Skolans dag 2018 – fokus på skolan

På Skolans dag vill vi ställa politikerna mot väggen eftersom många löften ännu inte har blivit verklighet. Därför engagerar sig våra föreningar runt om i landet och genomför olika arrangemang. Från att bjuda på tårtor till att ställa politiker till svars. Vi gör det i egen regi och i på några håll i samarbete med Lärarförbundet.

Sedan Skolans dag instiftades av Lärarnas Riksförbund 2008 har många frågor lyfts. Bland annat elevernas rätt till god undervisning, lärarnas arbetsbelastning, ansvaret för skolan, lärarbehörigheten, lärarlönerna. Och viktiga steg har tagits för att skapa en nationellt likvärdig skola och förbättra villkoren för lärarna. Men också för att ge bättre förutsättningar för eleverna.

Under de tio första åren har bland annat lärarlegitimationen införts, något som förbundet varit initiativtagare till. Även en reformerad lärarutbildning som renodlar olika lärarinriktningar har införts. Dessutom har lärarlönerna vänts uppåt. Det statliga lärarlönelyftet som drevs fram av bland andra Lärarnas Riksförbund och även satsningar på lärarlönerna i avtalen har gjort att man påbörjat att återhämta vad man förlorat. Men mycket återstår.

Skolpolitisk debatt
Under dagen anordnas en stor skolpolitisk debatt på Norra Latin i Stockholm. Liksom förra valet 2014 spelas debatten in av SVT Forum och enligt tablån ska den sändas den 5/9 13:00 – 14:30, 6/9 09:00 – 10:30 och 7/9 10:30 – 12:00. (Så här i valtider kan det dock komma pressträffar och annat som förändrar läget, så viss reservation finns.) SVT:s ambition är att webbpublicera debatten så snabbt som möjligt och då finns den att se på SVT Forums hemsida.

Under Skolans dag har förbundets företrädare varit ute i nyhetsinslag och i debattartiklar. En del kommer här nedan.

Svenska Dagbladet publicerar nyheter i en enkätundersökning där Novus på Lärarnas Riksförbunds uppdrag frågat väljare och lärare. Där visar det sig att Sju av tio lärare säger nej till vinster i friskolor – medan “vanliga” väljare är mer positiva om vinsterna begränsas.

Och TV4 berättar om resultaten i undersökningen från Novus vad gäller läxor: 8 av 10 svenskar är positiva till läxor i skolan.

Sveriges Radios Ekot berättar i sina morgonsändningar om att det finns färre behöriga lärare i utsatta områden.

I Sveriges Radio “Vaken med P3 & P4” kunde vi höra förbundsordföranden Åsa Fahlén i natt. Hon talade om dagens stora skolpolitiska debatt och om det allra viktigaste mötet i skolan – det mellan lärare och elev. LR:s ordförande  var också med i Expressen TV på morgonen och talade om de viktiga frågorna i svensk skola idag.

I Dagens Samhälle skriver Åsa Fahlén om att “Skolan måste stå upp för demokratin”. Efter nästan hundra år av rösträtt för både kvinnor och män så hotas återigen det öppna samhället och det demokratiska samtalet vilket i nästa led kan vara ett direkt hot mot demokratin.
Åsa Fahlén har också en debattartikel i Metro i dag, “Här är de viktigaste skolfrågorna inför valet”.

Nerikes Allehanda publicerar två artiklar från LR idag:
Lärarnas Riksförbund: Skolan i Örebro måste bli bättre! av Per Boström, ordförande Lärarnas Riksförbund i Örebro och Lärarnas riksförbund: Satsa på tidiga insatser i skolan av Åsa Fahlén.

I Värmlands Folkblad skriver distriktsordföranden för Värmland, Catherine Sonesson, om hur ett av skolans störa problem ska lösas, “Så kan lärarbristen lösas”.

I en rad landsortstidningar publiceras nyss nämnda “öppna brev” för att man måste “Satsa på tidiga insatser i skolan”, exempelvis i Södermanlands Nyheter.

