Det finns många kommentarer till Metta Fjelkners och Tobias Krantz debattartikel i DN i går, ”Ungdomar måste bli bättre förberedda för yrkeslivet”. En rad tidningar väljer att ta upp utspelet på sina ledarsidor.
I Dagens Nyheter tar ledarskribenten Johannes Åman upp frågan i ”Kompetens: EQ smäller högre än IQ”. Han slår ett slag för dem emotionella intelligensen. Ni minns den som var så i ropet för några år sedan?
Bland annat psykologen och vetenskapsjournalisten Daniel Goleman lyfte fram detta med EQ jämte IQ. Man kunde i debatten rentav tro att EQ kunde ersätta den traditionella intelligensen. Sanningen är väl den att båda behövs.
Åman skriver:
”Artikelförfattarna Metta Fjelkner och Tobias Krantz gör tolkningen att social kompetens är lika betydelsefullt för företagen som att ungdomar har tillräckliga baskunskaper. Det kan man hävda. Men av den som sedan också drar slutsatsen att skolan borde satsa mer på både baskunskaper och social kompetens, skulle man kunna kräva större precision. Vad menar de med ”social kompetens”?
Är det en synonym till social smidighet och lyhördhet mot kunder och överordnade? Idén blir rimligare om uttrycket är tänkt att täcka in hela spektrumet av känslomässiga förmågor som Goleman inkluderade i sitt begrepp emotionell intelligens.
Att leva sig in i hur andra känner, att förstå sina egna känslor, att utveckla självkontroll och att stärka sin motivation att ständigt nå längre. Sådant är avgörande för framgång inte bara i yrkeslivet utan även i studierna.
Och naturligtvis också för att en människa ska kunna leva ett gott liv.”
Vi noterar att i kommentarsfältet till Åmans text så varnar många för att social kompetens ska bara vara följsamhet och undfallenhet gentemot arbetsledning och chef. Dessutom påpekas klokt att empati och sympati inte är samma sak. Det är intressanta synpunkter.
I Trelleborgs Allehanda läser vi en osignerad ledare,”Bygg fler broar mellan skola och arbete”, som troligen skrivits av den skolintresserade ledarskribenten Mattias Karlsson. Han menar att kopplingen mellan skolan och arbetslivet är för svag vilket leder till en hög arbetslöshet bland unga samtidigt som företagen skriker efter kompetens.
Ledaren avslutas med följande uppmaning:
”Det är hög tid att agera kraftfullt för att framtidens ungdomar inte ska bli en förlorad generation. Bygg därför fler broar mellan skolan och arbetsmarknaden. Det är att satsa på framtiden.”
I Dala-Demokraten är man betydligt mer orolig. Ledarskribenten Sofie Wiklund skriver under rubriken ”Förödande för Sverige när skolan inte fungerar”:
”Svenska ungdomar presterar sämre i skolan och ungdomsarbetslösheten är Europas högsta.
Samtidigt skriker företagen efter arbetskraft.
Det får förödande konsekvenser för Sverige.”
Wiklund menar att och att det är bra att LR och Svenskt Näringsliv: ”efterlyser bättre baskunskaper, social kompetens och att ungdomarna ska kunna omsätta teoretiska kunskaper i praktiken. Därför vill de att eleverna lättare ska komma i kontakt med företag och olika arbetsplatser under gymnasietiden.”
I Upsala Nya Tidning läser vi en ledare signerad av Charlotte Tarschys. Även hon anser det glädjande att läsa Fjelkners och Krantz debattartikel. I ”Praktik i praktiken” skriver Tarschys att det är: ”särskilt viktigt med möjliga ögonöppnare som praktik och studie- och yrkesvägledning. Men det förutsätter att det finns arbetsplatser som tar emot praktikanter. I dag finns en stor konkurrens om platserna. Utöver högstadie- och gymnasieelever, inklusive de nya lärlingseleverna, finns universitetsstudenter, funktionshindrade, sjukskrivna och personer i fas 3 som alla vill ha de åtråvärda platserna.”
Hon välkomnar förslagen i debattartiklen som utöver att praktik ska regleras i skollagen föreslår att det utvecklas nya samarbetsformer och sprids goda exempel.
”Visst är det bra om det regleras, men ännu viktigare är just att det finns platser i praktiken. Här finns en viktig uppgift för Svenskt Näringsliv. Som alltid handlar det om att se möjligheterna, både för samhälle och företag.”
Aftonbladet är däremot Eva Franchell mer kritisk och menar i ”Näringslivets tomma löften” attdet gäller att tänka ett steg längre:
”Om Tobias Krantz menar allvar med näringslivets åtagande gentemot ungdomen måste han gå vidare, från två veckors prao till flera år av integrerad utbildning. Men en sådan ställer förstås helt andra krav på hur företagarna tar emot ungdomarna.
Kanske är det helt enkelt näringslivet som behöver lite mer social kompetens?”
Liberala Sydsvenskan är också mer negativ och Tobias Lindberg har en signerade ledaren ”Visst kan unga”. Han skriver:
”Och nog anas drag av ogrundad misstro mot unga vuxna i den undersökning som Svenskt Näringsliv och Lärarnas riksförbund presenterade igår.”
Lindberg fortsätter:
”Förslaget låter bra, men lär knappast göra någon avgörande skillnad för den svenska ungdomsarbetslösheten, som är bland de högsta i Europa.”
Och:
”Solklart underbetyg?
Nja, inte helt entydigt.
Endast en tredjedel av företagen anser att eleverna är illa förberedda för att jobba och det är inte utan att det verkar finnas orimliga förväntningar på personalavdelningarna.
Varför skulle dagens unga – uppväxta med umgänge både på och utanför internet – till exempel vara mindre socialt kompetenta än tidigare generationer?
Om något var bättre förr, så var det nog snarare ungdomars jobbmöjligheter. Många i äldre generationer har börjat sina karriärer med enkla instegsjobb – hjälpredor, lärlingar, varubud – och på så vis lärt sig arbetsplatsers sätt att fungera och sociala spel. Motsvarande möjligheter erbjuds sällan idag.”
