Arkiv för kategori ‘rekrytering’

lördag, 1 september, 2012

Allvarlig brist på lärare i naturvetenskap

Återigen uppmärksammas att kvalificerade lärare lämnar yrket och att få söker sig till lärarutbildningarna. Idag är det Svenska Dagbladet som i artikeln ”Allt fler lärare lämnar yrket” berättar om den allvarliga situationen.

Antalet lediga lärarplatser ökade med tio procent i Stockholms län i våras. Framförallt inom naturvetenskapliga ämnen har lärarbristen förvärrats. Under flera år har det varit snitt knappt en sökande per plats till lärarutbildningen, vilket alltså innebär att i stort sett alla kommer in, som söker.

”Enligt Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund, omfattar alla lärarkrisen inte alla grupper utan visar sig främst inom de naturvetenskapliga ämnena.

–Är man intresserad av matematik, fysik och kemi finns det andra yrken som är mer intressanta, som att bli civilingenjör, ekonom, arkitekt eller läkare. En civilingenjör kan begära 29000 kronor i ingångslön. Det är där en lärare i bästa fall ofta pensioneras, säger hon.

Metta Fjelkner tror dock att lönenivån måste höjas generellt för att locka lärare i framtiden.

Enligt en rapport från Lärarnas Riksförbund som bygger på lönestatik från OECD skulle en svensk grundskolelärare med 15 års yrkeserfarenhet tjäna cirka 17000 kronor mer i månaden om lönen höll samma nivå som i Tyskland. En gymnasielärare med samma erfarenhet skulle tjäna 23000 kronor mer i månaden.”

Denna artikel är långt ifrån den enda som lyfter bristen på lärare inom vissa ämnen.

Metta Fjelkner har tidigare påpekat att det är arbetgsivarens ansvar att lösa lärarbristen. Se ”Arbetsgivarna saknar vilja att satsa på lärarna”.

Ja, de som har lösningen i sin hand är arbetsgivarna, skolans huvudmän. De kan göra läraryrket attraktivt igen. Men det kräver att det finns en vilja att satsa på lärarna. Gör man inte det kommer de nuvarande huvudmännen tvingas ta ansvaret – eller kanske snabbare bli av med det…

Dela med andra:
söndag, 26 augusti, 2012

Skolans stödtrupper

Idag puffar vi gärna för Maj-Louise Nordlunds insändare som kan läsas på helahälsingland.se och som tar upp en intressant aspekt av det lärarfackliga arbete.

Maj-Louise är pensionerad lärare och skattebetalare och hör till skolans – och lärarnas – stödtrupper. Hon skriver om:

det trendbrott som skedde i skoldebatten i samband med avtals- och lönerörelserna under slutet av 60- och början av 70-talet. En politisering ägde rum och lärarna fick en negativ löneutveckling även i kommande löneförhandlingar. Detta medförde att svenska lärare hamnade allt längre ned i löneligan jämfört med många andra länders lärare.”

Insändaren understryker behovet av ”ett tydligt lärar- och kunskapsperspektiv” i det fackliga arbetet.

Och Maj-Louise har också ett klart svar till ”den politiker som undrade varför jag engagerade mig i skolfrågor, ‘du är ju pensionerad…’

Men skolan kommer alltid att vara viktig för mig så länge jag lever!”

Det är personer som Maj-Louise Nordlund som är avgörande för att svenska skola ska kunna återfå den ställning den måste få för att vi ska klara framtidens utmaningar.

Dela med andra:
fredag, 6 maj, 2011

”Varför använder inte lärarna sin makt?”

Idag läser vi en krönika i Smålandsposten av journalisten och radioprofilen (och fd läraren) Lisa Syrén. Hon är programledare för Sveriges största radioprogram ”Ring så spelar vi”, dessutom ”Växjöambassadör och hedersmedborgare som gärna tycker till”. 

I ”Var ska vi hämta 50 000 nya lärare?” skriver hon om läraryrkets degradering. Krönikan finns ännu inte på nätet och därför citerar vi hela texten. Var så god!

”Min far var folkskollärare. En stolt sådan.’Skollärar’n’ var, som prästen och läkaren, ett slags auktoritet i staden. Och han tjänade lika bra som kommunens tjänstemän. Skam vore det annars, läraryrket var inte ett sju–fem-jobb.

Det förväntades att en lärare skulle ställa upp när det behövdes. Så är det säkert än i dag. Jag blev också lärare, trots att det var hårt att ta sig in på utbildningen.

Läraryrket var attraktivt på 70-talet. Jobbet var härligt med ungdomarna i klassrummet, men utanför var det trögt och stelbent. Jag är en av alla dem som tröttnade på att stånga pannan blodig och hoppade av. I dag vill inte många bli lärare. Lönen har halkat efter i decennier och statusen med den. Tre av tio säger att de möjligen kan tänka sig detta yrke.

Men långt färre kommer senare att välja det på grund av den låga lönen i kombination med tungt ansvar, ständig tillgänglighet, omoderna arbetsplatser, buller och stress. De som fortfarande gnölar över att lärare har sin kompensation i juni, juli och augusti vet faktiskt inte vad de talar om.

