Arkiv för kategori ‘skolmiljö’

onsdag, 24 april, 2013

LR och Mentor: Unga behöver tillit och självkänsla

I en debattartikel som publicerats i UNT, ”När vuxna skolkar mår unga dåligt” kan man läsa att en del av orsaken till att många unga mår mycket dåligt i dag är bland annat bristen på kontakt med vuxna i samhället och skolans tillkortakommanden. Vi måste ge ungdomar tillit och självkänsla, skriver Metta Fjelkner och Karin Jordås.

De menar att en kombination av frånvarande vuxna – pressade föräldrar och en skola med stora problem – är en av förklaringarna till att unga människor mår så dåligt i dag. Och de skriver också:

”parallellt med ökat engagemang och ansvar från föräldrar och vuxenvärld behövs ett tydligare statligt ansvar för skolan, inte minst för de utsatta eleverna. Vi behöver en starkt kompensatorisk skola med fokus på trygghet, ordning och studiero, med respekt för alla elevers olika förutsättningar. Det måste till resurser att ge varje elev tid och stöd så att ingen slinker igenom och lämnas ensam. Att bli sedd och få hjälp att gå vidare i sitt liv är grundläggande för den goda skolan. Då blir skolan en del av ett engagerat samhälle med vuxna, företag och organisationer som tar ansvar.”

Fjelkner och Jordås menar att det behövs insatser på särskilt två områden från våra politiker:

  • Satsa på skolhälsovård – säkerställ att de ungdomar som behöver någon att prata med får det. Det kan inte vara lärarens uppgift.
  • Kommunerna bör satsa på kostnadsfria fritidsaktiviteter ungdomar med olika intressen.

Förbundets samarbete med Mentor utgår från förbundets engagemang och kontakter med Mentor. LR gör Mentor känt i våra kanaler. Vi är dock inte ute som mentorer. Däremot kan våra medlemmar kanske tipsa Mentor om elever som behöver kontakt.

Skyddsfaktorer när det gäller att välja bort våld och droger är tillit till vuxna, skolmotivation, att klara grundskolans mål och att ha en god självkänsla.
I ett pressmeddelande säger Metta Fjelkner att:

”Skolan har en avgörande roll för om ungdomar lyckas, men ska skolan vara framgångsrik måste den få vara en del av ett engagerat samhälle med vuxna, företag och organisationer som tar ansvar. Staten måste också ta ansvar för en nationell kunskapsskola för alla elever. De utmaningar som ungdomar ställs inför idag kan inte lösas av skolan ensam, utan vi måste tillsammans hjälpas åt och göra skillnad.”

 

Dela med andra:
fredag, 22 februari, 2013

Fackliga segrar för lärarna

Denna vecka har varit en viktig och framgångsrik vecka för Lärarnas Riksförbund. Det har blivit tydligt vad det betyder att kunna fokusera på lärarnas och vägledarnas intressen.

Genom att just koncentrera sig på medlemmarnas problem med arbetsbelastning eller orättfärdig skattebeslut så har förbundets jurister och företrädare kunnat glädja sig åt två besked som kommer få betydelse.

Uppmärksammad seger om arbetsbelastningen
Den fråga som har störst nationella återverkningar är en uppmärksammad seger för Lärarnas Riksförbund mot Stockholms stad och som kommer minska lärarnas arbetsbörda.

Genom den fastslog Arbetsmiljöverket att lärarnas arbetsbelastning är för stor.

Lärarnas Riksförbund drev ensamt frågan mot stadens utbildningsförvaltning. Resultatet blev att Arbetsmiljöverket nu kräver att arbetsgivarna i Stockholm stad minskar lärarnas arbetsbelastning. Annars får de böta två miljoner kronor.
Se också pressmeddelandet.

Nyheten slog ner som en smärre ”bomb” i Kommun- och Skolsverige.

I  SVT ABC var det en toppnyhet.

Även Sveriges Radio Stockholm rapporterade.

