24 april, 2012

Musiklärare kräver bättre arbetsmiljö

Uppropen som spön i backen. Nya upprop kommer i en jämn ström.

Nu håller musiklärarna på att organisera  upprop för bättre arbetsmiljö och bättre förutsättningar för musikundervsningen. Uppropet skall gå till SKL. Om du stödjer kraven så skriv under. Dessa lärare  behöver allt stöd som kan fås.

Den som är med på Facebook kan gå in på ”musiklärare för halvklass” och där läsa om brevet till SKL. Där finns även länk.

Den som inte är med på Facebook kan gå in på denna sida.

Sprid detta gärna till alla musiklärare du känner i hela landet så många som möjligt kan delta.

 

Tipsa en vän Skriv ut
24 april, 2012

Debatten om grundskolan fortsätter

Under våren släppte Lärarnas Riksförbund debattboken Grundskolan 50 år. Sedan en tid tillbaka finns många av inläggen i boken publicerade på  debattsajten Newsmill.

Ta del av inläggen och följ gärna debatten om skolan i kommentarsfälten. På så sätt fortsätter samtalet om skolan. Alla kommentarer håller kanske inte samma höga klass som texterna från boken. Men det är ändå intressant att följa diskussionen om skolan. Och debatten fortgår med nya debattartikel inlägg. Tag och läs! Och debattera gärna själv…

Grundskolan sämst för starka och svaga elever 
av Metta Fjelkner

Inte konstigt att folk inte vill bli lärare
av Hans Albin Larsson

Stora förändringen av grundskolan ligger framför oss
av Margareta Pålsson

Populistiska rop om förstatligande av skolan
av Larz Johansson

Dagens utbildningspolitik motverkar jämlika livschanser
av Karl-Petter Thorwaldsson

De bästa lärarna borde ha 45 000 i månaden
av Gunnar Wetterberg

Grundskolans dåliga kvalitet äventyrar svensk ekonomi
av Tobias Krantz och Johan Olsson

Vi måste erkänna att decentraliseringen slog fel
av Per Thullberg

Vi kan inte skapa en människa för framtidens samhälle
av Gustav Fridolin

 Grundskolans problem är mer politiska än pedagogiska
av Christer Isaksson

 Reformeringen av skolan får aldrig ta slut
av Lena Hjelm-Wallen

 

Tipsa en vän Skriv ut
20 april, 2012

Lärarna är en succé

´Dagens citat hittade vi i kommentarsfältet i en diskussion från den 13 april på sajten Skola och Samhälle av Bertil Törestad, fil dr i psykologi och fd universitetslektor.
Den har formen av en dikt, måhända om den svenska skolans belägenhet – och kanske räddning?

”Friskolorna är ingen succé.
De kommunala skolorna är ingen succé.
Rektorerna är ingen succé.
SKL är ingen succé.
Björklund är ingen succé.
Flumpedagogik är ingen succé.
Dewey är ingen succé.
Katederpedagogik är ingen succé.
Vygotsky är ingen succé.

Lärarna är en succé.”

 

Tipsa en vän Skriv ut
19 april, 2012

Peka finger eller presentera fakta

Man ska inte ställa grupp mot grupp, säger en nyutsprungen avtalsguru vid namn Mathias Åströmlönebloggen.  Sedan gör han just det. Ställer offentligt grupper mot varandra. Han väljer att prata på om en avtalsrörelse och förhandlingar som ännu inte gått in i ett skarpt skede.

Kontraproduktivt peka finger
I gårdagens DN kunde vi läsa hur nämnde Åström ställde medlemmar inom TCO-förbundet Lärarförbundet mot andra fackförbund inom de olika centralorganisationerna. Bland annat TCO-kollegan Vision, men också SSR (Saco) samt Kommunal (LO) provocerades av att ställas mot varandra.

Och agerandet har förvånat de som är mer vana förhandlare. De befarar att den som agerar så här blir paria bland kollegorna. Dessutom omöjliggör skrivande och uttalanden utan eftertanke en strategi som ska leda till verkliga reella löneökningar och en påbörjad återhämtning av lärarlönerna. Inte heller anses det klokt att peka ut grupper i en avtalsrörelse och ha åsikter om hur de ska förhandla och vilka nivåer de ska sikta på. Det rätt och slätt kontraproduktivt…

Lärarnas Riksförbund förhandlar tillsamman med Lärarförbundet i Lärarnas Samverkansråd. Båda står bakom målet att lärarna ska få 10 000 kronor mer och Lärarnas Riksförbund talar tydligt att det nu gäller att hitta en modell där arbetsgivare och fack kan mötas för att påbörja ett återhämtande av löneläget för lärare i grundskolan och gymnasiet. Samtidigt planerar man inför att det kommer bli nödvändigt för staten att ta ett större ansvar för att lärarna ska uppvärderas.

Retat upp fackliga kollegor
Att Lärarförbundet uppmanade Sveriges kommuner och landsting, SKL, att prioritera Lärarförbundets lärare i förskola och skola, på bekostnad av andra kommunalanställda i avtalsförhandlingarna, har noterats. Det har bland annat retat upp Akademikerförbundet, SSR, med bland annat kuratorer, socialsekreterare och sjuksköterskor som medlemmar.

”Det är anmärkningsvärt, ja direkt omdömeslöst, att Lärarförbundets förhandlingschef Mathias Åström fronderar mot fackliga kamrater och uppmanar våra medlemmars gemensamma arbetsgivare att hålla igen våra löneökningar”, säger SSR:s förbundsdirektör Lars Holmblad till DN i dag.

Radiodebatt
Om du missade debatten i Sveriges Radios P1-morgon idag mellan Mathias Åström och Lars Holmblad så kan du lyssna på det här.  SSR menar bland annat att Åström är oförskämd:

”Man måste respektera varje förbunds yrkanden och inte ställa grupp mot varandra offentligt”, konstaterade Holmblad som menade att man inte kan ha åsikter om vilka löneökningar andra grupper ska ha.

Och TCO-kollegan Visions ordförande Annika Strandhäll påpekar DN i dag att kvinnodominerade grupper i offentlig sektor har stort stöd för sina krav på höjda löner.

Mathias Åström är alltså samma person som på sin blogg menar att man ställer olika lärargrupper mot varandra när media berättar om fakta från Riksdagens utredningstjänst som visar att vissa lärargrupper har halkat efter i löneutveckling under lång tid. Eller när enskilda lärare startar ett löneupprop för alla lärare, men samtidigt lyfter fram ämneslärarna.

Tipsa en vän Skriv ut
18 april, 2012

Kan nöjda elever få SKL att vilja betala lärarna för bra jobb?

Kan nöjda elever få SKL och arbetsgivarna att betala lärarna för bra jobb? Frågan inställer sig när vi tar del av Sveriges Kommuner och Landstings stora enkätundersökning som släpps idag.

Där framgår att en majoritet av eleverna trivs i skolan, enligt enkäten som gjordes med 60 000 elever i årskurs fem och åtta. Nio av tio är trygga i skolan och åtta av tio upplever goda relationer till lärarna.. Det visar sig också att andelen elever som når målen i alla ämnen förra läsåret var den högsta på tio år – 77,3 procent. Men samtidigt sjönk andelen behöriga till gymnasiet. En förklaring är att allt fler inte når målen i matematik.

Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner kommenterar och ställer en given fråga till arbetsgivarna och SKL i ett pressmeddelande i dag:

”Det är mycket glädjande att eleverna är nöjda med skolan och lärarna. Men varför syns inte denna uppskattning i lönekuvertet från arbetsgivarna?”

Och Fjelkner påpekar att:

”Nöjda elever behöver också nöjda lärare. Om vi har så positiva resultat från eleverna måste det också betyda att lärarna gör ett bra jobb. Men det behövs satsningar för att kvalitén ska höjas ytterligare.”

”Här måste vi se en stor satsning på lärarkåren med konkurrenskraftiga löner och bättre arbetsvillkor. Och det är i slutändan arbetsgivarens ansvar”, avslutar Metta Fjelkner.

Vi ser fram mot ett svar från kanske Håkan Sörman, vd på SKL. Vem vet? Bloggen välkomnar alla kommentarer.

Tipsa en vän Skriv ut
17 april, 2012

”En grupp som faktiskt borde kunna få ett påslag är lärarna”

Den gångna helgen kunde vi läsa en intressant text om avtalsrörelsen på Upsala Nya Tidnings, UNT:s, ledarsida av Gunvor Hildén. Hon tar upp industriavtalets riktmärke och frågar sig:

”Varför är det så viktigt att hålla fast vid de 2,6 procenten? Det räcker med att kasta en blick på historien. Under ett par decennier höjdes de svenska lönerna hej vilt. Resultatet blev noll procent i höjt värde på grund av den galopperande inflationen.”

Hon konstaterar att det så kallade industriavtalet ”ledde till siffermässigt mycket små lönehöjningar. Men effekten blev värdemässigt stora påslag, eller cirka 40 procent i värdeökning under de drygt 15 år som systemet hittills har fungerat.”

Riktigt intressant blir det när Hildén fortsätter och skriver:

”Det finns bara en nackdel med industriavtalet. Det låser fast lönernas relation till varandra som ristat i sten. Lågavlönade förblir för evigt lågavlönade, högavlönade får fler kronor i påslag och förblir högavlönade. Så i varje avtalsrörelse hävdar ett antal fackförbund att just deras medlemmar behöver extra påslag, även om man förstås i övrigt stöder tanken på industrin som löneledare.”

Gunvor Hildén ser en stor fara om löneökningarna släpps fria som tidigare. Hon värdesätter det system som tjänat Sverige väl i avtalsrörelser under femton år. Och så konstaterar hon ändå:

 ”Men en grupp som faktiskt borde kunna få ett påslag i årets avtalsrörelse är lärarna, ett yrke som kräver lång och dyr utbildning och där tillgången snart kommer att bli för liten i förhållande till efterfrågan, när den stora 40-talistgruppen definitivt har lämnat yrkeslivet.”

En insikt som årets avtalsrörelse skulle må bra av, liksom samhällsdebatten. Men nu har alltså skolhuvudmännen och arbetsgivarna chansen, såväl för kommunala skolor som privata friskolor. Satsa på grundskolans och gymnasiets lärare i årets avtalsrörelse.

Tipsa en vän Skriv ut
16 april, 2012

Löneuppropet blir rikstäckande i dag

Löneuppropet som startades av en enskild lärare i Malmö, Philip Dante, går idag den 16 april ut till Lärarnas Riksförbunds distrikt som alla stödjer uppropet. Ja, det går ut till landets alla lärare. (Vi berättade om uppropet i bloggen häromdagen.)

Och idag har detta också återigen uppmärksammats i SVT, ” Malmölärarnas upprop växer”. Ja, även Sydsvenskan berättar om uppropet idag,”Lärares löneupprop sprids”.

Det skrivs ockaså om uppropet i bland  annat tidningen Dagbladet i Sundsvall, ”Omfattande kampanj ska ge lärarna mer i plånboken”.

Läs också intervjun med Philip i förbundets medlemstidning Skolvärlden, ”Jag älskar mitt jobb och tänker slåss för bättre lön”.

 

I Malmö planerar Lärarnas Riksförbund tillsammans med lärarna som startat löneuppropet att promenera till stadshuset den 9 maj och lämna över Malmös namninsamling.
Målet är att lärare i hela landet, såväl medlemmar i Lärarnas Riksförbund som i Lärarförbundet och även oorganisierade lärare, går med i uppropet och skriver på och lämnar över underskrifterna till skolansvariga politiker och skolmakthavare över hela landet just den dagen.

Det lokala löneuppropet  har alltså snabbt blivit en rikstäckande satsning. Vilket också visar på kraften som finns och engagemanget i lärarled och bland andra intresserade.
Det förtjänar att påpekas att Löneuppropet handlar om att lärare är missnöjda med sin lön. Och de ställer SKL och arbetsgivarna mot väggen. Låt oss citera uppropet:

”Vad tänker ni göra åt saken? Under en längre period har media lyft fram bilden av oss ämneslärare som missnöjda med vår lön. Med detta upprop vill vi visa er, ansvariga politiker i Malmö stad, vilka vi är och hur många vi är!”

De påpekar också bland annat:

”Det finns många välutbildade ämneslärare på Malmös skolor. Vi har fil. kand.- eller fil. mag.- examen och ofta kompletterar vi med fler utbildningar än bara den ämnesrelaterade lärarutbildningen. Glöm heller inte bort att vi år efter år berikas utav den erfarenhet som hundratals möten med elever ger oss. Vi har mycket att ge, frågan vi vill ställa er, ansvariga politiker i Malmö stad, är om ni är beredda att betala för det?”

Detsamma kan nog sägas gälla för dessa lärares kollegor  över hela landet.

Någon kanske tycker det är problematiskt att lärare i grundskolan och gymnasieskolan nu engagerar sig och går ut och lyfter fram sin egen situation. Det kallas att ställa grupp mot grupp. Men om en lärargrupp eftersatts under lång tid kan inte dessa lärare få höja sin röst, utan att tillrättavisas för att de inte talar om alla andra?

Det är i så fall beklagligt, men visar på vilket problem skolan har. Det finns många andra viktiga grupper i skolan som behöver lyftas och stöttas. Men låt oss nu tala om just grundskollärarna och gymnasielärarna. Låt oss stödja deras upprop!

Politiker som Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin har tagit tydligt ställning när han kräver att grundskollärare och gymnasielärare ska prioriteras. Partiet har avsatt fem miljarder kronor till löneökningar för dessa lärargrupper i sitt förslag till statsbudget, som TV4 Nyheterna  rapporterade i fredagens nyhetsändningar.

Om du ännu inte gått med i ”Löneuppropet Det börjar med läraren!” så gör det gärna nu. Engagera dig också lokalt i detta landsomfattande upprop. Du kan även stödja det Löneupprop som finns på LR:s hemsida om 10 000 mer.

Tipsa en vän Skriv ut
13 april, 2012

Lärarna i grundskolan och gymnasiet måste prioriteras

Det är stora skillnader i löneutvecklingen mellan olika lärargrupper, rapporterade TV4 Nyheterna i fredagens nyhetsändningar.

Statistiken som presenteras har tagits fram av Riksdagens utredningstjänst, RUT, och visar att den genomsnittliga löneutvecklingen åren 2004-2010 för lärare varit 19 %. I topp ligger universitetslärare med 23 % i löneökning, därefter kommer förskollärare som haft den näst högsta löneökningen på 20 % och sämst har grundskollärare och gymnasielärare klarat sig med 15% i löneökning.

Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin tar tydligt ställning när han kräver att grundskollärare och gymnasielärare ska prioriteras. Partiet har avsatt fem miljarder kronor till löneökningar för dessa lärargrupper i sitt förslag till statsbudget.

En samlad svensk lärarkår i grundskolan och gymnasiet tackar Gustav Fridolin för stödet.

 

Tipsa en vän Skriv ut
13 april, 2012

Stöd löneuppropet ”Det börjar med läraren!”

I veckan uppmärksammade SVT Sydnytt ett löneupprop som startats i Malmö av medlemmen och läraren Philip Dante. Hans krav är detsamma som förbundet driver gentemot motparten SKL i de pågående avtalsförhandlingarna: 10 000 kronor mer i månaden.

Över tusen Malmölärare kräver nu 10 000 kronor mer i månaden. Och löneuppropet sprider sig över landet. SVT har intervjuat Philip som är orolig för yrkets framtid.

”Man kommer ju aldrig att locka till sig de mest kompetenta akademikerna till läraryrket, om man inte visar att de får lön för sina möda”, säger han till SVT:s reporter.

Philip Dante har haft kontakt med flera av LR:s distriktsordföranden runt om i landet.

”Många är missnöjda med sin lön, så självklart har Lärarnas Riksförbund ställt sig bakom löneuppropet, åtminstone de personer som jag har pratat med”, säger han.

Lärarnas Riksförbund centralt instämmer och stödjer uppropet helhjärtat.

”Kravet på 10 000 kronor mer i månaden är ett fullt legitimt krav och det måste vi nu ha en plan för att uppnå så snart som möjligt”, säger förbundsordförande Metta Fjelkner till SVT. Hon understryker att det handlar om en långsiktig målsättning.

”Att få 10 000 kronor på ett ettårsavtal – det begriper både jag och andra säkert att det får man inte”, säger Metta Fjelkner.

Philip Dante menar att villkoren för lärarkåren har försämrats gradvis och att det är dags att säga ifrån nu. Och sedan säger han:

”Om man lägger en groda i ljummet vatten och bara tillräckligt långsamt höjer temperaturen, så kan du till slut koka ihjäl grodan utan att den klagar. Och det är väl mot det stadiet som lärarna är på väg.”

Om du ännu inte gått med i ”Löneuppropet Det börjar med läraren!” så gör det nu!

http://loneuppropet.wordpress.com/loneuppropet/

Engagera dig gärna lokalt i detta landsomfattande upprop. Du kan också stödja det Löneupprop som finns på LR:s hemsida:

http://lr.se/10000mer

Tipsa en vän Skriv ut
10 april, 2012

Sent ska syndaren vakna

I ett bloginlägg av ordföranden i SKL:s utbildningsberedning, Maria Stockhaus (M), ser vi att en debattartikel  i Sydsvenskan av Metta Fjelkner, där behovet av att staten tar över ansvaret för skolan återigen förs fram, irriterat kommunalpolitikern.

Stockhaus störs bland annat av att Fjelkner hävdar att fler och fler kräver en statlig skola.

”Det jag ser är att LR gång på gång i olika former kräver detta men inte att det är fler som kräver samma sak.”  

Tyvärr för Stockhaus – och för SKL – visar det att man inte följer debatten i sociala medier som Facebook, och framförallt inte lyssnar till vad lärare och andra skolintresserade säger. För att inte tala om de opinionsundersökningar som Lärarnas Riksförbund gjort genom åren och som visar att stödet för ökad statlig styrning och även statlig skola är betydande.

Stockhaus har också det dåliga omdömet att påstå att Skolverkets förre generaldirektör Per Thullberg ”på LR:s uppmaning uttalar sig för förstatligande”.

Det är nog främst en sak för Thullberg att reagera på den förolämpningen, men vi kan passa på att upplysa om att alla författarna i boken ”Grundskolan 50 år – från folkskola till folkets skola” (Ekerlids förlag) fick fria händer och inte styrdes på något sätt av Lärarnas Riksförbund.

(Thullberg är för övrigt också ett exempel på hur SKL väljer att agera när en respekterad och kunnig person går ut och talar för statligt ansvar för skolan. Man lyssnar inte utan väljer att försöka ifrågasätta hans självständighet.)

