Arkiv för kategori ‘skolmiljö’

onsdag, 21 april, 2010

Skolan är inte en offentlig plats

De politiska ungdomsförbunden, i synnerhet Moderata Ungdomsförbundet, är upprörda över att de kan få svårare att bedriva politisk propaganda i skolorna. Justiekanslern har sedan tidigare konstataterat att skolor inte kan neka ett enskilt parti tillträde, i så fall måste man neka alla partier tillräde till skolan. Eller så måste alla partier få komma in i skolan.

I dag gick MUF:s ordförande Niklas Wyman ut och inbjöd till pressträff där han kritiserade att vissa skolor väljer att utestänga alla partier. 

Bakgrunden är att alltfler extremistiska partier och organisationer med nazistiskt och främingsfientligt budskap kommer in i skolorna. Det finns en osäkerhet hur dessa ska hanteras. Följden kan nu bli att på alltfler håll så förbjuds alla politiska partier, vilket är en olycklig utveckling.

Men orsaken till upprördheten just nu är att det är under skolkampanjerna som ungdomsförbunden värvar nya medlemmar. I MUF:s partistyrelse uppgesde flesta vara värvade på en skola och av detsamma gäller för yngre  moderater i höstens val.

MUF avser ta strid mot skolor som nekar kampanj. I sju kommuner är det enligt MUF kampanjförbud i alla kommunala skolor: Uppsala, Ängelholm, Kristianstad, Gotland, Nyköping, Gävle och Umeå. Förbundet tänker anmäla de skolor som nekar kampanj till Skolinspektionen, och alla medlemmar som går på en sådan skola uppmanas kampanja.

I förra veckan gick Skolverket ut med ett stödmaterial om opinionsbildning i skolan. I det konstaterades att det inte är förenligt med lagstiftningen att ta emot vissa partier och samtidigt neka andra partier att föra fram sina budskap i skolan. Skolverket påpekade att det dock är juridiskt möjligt att utestänga alla politiska partier eftersom skolan inte är en allmän plats. Men tillade att den lösningen är mindre lyckad utifrån skolans demokratiuppdrag.

För Lärarnas Riksförbund är frågan klar. Skolan är ingen offentlig plats. Skolan är däremot en plats för undervisning och i denna undervisning ingår att pratiskt lära sig om demokrati och vårt partiväsende. En undervisning som lärarna ansvarar för. 

Metta Fjelkner har förklarat detta i en debattartikel i Aftonbladet, ”Skolorna måste ta debatten med SD”.

Där skriver hon:

”Att fler gymnasieskolor är beredda att släppa in Sverigedemokraterna inför det här valet än för fyra år sedan är en logisk utveckling sedan Justitiekanslern slog fast att man inte kan neka vissa partier att få komma in i skolan.

Men jag vill inte att skolorna släpper in propagandan helt fritt med bokbord där olika partier oemotsagda ska kunna föra ut sitt budskap. De partier och organisationer som kommer in måste ingå i skolans undervisning. Det är lärarna som ska ansvara för att eleverna får bästa möjliga undervisning i samhällsfrågor. Då måste också lärarna styra upp hur denna information ges så att det blir en kunskapshöjande del i undervisningen.”

onsdag, 24 mars, 2010

När vuxenvärlden och skolan sviker

Uppdrag Granskning sände på onsdagskvällen ett omskakande reportage som beskrev hur ett samhälle och vuxenvärlden med dess institutioner bryter samman moraliskt.  

Berättelsen om hur 14-åriga Linnea våldtogs på en handikapptoaletten på Bjästaskolan i Örnsköldsviks kommun är upprörande. I synnerhet när man ser hur vare sig skolan eller kyrkan tar sitt ansvar. Istället begås nya övergrepp på flickan i efterhand när flickan trakasseras.

Efter att flickan anmälde våldtäkten erkände pojken för polisen. Ändå vände sig både vuxna och unga  i samhället mot flickan som blev utstött och förtalad. Skolan vinnlade sig särskilt om att vara ”neutral” till händelsen. Frågan är var skolan inklusive lärare och skolledning tog vägen när flickan börjar mobbas, såväl i skolan som i sociala forum som Facebook där en grupp på 4000 medlemmar bildades till stöd för pojken. 

Karin Johansson, utredare på Bris och legitimerad psykolog, säger till Aftonbladet att hon tycker att det nu borde startas en Facebook-kampanj till stöd för Linnea istället. Hon tycker att vuxenvärlden svikit och lägger ett stort ansvar på skolan. Tyvärr måste man hålla med. 

