Arkiv för kategori ‘skolmiljö’

fredag, 6 maj, 2011

”Varför använder inte lärarna sin makt?”

Idag läser vi en krönika i Smålandsposten av journalisten och radioprofilen (och fd läraren) Lisa Syrén. Hon är programledare för Sveriges största radioprogram ”Ring så spelar vi”, dessutom ”Växjöambassadör och hedersmedborgare som gärna tycker till”. 

I ”Var ska vi hämta 50 000 nya lärare?” skriver hon om läraryrkets degradering. Krönikan finns ännu inte på nätet och därför citerar vi hela texten. Var så god!

”Min far var folkskollärare. En stolt sådan.’Skollärar’n’ var, som prästen och läkaren, ett slags auktoritet i staden. Och han tjänade lika bra som kommunens tjänstemän. Skam vore det annars, läraryrket var inte ett sju–fem-jobb.

Det förväntades att en lärare skulle ställa upp när det behövdes. Så är det säkert än i dag. Jag blev också lärare, trots att det var hårt att ta sig in på utbildningen.

Läraryrket var attraktivt på 70-talet. Jobbet var härligt med ungdomarna i klassrummet, men utanför var det trögt och stelbent. Jag är en av alla dem som tröttnade på att stånga pannan blodig och hoppade av. I dag vill inte många bli lärare. Lönen har halkat efter i decennier och statusen med den. Tre av tio säger att de möjligen kan tänka sig detta yrke.

Men långt färre kommer senare att välja det på grund av den låga lönen i kombination med tungt ansvar, ständig tillgänglighet, omoderna arbetsplatser, buller och stress. De som fortfarande gnölar över att lärare har sin kompensation i juni, juli och augusti vet faktiskt inte vad de talar om.

Sverige behöver 50 000 nya lärare inom de närmaste åren. Var ska vi hämta dem? Hur många studenter på lärarutbildningen kommer att ha det som förstahandsval och brinner för att jobba i skolan? Hur många av dem är lämpliga? Jag vågar knappt tänka på det. Ska vi få de bästa och lämpligaste att ta hand om våra älskade ungar måste en rejäl attitydförändring till läraryrket ske. Det handlar delvis om skäliga löner men troligen mera om drägliga arbetsförhållanden, mindre grupper, upprustade arbetsrum och bättre arbetsledningar.

I dag kan man knappast välja läraryrket för att man är intresserad av att undervisa och vill bli något av det finaste man kan vara; en brobyggare för kommande generationer. Glädjen att förmedla kunskap har länge fått stå undan för att lösa allehanda vardagsproblem långt bortom undervisningen.

Varför lärarkåren godtar nuvarande arbetsförhållanden är ett mysterium. Jag tror att lärarna skulle få respekt och gehör om de tuffare vågade stå upp för sina krav. Kunskap är makt, sägs det, varför använder inte lärarna sin makt? Lojalt stretar de vidare trots allt uslare betingelser. Men för vems skull? Lojaliteten gagnar ju knappast barnen och framtidens skola. Växjö kommun som framhålls som en välskött kommun med god ekonomi drar nu ner med ytterligare nio lärartjänster. Det är faktiskt inte riktigt klokt!”

lördag, 19 mars, 2011

Skoluniform föreslås – igen

Nu har förslag om skoluniform åter kommit upp i debatten. Denna gång är det ovanligt nog socialdemokraten Carin Jämtin, tillträdande partisekreterare, som för fram förslaget i en intervju för tidningen Omvärlden som vi kan läsa om i  Expressen.

Carin Jämtin tror att det skulle skapa en bättre atmosfär i skolan. 
Hon gick själv i den engelskspråkiga flickskolan Queen Elizabeth High School i Zimbabwe, en skola där alla elever hade uniform.

Carin Jämtin berättar att disciplinen var stenhård med morgonbön och sopning av skolgården på fredagar. Enligt intervjun pluggade Carin Jämtin mycket hårt, vilket gav henne både resultat och självkänsla.

Detta är inte första gången som förlag om skoluniformer förs fram, men det kanske är första gången som  det kommer från en så högt uppsatt socialdemokratisk politiker.

onsdag, 9 mars, 2011

Satsa på höjda lärarlöner i högstadiet och gymnasiet

På den internationella kvinnodagen i går kunde vi läsa om en ny och intressant lönerapport som presenteras av Lf, Lärarförbundet.

