Lärarna inget särintresse

I dagens Sydsvenskan finns en intressant ledartext, “Kunskap kostar” av Tobias Lindberg. I den ställs frågan hur kunskaperna ska kunna höjas i den svenska skolan?
”Rimligtvis krävs världens bästa lärarkår, men det har Sverige usla förutsättningar att få. Som Dagens Samhälle uppmärksammar i ett nytt temanummer lockas allt färre av läraryrket. Högskolorna kan med nöd och näppe fylla utbildningsplatserna. I fjol hade grundlärarutbildningen 1,0 sökande per plats. Det kan jämföras med 7,5 sökande per plats 1982 på dåvarande lågstadielärarutbildningen.”

Lindberg ser en viktig förklaring till det minskade söktrycket i de relativt låga lärarlönerna: ”Under de senaste decennierna har lärarna halkat efter i inkomstutveckling jämfört med andra yrkesgrupper. Karriärvägarna inom skolan är få och pedagogernas studielån tunga. Vissa lärare får rent av lägre livslön än om de börjat jobba direkt efter gymnasiet.”

Och Lindberg konstaterar att:

”Lärarfacken kräver rejäla lönelyft, men i avtalsrörelsen kan de framstå som särintressen bland andra. Det är de inte. Med Sveriges ambitioner på utbildningsområdet ligger stort allmänintresse i att få fler av de bästa studenterna att välja läraryrket.”

För den som vill fördjupa sig i frågan hur man ska förmå de bästa att bli lärare rekommenderas läsning av Lärarnas Riksförbunds viktiga rapport “Vem blir vad – och varför?”  från 2008. I den läggs grunden till hela den debatt som nu råder om att de bästa måste bli lärare – och att lärarlönerna måste höjas för att locka fler att vilja bli just lärare.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)