Lärare och föräldrar samarbetar

Debatten om föräldrar som pressar  lärare utan sans har mynnat ut i en gemensam kamp för att de barn som har behov av särskilt stöd och extra resurser ska få det.

Efter en ny medvetenhet om att konflikten mellan föräldrar och lärare blivit ett växande problem så samlades lärare och föräldraföreträdare och skrev en gemensam debattartikel för en likvärdig och kompensatorisk skola. Artikeln ”Aldrig likvärdig skola utan bättre elevstöd” publicerades i Göteborgs-Posten förra helgen.

(Bakgrunden till den uppmärksammade och mycket uppskattade debattartikeln nyligen kan ni läsa om här.)

I debattartikeln skriver Åsa Fahlén från Lärarnas Riksförbund tillsammans med Jiang Millington från Föräldranätverket Barn i Behov och Claes Jenninger från Föräldraalliansen Sverige att skolans huvudmän måste ge tillräckliga resurser till stöd för de elever som har de allra tuffaste förutsättningarna.

De krävde följande:

”1. Ge lärare rätt kompetens att bedriva sitt kompensatoriska uppdrag.

Att 98,4 procent av lärarna upplever sig sakna tillräcklig kunskap för att identifiera, förstå och hantera neuropsykiatriska funktionsnedsättningar är inte hållbart. Lärar- och rektorsutbildningarna behöver införa obligatoriska kurser om de vanligaste diagnoserna och funktionsnedsättningarna inom grundskolan för att skolans kompensatoriska uppdrag ska bli verklighet.
2.Ge lärarna förskrivningsrätt för tidiga stödinsatser.
Ingen känner en elev i undervisningssammanhang så bra som elevens lärare. Det måste finnas en reglering och lärarlegitimation för lärare som ges en tydlig förskrivningsrätt till elevstöd från speciallärare inom ramen för ytterligare extra anpassningar. I ett nästa steg därefter måste elever utredas för – och få! – särskilt stöd.
3. Stödinsatser måste sättas in tidigt.
Det specialpedagogiska stödet måste i större utsträckning sättas in redan på lågstadiet. I dag sätts mest dokumenterat stöd in i årskurs nio. Då är det för sent.
3. Staten måste vara redo att ta över skolans finansiering.
I dagsläget finns inget enhetligt regelverk för hur tilläggsbeloppen för elevstöd fördelas utan det är upp till varje kommun att reglera. Detta har skapat en ojämlik skola där vissa kommuner är bättre och andra sämre på att ge barn med funktionsnedsättningar särskilt stöd. När nu ett viktat statsbidrag införs måste skolans huvudmän visa sig vuxna uppgiften att stärka skolans likvärdighet och kompensatoriska effekt. Annars måste staten ta över skolans finansiering.”

Fokus har nu riktats mot skolhuvudmannen, rektorer/skolledningar och kommuner samt privata huvudmän. Nu behövs förändringar och satsningar på tidigare stöd. Och vi ser fram mot samarbete och att lärare och föräldrar kan samverka för att eleverna ska få den utbildning de har rätt till.

Och fortfarande finns då frågan om curling och den egocentrerade generationen kvar att diskutera.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)