Arkiv för kategori ‘skolpolitik’

« Äldre inlägg
Nyare inlägg »
fredag, 25 februari, 2011

Halvera skolbyråkratin

Idag läser vi en debattartikel i SvD där som menar att skolbyråkratin kan halveras till år 2015, ”Fem miljarder kan satsas på undervisning”.

”Det är dags för politiker att göra nödvändiga effektiviseringar”, skriver Ilija Batljan (S), landstingsråd, Metta Fjelkner, Lärarnas Riksförbund, och Robert Noord (S), Haninge kommun.

Bakgrunden är de granskningar av hur resurser till skolan fördelas som Lärarnas Riksförbunds har gjort. Dessa granskningar visar att fem miljarder kronor skulle kunna frigöras och läggas på undervisning istället för skolbyråkrati.

Artikelförfattarna för bland annat fram följande punkter:

”• Staten och regeringen måste ta sin del av ansvaret för att effektivisera myndigheterna så att resurserna kan användas där de gör mest nytta, det vill säga hos läraren i de enskilda klassrummen. Men även kommunerna måste bli bra mycket bättre. En gemensam målsättning bör vara att skoladministrationen ska halveras till år 2015.
• Skolinspektionen bör få ett ännu vassare mandat att granska hur skattebetalarnas resurser används i skolan så att skolans kärnverksamhet, själva undervisningen, prioriteras. Myndigheten bör få i uppgift att årligen redovisa hur stor andel av de samlade resurserna som går till undervisning och hur stor del av resurserna som används till administration.
• Regeringen måste se till att presentera en jämförelse mellan olika kommunala och fristående huvudmän och hur stor del av deras resurser som går till ren undervisning.
• Utredningen av skolans kommunalisering som utlovats måste innehålla direktiv om att också granska utvecklingen av de totala administrationskostnaderna i skolan sedan kommunerna tog över huvudmannaskapet.”

Frågan är nu om regeringen vågar eller orkar ta tag i detta grundläggande problem? Eller om de gör som politikerna gjort förut. Alltså slår ut med händerna och säger:
”Oj vad jobbigt det verkar. Vi ser problemen, men vi väljer att kör på som förut…”

Share

Postat i Lärarnas Riksförbund, likvärdighet, skolans finansiering, skolpolitik | 4 kommentarer »

tisdag, 22 februari, 2011

Politiker ur fas med uppdraget?

Skolan är något som en stor majoritet av landets medborgare  värnar. Trots detta väljer ansvariga  politiker att inte prioritera skolans kärnuppdrag – undervisningen. I Sverige går en betydligt mindre del av skolans resurser till undervisning.

Den senaste tiden har det också uppmärksammats att politiker på många håll valt att satsa på stora procentuella ökningar av sina arvoden och ersättningar. I flera fall ligger det aktiva val från politikerna bakom att exempelvis bestämma att lärarna ska få kanske under två procent i löneökning, medan de själva beviljar sig över tio procents påslag.

Om politikernas prioriteringar har Lärarnas Riksförbunds ordförande  Metta Fjelkner skrivit i Aftonbladet, ”Politiker höjer egna löner mer än andras”.  Artikeln avslutas med följande uppmaning:

”Vi kräver att Fredrik Reinfeldt med politikerkollegor i övriga partier omedelbart uppmanar alla sina partiföreträdare i kommunerna att satsa på lärarlöner istället för höjda ersättningar till politiker.
Vår uppmaning riktas till de partier som är starka ute i kommunerna som centern och inte minst socialdemokraterna, men också till övriga politiska företrädare. Särskilt de två stora politiska partierna i vårt land, moderaterna och socialdemokraterna, har ett extra ansvar i denna fråga.
Politiker i de kommuner som uppmärksammats för stora höjningar av politikers löner eller arvoden bör utfästa sig att se till att exempelvis Lärarnas Riksförbunds välutbildade medlemmar till att börja med ska få 20 procent mer per månad. Det vore en bra början.
Här kan politiker i alla partier göra en stor insats för att verkligen satsa på skolan och få fler kvalificerade att välja läraryrket. Istället för att fatta beslut om stora påslag till sig själva!”

Vad tycker du som läser detta?

Share

Postat i avtalsrörelsen, lärarlöner, läraryrket, skolans finansiering, skolpolitik | 1 kommentar »

lördag, 19 februari, 2011

Svårt kritisera egna reformer

Idag har bloggen hittat en S-bloggare som är kritisk till det egna partiets förnekande av problemen med kommunaliseringen av skolan. Det är bloggen ”Ner kommer man alltid” som den fritänkande socialdemokraten Anders Nilsson står bakom. I ett intressant inlägg som vi citerar utförligt nedan skriver han:

”En reform med socialdemokratisk signatur kan inte kritiseras eller granskas. Längre än så sträcker sig inte viljan till självkritik.”

Nilsson tar upp den nu aktuella socialdemokratiska kriskommissionens (KK:s)rapport där han förordar mer av självkritik:

”Jag skall ta ett exempel. Rapporten tar på 4 sidor upp utvecklingen i skolan sedan 1990-talets början. Tonvikten läggs vid ett antal förändringar och reformer på skolans område fram till idag. Störst fokus läggs på friskolereformen. I huvudsak görs den ansvarig för de försämrade resultaten i skolan. Jag ska inte argumentera mot det.

Men nog är det slående att man som utgångspunkt för denna studie går förbi den största förändringen av alla på skolområdet, kommunaliseringen av skolan! 1991 förs ansvaret för den svenska skolan trots stort motstånd från fack och forskare över från stat till kommun. Skolstyrelsen ersätts med ett bantat och oprecist skolverk, läroplaner tunnas ut. Lönerutvecklingen för lärare hamnar i händerna på kommunpolitiker. Och skolans ekonomi blev en del av en kommunal budget.

Reformen var socialdemokratins förslag, Den genomfördes under Göran Perssons tid som skolminister, snabbt och enligt många utan stöd av ordentliga utredningar och studier. Lärarnas Riksförbund skriver 2008 att:” I dag, 17 år och fem kommunala avtalsrörelser senare kan vi konstatera att både lärarna och eleverna drabbats negativt av det kommunala huvudmannaskapet.”

Vi är många, elever och föräldrar, som sett hur kommuner i jakten på att behålla elever förflackat undervisningen, lockat med datorer, vidlyftiga resor och körkort för att få elever till sina skolor. Varje kommun som ”förlorar” elever till en annan kommun pliktar att betala ganska stora summor för dessa elevers skolgång. För att undgå detta har man då startat egna gymnasier i otjänliga lokaler och med undermåliga lärare, allt för att hålla den kommunala budgeten i balans. Och här faller också ett annat av KK´ s favorit argument. I privata skolor går överskottet till vinst att fördelas medan i den kommunal skolan så går överskott i sin helhet tillbaka till verksamheten. Det är ju inte sant. All kommunal verksamhet ställs varje år inför sparbeting och nedskärningar. Trycket är hårt och svåra prioriteringar måste göras. I fullmäktige och nämnder ställs skolelever mot äldre i omsorgen, vägar mot läromedel. Skulle en skola ett år göra ett överskott så har man också lagt ribban för tillskotten nästa år. I de kommunala budgeten hamnar överskotten där hål måste fyllas. Och ibland även där tak skall täckas om jag har förstått mutorna i Göteborg rätt. 

Häri ligger sprängstoff. Men Kriskommissionen blundar och tillfogar i ett par pliktskyldiga rader helt till slut att: ’Decentraliseringen som skedde i och med kommunaliseringen av skolan i slutet på 1980-talet medförde inte att resursfördelningen blivit tillräckligt anpassad efter lokala behov. Detta har inneburit minskad likvärdighet i utbildningen.’. Det som i sin tid kallades den största förändringen av skolan sedan enhetskolans införande skulle alltså enligt KK bara ha haft en marginell inverkan på skolans prestanda och läggs inte till grund för rapportens resonemang. Det är symptomatiskt att KK inte lägger större vikt vid saken än att man förlägger den till fel årtionde! I stället riktas fokus mot det mer ideologiskt gångbara i friskolorna och framförallt vinstuttaget i dessa. Men folk känner inte igen sig, verkligheten är mycket mer komplicerad än så.”