Pojken dömdes till sluten ungdomsvård för våldtäkt på barn. På skolavslutningen våldtog han ytterligare en flicka som han känt sedan länge. Pojken dömdes även för den våldtäkten, också den domen fastställdes av hovrätten.

Det ska bli mycket intressant att följa hur detta fall behandlas av samhället. Skolan måste tydligt ta ställning för att visa vad som är rätt och fel. Givetvis ska pojken som var förövare ha hjälp och stöd – och behandling. Men framförallt måste flickan, offret, stöttas. Skolan får inte vara neutral och låta mobbningen frodas!

Bris psykolog säger:

”Vi vuxna måste lära barn och ungdomar att man inte gör så här mot varandra. Vi måste lära dem empatisk förmåga, det borde finnas på schemat. För att ungdomar ska kunna bete sig som de gjort mot Linnea måste det fattas en viktig byggsten i deras personlighet och den måste de få hjälp att skaffa sig.”

Frågan är hur man ska göra om dessa byggstenar saknas i vuxenvärlden…

onsdag, 24 mars, 2010

Hierarkier eller ledning

Vem styr skolan – vem ska styra skolan? Vad är skolan till för? Är skolan ett kompetenscenter där nya digitala tekniker och sociala medier är normen, eller är skolan en plats för kunskap som når bortom, och finns långt innan, vi kopplar upp oss?

Sådana frågor väcks när jag läser Anders Mildners krönika i Svenska Dagbladet i dag, Dagens unga har helt rätt kompetens.

Budskapet är att den tröga vuxenvärlden vill återinföra gammaldags hierakier i skolan där en nedlåtande syn mot de unga utvecklas. Krönikören ser ”det snipiga mästrandet” breda ut sig där olika auktoriteter ringaktar ungas kunskaper.

Kunskaper som Mildner beskriver så här:

”För vad dagens unga kan, är just något som mer än något annat hotar planerna på den ökade hierarkin inom skolvärlden: nämligen att med nya sociala verktyg snabbt sluta sig samman i grupper, att skaffa sig stora nätverk och att samtala inom dem för att kvickt få tag på rätt svar eller rätt kompetens.”

Det handlar alltså inte om att individen ska tillägna sig grundläggande centrala kunskaper och färdigheter, utan fortfarande hägrar det digitala nätverket, internet, datorer, social medier och verktyg där någon annan har svaret du söker.

Visst ligger det mycket i att en person, den enskilde läraren, har svårt att besitta all kunskap som finns i det moln som strömmar i fibernäten och i trådlösa nätverken, och ändå som svävande ovanför oss.

Just därför är behovet större än någonsin av att ha lärare med bildning, med grundläggande och djupa kunskaper om de stora sammanhangen och med förmåga att ge utblickar och lära ut och stimulera det kritiska tänkandet, som givetvis måste grundas i konkreta kunskaper och erfarenheter.

Hur mycket än Mildner vill låta den ungas kunskap och nätverkande vara normen, så kan det inte ersätta det som en kunnig, erfaren lärare eller bildad person med pedagogiska ambitioner kan förmedla i det personliga mötet och samtalet.

Anders Mildner ser också en önskan om att elever ska sätta betyg på lärare som ett (bra) sätt att försvaga strävan mot att lärarna ska leda undervisningen och kunskaparbetet i skolan. Han nämner särskilt att Lärarnas Riksförbund reagerat starkt och sett elevbetyg på lärare (vilka ska användas i lönesättningen) som ett angrepp på en redan jagad lärarkår.

Risken som Mildner dock inte ser är att vi kan få ett system där ”meningen med föreningen” tappas bort. Är skolan till för att ge de unga andra verktyg än de själva kan tillägna sig eller för att låta de ungas perspektiv styra? Givetvis finns vi i ett sammahang där båda behövs, men frågan är var tyngdpunkten ska ligga. Och här övertygar inte Mildners krönika mig.

Vad tycker du?

måndag, 22 mars, 2010

Varför brinner skolor?

Ågterigen uppmärksammas skolbränderna. Idag är det Dagens Nyheter som har en stort uppslagen artikel ”En miljard upp i rök i skolbränder”.

Tidningen berättar att det varje dag brinner på Sveriges skolor och förskolor. 2009 brann det på 457 skolor och den sammanlagda kostnader för bränderna kan bli en miljard kronor.