I Altinget kan vi läsa om lönefrågan, “Öppet brev till politikerna: Detta är er utmaning”

I Dagens Arena handlar det om likvärdigheten, “Fyra krav för en mer likvärdig skola”.

I Arbetet publiceras “Öppet brev till politiker – förbättra vuxenutbildningen”.

I Ny Teknik finns artikel om digitaliseringen, “Brev till politiker: ”Låt digital teknik utveckla undervisningen”.

 

Att gå ett yrkesprogram är aldrig en återvändsgränd

I senaste Motor-Magasinet hittar vi en artikel som kan vara intressant även för den skolintresserade.  Det är en intervju med Anette Svensson, studie- och yrkesvägledare i Sigtuna kommun norr om Stockholm. Tidningens utsända träffar henne på  Yrkes-SM i Uppsala, och första frågan är vad hon gör där?

“- Jag går runt och lär mig lite om hur det fungera inom de olika yrkesinriktningarna och på utbildningarna. Jag är här som representant för Lärarnas Riksförbund.

Hur ser intresset för yrkesutbildningarna ut bland de elever du möter i ditt jobb?

– Jag jobbar i dag med ungdomarna i grundskolan, men det jag kan se är att det är många som vill bli chaufförer och jobba med fordon, speciellt bland de elever som kommer från andra länder. Men för många av dem är utmaningen att skaffa behörighet till gymnasieskolan, lära sig svenska ordentligt först. Det jag hör från branschen är att man tycker att engelskan är viktig, för man ska bland annat kunna läsa instruktioner på engelska. Och engelskan är ofta en brist hos eleverna med utländsk bakgrund.

– Att gå ett yrkesprogram är aldrig en återvändsgränd i Sverige. Det finns jobb och du får grundläggande behörighet för högskolestudier, så du kan alltid plugga vidare om du jobbat några år och känner att du vill göra något annat.

Den förra regeringen införde möjligheten för eleverna på yrkesprogrammen att välja ett spår med mindre teoretiska studier, som inte ger högskolebehörighet – var det ett misstag?

– Många elever vill inte ha så mycket teoretiska ämnen, utan de vill koncentrera sig på yrkesämnena. Jag kan tycka att det kanske är för mycket för en del elever med att läsa både svenska, matematik och engelska vid sidan om yrkesämnena. De teoretiska ämnena kan man alltid läsa in i efterhand. Det är inte alls så farligt som det låter. Jag tycker det är bättre om yrkeselever får möjlighet att koncentrera sig på att bli bra i sina yrken, så att de blir anställningsbara. Det andra kan de alltid lära sig i efterhand.

Intervju i motormagasinet

Även erfarna lärare måste känna sig uppskattade

”Arbetsgivarna måste värdesätta de lärare som väljer att vara kvar och inte byter skola för att höja sin lön. Det är oroande för den svenska skolans långsiktiga utveckling att man inte uppskattar och premierar erfarenhet och kontinuitet.”

Efter granskningen i tidningen Skolvärlden går nu företrädare för Lärarnas Riksförbund ut i en debattartikel som publiceras runtom i landet och berättar att äldre lärare vittnar om hur de halkar efter lönemässigt. Erfarna lärare som säger upp sig ersätts av yngre kollegor som ofta får uppåt 4 000 kronor mer i månaden.

Bland annat skriver man:

”Ska svensk skola kunna klara utmaningen med lärarbrist och kvalitetsproblem, så måste man slå vakt om de erfarna lärarna. De utgör ryggraden i skolan, de kan rutinerna, de har kollen och personkännedomen. Det gäller att ta tillvara, uppskatta och premiera dessa lärares engagemang, erfarenhet och kompetens. En erfarenhet och kompetens som är nyckelfaktorer för att till exempel vara mentor för nya lärare. Att våra skolor kan behålla erfarna skickliga lärare gynnar ytterst eleverna!”

Och man understryker att:

”Det handlar om att ge lärare rätt förutsättningar, rimlig arbetsbörda och bra lön för att de ska fortsätta och känna sig uppskattade. Det är viktigt i tider av alltmer akut lärarbrist.”

Det kom också en replik i Östra Smålands från Björn Brändewall (L), vice ordförande i Kalmars Barn- och ungdomsnämnd. I artikeln med rubriken “Satsa på att behålla erfarna lärare”, menade han att “Lärarnas Riksförbund tar upp en mycket viktig fråga: hur tar vi tillvara på erfarna lärares kompetens och premierar ansvarstagande?”.

Brändewall  räknade upp vad Liberalerna vill göra i Kalmar i denna fråga och avslutade sitt inlägg:

“Kalmar växer och får allt fler skolbarn, men det är ont om nya lärare. Om kommunen ska möta behovet, måste vi helt klart satsa mer på läraryrket. Det blir motsägelsefullt när helt nyutbildade lärare på grund av konkurrensläget får mer betalt än lojala medarbetare med decennier av erfarenhet. Jag tror att vi får mer lärarkompetens för pengarna, och kontinuitet för eleverna, om vi först och främst satsar på att behålla de lärare vi redan har.”

Förhoppningsvis är det fler skolansvariga kommunpolitiker som inser allvaret och värnar sin lärare. Både de nyanställda och de erfarna. Båda behövs!

Östra Småland
Satsa på att behålla erfarna lärare

Smålandsposten
Eleverna går miste om erfarna lärare

Norrbottens-Kuriren
Värna de erfarna lärarna

Norra Skåne
Eleverna missar erfarna lärare

Sundsvalls tidning
Att som erfaren lärare tjäna flera tusen mindre än sina nyanställda kollegor är inte rimligt

Borås Tidning
Elever förlorar erfarna lärare

Norrländska Socialdemokraten
Värdesätt de lärare som stannar kvar

 

Viktigt satsa på elevhälsan

Idag läser vi om att elevhälsan brister i Lunds kommun. Men detta är inte ett lokalt problem, utan ett nationellt problem, som Lärarnas Riksförbund har lyft tillsammans med Akademikerförbundet SSR i en gemensam debattartikel nyligen.

Det är Sydsvenskan som rapporterar om att elevhälsan vid gymnasieskolor i Lund inte lever upp till de krav som finns i skollagen, ”Elevhälsan på Lunds gymnasier håller inte måttet”.

Enligt en tillsyn som Skolinspektionen gjort har elever på bara en av fyra skolor tillgång till skolpsykolog. Den enda gymnasieskolan som har tillgång till en psykolog är Polhemskolan.
Även skolkuratorer är en bristvara enligt den nya rapporten. En av de kuratorer som intervjuats i rapporten säger att det förebyggande arbetet inte hinns med.

Elevhälsan är ett viktigt verktyg för att många elever ska kunna klara av skolan och hänga med i undervisningen.

I sin gemensamma debattartikel ville Åsa Fahlén, Lärarnas Riksförbund, och Heike Erkers, Akademikerförbundet SSR, att staten ska reglera elevhälsan tydligare och satsa tillräckliga resurser.

Den gemensamma debattartikeln har publicerats runtom i landet. Se sammanställning nedan:

Stärk elevhälsans roll, Corren 29/3

Resurser till elevhälsan måste säkras, Arbetarbladet 30/3

Resurserna till elevhälsan måste säkras, Hallandsposten 3/4

Satsa på elevernas välmående, Allehanda 1/4

Elevhälsans resurser måste säkras, Värmlands Folkblad 3/4

Säkra resurserna till elevhälsan, Norrbottens Kuriren 5/4

Elevhälsan behöver förebygga, inte bara åtgärda, Katrineholms-Kuriren 5/4

Det är långt till 300 elever per skolkurator, Sundsvalls Tidning 6/4

Resurser till elevhälsan krävs, Västerviks-Tidningen 9/4

Elevhälsans resurser måste säkras, NSD 11/4

Elevhälsan kräver mer resurser, Bohusläningen 13/4
* * *
Resurserna till elevhälsan måste säkras, Södermanlands Nyheter 19/4

Lärare och föräldrar samarbetar

Debatten om föräldrar som pressar  lärare utan sans har mynnat ut i en gemensam kamp för att de barn som har behov av särskilt stöd och extra resurser ska få det.

