Fortsatt diskussion om kommunaliseringen och lärarna

Fler tidningar fortsätter ta upp kommunaliseringen av skolan som “firar” tjugårsjubileum i år.

I Ystads Allehands kan vi läsa:

“Lärarnas Riksförbunds Metta Fjelkner konstaterar i debattboken att kommunaliseringen aldrig utvärderats, vilket är anmärkningsvärt med tanke på vilken genomgripande förändring skiftet av huvudmannaskapet innebar. En annan intressant observation som framförs av bland annat självaste FP-ledaren Jan Björklund är skiftet från att staten haft utbildning för ögonen till den kommunala fixeringen vid omsorg, ett dåligt recept för att genomföra Olof Palmes vision om skolungdomen som landets “spjutspets in i framtiden’.”

I Hallandsposten kan vi läsa ett brandtal för lärarkåren under rubriken “Till kamp för lärarna” av socialdemokraten Jannike Karlsson som skriver om behovet av trygghet och bra arbetsmiljö även för lärarna:

“Ordningsproblem skulle kunna lösas genom större närvaro av föräldrar i skolan. Det gynnar både elever och lärare och förhindrar att elever får möjlighet att spela ut vuxna mot varandra.
Skolan ska vara en trygg plats för elever, lärare och lärande. Visa solidaritet med lärarkåren att skapa förutsättningar för ett gott inlärningsklimat i klasserna.”

På lördagen hittar vi ett intressant blogginlägg som skrevs redan på tisdagen om kraven på förstatligandet av skolan. Det är läraren Christer Magister som i ett inlägg skriver:

“I SvD framför Jan Björklund och med Metta Fjelkner flera goda anledningar att återförstatliga skolan, huvudargumenten är för mig likvärdigheten och dubbelstyrningen.”

“Det enda argumentet jag egentligen kan komma på för att behålla en kommunal skola är att de som tar besluten finns närmare verksamheten, men det har ju visat sig medföra en ojämlik skola och även en statlig myndighet måste väl organisera sig i mer lokala sektorer?
Jag tar tacksamt emot dina tankar i frågan och argument för och emot, för nu verkar det vara dags att bestämma sig.”

Ja, nu är det dags att bestämma sig. Med en kommande bred utredning av 90-talets skolrefoerm i antågande så börjar det bli dags att göra upp med bland annat kommunalisrengens negativa följder.

Kommentarer (4)

  1. frekar06 skriver:

    Zoran:

    Jag har själv funderat mycket på denna frågan, inte minst sedan senast jag skrev en kommentar här i ämnet. För min del har jag nog kommit fram till nu efter noga övervägande att jag inte stödjer att staten ska vara huvudman för skolan. Det finns främst ett skäl till detta och det är att jag tycker att beslut ska fattas på lokal nivå, dvs. så nära medborgarna som möjligt. Om vi får staten som huvudman så kommer beslut som påverkar människors framtid i skolan tas i ännu högre grad i Stockholm och inte ute i landet. Det är ingenting jag kan medverka till eller argumentera för. Frekar06

    • Zoran skriver:

      Men om kunskapen att bedriva undervisningsverksamhet inte finns på lokal nivå hos kommunpolitiker i tillräckligt hög utsträckning? Då blir det som på 90-talet, då det byggdes väldigt många rondeller för skolpengar runtom i landet…

      Låt staten istället sätta ramar och ge tillräckliga – rätt – resurser och se till att lärare och lärarutbildade rektorer leder arbetet på skolorna. Och granska och utvärdera från statens sida.

      Du tycker väl ändå att det är ohållbart att resultaten sjunker för varje ny internationell kunskapsmätning?

      Kommunerna har visat att man inte fixar uppdraget. Inte heller friskolorna. Alla ska in under samma ansvarshatt. Sedan ska friskolorna fortsätta sin verksamhet, men under stark statlig kontroll och med tydliga krav.

  2. frekar06 skriver:

    Jag tycker det är ohållbart att resultaten sjunker i den svenska skolan. Men jag tror varken det beror på valfriheten som friskolorna gett eller att kommunerna är huvudman. Det är ett mycket stort problem att vi numera ägnar oss mer åt administration än åt att faktiskt undervisa elever i skolan.

    Det är också ett stort problem att elever i behov av särskilt stöd inte får den hjälp dom enligt Skollagen och Läroplanerna har rätt till. Det finns inga ursäkter för att det ser ut så. Man kan inte skylla på resursbrist.

    Jag är som lärare tvingad att snarast möjligt jag upptäcker att en elev är i behov av särskilt stöd sätta in åtgärder för att den eleven ska få hjälp. Det duger inte att hänvisa till att eleven ifråga inte har någon diagnos. Att elever i behov av särskilt stöd inte får det stöd de har rätt till är ett exempel på varför resultaten sjunker i Sverige.

    De kommunala skolorna och friskolorna ska utvärderas och kritiskt granskas av den myndighet som har ansvar för detta, dvs. Skolinspektionen. Skolinspektionen skall utkräva ansvar av de som inte sköter sig. Dessvärre tycker jag att såväl inspektionen som staten med Björklund i spetsen totalt har kapitulerat i och med att man genom att inte tvångs förvalta Tolvåkerskolan sänder ut signalen att deras oerhört skandalösa beteende är helt acceptabelt och att man i princip från myndigheterna inte kan göra något. /Frekar06

  3. Zoran skriver:

    Fredrik:
    Instämmer i nedanstående:

    *Dessvärre tycker jag att såväl inspektionen som staten med Björklund i spetsen totalt har kapitulerat i och med att man genom att inte tvångs förvalta Tolvåkerskolan sänder ut signalen att deras oerhört skandalösa beteende är helt acceptabelt och att man i princip från myndigheterna inte kan göra något.*

Lämna en kommentar

  • (will not be published)