Arkiv för kategori ‘SKL’

« Äldre inlägg
torsdag, 2 maj, 2013

SKL räds nödvändig debatt om ansvar

Återigen går SKL:s företrädare ut och oroas av att debatten om ansvaret för skolan nu pågår för fullt.

Efter en intensiv debatt på olika tidningar och forum så kan man visserligen förstå att den som idag har ansvaret för skolan oroas av all kritik. I en debattartikel i sin egen tidning Dagens Samhälle, ”Förlamande debatt om skolans huvudmannaskap”, går radarparet när det gäller att försvara kommunskolan, Anders Knape, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting, och Maria Stockhaus, ordförande (M) i beredningen för utbildningsfrågor, SKL ut. De går tyvärr som vanligt in i en försvarsställning och vill motarbeta en nödvändig debatt.

De skriver:

”Så länge som partierna och de fackliga organisationerna inte kan ena sig om formerna för skolans ansvarsfördelning så hämmas skolans möjligheter till nödvändig utveckling.”

Men istället borde SKL, och alla skolengagerade kommunpolitiker, gå in i debatten och föra fram vilken roll de ser för sig och kommunerna i ett nytt huvudmannaskap. Ett nytt ansvar för skolan där rätt resurser och rätt styrning säkras till alla olika skolformer.

Sanningen är ju nämligen den att till skillnad från många andra länder, så har Sverige lyckats med konststycket att satsa på okänd styrning av skolan som ledde till sänkning av resultaten. Detta trolleritrick har helt enkelt varit möjligt genom att laborera med ett huvudmannaskap som gett usla förutsättningar för svenska skola att nå de högt ställda målen.

Så kan det inte fortsätta! Och vad är då SKL:s lösning? Jo, man talar om mer ”utvecklingsarbete” och mer lokala initiativ. Precis det som sänkt svensk skola neråt med stor precision.  

Vi läser vidare i Knape och Stockhaus artikel:

”Det vore befriande om vi kunde lämna diskussionen om huvudmannaskapet bakom oss. Stanna upp och tänk tanken, att vi tillsammans också koncentrerar oss på elevernas behov och skolans stora framtidsfrågor. Visst vore det fantastiskt!”

 Ja, visst vorde det fantastiskt om kommunerna kunde koncentrera sig på elevernas behov av kunskap och framtidens frågor, det har de haft tjugofem år på sig att göra. Men ett kvarts sekel har inte räckt. Kanske ska man då fundera på att göra om – och göra rätt?

 

Dela med andra:

Postat i kommunaliseringen av skolan, kunskapsresultat, SKL, statligt ansvar för skolan | 1 kommentar »

torsdag, 17 januari, 2013

SKL tycker vi är för hårda

Innan jul hade Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner en debattartikel i Dagen Samhälle. I artikeln ”Ungdomar väljer bort yrken i offentlig sektor” vände hon sig bland annat mot att SKL väljer att klumpa samman läraryrket och med omsorgsyrken inom den nya gruppen ”välfärdsyrken”. Dessutom menade hon att SKL förminskade de problem som ungdomarna ser i läraryrket, med dåliga karriärmöjligheter och svag löneutveckling och istället sågs ungdomars attityder vara byggda på felaktiga uppfattningar.

Metta Fjelkner skrev bland annat:

”Jag menar att en del av skolans problem har sin grund i de kommunala arbetsgivarnas inställning till skola och utbildning, som alltför länge setts som huvudsakligen handla om omsorg. Visserligen är det av omsorg om både elever och samhälle som skolan utbildar uppväxande släkten. Men det är inte omsorgen som är uppdraget i läraryrket.

De kommunala huvudmännen har på olika sätt under 90-talet också eftersträvat en ”enhetslärare”, lätt att placera in var som helst mellan den omsorgstunga förskolan och den utbildningstunga gymnasieskolan. Något som framöver är omöjligt då lärare måste vara behöriga för skolform och ämne – samt vara legitimerade. Utbildningsuppdraget är i fokus och eleverna ska både trivas och få användbara kunskaper.”

Detta har nu fått SKL:s VD Håkan Sörman att reagera. Han skriver i en replik med rubriken ”Sluta angripa skolan och slå vakt om det som är bra istället” i Dagens Samhälle i dag att Fjelkners ”hårda tonläge främjar inte det samarbete vi så väl behöver”. Lärarnas Riksförbunds är för hårda i sin kritik, alltså.