I Skolvärlden kunde man också nyligen läsa om skolbränder, Färre bränder – men höga kostnader. Tidningen skriver att enbart de sex största skolbränderna i Sverige förra året kostade nästan en halv miljard kronor. En kostnad som motsvarade tusen lärartjänster, vilket betyder att DN:s nya totalsiffra betyder två tusen lärartjänster som gick upp i rök 2009…

Antalet anlagda skolbränder har fördubblats den senaste tioårsperioden. 2008 var ett ”rekord”-år… Vad det beror på kan man fundera över. Skolbränder är ett likartat problem i de flesta länder i västvärlden. Ofta rör det sig troligen bara om att barn lekt med tändstickor och liknande. Därför är det en bra idé att Räddningstjänsten bjuds in till skolan i förebyggande syfte.

Men det är också känt skolbränder och förekomsten av skadegörelse ofta följer varandra. Myndigheten för samhällsskydd och beredskap (MSB) menar att ”anlagda bränder nästan alltid har föregåtts av andra problem som allmän oro, mobbning och skadegörelse”.

Svensk brandforskning genomför just nu en stor satsning inom området anlagd brand under fem år med start 2008, därmed kan vi se fram mot en rapport under 2012.

Men redan i dag vet vi mycket om vad som måste göras. Skolvärlden skriver i Projekt mot skolbränder i hela Sverige att om skolan är städad och välskött är risken för skolbränder mindre. Kanske inte särskilt förvånande att det samhället vårdar lär sig också de unga vara rädda om?

måndag, 8 mars, 2010

Skolan kan bryta mönster

I skolan lägger vi grunden för hur samhällets syn på jämställdhet och människovärde ser ut. Det skriver Metta Fjelkner, Lärarnas Riksförbunds ordförande, i en debattartikel som införts i bland andra Sundsvalls Tidning, Västerbottens-Kuriren och Gotlands Tidningar på Internationella kvinnodagen.

Lärare är de viktigaste aktörerna för ett Sverige med jämställdhet. I skolan läggs grunden för hur samhällets syn på jämställdhet och människovärde ser ut. Här kan den verklighet brytas där kvinnor kombinerar betalt arbete med vård av hem och barn, medan män kombinerar betalt arbete med politiskt, ekonomiskt och fackligt engagemang.

torsdag, 4 mars, 2010

Lågt rankade skolkommunen Södertälje diskuteras i Studio Ett

Idag har Sveriges Radios aktualitets och samhällsmagasin Studio Ett uppmärksammat att Lärarnas Riksförbund rankat Södertäljes grundskolor bland de sämsta i landet.

Programmet lyfte också fram att segregationen mellan skolor med bra och dåliga resultat är stor. På en del skolor når så gott som alla elever godkänt i alla ämnen på en del andra är det så få som var fjärde elev som når godkänt. Dessutom finns en tydlig segregation mellan skolor med stor andel invandrare och skolor med svenska elever och välutbildade föräldrar.

Nu har beslutet att flytta lågstadiebarn till en av de utsatta skolorna i Södertälje orsakata protester från föräldrarna i Ronna. De menar att en högstadieskola med så stora problem inte är en miljö för små barn.

Lyssna på Katarina Gunnarssons reportage och följ det efterföljande samtalet i 17-timmen. Kommunpolitikern Thomas Johansson (S) deltar i en intressant diskussion där han tydligt efterfrågar riktat stöd från statligt håll.

måndag, 1 mars, 2010

”Jag samtalar, alltså finns jag”

I lördags skrev Aftonbladets alltid läsvärde musikkritiker Mikael Strömberg en liten text på kultursidan om  att skruva ner volymen och börja värdesätta det mänskliga samtalet.

Han tar upp Hörselskadades Riksförbunds (HRF) rapport Kakofonien, som vi tidigare skrivit om här, och som visar att varannan anställd i Sverige har problem med usel ljudmiljö på jobbet. Två av tre medlemmar i LF och Lärarnas Riksförbund tycker att ljudmiljön är ett problem varje dag eller varje vecka. Mikael Strömberg skriver bland annat:

”Egentligen är diagnosen ganska enkel: Det kan bullra en tid på acceptabla nivåer, men plötsligt är det för sent. Några ljudkänsliga hårceller kröks, och då är skadan skedd. Och höjer en så höjer alla andra volymen. Myten säger att publiken kräver hög volym och att den som skruvar ner är en ljudpolis.

