LR Stockholm tar kampen för lärarnas löner

Kampen för lärarnas löner fortsätter och Lärarnas Riksförbund är pådrivande i den kampen. I går demonstrerade och protesterade lärarna i Stockholm mot den lönemodell som de styrande i staden vill införa.  Läs mer om det på LR:s hemsida här, även i SvD skriver man om protesterna här och detsamma gör Skolvärlden här.

Lärarnas Riksförbund i Stockholms höjde tidigt varningsflaggan och protesterade mot att lärarna i Stockholm skulle ha ett till namnet individuellt, men till innehållet starkt kollektivistiskt lönesystem. Istället för att lönesätta individer så vill man ju i Stockholm lönesätta hela grupper av lärare och hela skolor. Lärar på bra skolor ska få högre lönepåslag, medan lärare på sämre skolor ska få lägre lönepåslag. Tyuvärr fanns det ingen begriplig förklaring till hur man utsett de bra respektive dåliga skolorna…

Hade inte LR Stockholm börjat protestera så hade kanske staden, utan att någon märkt det, börjat vägen mot kollektiva lönesättningar. Nu har istället båda lärarorganisationerna, Lärarnas Riksförbund, LR, och Lärarförbundet, Lf, gått samman och protesterar nu kraftfullt mot den modell som staden ensidigt försöker pressa igenom.

Redan i början av oktober gick LR Stockholms ordförande Ragnar Sjölander ut och lyfte frågan om hur man i Stockholm ska klara de högt satta målen om att verkligen satsa på lärarna och “hedra” avtalet som man uttryckte sig  i en debattartikel i Svenska Dagbladet. De styrande med Sten Nordin och Lotta Edholm i spetsen hade då skrivit:

Alliansen i Stockholms stad kommer att aktivt hedra detta avtal och kommer att bli en mycket aktiv part för att tillsammans med lärarna genomföra avtalet och förbättringarna av skolan.”

Efter detta krävde Sjölander att Stockholm stad måste skjuta till extrapengar till lärarlönerna. Det fanns en oro för det som sedan skulle komma…

När det väl blev mera känt om hur de styrande i Stockholm tänkte hedra detta avtal, som man kunde läsa om i DN så tilltog protesterna. Oppositionen gick ut och kritiserade och krävde att Lotta Edholm måste be Stockholms lärare om ursäkt.

Lärarna gick ut i en debattartikel av Ragnar Sjölander och Metta Fjelkner och hävdade att det var fel att straffa lärare när skolor inte når målen. De gick också ut i en debattartikel i Svenska Dagbladet och krävde att beslutet att straffa lärarna skulle dras tillbaka.

Samtidigt var Ragnar Sjölander ute och debatterade i P1 Morgon med grundskoledirektören Håkan Edman.

Vid gårdagens demonstration förmedlade Ragnar Sjölander LR-Stockholms glasklara argument till varför man är emot det som anses vara kollektiva lönebestraffningar av skolor.

Han sa rent ut: “Sluta trixa-  börja satsa!” och menade bland annat att rent logiskt är metoden som Stockholm föröke genomdriva kontraproduktiv om man är ute efter resultatförbättringar; lärarna blir förbannade och känner sig utpekade, eleverna tror att de är sämre än vad de är och föräldrarna börjar fundera på skolans kvalitet (även om de kan vara väl så nöjda med sitt barns lärare).

Han fortsatte:

En klok lärare i Hässelbygårdsskolan skrev i Dagens Nyheters stockholmsedition härom veckan om det absurda i att en ”koncern” som Stockholms skolor som verkar på en öppen marknad med konkurrens om eleverna medvetet pekar ut delar av sin verksamhet som underpresterande. Inget privat företag skulle agera på detta sätt mot sina egna enheter. Det hör förstås till saken att de sju ”underpresterande” skolorna inte är dåliga. Nya Elementar fick Stockholms stads kvalitetspris för bara ett par år sedan och lär knappast ha bytt ut större delen av den lärarkår som energiskt och ambitiöst har arbetat med sambedömning av nationella prov och likvärdig betygsättning. En annan ”underpresterande” skola, Nytorpsskolan, fick på grund av sina goda resultat lägga ut en procent mer i löneökningar så sent som 2011. Det var tydligen då det!

Till saken hör också att vare sig rektorerna på de skolor som bestraffas med lägre lönepåslag eller de som beordras att lägga ut mer har varit med i beslutprocessen om lönefördelningen. De förväntas bara lyda order och är i praktiken fråntagna sin delegation att besluta om skolans budget. Vilka signaler skickar det?

En väldigt viktig signal som Utbildningsförvaltningen nu valt att skicka ut är att det kommer att kosta lärare löneökningspengar om inte elevernas resultat i nationella prov och i form av betyg går åt rätt håll. Detta riskerar att påverka lärarnas bedömning av allt som kan kvantifieras och databearbetas beträffande nationella prov: elevers olika provsvar, uppsatser, muntliga föredrag, med mera. Och NP-resultaten styr i stor utsträckning betygsnivåerna. Är det den kunskapsutvecklingen Utbildningsförvaltningen vill ha? Det är knappast i den riktningen Skolinspektionen pekar efter rapporten om omrättning av tiotusentals nationella prov.

Ett annat problem är att Utbildningsförvaltningen inte ens till pressen har redovisat vilka  grunder man egentligen har haft för fördelningen av löneutrymme till skolor. En myndighet  ska kunna redogöra för grunden för sina beslut. Så har inte skett. Utbildningsförvaltningens ledning, med grundskoledirektören Håkan Edman i spetsen, har uppenbarligen inte insett vilken sprängkraft de utlöser genom sin lönefördelningsmodell. Det borde dock finnas ansvariga politiker som inser detta, framför allt skolborgarrådet Lotta Edholm. Politikerna måste stoppa tokigheterna och säga åt tjänstemännen att den kollektiva bestraffningen av de sju grundskolorna ska dras tillbaka. Skadeverkningarna har blivit alltför stora.

Det här är bara den första lönerevisionen i det nya läraravtalet HÖK 12 där parterna SKL – Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet är överens om en lärarlönesatsning över de kommande åren. Direkt efter avtalsslutandet lät det positivt att majoriteten Stockholms stad sköt till 100 miljoner för att möjliggöra de löneökningar som ligger i avtalet. SKL har även gått in med stor kraft, med brev från Ingela Gardner-Sundström om rekommendationer till kommunerna att satsa på lärarlönerna även de kommande åren. Tittar man på Stockholms stads budget för skolan år 2013 finns det dock inte några tecken på en ökad satsning, trots LR-Stockholms och Lärarförbundets yrkanden i budgetförhandlingen. Det finns inte ens pengar anslagna för att finansiera de höjda löner på i genomsnitt minst 4,2 % som är en följd av årets avtal. Skolschablonen för gymnasiet och grundskolan höjs med endast 3 procent trots att staden har en stor kassakista som möjliggör en skattesänkning med 15 öre. Det är illavarslande att landets största kommun inte går ”all in” för läraravtalet och markerar att man vill satsa på den personalgrupp som år efter år i stadens budget har angivits som den viktigaste: lärarna. Det behövs helt andra signaler och framför allt en tydlig viljeinriktning markering att staden nu vill börja satsa på lärarlönerna.

 

 

 

 

Lämna en kommentar

  • (will not be published)