Om denna syn, som nog finns på många håll inom socialdemokraterna, också tillåts artikuleras lika tydligt som här, så närmar vi oss med stormsteg en nödvändig reformering av den svenska skolan. Den kan inte ske utan medverkan av det parti som var ansvarigt för den omläggning som gjordes för snart tjugo år sedan.

Share

Postat i kommunaliseringen av skolan, skolpolitik | 1 kommentar »

måndag, 7 februari, 2011

Lärarnas ansvar på agendan

Klass 9A och kvalitén på lärarna togs upp i SVT:s Agenda på söndagen. Det var Lärarnas Riksförbund ordförande Metta Fjelkner och ”superpedagogen” Gunilla Hammar Säfström som diskuterade svenska skolans problem och lärarnas ansvar i Agenda i går kväll. Utgångspunkten var den nya omgången av serien ”Klass 9A” som utspelar sig i Mikaealskolan i Örebro.

Metta Fjelkner menade att när en skolledning – det finns flera exempel runtom i landet – låter en klass fortsätta fram till år nio utan att få tillräckliga kunskaper, måste det utkrävas ansvar.

”Så här ska elever inte ha det. Och inte lärare heller. Det finns många klassrum där det tyvärr ser ut så här. Jag undrar varför inte skolledare och rektorer tidigt gör något?, sa Metta Fjelkner.

Metta och Gunilla var eniga om att det finns många orsaker till situationen i dag, bland annat att lärarutbildning varit alltför undermålig och att fortbildningen brister alldeles oerhört i kommunerna.

”Problemet är att lärarna inte är rustade för det här uppdraget”, menade Gunilla Hammar Säfström.
”Problemet är ju att eleverna har tagit över mycket utav rymden i klasssrummet. Och lärarna är inte rustade i att ta ett ledarskap i klassrummet.”

Metta Fjelkner påpekade att diskussionen om lärarkvaliteten bör handla om att det finns lärare som behöver extra stöd – eller som kanske inte passar för yrket. Debatten får inte bli att alla lärare har problem, det handlar inte om alla lärare.

Båda var också överens om att läraryrket och lärarkåren har avprofessionaliserats under de senaste årtiondena. Det syns bland annat i att lärare åläggs att göra så mycket annat än att  undervisa. Det är uppgifter som andra yrkesgrupper kan göra.

De menade att det har varit alldeles för lite fokus på undervisningen och alltför mycket har handlat om skolans omsorgsuppdrag.

Metta Fjelkner påpekade att  det tidigare inte spelade någon roll om man var utbildad i ämne och skolform. Det har funnits stora brister i professionaliteten. Det som har glömts bort är vikten av lärares beprövade erfarenhet.

Både Gunilla Hammar Säfström och Metta Fjelkner var ense om att det finns stora brister i dagens lärarutbildning som inte lär ut och lyfter fram ledarskapets betydelse tillräckligt. Båda var också övererens om att lärarna har ett stort ansvar.

”Vi har som främsta uppdrag att se till att eleverna klarar sin skolgång. Självklar har vi lärare ett enormt ansvar”, sa Metta Fjelkner.

Men det finns en grupp som det talas för lite om. Skolledarna. Om det hade varit ett VD i ett företag som tillåter att 25- 30 procent inte når målet med verksamheten, ja då hade den personen fått gå för länge sedan. Men i skolan har det kunnat fortgå i flera årtionden. Rektorn är som verkställande direktör för skolorna och borde sparkas om det inte fungerar, menade Fjelkner.

Läs mer om Agenda på LR:s hemsida här. Du kan också direkt här se debatten om Klass 9A i SVT Play (32 minuter in i sändningen)

Share

Postat i Lärarnas Riksförbund, lärarutbildning, ledarskap, skolpolitik | 2 kommentarer »

torsdag, 3 februari, 2011

Politiker i SKL åter i blåsväder

Förra snart ett år sedan granskade Skolvärlden den tunga moderata kommunpolitikern Ingela Gardner Sundström. Hon är kommunalråd och kommunstyrelsens ordförande i Österåker. Därtill ordförande i Sveriges Kommuner och Landstings (SKL:s) förhandlingsdelegation och därmed en central person för lärarna i kommande avtalsrörelse. Hon har varit aktiv kommunpolitiker i 32 år (!).

Och nu kan vi se att Gardner Sundström är ute i blåsväder igen tillsammans med sin man Jan-Olov Sundström.

Aftonbladet skriver idag om en arvodeshöjning på 331 procent för maken som är ordförande i byggnadsnämnden i kommunen och som hustrun varit med och fattat beslut om. Dessutom har kommunalrådet Michaela Fletcher-Sjöman (M) fått 10,3 procents löneförhöjning och kan inkassera 72 800 kronor i månaden.

När Skolvärlden förra året uppmärksammade paret som även då anklagades för maktmissbruk, så handlade det bland annat om hur de drev skolan i Österåker som en familjeangelägenhet.

I lokaltidningen berättas det nu även att Ingela Gardner Sundström låtit avmåla sig i ett porträtt på jobbet. Det finns dock ingen en tradition av detta i kommunen, men antagligen ansågs det vara en bra idé att hon kan leva kvar i korridorren på kommunhuset i ytterligare trettio år.

Noteras ska att Gardner Sundström fortfarande inte har gett Skolvärlden den intervju de efterfrågade i samband med sin granskning av henne. Onekligen ovanligt av en folkvald politiker.

Share

Postat i avtalsrörelsen, SKL, skolpolitik, yrkesetik | Inga kommentarer »

torsdag, 3 februari, 2011

Pedofil drev friskola

En märklig historia rullas nu upp efter ett avslöjande av TV4Nyheterna i början av veckan. Sedan dess har vi fått höra historien om hur en dömd pedofil sedan år 2000 haft tillstånd att driva tre gymnasieskolor i Stockholmsområdet. Enligt Skolinspektionen kan man med lagens hjälp inte förhindra att sexualbrottslingar startar och driver friskolor.

Nu läser vi i Skolvärlden att att Skolinspektionen i alla fall ska granska skolorna.

Och nu ställs krav på lagändring. Socialdemokraternas utbildningspolitiske talesperson, Mikael Damberg menar att lagstiftningen behöver skärpas. Han tycker det är ”märkligt att man kollar upp lärare innan de anställs – men starta skola går bra”.

Utbildningsminister Jan Björklund har också reagerat. Men han menar att i samband med att en lärarlegitimation införs nästa år skall också hålen i lagstiftningen täppas till – i praktiken införs ett yrkesförbud för pedofiler i skolor.

Men det finns också en ekonomisk aspekt på frågan. Skolorna har – givetvis – finansierats av skattepengar och har fått omkring 200 miljoner i bidrag de senaste tio åren. De har gått med över tio miljoner i vinst under samma period.

Enligt uppgifter har mannen som haft svårt att sköta skolorna från fängelset låtit två andra personer ta över driften, bland annat en hallick.

Så sent som den 11 januari i år dömdes de ansvariga till fängelse och näringsförbud för bokföringsbrott och skattebrott sedan de försökt tömma skolan på 16 miljoner kronor.

Var det detta som lagstiftarna ville se när skolan öppnades för privata intressen?

Man kan knappast säga att politikerna tagit ansvar för skolan om man låtit skolväsendet och utbildningen i landet skötas på detta vis. Eller så är det så att valfrihet och flexibilitet ansetts ha ett pris. Frågan är om vi är beredda att betala det priset?

Share

Postat i friskolor, skolpolitik | Inga kommentarer »

tisdag, 1 februari, 2011

Hets 1

Nyligen har det utkommit en spännande bok, ”Hets! En bok om skolan” av idehistorikern och professorn Sven-Eric Liedman. Liedman är en välkänd akademiker som ägnat sig mycket åt att skriva böcker för en bred intresserad allmänhet.

I Liedmans nya bok känns en hel del av argumenten igen från dem som menar att fel reformer genomförs i skolan nu. Men inte bara. Författaren försöker uppenbarligen också hålla kunskapsuppdraget vid liv. Men hans budskap synes vara kluvet och inte helt koherent, som en annan akademimer kanske skulle formulera sig…

I förlaget Bonniers presentation, som ska locka till läsning, står det:

”Aldrig har skolan varit en hetare potatis! Inför valet rankas skolan som den tredje viktigaste frågan enligt SIFO, och 2011 genomförs en rad nya reformer med ny betygsskala och läroplaner för grundskola och gymnasium. Det är omvälvande tider. Men får vi verkligen den skola vi behöver?”

Svarar kommer direkt:
”I stället för att ge eleverna verklig kunskap ägnar sig skolan åt att mäta meningslösheter och utreda sig själv i en ständigt pågående byråkratkarusell. Den eftertraktade skolpengen öppnar vägen för hungriga skolföretag med vinst i sikte. Men när eleverna väl sitter i bänken är det ingen som riktigt vet vad de ska göra. Ska de lära sig något? Eller är de där bara för att betygsätta lärarna? I Hets! riktar Sven-Eric Liedman en stark polemisk udd mot dagens skola som han menar är ute på fel spår. Låt istället lärarna undervisa! Och låt eleverna leka sig fram till att bli kunniga och kritiskt tänkande människor, redo för ett långt yrkes-, samhälls- och privatlivs alla utmaningar.”

I Svenska Dagbladet läser vi en recension av Magnus Persson som bland annat skriver om debatten om skolan:

”På ganska kort tid har något märkligt hänt. Den under många år så polariserade och hätska skoldebatten har skiftat utseende; tonläget har förändrats och framför allt har de grundläggande meningsbrytningarna minskat. Är vi på väg mot en ny konsensus, liknande den som rådde före 90-talets stora skolreformer med nya läroplaner, kommunalisering, och friskoleexplosion? Svaret på denna fråga är ja, menar idéhistorikern Sven-Eric Liedman i en viktig bok om utbildningssystemets drastiska förändringar de senaste decennierna.
En tydlig indikation på denna samstämmighet är att det sedan en tid är svårt att finna någon som på allvar ifrågasätter den individualistiska, marknadsanpassade och valfrihetsorienterade ideologi som enligt Liedman genomsyrar nästan allt tänkande om utbildning, från förskola till universitet. Hur har det kunnat bli så här?”

Ja det kan man fråga sig…

I Dagens Nyheter skriver Jonas Thente en recension som ger en uppgiven bild av kunskapsläget i skolan. Han sammanfattar budskapet i Liedmans bok elegant:

”Det är alltså tydligt att Sven-Eric Liedman har givit upp om politikerna. Skulle jag ändå få rekommendera en lösning på grundskolans problem, kan den sammanfattas såhär: Låt företagsledarna åter få bli rektorer, socialassistenterna åter lärare, och tvinga kunderna att ta ansvar för sina barn och bli föräldrar igen.
Vad dagens skolpolitiker bör få bli kan jag däremot inte svara på. Men vad som helst, bara inte skolpolitiker.”

I Helsinborgs Dagblad skriver Maja Ljung en uppskattande recension, som dock ändå framför viss kritik mot professorn:

”Stora delar av ”Hets! En bok om skolan” är en gammal humanists muttrande. Det är ett irriterande och samtidigt befriande gnäll som hämtar färg i en bred bildningstunna, fylld genom åren. Tröttande ibland, med monotont mässande om dagens konsumistiska tid.”

Exptressens Karin Olsson är betydligt mer tveksam till om Liedman alls är inne på rätt spår. Läs hennes kritiska recension här. Hon skriver bland annat:

”Jag har svårt att inte bli beklämd av Sven-Eric Liedmans argumentation i hans uppgörelse med regeringens utbildningspolitik. Han tycker det är omodernt att lära ut fakta. För fakta finns numera så lättillgängligt på internet. Jo, professor Liedman hävdar faktiskt det. Betyg gillar han inte heller, eftersom han tror att de bara fångar in lätt mätbara kunskaper.
Framtidens skola måste tvärtom vara sparsam med betyg och endast använda dem som mått på ‘mänsklig mognad’. Plötsligt känns det utslitna och delvis missvisande begreppet ‘flumskola’ hur spänstigt som helst.”

Och hon avslutar sin text med följande:

”Liedmans beskrivningar av problemen i den högre utbildningen är lika relevanta och träffande, som hans idéer om grund- och gymnasieskolan är verklighetsfrämmande. Anledningen till det är lätt att räkna ut: han är själv akademiker. Grundskolan verkar han däremot inte ha besökt sedan 50-talet.”

Share

Postat i kunskapsresultat, läraryrket, likvärdighet, Livskunskap, skolpolitik | 4 kommentarer »

lördag, 29 januari, 2011

Sätt politikerna i skolbänken

Idag läser vi den kloke ledarskribenten Mattias Karlsson  i Trelleborgs Allehanda. I sin signerade krönika med rubriken ”Sätt politikerna i bänken” skriver han om ett alternativ till TV-serien ”Klass 9A”

”Här kommer mitt förslag till en ny uppföljare till ”Klass 9A”, sätt politikerna i skolbänken. Om det är något verkligen behöver belysas så är det kompetensen hos landets alla kommunpolitiker med ansvar för skolan. Förvisso är det inte lätt att göra bra tv av skolpolitikerna i en kommun men för att visa upp skolans villkor ur ett brett perspektiv går det inte att komma ifrån att politikerna har en central roll i hur skolorna bedrivs i landets alla kommuner.”

Vi kan bara instämma.

Mattias Karlsson skriver mot bakgrund av att Tolvåkersskolan i Löddeköpinge som första skolan i landet kan bli satt under tvångsförvaltning av staten.

Frågan utreds nu av regeringen efter att föräldrarna till eleverna på skolan begärt det. Klass 9A på skolan har haft sju rektorsbyten och 52 lärarbyten på tre år. Mattias Karlsson konsterar:

”Det är bortom all förnuft och sans.”

Återigen, vi kan bara instämma.

Share

Postat i likvärdighet, skolpolitik | 3 kommentarer »

onsdag, 5 januari, 2011

Många partier vill profilera sig i skolfrågan

Det är tydligt att flera politiska partier vill profilera sig i skolpolitiken. Från höger till vänster. 

Häromdagen kunde vi läsa en debattartikel i Trelleborgs Allehanda.  I ”Vägen till jobb börjar i skolan” skriver två moderata politiker en artikel som lyfter fram skolans betydelse för landets jobbskapande tillväxt och framtid.

De moderata riksdagsledamöterna Margareta Pålsson, talesperson för sitt parti i skolfrågor, och Anna Kinberg Batra, gruppledare för sitt parti i riksdagen, som efter att först ha berömt regeringens krispolitik bland annat skriver:

”Trots den ovan nämnda utvecklingen på arbetsmarknaden är det fortfarande alldeles för många som fortfarande saknar jobb och därför är jobben även fortsättningsvis en prioriterad fråga för alliansen. Ungdomar har drabbats speciellt hårt av den höga arbetslösheten och många har svårt att få sitt första jobb.”

Och vidare:

”Den skola vi har idag är helt enkelt inte tillräckligt bra. Därför är det viktigt att reformera det svenska utbildningsväsendet – men det kommer att ta tid. Även om det tar tid är måste åtgärderna vidtas. För Sverige behöver en skola i världsklass och då är regeringens politik med bland annat ny lärarutbildning, ny gymnasieskola och tidigare betyg förändringar som måste genomföras.”

Bloggen läser idag en intressant debattartikel som vi missat. Förra veckan publicerade nämligen Barometern ”Höj lärarnas status” skriven av två socialdemokratiska politiker. Den är något mer konkret och inriktad på hur skolan ska bli bättre genom att satsa på lärarna.

Det är Jonas Hellberg, socialdemokratisk kommunpolitiker i Kalmar, och Mikael Damberg, socialdemokraternas talesperson i skolfrågor och vice ordförande i riksdagens utbildningsutskott, som föreslår en stor satsning på lärarlöner för att vända skolans negativa utveckling.

De skriver bland annat:

”Skolpolitiken behöver ta sin utgångspunkt i just lärarna – i syfte att stärka lärarnas ställning och status. Det finns inget finare än att arbeta med att ge barn färdigheter och kunskaper för resten av livet. Politiken, föräldrar och det omgivande samhället måste ge lärare och skolledare större respekt för deras yrkeskunnande och professionella arbete.”

Och de avslutar sin artikel med följande:

”Vi vill att Sverige ska vara en nation som satsar på kunskap. Ska vi möta utmaningen om ett modernt land som investerar för framtiden måste vi satsa på barnens och ungdomarnas utbildning.”

Om vi därtill lägger centerpartiets Maud Olofssons (om än omdömeslösa) utspel från i går så ser vi att även där är skolan viktig. Läs vad bloggen skrev i går.

Dessutom har vi det starkt skolprofilerade folkpartiet med partiledaren Jan Björklund, tillika utbilningsminister som står bakom regeringens skolpoltik.

Bloggen vill också passa på att lyfta fram vad (den moderate) statsminister Reinfeldt skrev i en debattartikel i Svenska Dagbladet på nyårsafton. Där kunde vi bland annat läsa:

”För det andra ska vi göra 2011 till ett reformår för den svenska skolan. Vi ska från höstterminen nästa år få ett nytt betygssystem på plats. En ny lärarutbildning, lärarlegitimation och förstärkta insatser för fortbildning av lärare ska genomföras. Det pedagogiska uppdraget i förskolan ska förstärkas och vi ska införa skarpare samt tydligare kunskapskrav i skolan. Till det kommer särskilda satsningar på matematik, teknik och NO-ämnen. Med allt detta läggs nya viktiga byggstenar för att barn och unga ska kunna möta framtiden. Det är en av de viktigaste investeringar vi kan göra.” 

Vi lovar hålla utkik efter fler skolutspel.

Share

Postat i lärarlöner, skolpolitik | Inga kommentarer »

onsdag, 5 januari, 2011

Punkterade argument

I går gick Centerns partiledare ut och förordade återigen att elever skulle sätta ”betyg” på lärare. Ett nytt argumment hon förde fram var att det visat sig mycket lyckat i USA där det lett till bra lärare fått högre löner.

Idag kan vi läsa om hur det egentligen förhåller sig. Johannes Åman i Dagens Nyheter berättar i sin text ”Elevmakt: Kvalitet är inte popularitet” att en del av det amerikanska utbildningsväsendet där kursutvärderingar har fått en central roll är universiteten. Där redovisas studenters omdömen om sina lärare öppet och väger tungt vid tjänstetillsättningar.

Åman påpekar dock att: ”betygsättning kräver omdöme och viss mognad, en förmåga att hålla isär uppskattningen av den bedömda individen som person och hennes arbetsinsats. Att det på lägre stadier är mer sammanhållna klasser medför dessutom stora risker för att omdömena ska färgas av vad några få, tongivande personer i gruppen tycker.”

I praktiken, alltså i verkligheten och inte i Ilmar Reepalus, Maria Stockhausens eller Maud Olofssons och andra politikers drömmar, är det så att sådana system de förordar benägna att leda till anpassning från både elever och lärare. Och man missar själva målet, som är att få en bättre undervisning och högre kvalitet.

Just det som forskare som Trevor Dolan varnat för. Läs en av hans debattartiklar om detta här. Ytterligare en från början av 2010 som han skrev med Metta Fjelkner finns här.

Johannes Åman avslutar sin krönika:

”Elever har rätt till en god undervisning och det är viktigt att granska lektionernas kvalitet. Så långt har Maud Olofsson rätt. Men hennes förslag till lösning skulle sänka utbildningskvaliteten i stället för att höja den.”

Share

Postat i betyg på lärare, skolpolitik | Inga kommentarer »

« Äldre inlägg
Nyare inlägg »