Allt mänskligt har med samtal att göra. På en existentiell nivå kan det formuleras så här: Jag samtalar, alltså finns jag. Den som skruvar ner volymen på sådant sätt att även en miljöminister kan uppfatta problemets omfattning är en hjälte!”

fredag, 26 februari, 2010

Lärarutbildningen måste locka de bästa

Lars Pålsson Syll, debattglad professor i samhällskunskap vid Malmö högskola tar upp en känslig fråga i Sydsvenskan på fredagen.

I debattartikeln För dåliga studenter på lärarutbildningen menar han att regeringens förslag till ny lärarutbildning blundar för att det avgörande problemet inte är utbildningens innehåll utan vilka som söker och antas till utbildningen.

Artikelförfattaren räds inte hårda formuleringar. Han skriver bland annat:

”Alla kockar vet att tillredning av god mat kräver bra råvaror. Oavsett hur bra redskap man har går det inte att förvandla rutten frukt till god efterrätt.”

Pålsson Syll påpekar att kunskapsnivån hos dem som söker sig till lärarutbildningen blivit allt sämre. Den som läst Lärarnas Riksförbunds omtalade rapport Vem blir vad och varför?” , som också artikelförfattaren hänvisar till känner igen uppgifterna. Där visade det sig att elever som studerar på lärarutbildningen nu har sämre kognitiv förmåga än tidigare.

”Tyvärr är de studenter som kommer till universitet och högskolor över lag allt sämre rustade för sina studier. Deras sämre förkunskaper gör att det man för bara tio–tjugo år sedan kunde ta för givet att studenterna hade med sig i bagaget från gymnasiet får man istället ägna stora delar av de första högskoleåren åt att ge dem.”

De här trenderna och problemen, menar han, är speciellt tydliga inom lärarutbildningen.

”Lärarstudenter rekryteras i allt större utsträckning från studieovana hem. Lärarstudenters betyg och resultat på högskoleprov har också sjunkit under en längre tid. Samtidigt som rekryteringen av lärarstudenter således försämrats, ställs allt högre krav på lärarutbildningens akademiska nivå.”

För att mer meriterade studenter skall kunna rekryteras måste läraryrkets lönenivå och status höjas rejält, menar Pålsson Syll.

”Om lärare får bättre lön och arbetsvillkor så kommer också bättre studenter att söka sig till lärarutbildningarna. Först då kan vi få en skola som är bäst i klassen.”

Mycket i Pålsson Sylls debattartikel påminner om budskapet i den debattartikel som Metta Fjelkner hade i Dagens Nyheter när rapporten ”Vem blir vad och varför?” presenterades.

måndag, 22 februari, 2010

“Skola och dagis är tuffa miljöer”

Idag sätter Svenska Dagbladets reporter Cecilia Axelsson ljuset på en viktig fråga för både unga och äldre. I sin kolumn med rubriken “Svårt att leva i landet Kakafoni” skriver honom om problemet med ljudmiljön.

“Hela 44 procent av alla anställda har svårt att höra vad andra säger på jobbet, enligt en undersökning från Hörselskadades riksförbund, HRF. Med annonskampanjer och en landsomfattande turné har HRF startat vad de kallar en befrielserörelse mot dålig ljudmiljö. För ett samtalsvänligt Sverige, som det heter med en mer positiv ansats.“

HFR menar alltså att vi lever i Kakofonien – ett land fullt med oljud och stökiga ljudmiljöer. Till sin hjälp har man resultatet från en opinionsundersökning, där bland annat medlemmar i Lärarnas Riksförbund deltagit.

Undersökningen visar att varannan har svårt att höra på kafé och restaurang, och att nästan 60 procent tycker att ljudmiljön i kontorslandskap är störande.

Cecilia Axelsson skriver vidare:“Skola och dagis är tuffa miljöer. Två av tre lärare och förskollärare tycker att ljudnivån på jobbet är ett problem. Ingen verkar ha frågat eleverna och barnen vad de tycker om sin arbetsmiljö. Men bullret är ju inte mindre jobbigt för små öron. På en del skolor har man köpt in hörselkåpor för den som behöver kunna koncentrera sig.”

Kanske att tänka på när kakafonin, eller kakofonin som det också heter, breder ut sig…

Besök gärna HRF:s kampanjsajt Befria samtalet.