Klarspråk på väg mot nya möten?

Nu har en av våra favoritbloggare, Johan Kant, nystartat med en bloggserie om skolan under den drastiska rubriken “En skola åt helvete”. Givetvis vill vi lyfta fram den och uppmuntra till debatt. Läraren och rektorn Johan Kants blogg handlar om “skola, inlärning, betyg, läsning, skolpolitik, elever, lärarstudenter och allt annat som angår en lärare idag.”

Han går till storms mot “Tjänstemän, forskare, doktorander, docenter och professorer som systematisk motarbetat Lpo 94, resultatuppföljning och betyg samt hur man använder sig av Lgr 11 som täckmantel för att motverka resultatstyrning.” Verkligen värd ett besök!

Hittills har två inlägg publicerats i den nya serien; En skola åt helvete, del 1: Introduktion.
Det första lades ut i förra veckan, inför att en stor del av lärarkåren började ett nytt läsår.

“Man kommer tillbaka från ett förhoppningsvis rofyllt sommarlov – det var i alla fall bra väder. Batterierna är laddade och nu ska man köra ett nytt läsår, förhoppningsvis med i förväg givna förutsättningar och så lite ovisshet som möjligt. Men det är en stukad lärarkår. En kår som ända sedan ”tvångskommunaliseringen” på 90-talet blivit marginaliserade av samtliga grupper och instanser i samhället. Och det har inte bara märkts inom lärarkåren, utan även på elevernas sjunkande kunskapsresultat. Jag kommer i den här bloggserien belysa alla krafter som motverkat lärarkåren och skolan.”

Det andra inlägget kom i torsdags; En skola åt helvete, del 2: Politiken.

“När man skriver en bloggserie som denna går det givetvis inte att passera politiken. Jag är inte särskilt initierad inom skolpolitik i den bemärkelse hur det konkret går till med kohandel hit och dit. Heller är jag inte kunnig historiskt och kan därför inte skriva någon slags skolhistorisk skildring. Däremot kan jag lyfta fram en del som varit betydande för svensk skola och som har motverkats av tjänstemän och PIE. När jag talar om politiken i detta fall handlar det om riksdagspolitiken. Kommunpolitiker är i regel okunniga i dessa frågor och är inte inblandade i skolan mer än att utföra och se hur det går – med blandat resultat måste jag tillägga.”

Vi kommer fortsätta att tipsa om intressanta inlägg i denna serie.

***
Att kontrastera Kants tänkvärda och temperamentsfulla inlägg med den diskussion som förs på sajten S.O.S., Skola och Samhälle är belysande. Där skriver nu senast Ingrid Carlgren, pedagogisk makthavare de senaste årtiondena, och stark kritiker av den traditionella katederundervisningen (som ger bra resultat för eleverna) och därtill den sista rektorn för den hårt kritiserade Lärarhögskolan i Stockholm. Numera är hon på en mer undanskymd plats som professor i pedagogik vid Stockholms universitet med inriktning mot kunskapskulturer och läroplansteori. 

Läs hennes inlägg “Ett annat samtal om skolan?” och möt ett helt annat temperament. Även om hon fortfarande i stor utsträckning försvarar det gamla och ogillar det hon kallar svartmålningen av skolan (som i stor utsträckning bara är verkligheten som sparkar och trilskas för en del pedagogiska systembygare) så ser vi kanske ett nytt samtal ta sin början?

Det vore välkommet med ett nytt klarspråk där Carlgren och andra pedagoger skulle må bra av att möta Johan Kant med ett lika tydligt engagemang. Den intresserade kan fortsätta att korsläsa de två olika temperamenten som visar sig hos Kant och hos det mer försiktiga absolut men icke mindre övertygade S.O.S-gänget. Talande kontraster kan man väl säga.

Lämna en kommentar

  • (will not be published)