I TV4 Nyheternas inslag lyftes frågans nationella betydelse fram. Nu måste alla  kommuner förhålla sig till Arbetsmiljöverkets besked. ”En milstolpe”, sa förbundsordförande Metta Fjelkner.
(Scrolla fram fem minuter in i nyhetssändningen.)

Och i morse kunde vi höra Metta Fjelkner i  P1-Morgon där hon underströk att arbetsmiljöverkets krav på Stockholms stad kan få konsekvenser för lärarnas arbetssituation i resten av landet.
Och dessförinnan samma morgon intervjuades Ragnar Sjölander, LR Stockholms ordförande och huvudskyddsombud, i Sveriges Radio Stockholms morgonprogram.

Ibland står det i blixtbelysning vad en stark facklig organisation betyder.

Bra att veta är att kollegorna i Lärarförbundet, Lf, givetvis inbjudits att vara med att driva  arbetsbelastningsfrågan gemensamt av LR Stockholm. Men av olika skäl valde man att avstå.

Det är viktigt att debatten fokuserar på vad utbildningsförvaltningen nu tvingas göra.  Och att se vad detta kan betyda för lärarna i hela landet. Detta sätte en stor press på alla kommuner att lysna på lärarna och inte lägga på fler nya arbetsuppgifter utan att ta bort andra.

Förlikning som gick lärarnas väg
På onsdagen kom beskedet att Lärarnas Rikförbunds medlemmar i Kungsbacka, som fått hjälp att driva en tvist till förlikning nu får en rejäl ersättning för att en beordrat arbetsresa hade förmånsbeskattats, trots att arbetsgivaren, kommunen tvingat lärarna att åka.

Bland andra Sveriges Radio Halland uppmärksammade frågan.

Också detta är en glädjande seger för Lärarnas Riksförbunds medlemmar. I denna tvist som pågått i flera år var Lärarnas Riksförbunds jurist drivande.

I Göteborgs-Posten läser vi mer om bakgrunden.

Dela med andra:
torsdag, 24 januari, 2013

Lärarna hårt pressade

Lärare är hårt pressade idag. Det visar nu också en enkät genomförd av Lärarnas Riksförbund i Lund och som presenteras bland annat i Sydsvenskan i dag, ”Jag har aldrig sett så många slitna lärare”.

Resultaten stämmer väl med förbundets centralt genomförda arbetsmiljöundersökningar.

Bland annat visar det sig att stress och sömnproblem är vanliga bland lärare och studie- och yrkesvägledare. Lärarnas Riksförbunds företrädare i Lund säger att lärarna de två senaste åren varit trötta och stressade. Några siffror ur undersökningen:

* 72 % anser att de inte hinner med sina arbetsuppgifter (2011 var det 68 %).

* Cirka 70 % har funderat på att sluta arbeta som lärare eller vägledare och 30% har agerat aktivt för detta.

* 81 % anser det är svårt att kombinera alla de krav som ställd i arbetet från elever, föräldrar, skolledning mm. (2011 var det 75 %).

* 86 % har haft besvär av stress (2011 var det  77 %).

* 64 % har haft sömnproblem (2011 var det 54 %).

Lärarnas Riksförbund företrädare konstaterar lakoniskt att arbetsgivarna har ett stort förbättringsarbete framför sig…

Förslagen på vad som ska göras är konkreta och övervägda. Lärarna Riksförbund i Lund ser tre vägar framåt och ger följande förslag för en bättre arbetsmiljö:

1. Låt en grupp rätta nationella prov centralt, till exempel av pensionerade lärare.

2. Utvärdera Unikum, ett lokalt omdömessystem, och nyttan av det. Ta bort omdömena från åk 6 när det ändå delas ut betyg.

3. Anställ fler lärare per elev.

Samtidigt skriver tidningen Du & Jobbet att lärarnas arbetsbörda ökar kraftigt, ”Lärare har yrket där arbetsbördan ökat mest” . Mer än åtta av tio grundskollärare säger att arbetsbelastningen har ökat de senaste fem åren. Det gör lärarna till den grupp där belastningen ökat mest.