Sverige behöver 50 000 nya lärare inom de närmaste åren. Var ska vi hämta dem? Hur många studenter på lärarutbildningen kommer att ha det som förstahandsval och brinner för att jobba i skolan? Hur många av dem är lämpliga? Jag vågar knappt tänka på det. Ska vi få de bästa och lämpligaste att ta hand om våra älskade ungar måste en rejäl attitydförändring till läraryrket ske. Det handlar delvis om skäliga löner men troligen mera om drägliga arbetsförhållanden, mindre grupper, upprustade arbetsrum och bättre arbetsledningar.

I dag kan man knappast välja läraryrket för att man är intresserad av att undervisa och vill bli något av det finaste man kan vara; en brobyggare för kommande generationer. Glädjen att förmedla kunskap har länge fått stå undan för att lösa allehanda vardagsproblem långt bortom undervisningen.

Varför lärarkåren godtar nuvarande arbetsförhållanden är ett mysterium. Jag tror att lärarna skulle få respekt och gehör om de tuffare vågade stå upp för sina krav. Kunskap är makt, sägs det, varför använder inte lärarna sin makt? Lojalt stretar de vidare trots allt uslare betingelser. Men för vems skull? Lojaliteten gagnar ju knappast barnen och framtidens skola. Växjö kommun som framhålls som en välskött kommun med god ekonomi drar nu ner med ytterligare nio lärartjänster. Det är faktiskt inte riktigt klokt!”

Dela med andra:
onsdag, 9 februari, 2011

Läraryrket måste uppgraderas

En ledarskribent som det absolut är värt att följa, i alla fall i skol- och utbildningsfrågor, är Mattias Karlsson, Trelleborgs Allehanda. Idag skriver han under rubriken ”Att ta kommandot i klassrummet”:

”Vill man åstadkomma förändring gäller det att förstå vad som händer. ”Klass 9A” ger oss inte hela bilden men där­emot ger den en förståelse för vad som sker, skolan behöver hjälp på alla nivåer för att bli bättre. Det handlar om att mobilisera hela samhället för att stötta skolan, allt från politiker, tjänstemän till föräldrar och andra medborgare.

En central del är att läraryrkets måste uppgraderas, både vad gäller status och kompetens, men det tar också tid. Utbildningen av lärare i dag påverkar skolan för kanske trettio, fyrtio år framåt. Det om något visar vilken central roll lärarna har för skolans framtid.”

Läs och sprid.


Dela med andra:
fredag, 21 januari, 2011

Att växa som fackförbund

I veckan har vi med intresse läst LF:s, Lärarförbundets, pressinfo om att man ökar i medlemsantal. Vi har också läst Eva-Lis Sirens krönika där hon tackar för förtroendet. Frågan är dock förtroendet från vem?

LF har valt att räkna in folkhögskolelärarna, SFHL:s medlemmar, i sin ökning – utan att berätta att det är det huvudsakliga skälet till att man ökar i medlemstal. LF inkorporerade ju Svenska Folkhögskolans Lärarförbund, SFHL, under 2010. Men det står det ingenstans om i det som kommunicerades i veckan. Inte heller att: ”SFHLs medlemmar blir medlemmar i båda förbunden”. Men därmed kan ju också LF visa upp ett fint ökningstal.

Lärarnas Riksförbund har under året ökat i de egna medlemsgrupperna genom att rekrýtera behöriga och  välutbildade lärare, vilket man kan läsa i pressmeddelandet här;  ”Lärarnas Riksförbund i en stadigt positiv medlemsutveckling”. Faktum är att med undantag för det år då riksdag och regering beslutade öka avgiften till arbetslöshetskassan, har man haft en ständigt uppåtgående medlemsutveckling sedan förbundet bildades 1884.

I konkreta siffror har Lärarnas Riksförbund  ökat med cirka 2% under det gångna året. LF har ökat med ungefär lika mycket bland obehöriga, förskollärare, och inte minst alltså folkhögskollärare – genom att ta över ett annat förbund. Det är en strategi som man tycks omfamna.

Ja, statistik är verkligen det möjligas konst. Om alla fackförbund valde detta sätt att redovisa medlemsutveckling så skulle de kunna växa starkt genom att bli medlemmar hos varandra. Kanske är det en lösning på många fackförbunds kris med sviktande medlemsiffror. Korsvis ägande och dubbla medlemskap… 

Det är dock inte en modell som Lärarnas Riksförbund kommer använda. Här satsar man på att nå de behöriga och akademiskt välutbildade lärarna.

Vi noterar också att Lärarnas Riksförbunds ordföranden Metta Fjelkner har högt ställda mål. Hon, som leder det enda akademiska förbundet för behöriga lärare och lärarstudenter, säger att:Lärarnas Riksförbund har som mål att samla alla behöriga lärare inom förbundet” och vidare menar hon att: ”Det vore bra för lärarkåren i Sverige att samlas i det förbund som har en majoritet av de behöriga lärarna i Sverige. Det är något som vi tror kommer att ske på lite sikt, i synnerhet när lärarlegitimationen blir verklighet”.

Dela med andra: