På väg mot ökad statlig styrning av skolan

Idag har regeringen fattat beslut om att tillsätta en utredning om hur skolmyndigheterna ska vara mer regionalt representerade. Man kan se det som ett direkt svar på Lärarnas Riksförbunds utspel i helgen när en stor undersökning presenterades i SVT.

Ingen logik
Den visade att det finns mycket stora brister i hur kommunerna fördelar pengar till enskilda skolor. Ja, den visade helt enkelt att det inte finns någon logik alls i hur pengarna fördelas. Det skrev Lärarnas Riksförbund ordförande Åsa Fahlén i en debattartikel på SVT Opinion.

Utbildningsminister Gustav Fridolin kom till SVT Agenda och förklarade tydligt: ”Det här är det största systemfel vi har – ojämlikheten i skolan. Vi tillför tio nya miljarder till skolan, och att då höra att rektor Ulla behöver skära ner fyra miljoner på en skola som verkligen behöver de här resurserna visar precis hur stort systemfelet är. Lagen är helt otillräcklig.”

Den som vill kan se hela inslaget i Agenda här  och scrolla drygt 18 minuter in i sändningen.

I Ekot idag säger utbildningsministern Gustav Fridolin att regeringen nu gör ”en bred myndighetsöversyn för att vi ser att staten inte i tillräcklig mån kommer in och jobbar på de skolor som har de tuffaste utmaningarna.”

Och han förtydligar att skolan måste få hjälp av staten. Även om det redan nu finns vissa möjligheter att få direkthjälp från staten med utvecklingsarbetet så vill nu regeringen utöka det statliga ansvaret och vara närmare skolorna så att fler skolor kan få del av de stöd som finns.

Ökad statlig styrning av skolan.
Den minnesgode vet att innan kommunaliseringen av skolan 1991 fanns så kallade länsskolnämnder. Även om beslutet inte ska ses som ett steg tillbaka till tiden när skolan i större utsträckning var statligt styrd så kommer tyngdpunkten kraftig förskjutas mot ett statligt nationellt ansvar.

Gustav Fridolin talar öppet om att detta innebär en ökad statlig styrning av skolan. Han understryker att det som tappades bort med de nya kommunala skolhuvudmännen på 90-talet var det nationella, statliga, ansvaret för likvärdigheten. ”Där behövs ett statligt ansvar och det här är en del av det.”

Samtidigt som alla tecken förebådar ett ökat statligt inflytande i och ansvar för skolan så går ett pressat SKL idag ut på debattplats i Svenska Dagbladet.

Man vill få uppmärksamhet för det arbete man gör med goda exempel och försök till uppmuntran av de kommuner som gör rätt.  Sanningen är ju att det tyvärr inte har räckt, utan alltfler ser de stora problemen med styrningen och finansieringen av den svenska skolan.

Men man kämpar emot intill slutet. Till förfång för skolans elever som i slutändan drabbas av svårigheterna att styra och leda skolan rätt.

Frågan SKL borde ställa sin innan man skriver ännu en artikel där man bönar om att få behålla ansvaret för skolan är att fråga sig: ”Vad har vi gjort för fel under de gånga årtiondena och hur skulle vi kunna få hjälp av staten för att lyfta skolan?”

Kanske skulle det vara bäst om kommunerna får sköta andra delar av skolan än de man ansvarar för idag? Kanske vore det bästa för alla om man tar ett litet steg tillbaka från klassrummen och ägnar sig åt att sköta andra viktiga delar i skolan?

Snart kommer Skolkommissionens slutbetänkande och då får vi se om det blir som SKL anar, att man föreslår en ökad statlig styrning av skolan. Och då kan SKL:s tal om fördelar med förankring i lokalsamhället ersättas med tal om fördelar för eleverna och kunskapsresultaten.

För det är väl ändå därför som vi satsar så mycket på skolan? Den bygger landets kunskapsgrund. Inte kommunpolitikers maktbas.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)