Nyligen gick Lärarnas Riksförbunds förste vice ordförande Bo Jansson ut och krävde att de skrifliga omdömena i år 6-9 ska avskaffas eftersom det sätts betyg då:

”Alltfler partier och politiker börjar inse det ohållbara med lärarnas ökande administrationsbörda. Lärare måste få fokusera på undervisningsuppdraget. Det är helt avgörande om vi ska kunna vända på kunskapstappet i svensk skola”, sa Bo Jansson.

Dela med andra:
onsdag, 24 oktober, 2012

Mer stök ger flum i skolan

I dagens Aftonbladet skriver sportjournalisten och kolumnisten Jennifer Wegerup en tänkvärd text med ett – förmodar jag – starkt föräldraperspektiv. Hon vill värna elevernas rätt till en bra skolgång och hon reagerar bland annat på stöket i skolan som i fredags uppmärksammades i Dagens Nyheter.

Där berättades att:

• I Malmö anger drygt hälften av eleverna som är 12, 14 och 16 år gamla att de aldrig, sällan eller ibland har den arbetsro de behöver i skolan.
• I Stockholms stad anger 46 procent av eleverna i årskurs 8 att de kan arbeta i lugn och ro på lektionerna och 63 procent av femteklassarna.
• I Göteborg anger 19 procent av åttorna att man helt och hållet har möjlighet till studiero i skolan. 27 procent anser inte alls att de har det eller att påståendet att de skulle ha studiero stämmer ganska dåligt.

I ”Alla har rätt till en skola utan FLUM” skriver Jennifer Wegerup att hon inte förvånas över resultaten i enkäterna som gjorts vid samtliga skolor i de tre storstäderna. Hon menar att :

”Den nedmontering som skett av den svenska skolan under många årtionden är en av de mest allvarliga frågorna för vårt lands framtid.
Och det värsta är att den inte kan förklaras enbart med resursbrist. Den främsta orsaken skrivs med fyra bokstäver på svarta tavlans skamvrå: FLUM.
Kanske välment men ändå helt förödande.
Det är fint med elevdemokrati, barn och unga ska få göra sig hörda och kunna påverka.
Ingen vill återfå en skola med kadaverdisciplin, rotting (för övrigt olagligt) och barn som skräms till tystnad.
Men från det till lärarlösa lektioner, en skola där hemuppgifter och betyg ses som något fult och där de vuxna inte har mandat att säga ifrån, dit är steget långt.”

Wegerup efterlyser en skola där de vuxna bestämmer och det finns regler och krav. Hon påpekar att det också krävs ett arbetsklimat, och löner, för lärarna ”som gör att vettiga människor vill jobba i vår skola”.

”Det mest sorgliga, och för mig obegripliga, är att det ofta är de som politiskt säger sig vilja värna om de svagaste som förespråkar en kravlös skola.
Alla vet att barn från välmående hem med studietradition ändå klarar sig bra. Det är i stället de barn som bor i hem utan böcker och som inte får hjälp med läxorna som drabbas hårdast när skolan sviker.”

Värt att notera är den siffra som Jennifer Wegerup lyfter fram, nämligen att 75 miljoner barn världen över saknar möjlighet till utbildning. Alla borde vi, såväl ansvariga skolhuvudmän, elever och föräldrar, betänka vad det betyder – och vilket ansvar det lägger på de som har en skola att sköta och en skola att gå till eller låta sina barn gå i.

Det förpliktigar. Och då hör vare sig stök eller flum hemma i skolan.

Dela med andra:
torsdag, 18 oktober, 2012

Svagbegåvade elever tabu i skolan?

I en intressant serie artiklar, ”Hur svårt kan det va?”, där den första delen publicerade i måndags har Svenska Dagbladet skrivit de elever som har det svårt i skolan. Det är en grupp som det gjordes enorma ambitionshöjningar för när svensk skola på 1990-talet egentligen införde godkänt som lägsta betygssteg.  Med en sådan ambitionsnivå borde de riktade insatserna mot de som av olika skäl har det svårt i skolan blivit enorma. Det blev de inte. Istället verkar det som dessa elever glömdes bort.