Undersökningen visar att 4 av 10 lärare överväger att lämna yrket. Det är väl känt sedan länge att lärare är klart missnöjda med såväl arbetsmiljö som lön. Det nya i rapporten är att låg lön nu är huvudskälet även för kvinnorna till att vilja lämna yrket. I övrigt är det väl kända fakta som presenteras.

Lärarnas Riksförbund gjorde en uppmärksammad undersökning 2002 som visade att 20 000 lärare som lämnat yrket kunde tänka sig komma tillbaka om lön och arbetsvillkor förbättrades. Dessa erfarna och kunniga lärare skulle skolan behövt idag.

Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner menar att om lärarnas löner ska kunna höjas så kraftigt som behövs så krävs det att man vågar prioritera särskilda lärargrupper. Nämligen de kvalificerade lärarna på högstadiet och gymnasiet.

”Dessa lärargrupper har haft en svag löneutveckling och fått stå tillbaka till förmån för andra grupper i skolan. Istället har arbetsgivarna i kommunerna satsat på förskolan det gångna årtiondet.”

”Det är inte en hålbar utveckling om läraryrket ska lyftas. Ska lärarlönerna kunna höjas rejält så måste löneökningarna riktas till lärarna på högstadiet och i gymnasiet. Det vill säga de lärargrupper som kan jämföras med civilingenjörer när det gäller utbildningens omfattning och kvalifikationer samt krav.”

Läs också Sydsvenskan i dagens huvudledare idag som förespråkar ökad lönespridning bland lärarna, ”Belöna lärarna” och som för fram Lärarnas Riksförbunds syn på hur lärarlönerna ska höjas.

torsdag, 3 mars, 2011

Skolinspektionen ger Tolvåkerskolan respit

Så kan vi läsa att Skolinspektionen inte anser att den mycket hårt kritiserade Tolvåkerskolan i Kävlinge behöver tvångsförvaltas av staten.

Skolan som visat stora brister, vad man kan sluta sig till huvudsakligen på grund av att kommunen inte brytt sig om verksamheten tillräckligt. Den har exempelvis haft en extremt stor personalomsättning. Vissa klasser har fått byta lärare mer än femtio gånger under sin högstadietid. Fullständigt barockt!

I ett yttrande till regeringen skriver Skolinspektionen att det ännu är för tidigt att uttala sig om vilka effekter som de åtgärder kommunen vidtagit kommer att få.

En uppföljning är planerad till i maj. Vi får väl se hur det går.

Skolan kan ha räddats av gongongen – eller rättare sagt av rådiga föräldrar som tröttnade och anmälde skolan. Skolinspektionen verkar inte ha varit på väg att agera dessförinnan i alla fall…

Läs Skolinspektionens hela yttrande här.

torsdag, 17 februari, 2011

Alla vet när mobbning pågår

Alla vet när mobbning pågår, och när ingen säger ifrån kan det fortgå.

I gårdagens sändning av Rapport 19.30 kunde vi se ännu ett inslag om mobbning i skolan. I reportaget” Jonna blev mobbad under nästan fyra år”.

Det var sorgligt att återigen höra om en ung människa som mobbats och stötts ut. Jonna Pipping verkade dock var en tjej med skinn på näsan som orkade gå ut och berätta om vad hon upplevt. Hon blev mobbad under nästan fyra år. Slagen,  retad, hånad. Och ensam.

Vi har tyvärr hört historien förut, många gånger.

Jonna berättar i inslaget om ensamheten och hur hon när mobbningen var som värst försökte tala med sina lärare. men de vuxna lyssnade inte och mobbningen fortsatte. Jonna ville inte gå till skolan och allt oftare stannade hon hemma.

Det här är riktigt bekymmersamt. Vuxenvärlden, det gäller lärare, fritidspersonal, vaktmästare, ja alla som möter barn och ungdomar i skolan och i vardagen måste ta ett större ansvar när mobbningen visar sig.

För vi vet alla när den uppträder. Alla känner när någon i en grupp ringaktas eller stöts ut. Det kan se på sofistikerat sätt, eller med våld rätt och slätt. Men vi känner det alla.

