I dag läser vi krönikören, journalisten – och faktiskt gamle LR-medlemmen – KG Bergström som har skrivit en lysande och insiktsfull krönika, ”Ett symptom på att Björklund har tappat auktoriteten”.
Där går Bergström också ut med vad han tycker i frågan om vi ska ha ökat statligt ansvar för en nationell skola eller fortsatt lokalt kommunalt ansvar. Det senare menar han är ”det viktigaste skälet till krisen i skolan”.
Det vore välkommet om de makthavare och andra som annars läser honom, nu tar till sig KG Bergströms insiktsfulla analyser, här särskilt grundad i egen erfarenhet och slipad av en mångårig verksamhet som tuff politisk reporter och senare oberoende politisk kommentator på Rapport.
Numera följer han svenska politik och kommenterar den för Expressen i sina krönikor. Liksom många andra har han uppmärksammat de många skolutspelen som varit särskilt intensiva från partierna de senaste veckorna.
Pärlband av skolutspel
Miljöpartiet har gått ut om lärarnas administrativa börda. Moderaterna, socialdemokraterna och kristdemokraterna likaså. Socialdemokraterna har även föreslagit obligatorisk gymnasieskola, medan centerpartier har hävdat att skolan inte är långsiktigt hållbar och därför ska åka ut på en skolresa och diskutera vad man ska göra. Men redan innan resan verkar man, liksom Sveriges Kommuner och Landsting, landa i att det är jämförelser mellan kommuner och goda exempel som ska greja det hela.
Nu senast i går gick moderaterna ut och föreslog betyg från trean, ett förslag som dock avvisades ganska brett både från lärare och andra partier. En av de få som tyckte betyg från tredje klass var en bra idé var utbildningsminister Jan Björklund.
KG Bergström menar i sin krönika att Jan Björklund försvagas när alla, oppositionen men nu alltmer också allianskollegorna, går ut i det ena skolutspelet efter det andra. Lägg därtill att statsministern ägnade hela sitt jultal åt skolan och att finansministern i går gick ut med det moderata utspelet om skolan där han också lovade satsa fem nya miljarder kronor på skolan.
Jo, nog pågår det en skoloffensiv från så gott som alla partier. Men detta kan ju också ses som Björklunds totala seger i skolpolitiken. Han har fått alla att vilja bli skolpolitiker, och de flesta har anslutit sig till hans problembild. .
Går som katten kring het gröt
Men särskilt fäster vi oss alltså vid det Bergström skriver i slutet av krönikan:
”Många av de olika utspel som nu görs är förvisso rimliga och får till och m ed applåder av lärarförbunden (dock inte betyg från årskurs 3).
Ändå går de flesta partierna som katten kring het gröt när det gäller det viktigaste skälet till krisen i svensk skola. Göran Perssons kommunalisering av skolan.
Trots att det är så uppenbart att lärarnas status och löner har försämrats i dess spår, så vill de flesta partierna fortfarande ge kommunerna förtroende att fortsätta vanskötseln. Bara V och FP vill låta staten få chansen igen.
När jag var adjunkt var lönen så pass hygglig, att jag trots ytterst påver bakgrund hade råd att köpa en ny Volvo. Kan dagens högstadie- och gymnasielärare göra det?”
Ja, ibland kan en tankeresa tillbaka till framtiden vara nödvändig för att det nya som krävs för att gå vidare ska bli synligt.
