarna lägger grunden

Under Nobelveckan har det talats mycket om hur viktiga lärarna är. Det är bra. Men det är också synd att vi måste ha exceptionella tillfällen som världens största och viktigaste pris för att kunna se och lyfta lärarnas och  skolans betydelse.

Lärarna och skolan är grunden till hela vårt moderna kunskapssamhälle. Det är det som gett oss – och fortsätter ge oss – möjligheten att lyfta hela mänskligheten uppåt och ta oss framåt för att klara de utmaningar som vi står inför.
Lärarna utgör också kittet som håller samman och lägger grunden till vår framtid.

I nobelpristagarnas tal i veckan lyftes lärarna fram som de som öppnade vägar till kunskap och fönster till nya insikter. Den svenske pristagaren Tomas Lindahl hyllade sin gamla gymnasieskola och sina lärare. Eller snarare en särskild lärare.

Och visst inser alla betydelsen av bra skickliga lärare? Visst har vi alla en speciell lärare som vi skulle kunna lyfta fram?

Genom lärarna skapas förutsättningarna för kommande nobelpristagare och därigenom kan också kunskaper växa och samhälle och våra liv förbättras.

Ordföranden för Skolkommissionen och Skolverkets GD, Anna Ekström, berättade i SvD om hur viktig hennes egen kemilärare hade varit på gymnasiet. (Densamma som Tomas Lindahl hade!)

Hon sade vad Lärarnas Riksförbund länge sagt och tyckt med devisen ”Ett litet land behöver stora kunskaper”.

Även ledarskribenten på Göteborgs-Posten, Alice Teodorescu, har skrivit om detta.

”Äntligen hyllas ansträngning, risktagande och inte sällan de misslyckanden som öppnade stigar till outforskade rum.”

Och hon skriver vidare:

”Lärarens och skolans roll återkom i pristagarnas tal, liksom i Nobelstiftelsens ordförandes inledningsanförande. Utan en välfungerande skola med kunniga och engagerade lärare, som stimulerar eleverna att sträva framåt och inte ge upp, blir det inga Nobelpris. För det är med akademiska färdigheter som med allt annat; de förutsätter otaliga timmars slit.”

Visst är det så. Inget av värde får vi gratis. Utom livet. Men vi måste också våga och vilja bygga det vidare.     

Berömvärt initiativ

Ja, det är ett berömvärt – eller kanske snarare ett nödvändigt – initiativ vi läser om i Skolvärlden.

 

Färgelanda kommun i Västra Götalands län har bestämt att ingen legitimerad lärare ska tjäna under 30 000 kronor. Anledningen är att man vill behålla sina behöriga lärare.

Har man lärarlegitimation så ska man tjäna minst 30 000 kronor i månaden i Färgelanda. Jag tycker att det känns jättebra”, säger Kristina Ström till Skolvärlden. Hon är kommunombud för Lärarnas Riksförbund och lärare på Valboskolan.

Kommunen har precis tagit beslut om att inför löneöversynen 2016 ska ingen legitimerad lärare i Färgelanda kommun tjäna mindre än 30 000 kronor. Efter den justeringen fördelas fyra procent på kollektivet.

Kanske kan det vara ett sätt att klara en annalkande lärarbristen och även möta att vissa ämnen har akut brist på lärare.

Och som Kristina Ström säger: ”lärares arbetsmiljö måste förbättras generellt.  Man måste satsa mer om vi ska behålla våra lärare och attrahera nya.”

 

Betygssättning – åter igen

Det talas mycket om betygssättning i dessa tider. Både i media och i lärarrummen – och säkerligen hemma kring köksborden där det finns elever i betygsåldern, alltså från årskurs sex och uppåt.

Den svenska skoldebatten har ju sedan länge varit mycket upptagen av betygsfrågan. Och när det nu sker förändringar i hur betygen ska sättas, där en olegitimerad lärare måste ha hjälp av en legitimerad  lärare vid betygssättningen, kan det behövas lite vägledning och hjälp.

Många lärare bekymras av att skolledningen inte planerat in tillräckligt med tid för att lärarna ska klara det nya sättet att arbeta nu.

Både centralt och lokalt har Lärarnas Riksförbunds företrädare krävt att det ska finnas tid och organisatoriska förutsättningar för att göra medbedömning, men någon sådan planering har man inte sett på många håll.

Lärarnas Riksförbund har nu lagt upp sina råd för hur betygssättningen ska gå till, på webben under rubriken ”Sätta betyg tillsammans”.

Där kan man bland annat läsa att ”Lärarnas Riksförbund har ställt krav på att reglerna för betygssättning ska skärpas ytterligare så att det ska krävas både legitimation och behörighet i det aktuella ämnet för att självständigt få sätta betyg.”