Efter en ny medvetenhet om att konflikten mellan föräldrar och lärare blivit ett växande problem så samlades lärare och föräldraföreträdare och skrev en gemensam debattartikel för en likvärdig och kompensatorisk skola. Artikeln ”Aldrig likvärdig skola utan bättre elevstöd” publicerades i Göteborgs-Posten förra helgen.

(Bakgrunden till den uppmärksammade och mycket uppskattade debattartikeln nyligen kan ni läsa om här.)

I debattartikeln skriver Åsa Fahlén från Lärarnas Riksförbund tillsammans med Jiang Millington från Föräldranätverket Barn i Behov och Claes Jenninger från Föräldraalliansen Sverige att skolans huvudmän måste ge tillräckliga resurser till stöd för de elever som har de allra tuffaste förutsättningarna.

De krävde följande:

”1. Ge lärare rätt kompetens att bedriva sitt kompensatoriska uppdrag.

Att 98,4 procent av lärarna upplever sig sakna tillräcklig kunskap för att identifiera, förstå och hantera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är inte hållbart. Lärar- och rektorsutbildningarna behöver införa obligatoriska kurser om de vanligaste diagnoserna och funktionsnedsättningarna inom grundskolan för att skolans kompensatoriska uppdrag ska bli verklighet.
2.Ge lärarna förskrivningsrätt för tidiga stödinsatser.
Ingen känner en elev i undervisningssammanhang så bra som elevens lärare. Det måste finnas en reglering och lärarlegitimation för lärare som ges en tydlig förskrivningsrätt till elevstöd från speciallärare inom ramen för ytterligare extra anpassningar. I ett nästa steg därefter måste elever utredas för – och få! – särskilt stöd.
3. Stödinsatser måste sättas in tidigt.
Det specialpedagogiska stödet måste i större utsträckning sättas in redan på lågstadiet. I dag sätts mest dokumenterat stöd in i årskurs nio. Då är det för sent.
3. Staten måste vara redo att ta över skolans finansiering.
I dagsläget finns inget enhetligt regelverk för hur tilläggsbeloppen för elevstöd fördelas utan det är upp till varje kommun att reglera. Detta har skapat en ojämlik skola där vissa kommuner är bättre och andra sämre på att ge barn med funktionsnedsättningar särskilt stöd. När nu ett viktat statsbidrag införs måste skolans huvudmän visa sig vuxna uppgiften att stärka skolans likvärdighet och kompensatoriska effekt. Annars måste staten ta över skolans finansiering.”

Fokus har nu riktats mot skolhuvudmannen, rektorer/skolledningar och kommuner samt privata huvudmän. Nu behövs förändringar och satsningar på tidigare stöd. Och vi ser fram mot samarbete och att lärare och föräldrar kan samverka för att eleverna ska få den utbildning de har rätt till.

Och fortfarande finns då frågan om curling och den egocentrerade generationen kvar att diskutera.

Kollektivavtalets dag

I dag den 17 mars är det Kollektivavtalets dag. Det är en viktig dag på den svenska arbetsmarknaden.

I Sverige bestäms många av arbetsmarknadens regler i kollektivavtal i stället för i lag. Medan lagstiftning normalt ser likadan ut för alla branscher, är kollektivavtalen lättare att anpassa efter branschens behov. På det sättet ger kollektivavtalen många fördelar, både för anställda och för arbetsgivare.

Idag har Lärarnas Riksförbund valt att gå ut tillsamman med tre andra fackförbund som har många medlemmar inom den offentliga sektorn. De företräder lärare, sjuksköterskor och läkare – och de är oroliga för motpartens inställning till vilka slags avtal som man vill ha.

