Likvärdighetsagenda behövs för att nå en nationell kunskapsskola

Svenska skola har stora problem med likvärdigheten. Idag fördes den så kallade Likvärdighetsagendan fram på DN Debatt, ”Slopa köerna till friskolorna för att minska segregationen”.

Det fleråriga samarbetet mellan Sveriges två lärarfack och Landsorganisationen har varit en stor framgång och i dag presenterade de tre fackliga organisationerna 25 förslag som samlats under namnet Likvärdighetsagendan. Den kan läsas i sin helhet här.

Rapporten överlämnades till inte mindre än två statsråd idag; utbildningsministern Gustav Fridolin (MP) och gymnasieministern Anna Ekström (S), som sa sig vara mycket positiva till budskapet om starkare statlig styrning av skolans finansiering och även till förslagen om hur man skulle kunna minska segregationen i skolan.

I debattartikeln beskrivs tre övergripande förslag mer utförligt. Dessa är:
1. Skolvalssystemet behöver justeras, 2. Finansiering och styrning för ökad likvärdighet och 3. Insatser för skolor med särskilda utmaningar.

Lärarna anser att skolan behöver lyftas mot större likvärdighet och LO inser att det är deras medlemmars barn som missgynnas av att föräldrarnas utbildningsbakgrund och inkomst styr utbildningen och avgör skolgången. Segregationen måste motverkas och det duger inte att vänta till dess att boendesegregationen ska ändras.

Det är för att komma till rätta med de brister i likvärdighet som präglar dagens svenska skola som LO, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet sedan 2014 drivit det gemensamma samarbetsprojektet Ge alla elever samma chans!.

Man anser att de insatser som kan ha störst påverkan på likvärdigheten i skolan är att komma till rätta med de negativa effekterna av skolvalssystemet, att få en finansiering och resursfördelning av skolan som ger alla elever samma möjligheter att nå kunskapsmålen, och att skapa bättre förutsättningar för skolor med särskilda utmaningar.

Media har skrivit om rapporten och utspelet och det finns mycket att ta del av. Se bland annat dagens Studio Ett 17-timmen där LO:s förste vice förbundsordförande Terese Gouvelin möter vd:n för Friskolornas Riksförbund Ulla Hamilton.

Media har bevakat nyheten ordentligt och i Skolvärlden finns en bra sammanfattning.

Det finns de som reagerar över att bland annat det tydligt opolitiska Sacoförbundet Lärarnas Riksförbund samarbetar med LO. Men det är naturligt och nödvändigt att fackliga organisationer samverkar och samarbetar kring frågor som berör deras medlemmar. Skolan är onekligen ett sådant område.

En av svensk skolas stora problem, eller ”utmaningar” på nysvenska, är att likvärdigheten försämrats kraftigt, vilket bland annat OECD påpekat i deras utvärdering av det svenska skolsystemet. Från att ha varit i topp vad gäller likvärdighet har vi nu halkat ner och är ett mediokert land i detta hänseende. Och det oroande är att vi fortsätter minska i likvärdighet även när vi förbättrar resultaten som i TIMSS och PISA. Skolkommissionen har uppdraget att leverera lösningar som har ett brett stöd.

Vi väntar nu på debatt och diskussion. Friskoleföreträdarna kan välja att känna sig utpekade eller delta och ta sin del av ansvaret. Det behövs ett seriöst samtal och ärlig diskussion om vi ska kunna nå framåt och nå bättre resultat – för alla.

Tyvärr väljer ovannämnda Ula Hamilton att gå till angrepp på lärarna. Hon säger:

”Jag tycker att det är anmärkningsvärt att lärarfacken skyller ifrån sig och inte tittar på vad som händer i klassrummet. De borde ta detta på större allvar och titta på hur deras medlemmar jobbar. Men det andas de inte ett ord om.”

Det är vare sig klädsamt eller klokt. Lärarnas Riksförbunds Åsa Fahlén kommenterar ovanstående påståenden från Hamilton:

”Klart att vi som lärarkår tar ansvar för vår undervisning. Får vi goda förutsättningar kan man absolut ställa krav på lärarna. Det är jag inte alls främmande för, men det är inte det som är problemet med svensk skola.”

Att som Svenskt Näringslivs Tobias Krantz välja att se en ”en extrem vänsteragenda”  är heller ingen framkomlig väg. Krantz har dock rätt när han idag skriver att:

”Skolan behöver långsiktiga blocköverskridande överenskommelser. Uppslutningen i samhället kring lösningarna måste vara bred. Det gäller inte minst en så viktig fråga som en mer jämlik skola.”

Men då behöver alla kasta sina ideologiska skygglappar. Skolan behöver mer av samverkan och samförstånd för att nå en verkligt nationell kunskapsskola på stark och statligt grund.

Svensk skola måste ge alla elever bättre förutsättningarna. Det är målet med dagens utspel.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)