I det dokument som finns där i pdf-format, ”Lärarlegitimation, undervisning och betygsättning – vad gäller?”  kan  man läsa mer.

Där står det bland annat ett mycket viktigt påpekande:

”Har uppdraget som medbedömare av någon orsak inte planerats i tid måste diskussioner föras med arbetsgivaren om hur utrymme ska skapas inom den ordinarie arbetstiden. Ifall uppdraget ges med kort varsel kan det bli fråga om beordrat övertidsarbete enligt sedvanliga regler.”

Värt att tänka på för skolledningen.

Föräldrars engagemang ska riktas rätt

Blir föräldrar ett arbetsmiljöproblem när de inte respekterar lärarnas profession? Trots att skolan vill se mer engagerade föräldrar, så händer det att engagemanget riktas fel.

”Föräldrarna håller på att bli ett stort arbetsmiljöproblem”, sa rentav Gunnar Hermansson, ordförande för Lärarnas Riksförbund i Uddevalla till tidningen Bohuslänningen i veckan.

Gunnar Hermansson menade att problemet har börjat uppmärksammas och att det krävs tydlighet och stöttning från skolledningen. Att man låter lärarna sköta sitt yrke. Han påpekar dock att föräldrapåtryckningar inte är det enda problemet, utan att de ökande sjukskrivningar man ser nu hänger ihop med ökad arbetsbelastning, inte minst dokumentation.

Och forskarna bekräftar bilden av att alltmer stressade lärare pressas av föräldrar som inte respekterar yrkesgränserna.

”Fenomenet med starka föräldragrupper är inte okänt. Problemet är att lärarnas status har minskat”, säger Jesper Boesen, föreståndare för Centrum för utbildningsvetenskap och lärarforskning på Göteborgs Universitet, till tidningen.

Även Arbetsmiljöverket ser ett ökat tryck från föräldrar.

I samband med detta kan det vara på sin plats att påminna om en lärares berättelse som beskriver detta problem i skolan som det kanske talas för lite om.

”Om barnen ska lyckas i skolan måste det råda ett gott samarbete mellan föräldrar och skola”, skrev signaturen MagisternBohusläningens debattsida  för några veckor sedan. Texten blev mycket delad på sociala medier och i den beskrivs hur föräldrar oreflekterat tar ställning för sina barn och ifrågasätter läraren. Att föräldrarna inte litar på lärarnas profession och att lärarna inte längre har befogenheter att hålla ordning i klassrummet.

En del av denna problematik har Lärarnas Riksförbund lyft fram i undersökningen ”Så påverkar föräldrarna undervisningen”. Där konstateras att föräldrar försöker påverka lärarna i alltför stor utsträckning och det gynnar inte eleverna eller skolans undervisning. Förbundet tycker bland annat att Skolinspektionen bör ha bättre koll på skolor med stor otillbörlig påverkan på lärarna, både från ledning, föräldrar och övriga.

”De engagerade föräldrarna agerar med sina barns bästa för ögonen inom ramen för ett givet system. Felet finns i ett system med kommuner som inte avsätter tillräckliga resurser för att kunna möta skollagens krav. Därför måste systemet förändras och ett nytt huvudmannaskap inrättas”, säger Lärarnas Riksförbunds ordförande Bo Jansson.

Internationella Hiv/Aidsdagen

I dag den 1 december är det internationella Hiv/Aids-dagen. En dag som startades av FN  för att uppmärksamma den globala hiv-epidemin. Det är också en dag som påminner om att kampen mot aids långt ifrån är över.

Läs mer om dagen på följande länk.

Över 30 miljoner människor lever med hiv eller har utvecklat aids.  I trettiotalet år har sjukdomen som slår ut vårt immunsförsvar fortsatt breda ut sig över världen.

När den upptäcktes blev den väldigt uppmärksammad och kallades för ”bögpesten”. Nu är den alltmer bortglömd. Om du inte läst Jonas Gardells böcker och teveserie om denna tid så är det ett tips. Du kan också läsa Hiv Sveriges skrift ”Hiv 30 är i Sverige”.

I helgen premiärvisades också Staffan Hildebrands nya film ”Den längsta resan är inåt”. Den berättar om  författaren och aids-aktivisten Steve Sjöquist, som undkom döden med en hårsmån och har levt med hiv sedan 1987. Han har också skrivit fyra böcker om hiv/aids, och är aktiv inom HIV-Sverige.

Det är en hoppingivande film som kommer visas i en förkortad version för skolor runtom i landet. Den visar att det i dag finns ett liv efter hiv-diagnosen.