Vi ska alltså tala om det som är bra istället, tycker Håkan Sörman:

”Hur skulle det istället vara om vi tillsammans slår vakt om det som är bra för att skapa kraft och energi för att komma tillrätta med bristerna i skolan?”

Noterbart är att Sörman också anser sig vara felciterad av Fjelkner. Låt oss då citera honom ordagrant i denna fråga:

”Jag har aldrig påstått att ungdomar har felaktiga uppfattningar. Jag har sagt att attityderna ibland kan bygga på felaktiga uppfattningar/…/”

Ja, vidare kommentarer tycks här överflödiga.

I en slutreplik som finns på nätet i dag, och förhoppningsvis även i en version i papperstidningen nästa vecka, skriver Metta Fjelkner under rubriken ”Betona lärarnas kunskapsuppdrag” bland annat att:

”Med det nya läraravtalet har SKL och kommunerna fått en sista chans att visa att man menar allvar med att satsa på lärarna. Avgörandet finns ute i kommunerna. Nu kan de visa om de vill ansvara för skolan och lärarnas arbetsvillkor.”

Hon förklarar också:

”Håkan Sörman tycker mitt tonläge är hårt och menar att jag angriper istället för att berömma det som fungerar i svensk skola. Men poängen är att när LR kritiserar kommuner och huvudmän så är det inte skolan som kritiseras. Kritiken avser sättet att värdera lärarnas insatser – inte minst lönemässigt. Och där har såväl SKL som kommunpolitikerna ett stort ansvar.

Jag vill understryka SKL är vår motpart i avtalsrörelsen. Inte motståndare. Men det betyder inte att vi tiger eller sopar problem under mattan – vi nämner dem vid deras rätta namn. Den decentraliserade skolan har lett till en oacceptabel brist på likvärdighet. Sverige förtjänar bättre!

Lärarnas Riksförbund kämpar för elevers rätt till likvärdig skola som ger alla elever möjlighet att nå målen, och för lärares rätt att få utföra sitt viktiga uppdrag. Varje dag utför lärare stordåd tillsammans med sina elever i den svenska skolan.”

Kanske är det snarare så att ett tydligt meningsutbyte och en ökad medvetenhet om att man faktiskt har olika roller, snarare än att försvåra ett samarbete, istället gynnar det och möjliggör ett framgångsrikt arbete för en skola som bättre klarar att ge alla elever den skolgång de enligt lagen har rätt till?

Om SKL och kommunerna nu förväntar sig beröm och klappar på axeln, ska de kanske istället mer fundera på hur de hanterar det uppdrag de fått?

Dela med andra:

Postat i Arbetsmiljö, arbetstid, avtalsrörelsen, kommunaliseringen av skolan, kunskapsresultat, Lärarnas Riksförbund, likvärdighet, SKL, statligt ansvar för skolan | 1 kommentar »

onsdag, 7 november, 2012

Status och lön enligt den finska modellen

I dag läser vi ordförandekolumnen i tidningen Läraren, Organ för Finlands Svenska Lärarförbund (som är fackförbundet som organiserar svenskspråkiga lärare i främst  grundskolan och gymnasiet). Där skriver förbundsordförande Dan Johansson tänkvärt under rubriken ”Hög status”:

”Vari ligger lärarstatusen? Den frågan fick jag häromveckan vid ett seminarium där jag talade om den finländska grundskolan och gjorde en liten jämförelse med skolan i Sverige.”

Johansson lyfter sedan bland annat fram jurister och läkare som yrken med status och menar:

”Även om lärarna inte kan tävla med t.ex. läkarna när det gäller inkomstnivån, så har lärarna goda möjligheter att profilera sig i samhället. Alla vet att lärarna är högt utbildade och de flesta avnämarna, föräldrarna, litar på sina barns lärare. Lärare uppfattas inte som kvacksalvare eller hästskojare. Det här ska vi tänka på och även vara stolta över.”

Han fortsätter:

”Varje lärare påverkar bilden av yrket och varje lärare har skyldighet att ge varje elev vad han eller hon behöver för att gå vidare. Ansvaret är delat mellan lärarna och skolans huvudman, eftersom huvudmannen ger de ramar som utgör lärarnas handlingsutrymme.”

Och Dan Johansson avslutar med följande:

”Enligt OECD:s senaste undersökning om utbildningsfältet Education at a Glance har lärarna i Finland nått ungefär samma inkomstnivå som akademiskt utbildade i stort. Det är en del av fackets långsiktsmål att höja lärarlönerna och det ska tolkas som erkänsla för lärarnas kunnande och insats.”

När kan Lärarnas Riksförbunds ordförande skriva något liknande? Många hoppas på att kommunerna inser vad de förbundit sig till genom avtalet som SKL slutit med lärarnas organisationer. Och om kommunerna inser att avtalets avsikt är att ge lärarna en relativlöneförbättring så att de hämtar igen tappet till andra akademiska yrken, så kan man vara på väg mot den finska situationen också i Sverige.

Men det finns oroande tecken.

Vi har kunnat läsa om kommuner som exempelvis Stockholm där man försöker trixa fram en egen modell där golvet inte får vara golv, utan något annat, oklart vad.

Vi har också hört om kommuner som Hallstahammar som drar ner på antalet lärartjänster för att kunna höja lönerna för de lärare som blir kvar.
Idag ser vi på SR:s nyhetswebb att:
”det står uttryckligen i det budgetförslag som har klubbats i Barn-och utbildningsnämnden att neddragningen av lärartjänsterna görs för att kunna betala de löneökningar som blir följden av det nya läraravtalet.
Förslaget får kritik av båda lärarorganisationerna och av Folkpartiet i Hallstahammar.
’Jag tycker det här är ett skamligt förslag. Det är som att säga till lärarna att: ”Grattis – ni fick höjd lön, men tyvärr färre kollegor’, säger folkpartisten Anna Lundberg.”

Det krävs att skolans huvudmän har örnögonen riktade mot sig, ständigt vakande och strängt granskande varje löneöversyn under avtalet.

Dela med andra:

Postat i lärarlöner, läraryrket, SKL | 2 kommentarer »

tisdag, 5 juni, 2012

Det har gått långt

Det har gått långt när en enskild förälders försvar för lärarkåren upplevs som en välsignelse. Det har gått ännu längre när samma förälders konsterande att lärare tvingas ägna sig åt så mycket annat än att undervisa eleverna, förbigås med tystnad av ansvariga politiker och tjänstemän.

I helgen kunde vi läsa ännu en insiktsfull och klok artikel om lärare och skola. De kommer allt tätare nu och ska nog ses som ett tydligt tecken för makthavarna och ansvariga på SKL.

Denna gång är det den kloka och självständiga journalisten Annika Lindqvist som fått nog och känner att hon måste upphäva sin röst till lärarnas försvar i sin krönika i Värmlands Folkblad. I ”Tusen tack, alla lärare” skriver hon självklarheter. Självklarheter som tyvärr måste upprepas eftersom DBS ”de som bestämmer” inte lyssnat. Och hon skriver dem med en stark känsla och tacksamhet för sina barns räkning. Och hon skriver med en oro för Sveriges framtid.

Många har säket redan läst den eftersom den (givetvis) har cirkulerat på Facebook och spridits  i sociala medier. Men här kommer några citat som vi hoppas fortsätter spridas. Först av allt tackas alla lärare och all personal i dagis och skola för sin omsorg om barnen och eleverna och Lindqvist fortsätter:

”Tack till er som har kraft att engagera er, till er som tänker till och lyckas väcka elevers intresse för ämnen som de inte på förhand visste att de gillade.

Alldeles särskilt till er som förmår ta er extra mycket tid och lägga ytterligare omsorg på de barn som behöver det bäst. Barnen som inte lär sig så snabbt och där det krävs skickliga lärare som letar länge och ömsint efter de nycklar som kan öppna vägen till verklig kunskap. Barnen som behöver vuxnas stöd mer än andra för att deras föräldrar inte riktigt orkar med att vara föräldrar och de truliga, stökiga ungarna som det vore så lätt att bara snäsa åt och sedan sucka över på lärarrummet.”

Annika Lindqvist bekymras över att så få vill bli lärare i dag. Ja, hon tycker det är ”katastrofalt”. 

”På vissa högskolor och universitet står mer än hälften av platserna på lärarutbildningen tomma i höst. Särskilt få är det som vill arbeta på högstadiet och alldeles extra illa är det i de naturvetenskapliga ämnena.

Svenska elevers kunskaper i matte och fysik är redan nu uppseendeväckande dåliga jämfört med många andra länder, det brukar invandrade elever från någorlunda studievana hem snabbt konstatera när de kommer hit.

