Arkiv för kategori ‘skolpolitik’

onsdag, 14 mars, 2012

Kommunpolitikerns dilemma: Hur mycket kan skolkvaliteten sänkas?

I en vanlig nyhetsartikel i Sydsvenskan hittar vi dagens citat. Ja, kanske rentav veckans citat.

”30 tjänster hotas i Kirsebergs skolor” berättas att stadsdelen Kirseberg i Malmö har ekonomiska problem. 14 miljoner kronor ska sparas i år. Man planerar bland annat att lägga ner högstadiet på en Segevångsskolan – och låta sjuor till nior på Kirsebergsskolan växa.

”Det kommer att bli kaos”, säger stadsdelsfullmäktiges ordförande Pia-Maria Bergius (MP) till tidningens reporter. Som sedan frågar:

Hur mycket kan skolkvaliteten sänkas ?

Svaret från Bergius är värt att läsa både en och två gånger:

”Det ska tjänstemännen räkna på till i april. Det handlar om vilken lägstanivå vi kan lägga oss på utan att bli anmälda.”

Tyvärr är det nog ett helt uppriktigt svar. Kommentarer känns överflödiga.

 

tisdag, 6 mars, 2012

Livlig debatt livsnerven i opinionsbildning

Debattartiklar är ett av många sätt att lyfta frågor och skapa debatt. Det är ett bra sätt. Många debatter och samtal börjar med en debattartikel, fortsätter som nyhetsinslag, växer i soffsamtal, tas upp i debattprogram och engagerar i fikarumsdiskussioner.

Idag visade min kollega Peter Käll en sammanräkning av Lärarnas Riksförbunds debattartiklar under förra året.

Det visar sig att under 2011 hade Lärarnas Riksförbund centralt fått 44 debattartiklar publicerade i olika medier, varav cirka 30 publicerats i större medier som DN Debatt och SvD Brännpunkt och liknande stora debattarenor. Det är nästan en debattartikel i veckan om man räknar bort sommar- och julledighet.

Lägg därtill ett ansenligt antal debattartiklar och inlägg från lokala företrädare runtom i landet, så framträder Lärarnas Riksförbund som en av Sveriges viktigaste opinionsbildare. Och givetvis som den kanske mest aktiva aktören inom skolområdet.

Det är också tydligt att tempot ökar i debatten. 2006 hade förbundet 10 debattartiklar i tyngre forum, 2007 var det 11, 2008 13 och 2009 16. Sedan skedde en tydlig ökning 2010 till 28 och 2011 till 30.

Delvis återspeglar det att det kommit fler seriösa arenor och fler debattsajter samt att även webbpubliceringar ger effekt på debatten. Idag är alla viktiga aktörer aktiva på webben och i sociala medier. Samtalet är intensivare och aktiviteten större.

Så här arbetar Lärarnas Riksförbund för att lyfta viktiga frågor om skolan och läraryrket. Det är ett arbetssätt som ger resultat. Skolan genomgår nu stora förändringar där förbundet i många fall varit påskyndare om inte initiativtagare.

En livlig debatt är livsnerven i framgångsrik opinionsbildning. Allt börjar med en idé och med en debatt som leder till förändring. Och i denna debatt behöver alla stämmor och alla röster höras för att styrkan i idéerna ska bära.

Redan vid valet var 2010 var skolfrågorna en av de viktigaste för väljarna. Skolan lär inte var mindre viktigt 2014.

tisdag, 6 mars, 2012

Behövs det en skolkommission?

Nu har det gått nästan sex år sedan regeringsskiftet 2006 och det börjar komma bredare granskningar av skolan i media. Förra året kom Aftonbladets stora skolgranskning, ”Världens bästa skola?”, som först hette ”Skolraset” med tanke på kunskapresultatens utveckling.

Nu gör Nyhetssajten Nyheter24 sin egen granskning i en serie artiklar den svenska skolan. Ambitionen är ”att försöka hitta svaren och tankarna bakom de beslut som dagligen påverkar barn, ungdomar, föräldrar och lärare”. Man frågar sig:

”Är problemen med den svenska skolan djupare rotat än politiska reformer? Eller är det just politiken som är problemet, oavsett vem som står för den?”

Knut Sundell, chef på Socialstyrelsens enhet för kunskapsutveckling, säger i en tidigare artikel i serien: ”Skolan har länge varit ett politiskt spel men i samarbete med det pedagogiska etablissemanget.”