Det är nämligen så att den som i dag upptäcker att hen är hivpositiv inte längre behöver se en dödsdom framför sig, utan en i och för sig livslång sjukdom som måste medicineras. Hiv är inte längre liktydig med döden. Om man får rätt medicin.

Det viktigaste i dag är att alla i riskzonen eller med riskbeteende måste testa sig. Därför är det väldigt angeläget att kunskapen om hiv och aids sprids. Också bland unga. De som inte har en aning om den hysteri som spreds i Sverige för 30 år sedan.

I samband med att filmen om Steve visades offentliggjordes också  ”Face of AIDS Film Archive” som finns på Karolinska institutet.

Dess ursprung finns på 80-talet då Karolinska Institutet gav Staffan Hildebrand i uppdrag att göra öppningsfilmen till den fjärde internationella aids-konferensen i Stockholm 1988. I uppdraget ingick också att för ett framtida filmarkiv dokumentera hiv/aids globala spridning och dess effekter på samhället. Här ingår såväl färdiga reportage och dokumentärer som oredigerat råmaterial.

Under 25 års tid och i 45 länder har han spelat in uppåt 700 timmar reportage och intervjuer. Hildebrand har intervjuat forskare, aids-aktivister, narkomaner, sexarbetare, och många andra med erfarenhet av hiv och aids. Han har filmat i laboratorier och på konferenser, på sjukhus och i gatumiljöer. Arkivet utgör en unik historik över denna globala epidemi.

I ett samarbete med Karolinska institutet och dess bibliotek ska detta mycket omfattande material göras tillgängligt för forskare och studenter inom olika akademiska discipliner. Det ska också bli tillgängligt för allmänheten och för skolor och för elever.

En dag som denna är det också glädjande att påminna om att Lärarnas Riksförbund står bakom en av de viktigaste böckerna om denna epidemi.

Tillsammans med Röda korset och SOS Barnbyar och med stöd från Sida bidrog LR 209  till boken ”Som en osynlig sten i mitt hjärta. Om hiv och aids i Sverige och världen” av Donald Boström och Mats Ögren Wanger.

Det är en stor vacker och unik bok full med drabbande  bilder och starka berättelser om hiv och människor över hela världen. En bok som också är ett viktigt läromedel.

Boken är en del i en kunskapsplattform med basfakta, länksamling, kunskapstest och – inte minst – en mycket bra lärarhandledning. Den fyller ett kunskapshål som finns i dag kring hiv och aids. Den passar för elever i gymnasiet och kan förresten även användas i studiecirklar för den intresserade.

Lärare om läxor

Läxdebatten puttrar och pågår. Föräldrar tycker det är jobbigt att tjata om läxorna och minns hur jobbigt det kunde vara, men samtidigt också hur nyttigt det kunde vara, och eleverna är lika kluvna…

Läxor är en verklig professionsfråga som alla har åsikter om. I TV 4 Nyhetsmorgon fick vi idag höra lärare själva diskutera denna fråga. Det var välgörande.

Pernilla Alm, lärare och författare till boken ”Läxfritt” möter läraren Helena von Schantz och de har diametralt olika åsikter kring läxor eller inte för skolelever. De argumentera väl för sina ståndpunkter. Båda utgår från strävan efter likvärdighet i skolan och båda landar helt olika. Det är bra att samtalet kan fortsätta i kollegiet, mellan engagerade lärare.

En snusförnuftig sammanfattning av debattläget kan vara att: ”Bra läxor är bra och dåliga läxor är dåliga…”

Det som är viktigt att påminna sig är att det är läraren som avgör utifrån sammanhang, material och ämne om och vilka läxor som eleven ska ha.

Man kan dock tillägga att det är lite oroande om den falang som vill minska undervisningen och tiden för lärande skulle vinna framsteg. Sverige och svensk skola borde fokusera på att elever lär sig mer och får bättre möjlighet att växa och skaffa sig mer kunskap.

Den som vill veta vad balanserade och kloka forskare har att säga bör leta upp vad Jan-Eric Gustafsson, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, har kommit fram till. I en studie visar han att det ger ett positivt samband mellan hur mycket tid klasser i åk 8 lägger på matematikläxor och deras resultat på matteprov. Han säger att ”effekterna av läxläsning är inte jättestora men inte heller försumbara.”

Och då är det kanske inte så klokt att helt slänga detta verktyg överbord för Sverige, ett land som fortfarande faller i internationella kunskapsjämförelser. Och bland svenska skolans olika systemfel är nog inte läxor det stora problemet.

Här kan man se vad Lärarnas Riksförbunds ordförande Bo Jansson sagt om läxor.  I pressmeddelande och nyhetsinslag.

Och så här sa läraren Magnus Blixt i TV4 om läxor.