Hur illa ska det inte bli om några år när det inte finns några behöriga lärare kvar?

De klassklyftor som redan gapar mot oss kommer att vidgas ännu mer, och om den politiska majoriteten struntar i det så kan de kanske fundera över vad det kommer att innebära för Sveriges framtida konkurrenskraft att ungarna inte kan räkna.”

Hon konstaterar:

”Det finns många skäl till att lärarjobbet inte är attraktivt. Ett är förstås lönen. Det är inte konstigt om den som råkar tillhöra den alltmer exklusiva minoritet som begriper matte och fysik hellre väljer att bli ingenjör i privata näringslivet. Månadslönerna kan vara tiotusentals kronor högre än vad en grundskola kan erbjuda.

Ett annat är arbetsmiljön. Alltför många skolor har alltför stora klasser och komplexa sociala problem som en lärare förväntas hantera på egen hand i klassrummet.

Men jag undrar om det inte finns ytterligare ett skäl som det inte pratas så ofta om:

Arbetets minskade frihet.

I generationer har skolpolitiker misstänkt att lärarna inte jobbar tillräckligt mycket utanför lektionstid. De som bestämmer över skolan har ägnat mycket kraft åt att styra den tid det tar att förbereda lektioner och rätta prov, så att jobbet i högre grad ska likna ett kontorsjobb eller fabriksjobb.

Och i takt med att svenska studieresultat generellt försämras i de internationella mätningarna så har det hysteriska kravet på dokumentation ökat.

Materialet som skickats ut inför utvecklingssamtalen har fått mig att baxna.

Tjocka pappersbuntar med bedömningsmatriser som innehåller tjugofyra olika kategorier med fyra svarsalternativ för varje kategori, bara för ett enda ämne. Allt för att läraren ska kunna ringa in exakt och byråkratiskt var telningen befinner sig.

Som förälder blir jag yr.

Vore jag lärare skulle jag bli förtvivlad över att tvingas lägga så mycket tid på att dokumentera istället för att undervisa.

Samt känna mig satt under förmyndare. Som om myndigheterna inte litade på att jag kunde bedöma kunskaperna utan de där fyrkantiga matriserna.”

Och hon avslutar sin text, som vi nu nästan citerat allt ur, med:

”Så heja lärare! Ni är värda ett varmt tack.
Samt högre lön, bättre arbetsmiljö, mera frihet i jobbet och många hängivna framtida arbetskamrater.”

Visst kan man glädjas å en hårt pressad yrkeskårs vägnar för sådana starka tillrop. Samtidigt är det djupt bekymmersamt att det gått så långt att föräldrar och andra känner att de måste uttrycka sig på detta vis. Under den gånga helgen räknade vi till tre krönikor av journalister, som Jan Guillou och Jenny Strömstedt på liknande teman. 

Frågan måste också ställas hur långt det måste gå innan ansvariga skolhuvudmän och politiker lyssnar. Vill man alls lyssna? Förstår de vad som kan hända om de inte lyssnar? Förstår de sitt ansvar? 

Ett ansvar och ett förtroende kan nämligen snabbt tas ifrån den som folket inte anser klarar det. Det är något som SKL och landets kommunpolitiker, som fått förtroendet att ha ansvaret för skolan i tjugo år nu, noga bör tänka på i dessa avtalstider. De har chansen att visa att de lyssnar och förstår. Frågan är om de tar den?

Dela med andra:

Postat i Arbetsmiljö, avtalsrörelsen, lärare, lärarlöner, likvärdighet, SKL, statligt ansvar för skolan | 1 kommentar »

måndag, 4 juni, 2012

Dags att satsa på lärarna i grundskola och gymnasium

Idag överlämnades Löneuppropet av lärarna Philip Dante och Lars-Göran Hultberg från Malmö. De 31 623 namnunderskrifterna från lärarkollegor  runt om i landet, gavs till Sveriges Kommuner och Landstings på deras kansli på Söder i Stockholm. Namnunderskrifterna är en del av uppropet för att höja lärarnas löner och Lärarnas Riksförbund stödjer givetvis initiativet.

Uppropet började som ett lokalt initiativ från lärarna i Malmö. Snabbt spred det sig dock över hela landet. Det visade också på kraften i lärarkåren och på den starka förväntan på satsningar på grundskolans och gymnasiets lärare.Det är dags att påminna sig om vad som står på sajten Löneuppopet:

”Under en längre period har media lyft fram bilden av oss ämneslärare som missnöjda med vår lön. Med detta upprop vill vi visa er, ansvariga politiker i Malmö stad, vilka vi är och hur många vi är!”