De skriver i en debattartikel i Dagens Samhälle, ”Anpassa kollektivavtalen efter verksamheten, SKL” att den största motparten på arbetsgivarsidan inte tycks inse behovet av kollektivavtal anpassade för de olika verksamheter de företräder.

”Det behövs motparter som ser oss som företrädare för livsviktiga professioner och som ger våra medlemmar förutsättningar att fullt ut utöva sina professioner”, skriver företrädare för flera fackförbund.

Läs mer om kollektivavtal:

Vägen till ett kollektivavtal

Vad är ett kollektivavtal

Tio argument för kollektivavtal

Skola med kunskap, bildning och källkritik viktigare än någonsin

Idag är det Källkritikens dag, vilket uppmärksammas lite varstans. Det finns mängder av aktiviteter ute i landets skolor för att lyfta behovet och värdet av källkritik.

Bland annat firas dagen på Kulturhuset i Stockholm där hundratals elever kommer vara på plats. För de skolor som inte kan delta går det att följa direktsändningen på Metro.se eller på Facebookeventet. Livesändningen drar igång klockan 13.30 och pågår fram till 15.

TT har också gjort en guide som går ut i dag, ”Bli källkritisk på fem minuter”, som ger några ”enkla knep som gör dig mer källkritisk”.

Men snabbguider i all ära; i en digital tid med faktaresistens och filterbubblor (två nya ord som vi har lärt oss de senaste åren), har skolan en avgörande roll och ansvar för att alla tidigt ska få verktygen till ett kritiskt förhållningssätt grundat i kunskap och reflektion.

Det är viktigt att stärka elevernas källkritiska förmåga och brister i digital källkritik gör skolan och lärarna ännu viktigare. Det förutsätter också att lärare ges möjlighet till digital kompetensutveckling, till exempel inom de nationella skolutvecklingsprogrammen.

Skolans stora roll syns också i den årliga rapporten Svenskarna och internet 2017. Den visar att yngre personer värderar information på internet mer skeptiskt än äldre personer, som i större utsträckning anser att det mesta som de tar del av på internet är pålitligt. Yngre har också i större utsträckning fått utbildning i att värdera information på internet.

De allra flesta som fått information om hur de ska värdera information på nätet har fått det i skolan. Så gott som alla (97 %) av 12–15-åringarna som fått utbildning har fått det i skolan, medan endast en fjärdedel (23 %) i den åldersgruppen fått någon form av utbildning eller information från föräldrarna.

Skolan och undervisningen har således en stor uppgift med det uppväxande släktet och lärare är ett värn mot ignoransen. Då underlättar det om de får rätt förutsättningar. Dels med mer tid för varje elev och dels med bättre digital fortbildning.  Även i en alltmer digital tid behöver våra ungdomar mer traditionell undervisning av lärare och mer tid och tillgång till bibliotekarier och solida fakta för att ha en stadig grund att stå på.

Skolverket har tagit fram Checklistor för källkritik. Det finns även mycket att hämta från Statens medieråd som bland annat producerat ett digitalt utbildningsmaterial i medie- och informationskunnighet (MIK) som vänder sig till skolor, skolbibliotek och folkbibliotek.

Men givetvis är frågan om källkritik viktig för redaktionerna ute i landet. Tidningen Metro har exempelvis startat Viralgranskaren med Jack Werner, vilken tidigt tog tag i behovet av källkritik på nätet. Nyheter24 har skapat Faktakollen som finns bland annat på Facebook. Dessutom har de stora nyhetsredaktionerna gått samman i början av året, ”DN, SvD, SR och SVT går ihop mot falska nyheter”, och planerar ett redaktionsöverskridande samarbete för att motverka spridningen av desinformation.