I Jonnas fall slutade mobbningen då hennes mamma tog kontakt med Socialtjänsten och anmälde skolan till Barn- och elevombudet.

Då fick hon ett brev från en av mobbarna – ett brev som vi kunde ta del av i inslaget och ett brev som hon har kvar än idag.

”Jag lovar att det här ska slut, förlåt för att jag sårat dig”, står det bland annat i brevet.

På torsdagen kan man chatta med Barn- och elevombudsmannen på SVT:s sajt.

Läs gärna vad Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner skrivit om mobbning. I en mycket uppmärksammad debattartikel i Svenska Dagbladet från 2006, ”Media uppmuntrar mobbning”, tog hon bland annat upp hur media påverkar klimatet mellan människor:

”Om medierna förmedlar bilder av hur unga tjejer med alla medel konkurrerar ut varandra genom falskspel och utstuderat beteende – och visar unga pojkar att den roligaste är den som presterar de grövsta skämten på andras bekostnad – hur kan vi då tro att vi ska få skolelever som tror på samarbete, tillit och öppenhet inför olikheter?
Skollagen stadgar att var och en som verkar inom skolan ska främja aktning för varje människas värde. Den lyfter fram människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet och solidaritet med svaga och utsatta.
Dessa värden ska skolan förmedla. Det är också ett tydligt uppdrag till oss lärare att bekämpa mobbning.”

Och:

”Vi behöver välutbildade lärare för trygga elever. Skolan behöver många vuxna som kan ge de otrygga trygghet. Vi behöver kunskap om hur och varför mobbare uppstår och hur mobbningsoffer ser ut.”

Detta gäller än i dag.

Läs också Metta Fjelkners kommentar till Skolverkets uppmärksammade genomgång av anti-mobbningsprogram, som presenterades för några veckor sedan, ”Arbetet mot mobbning måste utgå från elevernas och skolans situation”. Bland annat sa hon då:

”Det finns inte en modell som kan användas överallt. Istället menar jag att lärare också måste kunna använda sin beprövade erfarenhet. Det finns olika situationer olika typer av mobbning, såväl synlig som mer subtil mobbning och nätmobbning.”

Den som är intresserad kan också ta del av ett samtal i Nyhetsmorgon-soffan förra året, ”Alla har ett ansvar för att motverka mobbning”.

Där lyfte Metta Fjelkner fram stora klasser som en möjlig delförklaring till att mobbningen biter sig kvar. Läraren kan ha svårt att upptäcka mer subtil mobbning. Men hon sa också:

”Vi lärare kan aldrig friskriva oss från ansvar. Samtidigt behöver vi hjälpas åt. Om elever upplever att lärare nonchalerar dem är det förfärligt.”

Slutligen en länk till den debattartikel om nätmobbning som Metta Fjelkner och Barn- och Elevombudet Lars Arrhenius hade i Göteborgs-Posten nyligen,”Skolans ansvar att motverka nätmobbing”.

Där skriver de bland annat att lärare inte kan finnas till hands dygnet runt på nätet för att stoppa nätkränkningar. Men man lyfter ändå fram bra exempel på hur en skola kan vara närvarande på nätet genom att låta fritidsledarna scanna av nätet en timme varje dag för att se upp om de egna eleverna utsätts för nätkränkningar.

”Det är ett stöd för lärarnas och skolans arbete. Ofta handlar det om ett par tre sidor som unga umgås på åt gången. Eleverna är experter på var riskområden för kränkningar finns. Både bakom skåpen i korridoren och på vissa sidor på nätet. Elevernas delaktighet i det förebyggande arbetet är därför nyckeln till framgång. Vi behöver fler bra arbetssätt och fler huvudmän som ger utrymme för skolan att ta sitt ansvar.”

lördag, 12 februari, 2011

Ögonblicksbild

Läser en insändare i Bohuslänningen idag. Den är undertecknad med signaturen ”Chockad och rädd farfar”.

I den korta texten ”Besöket i trean blev en chock” finns en ögonblicksbild av svensk skola och kanske en del av förklaringen till de stora kunskapstapp som svenska elever drabbas av. Den besökande farfadern blir bestört över oordningen och den kaosartade situationen i en vanlig (?) skolklass. 