Vi läser i SvD att cirka 14 procent av befolkningen i ett IQ-test antas ”hamna inom normalvariationens nedre del med en intelligenskvot på 70-85”. Då är 100 normalvärdet.

Idag finns en allt större öppenhet kring diagnoser för elever i skolan, förutom de med svag teoretisk begåvning. Det är barn som skickas till utredning för diagnoser som adhd eller dyslexi, medan man inte talar om det verkliga problemet.

Enligt skollagen har alla barn som har behov av särskilt stöd rätt till det, men i praktiken gör en diagnos det lättare att få hjälp.

Logopeden Markus Björnström säger något mycket viktigt i den första artikeln i SvD:s serie.

”Det händer ganska ofta att vi får remisser på personer där man vill kolla på läs- och skrivförmåga. Sedan visar det sig i samtal att allt i skolan är svårt. Visst kan de ha svårt att läsa och skriva, men det är inte dyslexi som är orsaken till deras inlärningssvårigheter. De här barnen är för välutrustade för att gå i särskolan, men har inte förutsättningar att nå målen i grundskolan. De hamnar i något slags ingenmansland.”

Markus Björnström tycker att man i skolan måste börja prata om det här på ett respektfullt sätt, i stället för att låtsas som det inte finns och osynliggöra både elever och problemet.

I den andra delen i serien intervjuas bland andra Ulla Ek, professor i specialpedagogik. Hon anser att det är viktigt att man uppmärksammar och identifierar dessa barns svårigheter.

”Om det är en bra utredning, ett bra samtal med barnet och ett bra möte med föräldrar och personal så blir det ofta bättre för barnet. Man tar död på lite spöken. De får veta att de faktiskt inte är dumma i huvudet, det är alla människors skräck att vara. Vad vi visar är att barnet har svårt för de teoretiska sakerna”, säger Ulla Ek.

den tredje delen som publicerades i onsdags så diskuteras om alla elever kan nå kursplanernas mål.

Bland andra intervjuas Lotta Lorentzon, rektor på ESS-gymnasiet i Stockholm som har extra resurser att stötta elever i behov av särskilt stöd. Skolan har flera mindre undervisningsgrupper och 40 procent av lärarna är speciallärare eller specialpedagoger.

Hon menar att lärare i allmänhet inte har några problem att identifiera elever där kunskapsutvecklingen inte går som det är tänkt.

”Men de är inte så duktiga på att kartlägga eleverna och förstå varför. Ofta saknas stödfunktioner som specialpedagoger som kan handleda. Lärare har extrema krav på sig att alla elever ska nå godkänt. De är fruktansvärt stressade över de här elevernas väl och ve, men de har inte alltid paletten av undervisningsmetoder för att hjälpa dem”.

Avslutningsvis citerar vi specialpedagogen Karin Åsebring som anser att undervisningen borde anpassas bättre för de här barnen. Men hon tycker också att målen i kursplanerna borde anpassas.

”Om vi ska ha en skola för alla, då måste på något sätt lägstanivån vara anpassad för lägstanivån i befolkningen. Utmaningen består i hur samhället värderar teoretisk begåvning. Det ska vara möjligt att nå målen för alla.”

Då blir slutsatsen att det borde finnas utrymme för alla i skolan. Såväl den mindre teoretiskt begåvade eleven som den teoretiskt superbegåvade eleven.
Målet måste vara en skola för alla. Inte bara en skola för de normalbegåvade medelklassbarnen som klarar sig fint.

Dela med andra:
söndag, 6 maj, 2012

Ställer sig egot i vägen för kunskapen?

Forskare hävdar att vår tids unga fostras in i en narcissistisk tidsålder. Det har fått Dagens Nyheter att i sin Söndagsbilaga borra djupare i tidsandan, skolans utveckling och fundera kring vad som pågår. Det gör man i en lång, välskriven och synnerligen intressant artikel, ”När egot tar examen”  av Ana Udovic.

