Idag läser vi en krönika i Smålandsposten av journalisten och radioprofilen (och fd läraren) Lisa Syrén. Hon är programledare för Sveriges största radioprogram ”Ring så spelar vi”, dessutom ”Växjöambassadör och hedersmedborgare som gärna tycker till”.
I ”Var ska vi hämta 50 000 nya lärare?” skriver hon om läraryrkets degradering. Krönikan finns ännu inte på nätet och därför citerar vi hela texten. Var så god!
”Min far var folkskollärare. En stolt sådan.’Skollärar’n’ var, som prästen och läkaren, ett slags auktoritet i staden. Och han tjänade lika bra som kommunens tjänstemän. Skam vore det annars, läraryrket var inte ett sju–fem-jobb.
Det förväntades att en lärare skulle ställa upp när det behövdes. Så är det säkert än i dag. Jag blev också lärare, trots att det var hårt att ta sig in på utbildningen.
Läraryrket var attraktivt på 70-talet. Jobbet var härligt med ungdomarna i klassrummet, men utanför var det trögt och stelbent. Jag är en av alla dem som tröttnade på att stånga pannan blodig och hoppade av. I dag vill inte många bli lärare. Lönen har halkat efter i decennier och statusen med den. Tre av tio säger att de möjligen kan tänka sig detta yrke.
Men långt färre kommer senare att välja det på grund av den låga lönen i kombination med tungt ansvar, ständig tillgänglighet, omoderna arbetsplatser, buller och stress. De som fortfarande gnölar över att lärare har sin kompensation i juni, juli och augusti vet faktiskt inte vad de talar om.
Sverige behöver 50 000 nya lärare inom de närmaste åren. Var ska vi hämta dem? Hur många studenter på lärarutbildningen kommer att ha det som förstahandsval och brinner för att jobba i skolan? Hur många av dem är lämpliga? Jag vågar knappt tänka på det. Ska vi få de bästa och lämpligaste att ta hand om våra älskade ungar måste en rejäl attitydförändring till läraryrket ske. Det handlar delvis om skäliga löner men troligen mera om drägliga arbetsförhållanden, mindre grupper, upprustade arbetsrum och bättre arbetsledningar.
I dag kan man knappast välja läraryrket för att man är intresserad av att undervisa och vill bli något av det finaste man kan vara; en brobyggare för kommande generationer. Glädjen att förmedla kunskap har länge fått stå undan för att lösa allehanda vardagsproblem långt bortom undervisningen.
Varför lärarkåren godtar nuvarande arbetsförhållanden är ett mysterium. Jag tror att lärarna skulle få respekt och gehör om de tuffare vågade stå upp för sina krav. Kunskap är makt, sägs det, varför använder inte lärarna sin makt? Lojalt stretar de vidare trots allt uslare betingelser. Men för vems skull? Lojaliteten gagnar ju knappast barnen och framtidens skola. Växjö kommun som framhålls som en välskött kommun med god ekonomi drar nu ner med ytterligare nio lärartjänster. Det är faktiskt inte riktigt klokt!”