Tyvärr är detta inte en unik bild av studiemiljön i svensk skola. När man som förälder kommer till sina barns klass är oordningen och stöket något som alltför ofta tycks omöjligt att motverka. Kanske inte i alla klasser, men i tillräckligt många för att detta problem måste beaktas. 

I en sådan skolmiljö som beskrivs här är det svårt, ja omöjligt, att tänka sig att någon kan bedriva en undervisning där eleverna får de nödvändiga grundkundskaperna i sin skolgång.

Om man betänker att det är en tredjeklass som beskrivs i insändaren, så kan man fråga sig hur det kommer att gå för dessa elever längre fram i skolan? Kommer de någonsin kunna hämta in den kunskap de missar nu?

måndag, 7 februari, 2011

Lärare reagerar på ”Klass 9A”

Är det så att många lärare känner sig utpekade och påhoppade av SVT:s nya omgång av serien ”Klass 9A”? Det är knapast otroligt då programmets bild av klassen i Mikaelskolan får bli bilden av läget svensk skola.

I måndagens Rapport 19.30 kunde vi se och höra hur några lärare ser på programmet och på bilden av lärarkåren som SVT ger. Bland kommentarerna från lärarrummet på Fjällenskolan i Järfälla hörde vi bland annat:

”Det känns inte som de kan skicka ut superpedagoger som ska fixa allt i varje skola…”

”En populistisk lösning…”

”Jag tycker inte att man utvecklar en lärare genom att visa upp den för svenska folket så här.”

”Som yrkeskår känns det verkligen inte roligt. Om det här är vad som sänds ut och folk tror det är vad som händer i svenska skola och i lektionssalar blir jag oroad och nedslagen…”

”De flesta vill gärna att någon kommer in och har synpunkter på undervisningen, men det är ingen som har tid att komma hit…”

”Det är Inte ett dugg farligt att öppna dörrarna till klassrummen, men då ska dörrarna öppnas till alla klassrum…”

(Inslaget ”Debatt efter Klass 9A” börjar cirka 15.30 in i sändningen.)

Mikaelskolan finns i en miljö som inte är särskilt gynnsam. Den är långtifrån ensam om det. Men samtidigt finns mängder av skolor där studiemiljön är betydligt mer stimulerande.

Egentligen är det ju detta som borde vara debattämnet i kölvattnet av serien! Att svenska skola är så olikvärdig och inte håller samma höga standard överallt.

Det finns skolor med lärare som kan koncentrera sig på att undervisa och ge elever med studievana goda kunskaper. I andra skolor i utsatta områden är situationen den motsatta och där får inte eleverna de kunskaper de har rätt till.  

Vi vet att skolan tyvärr blivit alltmer styrd av klass och föräldrars socioekonomiska bakgrund. Läs gärna Lärarnas Riksförbunds rapport ”Rika barn lära bäst? Om klyftorna i den svenska skolan” som väckte stor uppmärksamhet under Almedalsveckan 2010.

fredag, 14 januari, 2011

Stämpelklockor och synen på läraryrket

Med förvåning läser bloggen idag om att det förkättrade förslaget i Piteå om att införa flexklocka, alltså stämpelur, för lärare fortfarande är aktuellt.  Efter den kritik som förslaget fick förra året trodde man att det hela var tillbakadraget. Läs här vad Lärarnas Riksförbund sa då frågan var aktuell.

Men i en artikel i Piteåtidningen, ”Flexklockeförslag tickar vidare”, läser vi att Ulrik Bylander, ordförande för Lärarförbundet i Arvidsjaur, ser positivt på flexklockan ur ett fackligt perspektiv.

Ursprungligen skulle en delegation från Piteå åkt till Arvidsjaur för ett studiebesök eftersom Arvidsjaur är en av fåtalet kommuner där flexklocka används. Besöket blev dock inte av och istället kom nu representanter från Arvidsjaur till Piteå för att informera om sin syn på stämpelklockor för lärare. Det var då Lärarförbundets positiva syn på stämpelklockor för lärare framkom.

I tidningen läser vi att från Piteås håll kvarstår den fackliga kritiken. Gunnar Andersson, ordförande för Lärarnas Riksförbund i Piteå, säger att han avvisar flexklocka.

Förmodligen är man rätt ensam om den positiva synen på stämpelklockor i Lärarförbundet i Arvidsjaur. Men vad vet jag?