Men utan skolans och lärarnas arbete blir grunden svag för ett uthålligt och ordentligt arbete med källkritik och kunskap. Samverkan för att lyfta kunskapens och bildningens betydelse är avgörande. Regeringen har också satsat 25 miljoner kronor årligen under tre år på Kungliga biblioteket just för att bland annat ”förbättra förutsättningarna för ökad digital kompetens och att stärka förmågan till källkritik”.

Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén har flera gånger skrivit om vikten av källkritik och om lärarnas betydelse, bland annat i Nyheter 24. Hon deltog också ett samtal i Aftonbladets morgon-tv när Källkritikens dag uppmärksammades förra året.

Extremismens gissel

Extremismens gissel kommer vara ständigt närvarande under valåret. Hur ska det motverkas och hur ser verkligheten ut?

Det sistnämnda gav Dagens Nyheter en del av svaret på i den artikelserie om extremism i skolan som inleddes i går.

I den första artikeln berättades det att under valåret räknar Säpo med att de extrema grupperna kommer att bli allt mer aktiva – och ett av deras viktigaste mål är eleverna i den svenska skolan.
Drygt hälften av gymnasierektorerna som svarat på DN:s undersökning har upplevt att utomstående försökt sprida extremistisk propaganda i skolan.

Samtidigt kunde vi läsa en debattartikel i SVT Opinion om hur den växande extremismen i skolan ska motverkas. Det var Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén som tillsammans med Akademikerförbundets SSR:s ordförande Heike Erkers och Segerstedtinstitutets tf föreståndare Christer Mattsson presenterade sex konkreta punkter för vad som måste göras för att möta hotet från den växande extremismen:

  • Ge skolkuratorer mer tid för varje elev. Ett riktmärke för att skolkuratorer ska kunna arbeta hälsofrämjande och förebyggande är 300 elever per kurator.
  • Ge lärare mer tid för varje elev. Lärare måste få tid att se varje elev varje lektion samt ha tid för det viktiga för- och efterarbetet till varje lektion.
  • Minska arbetsbelastningen för både lärare och socialarbetare så att det finns tid för samverkan och förutsättningar att vara kvar i yrket.
  • Socialtjänsten måste vara lätt att få hjälp av tidigt både för barn och föräldrar. Satsa på föräldrastöd och uppsökande socialt arbete.
  • Satsa på skolpersonal som har möjlighet att följa upp elevernas frågor och psykiska hälsa. Det handlar om tillgång till rastvakter, kuratorer, skolsköterskor och psykologer.
  • Inrätta ett statligt professionsprogram som ger lärare en struktur för fortbildning oavsett huvudman. Det behövs påfyllning av kunskaper inom detta och många andra områden.

”En lyckad skolgång är ett skydd mot många framtida sociala problem, däribland extremistiska miljöer. På samma sätt är social hälsa en viktig förutsättning för att skolarbetet ska fungera. Det talas idag ofta om vikten av att vi ska samverka och det är vår uppfattning att vi ska verka tillsammans. Att verka tillsammans betyder att vi använder våra gemensamma resurser på ett genomtänkt och långsiktigt framgångsrikt sätt. Idag har samverkan kommit att handla mer om att rapportera individer som kan vara radikaliserade till oklara instanser, på mycket klent vetenskapligt underlag, än att utveckla våra professioners förmåga att arbeta i mycket svåra miljöer.”

 

 

 

 

Debatt om relationen mellan föräldrar och lärare

Efter att Lärarnas Riksförbunds ordförande Åsa Fahlén och skyddsombudet Simon Sandström slog larm och skrev en debattartikel i början av februari i Svenska Dagbladet, Skolan är maktlös när föräldrar skapar drev mot lärare, så påbörjades en livlig diskussion på bland annat sociala medier om föräldrar som pressar lärare för långt.

Samtidigt leddes diskussionen in på de föräldrar som har barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Här är dock lärare och föräldrar eniga om behovet av stöd och extra resurser. Ansvaret för detta ligger på skolledning och huvudman.