Den kommer garanterat diskuteras och uppmärksammas. Och den gör att man som läsare funderar över hur påverkas skolan av det individcentrerade framgångsfokuserade samhälle som vi nog alla ser växa fram?

I början av sin text beskriver Udovic en skämtteckning:

”’Kan du förklara dessa dåliga betyg!?’ frågar den ilskna föräldern sitt barn i den första rutan. Året är 1969. I nästa ruta är året 2009 och föräldern står och gapar exakt samma sak, ”kan du förklara dessa dåliga betyg!?” – men den här gången är det läraren föräldern skriker åt.”

Hon berättar sedan hur elever anmäler lärare till Barn och Elevombudsmannen för att de känner sig kränkta då de fått ”alltför lågt betyg eller inte fått diskutera sitt betyg, för att de stängts av från lektioner eller prov, eller av vaga orsaker som ’dålig stämning’.”

I artikeln ställs frågan:

”Hur har vi hamnat i läget att en elev, i vissa fall, ersätter självkritiken med en anmälan mot sin skola? Och varför stöder så många föräldrar sina barn, trots att de borde vara medvetna om att barnet inte läst på ordentligt?”

Det kanske kan var en liten pusselbit för att kunna förstå Sverige problem vad gäller kunskapsnivå och betygsinflation?

En lärare som intervjuas är Elisabet Börjesson Therstam, lärare i frans­ka och svenska på Nacka gymnasium:

”Vi har i dag fler och fler elever som ifrågasätter när de får ett visst betyg, eftersom de upplever att det står skrivet i pannan att de är MVG-elever. De kommer och säger att de inte är nöjda, att de vill ha en betygsdiskussion. De har en bild av att allt ska vara bekräftande, mysigt, roligt och bra, att de själva ska godkänna sina betyg, ungefär som när man trycker på ”gilla”-knappen på Facebook. Då blir det problem – eftersom skolan är en myndighet som sätter betyg.”

”Skolan kan inte bekräfta elevernas egna skapade bilder av sig själva. Den måste ibland säga något annat, som: ”Du når inte målen” eller ”Du uppfyller inte kriterierna för ett visst betyg”. När eleverna börjar inse att det inte går att diskutera, kommer det ibland mejl eller telefonsamtal från föräldrarna.”

En av flera forskare som intervjuas i artikeln är Jonas Frykman, professor emeritus i etnologi. Han menar att:

”Skolan har gett upp lite av det pedagogiska, lärande ansvaret, till förmån för personlighetsutvecklande. I stället för att träna elever i minnesteknik och lära dem kunskaper de har användning för ger man kurser i social intelligens eller i entreprenörskap och innovationstänkande. Det är svårreglerade områden som kräver specifik kompetens. Man har tvingat in lärare i något de inte har förmågan att utföra. Lärare är utbildade i att lära ut, inte att vara reservföräldrar.”

Psykologen, psykoanalytikern och psykoterapeuten Lena Teurnell påpekar att små barn utgår från sig själva, sina egna behov och önskningar, något som ofta återkommer i tonåren.

”Först i gymnasieåldern kan man kanske räkna med att barnen fått en djupare förmåga att uppfatta hur andra mår, och vad de förväntar sig av en, och vem man är i deras ögon. Då kan man utveckla fördjupade och förtroliga vänskapsrelationer även om man inte är riktigt färdigutvecklad som separat och vuxen individ.”

”Att försöka skrämma lärare från att ge låga betyg genom att anmäla dem för kränkning kan vara en typisk strategi för en patologisk narcissist. Både försöket till maktövertaget och förhållningssättet, att räkna med att få beröm oavsett vad man gjort, är narcissistiska idéer.”

Ytterligare frågor som infinner sig är:

Kan skolan utgöra ett värn mot den självcentrerade samhällstrenden? Hur ska skolan i så fall kunna vara en fristad i narcissismens tidsålder?