Det är mycket välkommet att, som Stockhaus påpekar, staten har tvingats ta ett större ansvar för skolan. Det gäller såväl inom lärarutbildningen som för inspektionen av hur huvudmännen sköter sitt uppdrag. Tyvärr blir just inspektionen viktigare när huvudmännen brister alltför mycket i sitt ansvarstagande.

Men den främsta anledningen till att vi här uppmärksammar Stockhaus blogginlägg är att dock att SKL för första gången vad vi kan se, tydlligt medger att kommunerna inte sköter sitt uppdrag för skolan:

”I ärlighetens namn så finns det kommuner som också måste skärpa till sig och ta sitt ansvar. Det är inte OK att inte prioritera sin skolverksamhet och inte heller OK att inte möta varje elev med höga förväntningar. Det finns kommuner som behöver ta sitt ansvar också.” 

Men samtidigt är det tydligt att det för SKL nu är väldigt viktigt att inte stå ensam med ansvaret för skolan. I takt med att den fulla vidden av konsekvenserna av att huvudmannen de senaste tjugo åren inte prioriterat kunskapsuppdraget nu framkommer i alltfler jämförelser och när verkligheten talar sitt tydliga språk, så försöker den som är huvudman kasta bort ansvarsbollen.

Och då kommer märkligheter som detta:

”Det vore också ärligt av LR att säga att lärarna är den viktigaste faktorn för elevernas kunskapsutveckling. Det  går inte att skjuta över allt ansvar till någon annan instans. Den enskilde läraren har också ett ansvar för hur resultaten ser ut.”

Man behöver desperat dela ansvaret med någon – vem som helst. Och se, då kommer också lärarna till pass. Kanske ska man ändå säga bättre sent än aldrig?

Om det inte hade varit att SKL och Stockhaus har en historik där man inte velat ta sitt ansvar fullt ut, så hade man lättare accepterat visdomen i uttalanden som:

”Slutligen vill jag än en gång säga att det är viktigt att alla oavsett om det är staten, kommuner, rektor eller den enskilde läraren känner ansvar för att se till att resultaten blir bättre i den svenska skolan.  Det håller inte att hela tiden skylla på någon annan, vi har alla ett ansvar.”

 

Reine Hindberg, lärare från Malmö, ger Maria Stockhaus svar på tal i en välformulerad direktkommentar på bloggen.

”Maria, det är välkommet att du erkänner att det finns kommuner som missköter skolan och lärarna. Inte minst när det gäller lönebildningen som är ett sorgligt kapitel.

Men när du menar att LR inte tycker att lärarna är den viktigaste resursen i skolan så har du helt fel, Maria.

LR anser självklart att lärarna är och ska vara den viktigaste faktorn för elevernas kunskapsutveckling. Det är ju just därför vi lärare och LR är så frustrerade när kommunerna inte klarar av att ge lärarna de goda förutsättningar som krävs för att leverera bästa möjliga kvalitet. Alltför ofta gör vi helt andra saker än fokuserar på undervisningen. Vi lärare är visst beredda att ta vårt ansvar och vi har gjort det i många år trots usla förutsättningar – det är kommunerna som inte gör sin del! Om kommunerna skapade bättre förutsättningar för kvalitet så ska du nog få se på resultat men det kräver ju att kommunerna vågar ta ett långsiktigt ansvar och inte stirrar sig blinda på delårsrapporterna.

LR skyller inte alls hela tiden på någon annan men vi inser klart och tydligt att kommunerna ofta inte är kapabla att ta det nationella ansvar för skolan som behövs. Kommunerna har haft dryga 20 år på sig att visa att de kan leverera samma kvalitet eller högre som före kommunaliseringen. Men ni har misslyckats kapitalt och satt inte bara de enskilda elevernas framtid på spel utan även samhällets ekonomiska tillväxt och framtida välfärd!

Är det inte dags att visa på gott omdöme och avsluta detta misslyckade experiment för allas skull?”

Ja, Maria Stockhaus och SKL, är det inte det?

Tipsa en vän Skriv ut