Senaste artikeln ”Experten: ’Tillsätt blocköverskridande skolkommission’” handlar om behovet av en samling i skolpolitiken. Det framgår att såväl politiker, lärare, forskare som opinionsbildare i stora drag är överens och menar att skolan missbrukas som politiskt slagträ.

Tomas Kroksmark
, professor i pedagogiskt arbete och den expert som rubriken avser, menar att det behövs en skolkommission som ska hjälpa partierna kom överens om en gemensam svensk skola. Han slår fast:

”Skolan har körts i botten de senaste 10-15 åren och jag tror inte att detta är ett enskilt block eller partis fel.”

Vi kan också konstatera att det finns både positiva och negativa signaler från politiskt håll. Den som tror sig kunna påverka med mer samförstånd är givetvis mer intresserad än den som inte har något sådant hopp. Eller den som redan idag håller i rodret.

I artikeln framgår det dock att man från lärarfackligt håll inte litar på att vare sig regeringen eller oppositionen klarar att tänka långsiktigt och förankra besluten brett. Lärarnas Riksförbunds Metta Fjelkner, tycker att skolan alltför länge setts som en del av det politiska spelet:

”Debatten har varit ideologisk. Skolministrarna har, oavsett färg, velat sätta avtryck och låtit ideologi styra framför vetenskap.”

Metta Fjelkner tycker trots allt att regering och opposition är närmare varandra än på mycket länge. Ett par exempel hon tar upp är de nationella proven, betygen och de stora dragen när det gäller lärarlegitimation. Men hon är ändå något tveksam till en stor blocköverskridande överenskommelse.

”Om man kan enas om vissa grundläggande principer är det givetvis bra men jag tror man måste akta sig för att tumma på vissa saker. Till exempel storlek på klasser, säger hon till Nyheterna24.

Hon hoppas dock att vi i Sverige kan bli lika bra som i ett av våra grannländer på att hålla skolan fri från politiska löften som förändras var fjärde år.

”Vi har kommit en bit på väg, men inte lika långt som i till exempel Finland. Där har skolan aldrig varit ett politikområde.

Läs hela skolgranskningen

Del 1: Ingen forskning bakom förändringarna i skolan

Del 2: Alliansens skolpolitik påverkar inte mobbningsstatistiken

Del 3: Socialdemokraterna vill behålla Björklunds skola

Del 4: Experten: ”Tillsätt en blocköverskridande skolkommission”

 

tisdag, 21 februari, 2012

Lärarnas Riksförbund får stöd i positiv syn på skolreformer

Bloggen noterar att Lärarnas Riksförbund får starkt stöd i sin utbildningspolitik. Det är givetvis roligt att det som förbundet kämpat för så länge även har starkt stöd från Miljöpartiet och Lärarförbundet, Lf.

I en debattartikel i DN i dag kräver de att regeringen satsar mer resurser på skolreformerna som är på väg att genomföras. Det var inte så många år sedan som de båda var motståndare, eller åtminstone tveksamma, till flera av reformerna som exempelvis kraven på lärarlegitimation. Men fjällen har fallit från ögonen. Något som välkomnas.

I sak är man alltså för reformerna inom kunskapsuppföljning, nytt betygssystem, regeringens förslag till ny gymnasieskola, GY11 och kompetensutvecklingen. Det framgår om man ser bortom kritiken i detaljer och kring hastighet i genomförandet,  bristande finansiering och resurser, som äger sin riktighet.

Ofta efterlyses det konsensus kring skolpolitiken och inom skolan. Här har vi ett gott exempel på att en konsensus är på väg, om den inte redan är här.

Om man läser debattartikeln förutsättningslöst och lägger åt sidan de förväntade angreppen på ministern, så ser man att skribenterna alltså faktiskt i sak stödjer de stora skolreformerna i grunden – och till och med argumenterar för ökad statlig styrning av skolan genom en starkare statlig finansiering.

För Lärarnas Riksförbunds del är nu det viktiga att bevaka hur reformerna blir och vilket resultat som avsätts. Förhoppningarna är goda, men inget kommer gratis.

Nu är stora frågorna att höja lönerna och förbättra arbetsvillkoren för förbundets medlemmar. Här kommer nästa kamp utkämpas och här står Lf och LR sidan vid sida mot de skolmakthavare, arbetsgivare och huvudmän som hittills inte velat satsa på lärarna i grundskolan och gymnasieskolan. I förlängningen handlar det om skolans resultat och undervisningens kvalitet. Och även om Sveriges framtid som innovativ kunskapsnation.