De fortsätter:

”Det finns många välutbildade ämneslärare på Malmös skolor. Vi har fil. kand.- eller fil. mag.- examen och ofta kompletterar vi med fler utbildningar än bara den ämnesrelaterade lärarutbildningen. Glöm heller inte bort att vi år efter år berikas utav den erfarenhet som hundratals möten med elever ger oss. Vi har mycket att ge, frågan vi vill ställa er, ansvariga politiker i Malmö stad, är om ni är beredda att betala för det? Jämför man med andra yrken som har likvärdig utbilding och likvärdigt ansvar ligger vi avsevärt lägre i lön. Hur vågar ni, ansvariga politiker i Malmö stad, spela ett så högt spel där ni pressar lärare så hårt att vi snart varken vill eller orkar mer? Förstår ni inte att det finns en överhängande risk att ämneslärare som inte lönemässigt ligger på rätt nivå även anpassar sin ambitionsnivå därefter? Vi är inte ansvariga för denna utveckling, det är ni som är det! Vi ger av oss själva varje dag, men det syns verkligen inte i vårt lönekuvert. Kan man då förvänta sig att vår motivation ska ligga på topp om lönenivån hos en lärare med upp till 10 års erfarenhet är densamma som en nyanställd glassbilsförsäljares (cirka 25000 kr/månad).

Vi ämneslärare lägger grunden för ett samhälles utveckling. Vi utbildar framtidens medborgare, oavsett vilken yrkeskategori de kommer att tillhöra. Alla barn, även era, går i skolan och alla barn förtjänar den bästa utbildning som de kan få. Tycker ni att ni ger Malmös barn och ungdomar den möjligheten genom att skapa en lärarkår som är gravt underbetald?”

På måndagsmorgonen var Philip Dante och Lars-Göran Hultberg med i TV4 Nyhetsmorgon och talade om behovet av att satsa på lärarna i grund-  och gymnasieskolan. Bloggen har skrivit om det här.

Då sa man också:

”Vi lämnar in namnunderskrifterna för att visa SKL vilket enormt missnöje det finns hos lärarkåren över den lönesituation vi har”.

Genom detta upprop som gett avtryck i skoldebatten och förhoppningsvis också påverkar SKL, och de kommuanla skolhuvudmännen, har fokus satts på grundskolans och gymnasiets lärare. Nu är det uppenbart för alla och envar att det är dags att satsa på lärarna i grundskola och gymnasieskola.

Dela med andra:

Postat i avtalsrörelsen, lärare, lärarlöner, SKL | Inga kommentarer »

måndag, 4 juni, 2012

Lärarlöner och nya betyg i debatt

Veckan började med att Löneuppropets krav på högre lärarlöner uppmärksammades i TV4 Nyhetsmorgon. Gymnasielärarna Philip Dante och Lars-Göran Hultberg berättade om resultatet av den insamling som på några få veckor fått in över 30 000 namnunderskrifter. (inslaget ännu en upplagt på TV4 Play).

Idag överlämnas namnlistorna till Sveriges Kommuner och landsting, SKL. Lyssna på samtalet i Nyhetsmorgon, ”Över 30 000 underskrifter till stöd för lärares villkor”.

Hör på bland annat detta från Philip Dante:

”Förhoppningsvis kommer riksdagspartier tänka om i sitt beslut om vem som ska ha ansvar för den svenska skolan. Frågan är om Sveriges Kommuner och Landsting har lyckats med sitt uppdrag när vi har en situation som aldrig varit sämre än i dag, och de har haft tjugo år på sig att göra något vettigt av de uppdrag de har fått.”

Klokt sagt av en lärare mitt ute i verkligheten.

Nästan samtidigt kunde vi i P1-Morgon höra ett samtal om problemen med nya skolbetygen. Där deltog Lärarnas Riksförbudns ordförande Metta Fjelkner och utbildningsministern Jan Björklund och de diskuterade  problemen vid införandet av den nya betygsskalan.

Lärarna har fått för lite tid till samtal i ämnesgrupper och för lite genomgångar, menade Fjelkner. Men Björklund framhärdade i att han kände sig trygg i att den satsning som gjorts varit mycket omfattande.

Även om han förstod lärarnas oro och nog ändå delade Lärarnas Riksförbunds syn på att lärare behöver mer tid och genomgångar i ämnesgrupperingar.   Men det ansvaret ligger på arbetsgivarna underströk han. Några nya pengar från stat eller regeringen gavs inte i utsikt.

 

Dela med andra:

Postat i betyg, lärarlöner, SKL | Inga kommentarer »

söndag, 27 maj, 2012

Alltfler lärare ger vittnesmål om en ohållbar situation

Alltfler lärare i grundskolan och gymnasieskolan ger sig nu ut i det offentliga rummet för att vittna om en ohållbar arbetsituation och bristfälliga villkor och löneläge. Att de gör det är mycket bra!

Idag läser vi en debattartikel i Expressen av Eva Rönnestad är högstadielärare på Stenbocksskolan i Ulricehamn, ”Hör nödropen från katedern”. Eva har tröttnat på jobbet. Hon är en av de många lärare som nu på allvar tänker lämna yrket.

”Nu blir en arbetsvecka 50-55 timmar, och i samband med nationella prov och omdömesskrivande mer”, skriver hon bland annat. Och:
”Nu orkar jag inte längre – jag ska ägna sommarlovet åt att undersöka andra karriärvägar”,

Här kommer hela artikeln. Läs och sprid!

”Bäste Jan Björklund, utanför fönstret tittar solen fram bakom molnen och jag sitter för fjärde helgen i rad vid köksbordet och rättar prov. Sedan 1992 har jag jobbat som lärare i matematik och fysik, först på gymnasiet och sedan på grundskolans högstadium.

Efter gymnasiets naturvetenskapliga linje var jag sugen på ytterligare studier och hade många olika utbildningsvägar att välja på. Jag valde gymnasielärarlinjen i konkurrens med civilingenjörsutbildningar, något jag inte har ångrat förrän de senaste åren. Det som fick mig att välja lärarbanan var framför allt mitt stora intresse för matematik och fysik och en önskan att överföra det på mina elever. Under de första åren uppfyllde jobbet mina förväntningar. Det fanns tid och ganska stor frihet att planera och genomföra undervisningen utifrån läroplanen, klassens förutsättningar samt egna tankar och idéer. Tid fanns även för reflektion och kreativitet, och jag kände att jag inte bara hann hjälpa dem som behövde extra stöd jag hade även möjlighet att stimulera de som hade extra fallenhet för något av mina ämnen.

Så är det inte längre. Nu har jag fått nog.

Som en följd av kommunaliseringen kunde undervisningstiden ökas, och det gjorde den också. Det målrelaterade betygssystemet som infördes 1994 medförde möjlighet för eleverna att göra om prov, alltså behövde fler prov konstrueras och rättas. När sedan en ny skollag antogs ökade kraven på dokumentation och utvecklingssamtal på minst 30 minuter.

Jag har 250 elever att skriva omdömen om. Dessa omdömen ska relatera till betygskriterier och visa på elevens utvecklingsmöjligheter, vilket kräver en del eftertanke. För att kunna skriva väl avvägda omdömen krävs minst 15 minuter per elev, vilket ger 62 timmar per termin.

Om någon som aldrig har jobbat som lärare tittar på mitt schema, ser det ut som att min dag rymmer mycket tid för rättning, planering och förberedelser. Jag har 17 timmar och 20 minuter utlagt som lektioner och klassråd. Utöver detta har jag 3,5 timme för konferenser och 40 minuter som rastvakt.

Det ser nu ut som att 13,5 timmar återstår men, tio minuter före och efter en fysiklektion går åt till att plocka fram och ta bort material, även förflyttningar tar tid. Under dagen måste man som lärare även ägna tid åt att lösa konflikter. skolan förväntas även ta ett stort socialt ansvar. Övrig tid går åt till dokumentation, möten och kontakter med kolleger och elever. Om jag blir kallad till möten som ligger på undervisningstid måste utförliga vikarieuppgifter skrivas för att en lektion ska kunna genomföras av vikarier som ofta saknar ämneskunskaper något som tar mer tid än att genomföra lektionen själv.

Föräldrakonktakter tar allt större tid eftersom färre elever når målen, en bieffekt av de minskade resurserna. Vi som lärare hamnar ofta i kläm mellan föräldrarnas krav på betyg och skolverkets krav på vilka mål som ska nås för betyget.

Under mina första år som lärare, vilka borde vara de jobbigaste, hann jag med obligatoriska uppgifter under den reglerade arbetstiden på 35 timmar och hade tid och kraft över för att planera nya lektioner, diskutera pedagogik med kolleger samt förkovra mig inom mina ämnen under de ytterligare tio timmarna förtroendetid. Nu blir en arbetsvecka 50-55 timmar, och i samband med nationella prov och omdömesskrivande mer.”

Om fler lärare som Eva får höras i det offentliga rummet kommer det hända saker! Nu gäller det att göra det omöjligt för SKL och ansvariga politiker att låta bli att lyssna och ta till sig det landets lärare i grundskolan och gymnasieskolan berättar.

Skriv ut texten eller skicka länken och se till att dina närmaste skolledare och dina skolpolitiker får den.

Dela med andra:

Postat i avtalsrörelsen, lärare, lärarlöner, SKL | Inga kommentarer »

söndag, 20 maj, 2012

Elvaåringen fattar, gör SKL det?

På söndagen hittar vi familjen Erikssons nystartade blogg.  Bland de första inläggen finns Axels klarsynta text Högre lön till lärare!

Vi läser:

”De som bestämmer ger inte tillräckligt med lön till lärare. De gör det hårdaste arbetet för att hjälpa oss barn! Typ min lärare gick upp tre på morgonen för att hänga upp ett par orienterigspåsar. Vilket annat yrke skulle stanna uppe så länge för att hjälpa barn. Alltså, andra skulle sätta sig vid TV:n! Jag är 11 år och fattar hur viktiga lärare är, varför fattar inte de som bestämmer? VAKNA UPP!”

Ja, Ingela Gardner Sundström, Maria Stockhaus och Per-Arne Andersson, vakna upp och läs Axels kloka ord.
Dela med andra:

Postat i avtalsrörelsen, lärare, lärarlöner, SKL | 2 kommentarer »

tisdag, 8 maj, 2012

Lärarfacken samverkar för lönelyft

Avtalsförhandlingarna kommer nu ta ny fart efter att Lärarnas Riksförbunds kongress är avklarad. Under fyra dagar fattades många viktiga beslut som stärker lärarnas positioner i kontakten med motparten Sveriges Kommuner och Landsting.

Nu fortsätter lärarfacken samarbeta och samverka för att nå resultat i avtalsförhandlingarna.

Lönerapport
Förra veckan gick Lärarnas Riksförbund ut med en uppmärksammad lönerapport som kommer betyda mycket i alla samtal om lärarlöner framöver.

Den för bland annat fram redan kända krav om att en lägsta lön bör införas för legitimerade lärare och att lönenivån ska ligga 10 000 kr högre än idag och vara differentierad utifrån utbildningens inriktning och längd.

Lärarnas Riksförbund vill också att löneavtal ska utformas på ett tydligare sätt med bland annat krav på obligatoriska lönesamtal. Dessutom måste lönesättande chefer själva besöka lärarna i undervisningen. Det behövs en annan attityd hos lönesättande chefer.

Rapporten ligger inte formellt på bordet i de pågående förhandlingarna. Men den kommer sätta ökad press på SKL för att få fram ett lönesystem som i större utsträckning är modernt och i samklang med tidsandan. Arbetsgivarna kan inte fortsätta med en lönesättning som missgynnar lärarna på grundskolan och gymnasieskolan.

Manifestationer
I morgon, onsdag den 9 maj kl. 17.00, överlämnar Lärarnas Riksförbund i Stockholm namnlistor för kravet 10 000 kronor mer i månaden till Lotta Edholm, skolborgarråd, i Stadshuset. Ett liknande överlämnande kommer att ske i flertalet kommuner runt om i landet. Kopior på namnlistorna kommer senare även att överlämnas till Sveriges Kommuner och Landsting och lämnas till SKL och utbildningsminister Jan Björklund.

Löneuppropet startades nyligen av läraren Philip Dante från Malmö Borgarskola. Uppropet har sedan spridits med hjälp av Lärarnas Riksförbunds distriktsföreningar över hela landet. Uppropets namnlistor var ute på skolorna under endast en vecka men har trots den korta svarstiden fått stor respons.

Se även: http://loneuppropet.wordpress.com/ eller Facebook: Löneuppropet lärare

Och på fredag morgon, kommer också Lärarförbundet att manifestera för höjda lärarlöner vid flera av Stockholms tunnelbanestationer.

