Under måndagskvällens skoldebatt, som anordnades av Utbildningsradions ”Skolfront”, och där alla partiledarna deltog, ställdes de båda blockens skolpolitik mot varandra.  Under kvällen presenterades också en undersökning som bland annat visade att 62 procent av lärarna anser att det sätts för höga betyg.

Just glädjebetyg men också ordning och reda i skolan var några av ämnena som debatterades.

Det gavs många besked under debatten.

Båda blocken står fast vid sina löften att utreda konsekvenserna av kommunaliseringen av skolan.
Alliansen vill ha betyg från årskurs 6. De rödgröna från årskurs sju.

Alliansen tycker att skolk ska synas i betyget och vara en del i skolans fostransuppdrag. Man menade att valfriheten ska lösa segregationsproblematiken och anser att det fria skolvalet är viktigt

Ett kanske överraskade förslag från Fredrik Reinfeldt var att man ska kunna läsa upp betyg på komvux senare i livet, dock inte direkt efter gymnasieskolan. Något som alliansen förhindrat under mandatperioden

När det gällde överklagande av betyg ville Jan Björklund och Reinfeldt inte att eleverna ska kunna överklaga betyg, vilket Maud Olofsson och Göran Hägglund ville.

De rödgröna vill ha mindre klasser genom att införa delningstal – minst 9 lärare per 100 elever. Man lovar anställa 6 000 lärare i skolan. De rödgröna vill också ha kriterier för alla betygsstegen.

Mona Sahlin, Maria Wetterstrand och Lars Ohly ville inte ha kvarsittning i gymnasiet vid ett maktskifte, däremot ansåg de att betygen ska kunna överklagas.

De rödgröna  är, liksom alliansen, splittrade i fråga om statens roll och ett förstatligande av skolan. Intressant nog blev det en debatt om skolan ska förstatligas. Frågan har kommit för att stanna och politikerna måste ta in den. Det är ingen djärv förutsägelse att inför nästa val kommer frågan om statligt styrd skola vara i fokus.

Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner recenserade debatten i Svenska Dagbladet i artikeln ”Själva debatten blev spretig” och menade att det var en ”debatt utan djup – men med en del intressanta öppningar”.”Jag saknade frågan om hur resurserna i skolan används”, sa Metta Fjelkner till SvD. Och hon gav både ris och ros.

”Själva debatten blev väldigt spretig eftersom man är inne i detaljer hela tiden. Men positivt är att det finns två områden där man är väldigt överens: Båda blocken är beredda att utreda konsekvenserna av kommunaliseringen av skolan, samt att man närmar sig varandra vad gäller betygen. Detta gör att det borde finnas möjlighet till en blocköverskridande överenskommelse som är väldigt viktig för både lärare och elever.”

Hon välkomnade också debatten om vikten av behöriga lärare, men saknade definitionen av en likvärdig skola.

”Jag saknade även frågan om hur resurserna i skolan används. Nu sitter jag visserligen med facit, som säger att 52 % av de pengar som går till skolan i dag går till undervisning, men jag skulle vilja veta vad politikerna tycker om hur pengarna fördelas. ”

Hon saknade också ett samtal om vad som förväntas av en lärare i dag, men överraskade av att samtliga partier verkade vilja ha det fria skolvalet kvar.

”Att ingen från de rödgröna protesterade tycker jag är en stor nyhet.”

Denna gång gällde det att en politiker gått ut och sagt att friskolor presterar bättre än kommunala skolor. Vilket Lärarnas Riksförbunds distriktsordförande i Malmö, Bosse Sundqvist, förklarade inte stämmer om man också tar in vilket elevunderlag som olika skolor har.

IFAU inbjöd till en konferens om ”Vilka effekter har svensk utbildningspolitik?”, utifrån en ny översikt från IFAU om hur den svenska utbildningspolitiken påverkar elevers skolresultat och framtida arbetsmarknadssituation.

Bland deltagarna fanns Anders Björklund, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, som också var en av författarna bakom forskningsöversikten som presenterades. Björklund hävdade att en av de viktigaste utbildningspolitiska reformerna är att se till att staten tar ett finansieringsansvar för skolan.

Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner, som deltog i seminariet, instämde i detta med emfas.

Det var tydligt att forskarna är överens om att staten måste ta ett större ansvar för att stärka kvaliteten och likvärdigheten i skolan. Något som säkerligen kan glädja lärarkåren, men det är synd att politikerna inte tidigare sett samma sak som lärarna från början varnade för… Staten bör ta ett större ansvar för skolan och decentraliseringen av skolan har en smärtgräns.

En annan av författarna till översikten var Jan Erik Gustafsson, professor i pedagogik vid Göteborgs universitet, slog fast att lärarnas kompetens påverkar elevernas resultat i väldigt stor utsträckning. Ja, lärarkompetens har lika stor betydelse som elevens familjebakgrund.

Forskarna lyfte också fram betydelsen av att stärka rekryteringen så att rätt folk kommer till läraryrket.

Ett par andra slutsatser är att det målrelaterade betygssystemet minskade andelen som fullföljde gymnasiet och försämrade arbetsmarknadsutsikterna för elever på yrkesinriktade program. Och att högskoleprovet inte kan förutsäga vilka som avslutar studierna.

Peter Fredriksson, professor i nationalekonomi vid Stockholms universitet, lyfte fram att avhoppen från gymnasieskolan ökat, delvis som en följd av gymnasiereformen på 90-talet, där alla yrkesprogram blev treåriga. Vidare har det visat sig att ett införande av allmänt tredje gymnasieår inte ökade övergången till högskoleutbildningarna.

En som redan bloggat om seminariet är den flitige moderate riksdagspolitikern Mats Gerdau. Läs hans blogginlägg: Forskare: Lärarkompetens viktigare än lärartäthet

Bland annat skriver han att ”moderaternas utbildningspolitik ligger rätt utifrån vad forskningen säger”. Men då väljer väl Gerdau dock att bortse från seminariets huvudbudskap, nämligen att forskarna hävdar att staten bör ta över finansieringen av skolan…

Verdinelli påpekar att:

”Skendebatter grumlar sikten. I frågan om friskolevinsterna diskuteras Ohlykidsens skolval mer än det faktum att Ohly faktiskt har folket med sig i fråga om friskolevinster. Enligt en stor undersökning som Lärarnas Riksförbund gjort var bara tretton procent av svenskarna för att låta ägarna fritt disponera vinsten. Tre av fyra högerväljare (!) anser att vinsten antingen bör återinvesteras i skolan eller gå tillbaka till kommunen. Här finns ett hisnande demokratiglapp mellan politiker och väljare.”

Skolinspektionen har också uppmärksammat att ansvariga för skolan i Essunga kommun arbetar aktivt för att fler elever ska nå målen i skolan och att fler elever än tidigare går ut grundskolan med godkända betyg.

Andelen elever i Nossebro skola som går ut grundskolan med godkända betyg har ökat sedan 2007 från 62 till 96 procent. Samtidigt har elevernas sammanlagda måluppfyllelse förbättrats i 15 av 16 ämnen. Och alla elever som gick ut grundskolan 2010 är behöriga till nationellt program på gymnasiet.

Nu undrar vän av ordning om inte fördubblad lärartillgång i klassrummet innebär ökade resurser? Eller kanske det är så att ökad lärarbelastning för lärarna inte räknas? Men enligt rektorn Lasse Björkqvist är en huvudorsak att man slutat arbeta med flera grupper där man plockade ut elever som undervisades vid sidan om. Istället satsas på den ordninarie undervisningen som kommer alla till del. Scheman har fått pusslats ihop och resurserna satsas på att öka lärarstödet i klassrummet. 

Kanske en nyckelmening är det som Lasse Björkqvist säger i en annan nyhetsartikel: ”Ingen elev mår bra av att bli varaktigt utplockad till en särskild grupp. Till slut tror eleven att den är mindre begåvad.”

Nu har speciallärarresurserna integrerats den ordinarie undervisningen. Och allt detta uppges ha skett inom befintlig budget och utan att lärarnas arbetstidsavtal ändras eller att undervisningsskyldigheten ändrats.

Det handlar alltså bland annat om att arbeta klokare med de resurser som finns. Men också att lita på lärarna och ge dem förtroende och tid att klara sitt uppdrag. 

Egentligen är väl Nossebro skola i Essunga kommun ett exempel på vad till exempel en kommun som Haninge också upptäckt. Nämligen att förväntningarna från lärarna på eleverna, och förväntningar från skolledningen på lärarna, är mycket viktiga.

Alla vägar som leder till målet är bra.

Lärarnas Riksförbund är strikt partipolitiskt obundet med medlemmar i allehanda olika politiska färger. Det är därför man med lätt förvåning läser en artikel om lärarnas partisympatier  i senaste numret av Lärarförbundets (LF:s) medlemstidning ”Lärarnas Tidning” (sid 29, hittar tyvärr ej artikeln på nätet).

I artikeln sägs att LF:s medlemmar är ”mer till vänster” och att ”LRs medlemmar gillar Björklund”. Man kan ju undra vad syftet är med denna bild, särskilt med tanke på att skillnaderna är små mellan förbunden.

Siffrorna ser ut enligt följande:
LF (c) 1,6; (fp) 4,0; (kd) 3,3; (mp) 14,3; (m) 11,7; (s) 23,9; (v) 7,9; (sd) 1,4, blankt 3,1
LR (c) 3,1; (fp) 9,5; (kd) 2,6; (mp) 14,8; (m) 15,9; (s) 19,7; (v) 7,9; (sd) 1,2, blankt 3,3

(Det är svårt att bedöma tillförlitligheten eftersom många  inte bestämt sig för hur de ska rösta. Enligt undersökningsföretaget är siffrorna ”ganska säkra”. Bara cirka 68 procent av LF-lärarna och cirka 75 procent av LR-lärarna har angett vilket parti de röstar på.)

Siffrorna kan, om man vill, istället läsas som att spridningen bland partisympatierna är större inom Lärarnas Riksförbund: (c), (fp), (mp), (m) och (v) har lika många eller fler anhängare hos LR än hos LF, medan LF har fler anhängare för  (kd), (s) och (sd).

Man kan ju tycka att det är bra med större spridning bland medlemmar för ett opolitiskt fackförbund. Och visst kan man å ena sidan hålla med om att det kan anses oroande att 1,4 respektive 1,2 procent av lärarna i respektive förbund har bestämt sig att rösta på (sd). Men å andra sidan är lärarna tydligt underrepresenterade bland sd:s sympatisörer, långt under de 3,4-4,7 procent som partiet har pendlat mellan i opnionsmätningarna.

I senaste numret av ”Skolvärlden”, medlemstidningen för Lärarnas Riksförbunds medlemmar, finns för övrigt en intressant genomgång av det känsliga  ämnet lärare och politik, ”Lärare i politiken av olika skäl”.

Det är upplysande att läsa om Jan-Olof Sundh och Ann-Sofie Lifvenhage, båda politiskt engagerade lärare. Den ene för vänstern och den andra för moderaterna. Här kan vi läsa om hur man kan hantera frågan om de egna politiska sympatierna på olika sätt.

För ett renodlat yrkesförbund är inte den politiska tillhörigheten hos medlemmarna det viktiga, så länge som man delar de demokratiska värderingarna och synen på människors lika värde, som ju är bärande delar i vårt samhälle.

Det gäller hela veckan, som började med att SVT Rapport i ett långt nyhetsinslag på måndagkvällen berättade om Lärarnas Riksförbunds väljarundersökning om skolan.

Och under ”Skolans Dag” i går fortsatte kraven på statlig skola och missnöjet med kommunaliseringen att vara i fokus. Här kom mycket välkommet besked om att kommunaliseringen verkligen ska utvärderas och utredas oavsett vem som regerar landet i höst.

I dag kom ännu ett stort skolutspel om lagstiftning om lärartätheten i skolan som Mona Sahlin gjorde i Sveriges Radios partiledarutfrågning.

Läs mer om utspelet och om reaktionerna i Sveriges Radio.

Det mottogs mycket positivt av Lärarnas Riksförbunds Metta Fjelkner som såg det som ett viktigt steg för att staten ska ta större ansvar för den nationella skolan.  Läs pressmeddelandet.

Folkpartiledaren Jan Björklund gick också idag ut med flera utspel. Om vi räknat rätt är det tre stycken olika utspel (givetvis med reservation för att det kan vara något vi missat…)

Först i Morgonekot om höjda studiemedel med 500 kronor för studenter. Sedan i morgonsändningarna SVT Rapport där Bjöklund utlovade en satsning på elevhälsan om allianspartierna vinner valet. Och till Lunchekot var Björklund ute och gjorde ett nytt utspel om provanställningar för elever i lärlingsutbildningar i gymnasiet. Han föreslog högre studiebidrag för unga som inte har gått eller fullföljt grundskola eller gymnasium. Tanken är att de ska kunna läsa in det de missat.

Dessutom gjorde de rödgröna ett utspel i SvD om mindre grupper på fritids i dag.

Socialdemokraterna i Stockholm passade också på att gå ut denna synnerligen utspelstäta skoldag. Man presenterade sina vallöften för skolan som innebär att mer resurser ska satsas på bland annat fler lärare i Stockholm. Det kommenterades också av Lärarnas Riksförbund i Stockholm i ett pressmeddelande.

I ett pressmeddelande i dag är Lärarnas Metta Fjelkner mycket nöjd över beskedet.

Nu påbörjas arbetet med att se till att såväl direktiven och utredningen blir riktigt bra.

Politikerna måste ta till sig att likvärdigheten och rättvisan i svenska skola har stora brister. Genom att granska  kommunaliseringens effekter på djupet kanske vissa föreställningar kan ruckas bland ansvariga skolpolitiker.

Kunskap sparkar och kunskap kan ändra uppfattningar och få upp politikerna från sina skyttegravar där man skyddar sina revir…  

Idag fortsätter arbetet för att få en rättvisare och bättre skola. Staten måste få ett ökat ansvar och stärka styrningen.

Vanliga opinionsundersökning har drygt 1000 personer tillfrågade, och i riktigt stora undersökningar brukar undersökningsföretagen göra 3000 intervjuer. LR tog i lite extra. Bland annat för att kunna ta fram lokala siffror.

På måndagkvällen sände SVT Rapport ett långt  inslag om undersökningen, ”Väljare vill se statlig skolfinansiering”. Även TT skriver om Lärarnas undersökning. Se artikeln ”Många vill förstatliga skolan”.

Statligt ansvarstagande
Det visar sig alltså att en mycket stor andel av väljarna vill se ett större statligt ansvarstagande för skolan. 90 procent tror inte att alla Sveriges elever får en likvärdig utbildning och en klar majoritet anser att likvärdigheten skulle förbättras med en statlig finansiering av skolan.

Det är ett viktigt budskap att föra ut på ”Skolans Dag” som uppmärksammas runtom i landet i morgon.

Skolan fortsätter också att vara en av de viktigaste frågorna i årets riksdagsval.  Var tredje väljare uppger att skolfrågan direkt avgörande för vilket parti som man väljer. Samtidigt är osäkerheten mycket stor bland väljarna om vilket parti som har den bästa skolpolitiken…

Livboj eller säkerhetsmarginal?
Om de rödgröna använder skolpolitiken rätt kan det bli den livboj som de behöver i en valrörelse där opinionsundersökningarna visar att alliansen leder något.

För alliansen kan en klok fokusering i skolpolitiken ge en fördel. Då skulle inte folkpartiet ensamt få driva frågan om ökat statligt ansvarstagande för skolan.     

Undersökningen presenteras på sex olika platser runtom i Sverige på tisdag morgon. Där har resultat har brutits ner i lokala siffror som redovisas i Stockholm, Göteborg, Linköping, Västerås, Umeå och Lund.