Lyssna på lärarna

Det är glädjande att en “vanlig lärare” lyckats komma in på DN-debatt, ett av landets tyngsta debattforum. Ämnet, förstelärar-reformens genomförande, är angeläget. Dessutom är det angeläget att fler lärare får plats i debatten om skolan.

Läs försteläraren Pia Kangas kloka inlägg, “Förstelärarreformen är otillräcklig” där hon menar att förstelärare i skolorna ska ge lärare bättre karriär­möjligheter och förhoppningsvis också höja lönenivån generellt. Men där det också påpekas att reformen inte garanterar förbättrade skolresultat.

“Det krävs att vi förstelärare får extra tid i våra tjänster om vi ska kunna prestera. Tyvärr är inte skolledare med strama budgetar ­villiga att skjuta till de resurser som krävs.

Hennes text avslutas med följande kommentar:

“Det är dags att de svenska skolhuvudmännen ser över sina prioriteringar och sitt sätt att ­finansiera och organisera den svenska skolan och ser till att skapa förutsättningar för att vi som arbetar inom skolans vägg får den uppbackning vi behöver för att möjliggöra en verksamhet som prioriterar skolutveckling i handling och inte bara i teorin.”

Huvudprincipen måste vara att man ska göra sitt uppdraget utifrån se förutsättningar som ges. En viktig facklig princip.

Det är skickliga lärare som fått uppdragen. Men det innebär inte att övriga inte är skickliga. Man måste kunna hålla två linjer i huvudet på en och samma gång. Staten gör med denna reform en viktig och bra satsning. Huvudmännen bär, precis som Pia Kangas skriver, ansvaret för att se till att förutsättningarna finns för vidare utveckling.

Det är glädjande att Lärarnas Riksförbunds undersökning om vilka som syns i det offentliga samtalet om skolan som presenterades under årets Almedalsveckan så snart gett effekt. Frågan i rubriken på undersökningen, “Har lärarrösten tystnat i skoldebatten?”, kan förhoppningsvis basvaras med ett rungande nej! Och fler lärare måste höras i skoldebatten.

Kommentarer (7)

  1. Kristina Ivri Haugen skriver:

    Mycket bra att en förstelärare sätter ner foten och talar ut om verkligheten i skolan. Men desamma problem som förstelärarna har – har ju alla lärare- att inte ha tid och resurser för skolutveckling. Om det nu ska bli någon förändring, så måste alla lärare få del i resurserna. Nu har ingen tillräckligt med tid och resurser. Och även om förstelärarna skulle få det, så får de inte med sig de andra som inte har det. Detta med förstelärare verkar inte vara en genomtänkt idé’

  2. timp skriver:

    Jag håller inte med om att dessa förstelärartjänster ger karriärmöjligheter. Jag tror att de flesta av tjänsterna kommer att rinna ut i sanden när kommunerna måste ta över ansvaret för den förhöjda lönen. Även om kommunerna betalar kommer de inte att ge arbetstid för skolutveckling istället för undervisning. Detta syns redan i min egen kommun: första gäng förstelärare fick 20% nedsättning i undervisning för att hinna med annat, andra gäng (anställningsprocess inte klar ännu) får ingen nedsättning och i sin ansökan måste förklara hur de tänker bidra till skolans utveckling utan att veta hur dessa aktiviteter ska rymmas i tjänsten. Lösa boliner, alltså. Intressant att se hur detta går.

  3. Anne-Christine Johansson skriver:

    Det är väl inte bara tid för skolutveckling som behövs? Tiden för mitt dagliga arbete där jag haft möjlighet att förbereda mina lektioner och även kunnat anpassa innehållet till de olika behoven, det är väl främst då eleven får bäst chans att inhämta kunskaper.

  4. BrittMarie skriver:

    Alla lärare oavsett förstelärartjänst eller inte måste få tid att kunna driva skolutvecklingen framåt. Debatten får inte handla bara om att en viss grupp i skolan ska få chansen medan resten ska gå på knäna med dessutom mycket sämre lön. I min kommun har man omöjliggjort att lärare för rena estetiska ämnen kan bli förstelärare, jag kan heltenkelt inte bli det, trots att jag skulle vilja.

  5. Gunilla Blom skriver:

    Man tycker att man nu har höjt lärarnas löner, men det är ju inte helt sant eftersom det bara är en bråkdel som fått en rejäl höjning. I och med reformen så är risken att det bildas ett A- och B-lag. Det finns så många skickliga lärare, så många som vurmar för skolutveckling. Det är lätt att tappa sugen när arbetskamraten plötsligt får 5000 kr mer i månaden om man själv också jobbat intensivt med att höja resultat och finna bra inlärningsmetoder o dyl.

  6. Pekka Karvonen skriver:

    LR.
    Läs igenom de kommentarer inlägget genererade.
    Det skulle vara uppfriskande om ni problematiserade skillnaden mellan era inlägg och medlemmarnas synpunkter.

  7. Stella Sjögren skriver:

    Jag tycker att de är fler saker med förste-lärare och lektorer. Ett: ett av målen med reformen var, om jag förstått saken rätt, att göra läraryrket mer attraktivt. Och av att det finns möjligheter till karriär skulle fler lockas till yrket. Två: en förstelärartjänst innebär inte att det av den sökande krävs utökade utbildning som det krävs av dem som söker lektorstjänster. Därför blir lite godtyckligt vem som väljs till förstelärare och varför. En sådan godtycklighet kan skapa osäkerhet och missnöje. Lektorstjänsten, å andra sidan, är inte godtyckligt tillsatt, utan kräver en viss utbildning, minst fil. lic. En lösning kanske skulle vara att införa ett krav på en viss vidareutbildning för att kunna söka förstelärartjänst?

Lämna en kommentar

  • (will not be published)