Dagens Nyheters Insidan uppmärksammar också problemet med föräldrar som alltför lättvindligt anmäler skolor till Skolinspektionen. Åsa Fahlén säger till DN:

”Det handlar väldigt ofta specifikt om det egna barnets situation och man har inte alltid förståelse för att barnet befinner sig i en grupp, i en klass och i en skola där man inte alltid kan se till enbart individuella behov om det går ut över andra barn. Vissa föräldrar kan bli lite väl enkelspåriga.
Dessa föräldrar kan hota med att anmäla till Skolinspektionen eller att byta skola om inte läraren gör som de säger. De vet att det skulle ge skolan ett dåligt rykte.”

Jiang Millington från föräldranätverket Barn i behov lyfter fram att skolan fungerar dåligt för många barn med neuropsykiatriska funktionsnedsättningar. Åsa Fahlén och Jiang Millington har nu träffats och de har bekräftat att det stora ansvaret ligger på skolledning och huvudmän.

”Vi har under lång tid märkt hur det är en ökad press på lärarna när det gäller vad som är skolans ansvar och hemmets ansvar. Det finns en liten, och jag vill verkligen betona att det är en liten, grupp föräldrar som använder sin “konsumentmakt” till att påverka alltifrån friluftsdagar till undervisning och läxor. Om de inte får som de vill hotar de att anmäla lärarna till Skolinspektionen. Det leder i bland till en helt ohållbar arbetssituation på skolan”, säger Åsa Fahlén.

Hon understryker i intervjun med DN att debattartikeln i SvD inte riktade sig mot de föräldrar som har barn med behov av särskilt stöd. När det gäller dessa föräldrar står lärarna som sagt på samma sida gentemot skolledningar och huvudmän.

“Föräldrarna vet inte vart de ska vända sig med sin frustration och så går man på lärarna – som inte har någon makt att göra någonting. Även lärarna känner samma frustration. Det är klart att det uppstår konflikter.”

Hon säger att skolmiljön i dag är ogynnsam för många barn. Klasserna är ofta stora, lärarna har många arbetsuppgifter och små möjligheter att på riktigt möta varje barn under varje.

“Hade man kunnat få en bättre och lugnare arbetsmiljö i skolan skulle färre elever vara i behov av särskilt stöd. Då skulle vi kunna använda de resurser som finns till de barn som inte klarar en vanlig skoldag utan särskilt stöd”.

* * *

Följ debatten om föräldrar som påverkar skolan på ett sätt som får lärarna att reagera.

Åsa Fahléns och Simon Sandströms debattartikel SvD.

Skolvärldens intervju med Skolinspektionens GD Helén Ängmo som också såg brister i hur föräldrar anmäler lärare.

Jiang Millingtons debattartikel i Skolvärlden.

SvD-krönikören Erica Treijs reagerade kraftigt och kallade det hela gnäll från lärarfacket.

Åsa Fahlén svarade genom en intervju där hon menade att föräldrar ibland måste backa och lita på lärarna.

Några dagar därpå gick fjorton lärare från norr till söder ut på Aftonbladet Debatt för att visa att problemet finns över hela landet. Man menade att för många föräldrar anmäler lärare och underströk att utan samverkan fungerar inte skolan.

Därefter replikerade Jiang Millington åter och menade att föräldrar har all
anledning att kämpa för sina barn.

Och det lokala skyddsombudet Simon Sandström, som var en av de fjorton lärarna, avslutade debatten för denna gång  med en slutreplik.

Vi måste fortsätta uppgradera läsningen

Undersökningar och studier av internationella mätningar har de senaste åren visat att läsförmågan sjunkit stadigt. Men glädjande nog ligger nu Sverige åter bland de främsta länderna. Det visar den studie som mäter läsförmågan bland elever i årskurs fyra, PIRLS, som presenterades i veckan.

Det finns dock ingen anledning att slå sig till ro. Men att Sverige åter tillhör de främsta länderna ska vi glädjas åt. Lärarna har gjort ett gott jobb!

Fokus på läraruppdraget
En anledning som förs fram är att samtalen om betydelsen av läs- och skrivinlärning och betydelsen av tidiga insatser har gett ett annat fokus. Åsa Fahlén, ordförande för Lärarnas Riksförbund, är glad över resultatet:

”Just läsningen är otroligt viktig när man kommer vidare upp i skolan och ska ta en gymnasieexamen”, säger hon till Expressen. Hon säger till tidningen att hon tror att det höjda resultatet delvis beror på den “krisstämning” som uppstått efter de dalande siffrorna för svenska elever, som även visat sig i Pisa-undersökningen.

”Jag tror att alla de här chockerna har gjort att man har börjat prata om kunskap, tidiga insatser och att lärarna ska få leverera utbildning med kvalitet. Vi måste fortsätta skapa bra förutsättningar för lärarna att utföra sitt uppdrag.”

Och även Dagens Nyheters ledarskribent Erik Helmerson skriver det som alla borde landa i: ”Nej, skolans kris är inte över”. Han tror att kanske tog den svenska skolan tidigare för mycket för givet.

”Vi har i decennier förvandlat klassrummen till laboratorier för pedagogiska experiment med förvissningen att vad som än händer kommer svenska elever alltid att ligga i toppklass.”

Först när krisstämpeln blev akut samlades man kring skolan, menar Helmerson.

”Och när många drar åt samma håll – i det här fallet elever, föräldrar, lärare, rektorer, debattörer, politiker – når man resultat.
’Kanske är det dags att plocka bort krisstämpeln’, säger Skolverkets generaldirektör Peter Fredriksson till TT. Ursäkta, men nej. Låt oss till varje pris behålla den. Låt oss vara glada över förbättringen, men det viktiga är att fortsätta att göra skolan bättre, att sträva efter högre resultat, att få svenska elever bättre förberedda på en krävande vuxenvärld.”

Låt oss alltså välkomna att svenska elever åter når den nivå som de hade 2001 när vi deltog i den första PIRLS-studien. Men det ansvarsfulla budskapet är alltså inte att vi kan blåsa faran över, som Skolverkets GD verkar vara benägen att göra. Istället måste vi fortsätta att göra läsningen än mer synlig. Här har hela samhället ett ansvar. Det krävs ett aktivt arbete framöver.

I ett samtal i Aftonbladet TV med hjärnforskaren Martin Ingvar och utbildningsministern Gustav Fridolin konstaterade Åsa Fahlén att svensk skola länge har missat hur viktig läsningen är för att lyckas i alla andra ämnen. Det är alldeles avgörande att lärare får tid att se varje elev och tid att ägna sig åt att lägga upp undervisningen så att alla elever får sin beskärda del.

Grundskolans huvuduppgift är att se till att alla elever, oavsett bakgrund eller bostadsort, lär sig de basfärdigheter som krävs för att klara sig i samhället. Det förutsätter förstås att eleverna lär sig att läsa och skriva under sina första skolår.

Läsningen måste breddas – och fördjupas
Samtidigt måste vi inse att skolan inte ensam klarar att hålla uppe läsningen och läsförmågan i vårt samhälle. Läskulturen i vårt samhälle har förändrats mycket snabbt och behovet av fortbildning inom läsundervisningen är enormt.

PIRLS visar också att svenska elever tycker det är tråkigt att läsa. Det viktiga uppdraget för alla som vill lyfta läsningen är därför att väcka läslusten hos våra unga – och fortsätta hålla den vid liv.

Vi måste kanske börja läsa offentligt igen? Läsa i fysiska böcker, tidningar och magasin. Inte för att det är så mycket bättre än på läsplattan eller i mobilen, utan för att det visar att läsandet i sig är gott.

Låt oss heller inte glömma satsningar som Läslov och den ideella Läsrörelsens ständiga arbete. De har givetvis en stor del i den vändning som vi nu ändå ser.

Även om resultaten förbättras så får inte Skolsverige slå sig till ro och göra om tidigare misstag.