 

torsdag, 17 november, 2011

Nu krävs åtgärder mot betygsinflationen

Idag presenterar Metta Fjelkner en ny rapport från Lärarnas Riksförbund på DN debatt. Nyheten – att många lärare utsätts för påtryckningar från rektorer och andra för att sätta högre betyg än eleverna förtjänar – fick stort genomslag: SVT, TV4, Aftonbladet, SvD med fler rapporterade direkt om detta. (Lustigt nog hade SvDs Brännpunkt två artiklar i samma fråga – men utan den tyngd eller konstruktivitet som finns i Metta Fjelkners artikel – idag: en med ett par moderater och en med en lärarutbildare.)

Tre saker (åtminstone) är viktiga att poängtera i Metta Fjelkners artikel:

1. Betygsinflationen har diskuterats och rapporterats om många gånger tidigare. Men – mig veterligen – har man aldrig tidigare gjort en så grundlig undersökning bland betygsättande lärare kring vad – utöver huruvida eleven når kunskapsmålen – som påverkar betygsättningen. Det är märkligt att så många har tyckt och tänkt så mycket om detta utan att fråga de som faktiskt ska ansvara för detta.

2. Att vi har en betygsinflation i detta land har diskuterats och rapporterats om många gånger tidigare. Men allt för sällan går man på djupet och analyserar varför det är så, och vilka mekanismer och drivkrafter som ligger bakom. Att kommunaliseringen, valfrihetsreformen och friskolereformen har bidragit till att skapa ekonomiska drivkrafter för rektorer, skolledningar och andra att utöva otillbörliga påtryckningar på betygsättande lärare är en viktig förklaring till betygsinflationen.

3. Många har även beskrivit, diskuterat och rapporterat om problemet med betygsinflationen. Men allt för sällan hör vi konkreta förslag eller idéer på vad man kan göra för att komma åt det – som går bortom ”det är viktigt att lärare sätter mer rättvisande betyg”. Därför är det intressant med förslaget att komma åt de drivkrafter i dagens skolsystem som spär på betygsinflationen genom ett tydligt uppdrag till en statlig utredning. Även nationella prov i fler ämnen är intressant att pröva. Men det är också bra att Lärarnas Riksförbund föreslår att lärare, som får sin professionalism trampad på genom påtryckningar från rektorer och skolledningar att sätta för höga betyg, ska kunna vända sig till en oberoende instans och rapportera detta. I vanliga fall är det ju rektor som en lärare ska vända sig till om det är något fel. Men vad gör man när det är rektor som ”förövaren”?

Sammantaget är detta en fråga om tilltron till vårt betygssystem och respekten för de betygsättande lärarnas professionalism.

/Daniel Färm

fredag, 4 november, 2011

Återupprätta respekten för lärarnas professionalism

I dagens nyhetsrapportering ser vi ett par exempel på nyheter som – om man skrapar på ytan något – kan kopplas till lärarnas möjligheter att självständigt göra ett professionellt arbete.

I P1 morgon debatterades huruvida storbankerna ska få komma och hålla i undervisningen kring privatekonomi. Det kan säkert finnas tillfällen då olika samhällsaktörer – ibland även företag – kan få komma och tala direkt till eleverna i skolan. Men då är det viktigt att det sker utifrån en bedömning och under förutsättningar som läraren sätter upp, där det finns en pedagogisk poäng med ett sådant inslag.

Samtidigt presenterar KD-ledaren Göran Hägglund nya tankar kring ordning och reda i skolan på DN debatt idag. Det är förvisso viktigt att lärarna får en bättre arbetsmiljö. Det visade LRs stora undersökning nyligen. Men då är det det som ska stå i fokus: att lärarna – för att kunna göra ett professionellt jobb – ska kunna få tillräckligt mycket lugn och ro för att kunna förbereda lektioner, rätta elevuppgifter och så vidare.

Man ska också vara försiktig med politiska löften som ges i opposition. De tenderar att bli mindre generösa när man väl sitter vid makten. Men Metta Fjelkner välkomnar i DN i dag ändå S i Stockholms skuggbudgetförslag på höjda löner och mindre administrativa uppgifter åt lärarna. Pengarna i skuggbudgeten räcker inte långt om man menar allvar med att lärarnas löner behöver höjas med 10 000 kr i månaden, men att mer pengar öronmärks är i alla fall ett första steg. Nu har alliansen i landets största kommun möjlighet att ge samma – eller ännu bättre – besked. Också det vore att visa respekt för lärarnas professionalism och viktiga roll i samhället.

fredag, 6 maj, 2011

”Varför använder inte lärarna sin makt?”

Idag läser vi en krönika i Smålandsposten av journalisten och radioprofilen (och fd läraren) Lisa Syrén. Hon är programledare för Sveriges största radioprogram ”Ring så spelar vi”, dessutom ”Växjöambassadör och hedersmedborgare som gärna tycker till”. 

I ”Var ska vi hämta 50 000 nya lärare?” skriver hon om läraryrkets degradering. Krönikan finns ännu inte på nätet och därför citerar vi hela texten. Var så god!

”Min far var folkskollärare. En stolt sådan.’Skollärar’n’ var, som prästen och läkaren, ett slags auktoritet i staden. Och han tjänade lika bra som kommunens tjänstemän. Skam vore det annars, läraryrket var inte ett sju–fem-jobb.

Det förväntades att en lärare skulle ställa upp när det behövdes. Så är det säkert än i dag. Jag blev också lärare, trots att det var hårt att ta sig in på utbildningen.

Läraryrket var attraktivt på 70-talet. Jobbet var härligt med ungdomarna i klassrummet, men utanför var det trögt och stelbent. Jag är en av alla dem som tröttnade på att stånga pannan blodig och hoppade av. I dag vill inte många bli lärare. Lönen har halkat efter i decennier och statusen med den. Tre av tio säger att de möjligen kan tänka sig detta yrke.

Men långt färre kommer senare att välja det på grund av den låga lönen i kombination med tungt ansvar, ständig tillgänglighet, omoderna arbetsplatser, buller och stress. De som fortfarande gnölar över att lärare har sin kompensation i juni, juli och augusti vet faktiskt inte vad de talar om.

Sverige behöver 50 000 nya lärare inom de närmaste åren. Var ska vi hämta dem? Hur många studenter på lärarutbildningen kommer att ha det som förstahandsval och brinner för att jobba i skolan? Hur många av dem är lämpliga? Jag vågar knappt tänka på det. Ska vi få de bästa och lämpligaste att ta hand om våra älskade ungar måste en rejäl attitydförändring till läraryrket ske. Det handlar delvis om skäliga löner men troligen mera om drägliga arbetsförhållanden, mindre grupper, upprustade arbetsrum och bättre arbetsledningar.

I dag kan man knappast välja läraryrket för att man är intresserad av att undervisa och vill bli något av det finaste man kan vara; en brobyggare för kommande generationer. Glädjen att förmedla kunskap har länge fått stå undan för att lösa allehanda vardagsproblem långt bortom undervisningen.

Varför lärarkåren godtar nuvarande arbetsförhållanden är ett mysterium. Jag tror att lärarna skulle få respekt och gehör om de tuffare vågade stå upp för sina krav. Kunskap är makt, sägs det, varför använder inte lärarna sin makt? Lojalt stretar de vidare trots allt uslare betingelser. Men för vems skull? Lojaliteten gagnar ju knappast barnen och framtidens skola. Växjö kommun som framhålls som en välskött kommun med god ekonomi drar nu ner med ytterligare nio lärartjänster. Det är faktiskt inte riktigt klokt!”

torsdag, 10 mars, 2011

Det finns inga bekväma svar på skolans problem

Beskedet om att utbildningsutskottet tvingar fram en ny och bred utredning över 90-talets alla skolreformer har applåderats av Lärarnas Riksförbund som vill se att det tas ett helhetsgrepp på skolan.

Idag kritiserar den annars kloke ledarskribenten Johannes Åman på Dagens Nyheter beslutet i utskottet. Se krönikan, ”Skolutredning: Partierna söker där de tror sig finna bekväma svar”.

Han menar att de strukturella frågorna om skolans styrning och finansiering inte är så viktigt, i alla fall inte lika viktigt som samspelet mellan lärare och elever.

Men tänk om det är lika viktigt? Tänk om samspelet mellan lärare och elever påverkas av under vilka förhållanden och med vilken kunskap som skolan styrs?

Länge har många talat om målet ”En skola för alla”, vilket är ett vackert mål. Men tyvärr har det på alltför många håll blivit ”En skola för ingen”, eller ”En skola för den med goda förutsättningar”…

Om man menar allvar med det målet måste något göras.

Lärarnas Riksförbund och Metta Fjelkner försöker – för elevernas och landets skull – driva fram en förändring. Det är inte OK att fortsätta kräva att få driva skolan vidare som de senaste tjugo åren. I den debatt som återgavs i programmet Skolministeriet, som sändes i tisdagskväll, varnades precis för det som sedan hände med skolan.

Mindre likvärdighet, mindre rättvisa och mindre resurser till de som behöver mest stöd. Samt mindre uppskattning av och intresse för läraryrket.

Låt oss börja med att rätta till kommunaliseringen för att sedan fortsätta med friskolereformen och fria skolvalet. Dessa reformer måste samspela och inte motverka varandra. Vi måste få ett helhetsgrepp på skolan.

Kommunpolitikerna kan inte fortsätta få sätta stopp för en nödvändig förändring för att vi ska få just en skola för alla. En skola där också begåvade arbetarbarnen, eller barn från resurssvaga förhållanden, får komma så långt som möjligt. En skola som inte är gjord bara för barn med välbärgade och välutbildade föräldrar.

tisdag, 8 mars, 2011

Utvärdering av skolreformer stöds av majoritet i riksdagen

Riksdagens utbildningsutskott röstade på tisdagen igenom en motion som kräver att de stora skolreformerna från 90-talet ska utredas och utvärderas. Precis det som Lärarnas Riksförbund krävt.

”Detta är ännu ett glädjande besked från riksdagen på kort tid”, säger Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner i ett pressmeddelande i dag.

Vänsterpartiet fick stöd av Socialdemokraterna, Miljöpartiet och även av Sverigedemokraterna om att utreda kommunaliseringen av skolan , men också det fria skolvalet och friskolereformen.

Utredningen är viktig”, säger vänsterpartiets Rossana Dinamarca till Ekot.

Till Skolvärlden säger hon:

”Det känns fantastiskt att motionen är antagen. Det här är en otrolig viktig utredning eftersom både forskning och Skolverket på senare år visat på att de tre stora skolreformerna gjort effekt och försämrat både likvärdigheten och elevernas resultat.”

Lärarnas Riksförbund välkomnar givetvis att utbildningsutskottet kräver en bred utvärdering av 90-talets skolreformer.

”En ordentlig och djupgående utredning och utvärdering av skolreformerna är nödvändig för att man ska kunna stärka möjligheterna till en likvärdig utbildning. Här har vi sett stora problem i dagens skola”, säger Metta Fjelkner.

Eftersom alla oppositionspartierna stödjer motionen så kommer riksdagen med största sannolikhet att rösta igenom den när den läggs fram den 30 mars.

onsdag, 2 mars, 2011

Återupprättande av läraryrket

Onsdagen var på många sätt en historisk dag för Lärarnas Riksförbund och för landets alla välutbildade lärare. Beslutet om en lärarlegitimation, som förbundet fört fram först av alla och sedan kämpat för i snart tjugo år, togs med stor majoritet i riksdagen.

Riksdagsledamöterna applåderade efter avslutad votering och stämningen var mycket god. Hela Lärarnas Riksförbunds ledning och presidium satt på riksdagens åhörarläktare tillsammans med lärare, lärarstudenter och andra.

Vid ett möte med utbildningsutskottet där legitimationen firades applåderade ledamöterna också för Lärarnas  Riksförbunds företrädare, väl medvetna om att utan LR hade det inte blivit någon legitimation.

Se Metta Fjelkner i en intervju om denna historiska dag och vad beslutet i riksdagen innebär för landets lärare.

Läs pressmeddelandet här.

Och läs också Metta Fjelkners debattartikel på Newsmill idag, ”Lärarlegitimationen avgörande steg för att återupprätta lärarkåren”.

Dessutom hade Metta Fjelkner och utbildningsutskottets ordförande Margareta Pålsson en debattartikel på SVT Debatt idag,”Lärarlegitimationen en seger för svenska skolan”.

Nu blir det klart vem som är lärare i skolan. Från och med 2015 kommer inte längre de som jobbar som lärare, utan att vara lärare, längre få sätta betyg. Nu blir det tydligare att vem som helst är inte lärare.

Dessutom blir det slutet för drömmen om enhetsläraren som kan sättas in överallt. Nu är det tydligt att det krävs olika utbildningar för olika yrkes- och lärarkategorier. Läraryrket är på väg att återupprättas.

Den som var på Lärarnas Riksförbunds kansli på Sveavägen 50 i Stockholm på onsdagen kände att historia skapades,. Stoltheten och glädjen var stor över att man äntligen var framme vid ett beslut om legitimationen.

Nu väntar arbetet med att detta ska genomföras på bästa sätt. Men onsdagen var en dag för firande och glädje.