Kanske beror det på en skillnad i synsätt på läraryrket? Om man ser på läraryrket som ett akademiskt och kvalificerat yrke med stort krav på självständigt ansvarstagande så blir ju alla förslag om att styras av en stämpelklocka absurda.

Men om ser på sitt yrke som ett tjänstemannayrke där man ingår i en industriell organisation av utbytbara enheter, så blir ju inte stämpelklockor ett problem. Ändå är det förvånande att detta synsätt tydligen finns i på sina håll i lärarkåren.

måndag, 3 januari, 2011

Skolan som demokratins grund

Året 2011 börjar för bloggens del med att läsa och tipsa om en intressant sida på nätet, Dagensskola, Värd att läsa och med ambitionen att vara en debattsajt för och om skolan.

I en intressant krönika av lärarstudenten Fredrik Karlsson med titeln Skolan ska ”vila på demokratiskt grund”. Fast inte praktiken tas den känsliga frågan om yttrandefriheten och skolans demokratiska grund upp. 

Han påpekar att i läroplanerna för det obligatoriska skolväsendet och de frivilliga skolformerna uttrycks det att skolan skall vila på en demokratisk grund. Men fråghar sig hur demokratisk den svenska skolan egentligen är och hur väl grundläggande fri- och rättigheter respekteras ?

Fredrik lyfter fram undersökningen Tystade lärare från Lärarnas Riksförbund. Där svarade nästan 70 procent av lärarna som är anställda på friskolor och 53 procent av de kommunala lärarna att de inte skulle våga uttala sig offentlig i media om de var missnöjda med sin arbetsgivare eller skola.

Bekymmersamma siffror.

Fredrik Karlsson skriver:
”Det kan inte och ska inte vara acceptabelt att det ser ut så här i en demokratisk stat som Sverige. Detta handlar om en av de mest grundläggande fri- och rättigheterna, nämligen rätten att fritt prata med media.”

Han räknar upp flera exempel. Bland annat friskolor som tvingar sina lärare att skriva på en långtgående tystnadsplikt, eller elever som deltar i ämnet Livskunskap och inte får tala om vad de gör i samband med undervisning i ”ämnet” i något annat sammanhang. Eller exemplet Tolvåkerskolan i Kävlinge där lärarna skrämts till tystnad.

Fredrik Karlsson tar också upp att allt fler skolor sätter upp kameraövervakning, eller börjar med slumpvisa drogtester av elever.

Han skriver:

”Striden om demokratin är inte över, den har precis börjat, och vi lärare kan, om vi bara vill, spela en nyckelroll för att föra Sverige i en riktning som innebär att vi förstärker den svenska demokratin och de mänskliga fri- och rättigheterna. Om vi ska vinna kampen om demokratin så måste vi kämpa varje dag, varje minut och varje sekund. Det är dags att vi vaknar upp och säger stopp nu till de som vill införa en omfattande övervakning av oss svenskar, genom lagar som FRA-lagen, Datalagringsdirektivet och IPRED. Striden om demokratin kan inte vänta till imorgon. Då kan det vara försent.”

Krönikan avslutas med följande:
”Då kan vi stå i en totalitär polisstat där övervakningen av oss medborgare är mycket omfattande. Situationen för mänskliga fri- och rättigheter i den svenska skolan är inte bra och den blir allt värre. ”

onsdag, 22 december, 2010

Arbete mot mobbning ger hjälp i kunskapsuppdraget

Idag har Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner en debattartikel tillsammans med Barn och Elevombudet Lars Arrhenius i Göteborgs-Posten, ”Skolans ansvar att motverka nätmobbing”. 

Det är viktigt att tydliggöra att skolan också har ett ansvar för att arbeta mot nätmobbning. Detta är viktigt även för lärare. 

Men givetvis kan man inte ålägga lärare att ha koll på nätet i största allmänhet. Det gäller att det finns rutiner och att huvudmannen/skolledningen tar ansvar för att ge utrymme för detta. Särskilt bra är att involvera fritidsledare, som ockaså nämns i artikeln.

Lärare ska absolut i första hand fokusera på kunskapsuppdraget/undervisningen. Men om elever mobbas och mår dåligt av skolrelaterad mobbning så skadas också inlärningen. Då måste skolan försöka göra något.