Se även: http://www.lararforbundet.se/web/ws.nsf/documents/0043D1D0?OpenDocument&menuid=00326A1C
Det är bra att lärarfacken samverkar och ökar trycket mot arbetsgivarparten.

Inom kort kommer samtalen intensifieras. Hur lång tid förhandlingarna kommer att ta beror på det gehör kraven möter.  

Kraven tydliga
Kraven från lärarnas fackliga organisationer är klara och tydliga: Det nya avtalet måste betyda ett tydligt steg mot 10 000 kronor mer och en avbetalningsplan för hur gapet mellan lärarna, i grundskolan och gymnasieskolan, och jämförbara yrkesgruppers löner ska täppas igen.

Både Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet är eniga om att kommunerna inte kan fortsätta att vara kortsiktiga arbetsgivare som ger minsta möjliga och inte klarar av att premiera ett bra lärararbete.

Avtalsnytt
Ett bra tips är att hålla utkik efter nästa nyhetsbrev AvtalsNytt, som kommer nu på torsdag. Det går ut till alla medlemmar i Lärarnas Riksförbund och ger en bra information om Lärarnas Samverkansråds arbete och hur förhandlingarna fortskrider gentemot motparten SKL.

Dela med andra:

Postat i avtalsrörelsen, lärarlöner, SKL | Inga kommentarer »

tisdag, 1 maj, 2012

Konsultfirman McKinsey in i svenska skolan

Det är väl känt att Sverige faller i internationella kunskapsmätningar och att svenska elever presterar allt sämre. Nu har dock Sveriges Kommuner och landsting nått vägs ände för den egna kommunala kompetensen. Nu har man vänt sig till den internationella konsultfirman McKinsey & Company för att få hjälp.

I Dagens Nyheter kunde vi på Valborgsmässoaftonen läsa artikeln ”Dyra konsulter ska ge bättre skolbetyg”. Enligt tidningen ska kommunerna betala en startavgift på 4,9 miljoner kronor och samtidigt ska man förbigå lagen om offentlig upphandling.

Under flera år har McKinsey arbetat för att komma in på bland andra den svenska skolmarknaden med syftet att effektivisera skolan. Allt började när man för några år sedan lät två konsulter granska världens skolsystem för att få fram gemensamma framgångsfaktorer. Resultatet blev en mycket uppmärksammad rappport som lyfte fram lärarna som den avgörande faktorn, kanske föga förvånande. Därefter kom ytterligare en rapport som lyfte fram skolledarnas betydelse.

Ja, sedan finns det väl inte så många fler som ansvarar för hur kunskapsuppdraget konkret genomförs i skolan? Förutom den nivå som sätter ramarna och ge förutsättningarna, alltså de ansvariga politikerna och chefstjänstemännen…

DN har svårt att få klara besked från Stockholsm stad och SKL om projektets detaljer. Men det tycks som summan är cirka fem miljoner och att man förbigår normalt upphandlingsförfarande.

När Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund, intervjuas av DNs reporter tycker hon att miljonrullningen rimmar lite illa med arbetsgivarnas tonfall i den pågående avtalsrörelsen.

”När kommunerna knappt kan betala lärarlöner så kan man väl ifrågasätta om det här är rätt använda pengar. Det är klart att det sticker i ögonen”, säger hon till DN.

Nog är det så alltid. Och även om det kan vara positivt att kommunerna tar till sig nya sätt att organisiera arbetet i skolan och att man har kunskapsresultaten i fokus, så tyder brådskan i att anlita McKinsey på en tilltagande panik bland de ansvariga.

Vare sig öppna jämförelser, som SKL sprider till kommunerna oaktat om de tar del av resultaten eller ej, eller de vackra orden om lärarnas betydelse som ofta uttalas, har hittills hjälpt synbart.

Sanningen är väl den att så länge man inte satsar och går ”all in” för att lyfta skolan så kommer inget hända. Men det kräver att ansvariga vill lägga både pengar och allt fokus på skolan och dess kunskapsupprag. Och att man vågar prioritera lärarna i grundskolan och gymnasiet.

Det kan betyda att det krävs en stats långsiktiga nationella ansvar i botten. Men SKL har chansen att övertyga alla skeptiker om att man är mogen att ansvara för den skola man ägnat 20 år åt att spara i och inte tagit på allvar.

Dela med andra:

Postat i grundskolan, lärare, lärarlöner, Lärarnas Riksförbund, Okategoriserade, SKL | 3 kommentarer »

« Äldre inlägg