Och är det lärarna som ska vara det motstånd och den inspiration som gör att en ung människa växer, när föräldrar och vuxenvärld försöker curla fram de unga generationen? Är det lärarna som ska kompensera för ett samhälle på villovägar?

Dela med andra:
onsdag, 18 april, 2012

Kan nöjda elever få SKL att vilja betala lärarna för bra jobb?

Kan nöjda elever få SKL och arbetsgivarna att betala lärarna för bra jobb? Frågan inställer sig när vi tar del av Sveriges Kommuner och Landstings stora enkätundersökning som släpps idag.

Där framgår att en majoritet av eleverna trivs i skolan, enligt enkäten som gjordes med 60 000 elever i årskurs fem och åtta. Nio av tio är trygga i skolan och åtta av tio upplever goda relationer till lärarna.. Det visar sig också att andelen elever som når målen i alla ämnen förra läsåret var den högsta på tio år – 77,3 procent. Men samtidigt sjönk andelen behöriga till gymnasiet. En förklaring är att allt fler inte når målen i matematik.

Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner kommenterar och ställer en given fråga till arbetsgivarna och SKL i ett pressmeddelande i dag:

”Det är mycket glädjande att eleverna är nöjda med skolan och lärarna. Men varför syns inte denna uppskattning i lönekuvertet från arbetsgivarna?”

Och Fjelkner påpekar att:

”Nöjda elever behöver också nöjda lärare. Om vi har så positiva resultat från eleverna måste det också betyda att lärarna gör ett bra jobb. Men det behövs satsningar för att kvalitén ska höjas ytterligare.”

”Här måste vi se en stor satsning på lärarkåren med konkurrenskraftiga löner och bättre arbetsvillkor. Och det är i slutändan arbetsgivarens ansvar”, avslutar Metta Fjelkner.

Vi ser fram mot ett svar från kanske Håkan Sörman, vd på SKL. Vem vet? Bloggen välkomnar alla kommentarer.

Dela med andra:
fredag, 6 maj, 2011

”Varför använder inte lärarna sin makt?”

Idag läser vi en krönika i Smålandsposten av journalisten och radioprofilen (och fd läraren) Lisa Syrén. Hon är programledare för Sveriges största radioprogram ”Ring så spelar vi”, dessutom ”Växjöambassadör och hedersmedborgare som gärna tycker till”. 

I ”Var ska vi hämta 50 000 nya lärare?” skriver hon om läraryrkets degradering. Krönikan finns ännu inte på nätet och därför citerar vi hela texten. Var så god!

”Min far var folkskollärare. En stolt sådan.’Skollärar’n’ var, som prästen och läkaren, ett slags auktoritet i staden. Och han tjänade lika bra som kommunens tjänstemän. Skam vore det annars, läraryrket var inte ett sju–fem-jobb.

Det förväntades att en lärare skulle ställa upp när det behövdes. Så är det säkert än i dag. Jag blev också lärare, trots att det var hårt att ta sig in på utbildningen.

Läraryrket var attraktivt på 70-talet. Jobbet var härligt med ungdomarna i klassrummet, men utanför var det trögt och stelbent. Jag är en av alla dem som tröttnade på att stånga pannan blodig och hoppade av. I dag vill inte många bli lärare. Lönen har halkat efter i decennier och statusen med den. Tre av tio säger att de möjligen kan tänka sig detta yrke.

Men långt färre kommer senare att välja det på grund av den låga lönen i kombination med tungt ansvar, ständig tillgänglighet, omoderna arbetsplatser, buller och stress. De som fortfarande gnölar över att lärare har sin kompensation i juni, juli och augusti vet faktiskt inte vad de talar om.

Sverige behöver 50 000 nya lärare inom de närmaste åren. Var ska vi hämta dem? Hur många studenter på lärarutbildningen kommer att ha det som förstahandsval och brinner för att jobba i skolan? Hur många av dem är lämpliga? Jag vågar knappt tänka på det. Ska vi få de bästa och lämpligaste att ta hand om våra älskade ungar måste en rejäl attitydförändring till läraryrket ske. Det handlar delvis om skäliga löner men troligen mera om drägliga arbetsförhållanden, mindre grupper, upprustade arbetsrum och bättre arbetsledningar.

I dag kan man knappast välja läraryrket för att man är intresserad av att undervisa och vill bli något av det finaste man kan vara; en brobyggare för kommande generationer. Glädjen att förmedla kunskap har länge fått stå undan för att lösa allehanda vardagsproblem långt bortom undervisningen.

Varför lärarkåren godtar nuvarande arbetsförhållanden är ett mysterium. Jag tror att lärarna skulle få respekt och gehör om de tuffare vågade stå upp för sina krav. Kunskap är makt, sägs det, varför använder inte lärarna sin makt? Lojalt stretar de vidare trots allt uslare betingelser. Men för vems skull? Lojaliteten gagnar ju knappast barnen och framtidens skola. Växjö kommun som framhålls som en välskött kommun med god ekonomi drar nu ner med ytterligare nio lärartjänster. Det är faktiskt inte riktigt klokt!”

Dela med andra:
lördag, 19 mars, 2011

Skoluniform föreslås – igen

Nu har förslag om skoluniform åter kommit upp i debatten. Denna gång är det ovanligt nog socialdemokraten Carin Jämtin, tillträdande partisekreterare, som för fram förslaget i en intervju för tidningen Omvärlden som vi kan läsa om i  Expressen.

Carin Jämtin tror att det skulle skapa en bättre atmosfär i skolan. 
Hon gick själv i den engelskspråkiga flickskolan Queen Elizabeth High School i Zimbabwe, en skola där alla elever hade uniform.

Carin Jämtin berättar att disciplinen var stenhård med morgonbön och sopning av skolgården på fredagar. Enligt intervjun pluggade Carin Jämtin mycket hårt, vilket gav henne både resultat och självkänsla.

Detta är inte första gången som förlag om skoluniformer förs fram, men det kanske är första gången som  det kommer från en så högt uppsatt socialdemokratisk politiker.

Dela med andra:
onsdag, 9 mars, 2011

Satsa på höjda lärarlöner i högstadiet och gymnasiet

På den internationella kvinnodagen i går kunde vi läsa om en ny och intressant lönerapport som presenteras av Lf, Lärarförbundet.

Undersökningen visar att 4 av 10 lärare överväger att lämna yrket. Det är väl känt sedan länge att lärare är klart missnöjda med såväl arbetsmiljö som lön. Det nya i rapporten är att låg lön nu är huvudskälet även för kvinnorna till att vilja lämna yrket. I övrigt är det väl kända fakta som presenteras.

Lärarnas Riksförbund gjorde en uppmärksammad undersökning 2002 som visade att 20 000 lärare som lämnat yrket kunde tänka sig komma tillbaka om lön och arbetsvillkor förbättrades. Dessa erfarna och kunniga lärare skulle skolan behövt idag.

Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner menar att om lärarnas löner ska kunna höjas så kraftigt som behövs så krävs det att man vågar prioritera särskilda lärargrupper. Nämligen de kvalificerade lärarna på högstadiet och gymnasiet.

”Dessa lärargrupper har haft en svag löneutveckling och fått stå tillbaka till förmån för andra grupper i skolan. Istället har arbetsgivarna i kommunerna satsat på förskolan det gångna årtiondet.”

”Det är inte en hålbar utveckling om läraryrket ska lyftas. Ska lärarlönerna kunna höjas rejält så måste löneökningarna riktas till lärarna på högstadiet och i gymnasiet. Det vill säga de lärargrupper som kan jämföras med civilingenjörer när det gäller utbildningens omfattning och kvalifikationer samt krav.”

Läs också Sydsvenskan i dagens huvudledare idag som förespråkar ökad lönespridning bland lärarna, ”Belöna lärarna” och som för fram Lärarnas Riksförbunds syn på hur lärarlönerna ska höjas.

Dela med andra: