Tankar om skolan i media

Efter Sveriges Radios stora novembersatsning ”Den orättvisa skolan” och URs eminenta ”Världens bästa skitskola” är det nu Expressen som idag – på löpet, förstasidan och flera sidor inne i tidningen – granskar bristen på likvärdighet och de stora problemen i den svenska skolan.

Det är lätt att uppröras över att en enskild skola eller kommun nu ”hängs ut” för att man är ”Sveriges sämsta skola”. Men det får man vara beredd på när media granskar bristen på likvärdighet. Istället för att uppröras över det, borde fler uppröras över att riksdagen inte förmår att se över kommunaliseringen och skapa en bättre, tydligare och starkare styrning av den svenska skolan – för ökad likvärdighet och höjda kunskapsresultat.

Det blir allt mer tydligt att massmedia nu tar det ansvar för att utvärdera och peka på bristerna i den svenska skolan efter kommunaliseringen som staten borde ha tagit för länge sedan. Frågan till regeringen kvarstår: när kommer den statliga översynen av kommunaliseringen? Och hur säkerställer man att utredningen vare sig får allt för begränsade direktiv, eller begravs i en långbänk?

Lotta Gröning sätter fingret på grundproblemet, att kommunpolitikerna som ansvarar för skolan alla har olika uppfattning om hur mycket man ska satsa på den, vilken ambitionsnivå man ska ha, vilken inriktning den ska ha, och vilka förutsättningar lärare och elever ska ha för att kunna nå kunskapsresultaten.

Varje redaktion med självaktning borde ta efter Expressen, Sveriges Radio och UR och granska bristen på likvärdighet och de sjunkande kunskapsresultaten i den svenska skolan. Det skapar levande exempel – ”kött och blod” – bakom statistiken om problemen med brist på likvärdighet och sjunkande kunskapsresultat i den svenska skolan.

Frågan om bristen på styrning och en bättre huvudmannaskap för skolan puttrar runt om i landet, bland annat i denna eminenta artikel i Norran. Fler sådana inlägg!

/Daniel

Gunnar Wetterberg skriver i sin krönika i Expressen idag om den stora livslönestudie som SACO genomförde häromsistens. Riktigt allvarligt att de skrala lärarlönerna gör att allt färre väljer att utbilda sig till lärare. Det är allvarligt för lärarna, som inte får lön för det viktiga arbete man utför. Det är allvarligt för eleverna, som behöver högt motiverade lärare. Och det är allvarligt för samhället, som behöver att fler engagerade och kunniga människor ser läraryrket som ett drömjobb, som man får kämpa för att få. Bara så kan vi höja kunskapsresultaten i Sverige och rusta landet för framtida utmaningar.

Ska vi konkurrera med kunskap – inte låga löner – så är det nog en god idé att börja med lärarna. Där kan man slå två flugor i en smäll.

Wetterbergs slutkläm stämmer till eftertanke: finns det risk att allt fler väljer att både studera och sedan bosätta sig och jobba utomlands istället för i Sverige – så länge som akademikerlöner som lärarnas är så låga här? Brain drain från Sverige, alltså.

Ska vi undvika att hamna där, så är kravet på höjda lärarlöner på – i storleksordningen – 10 000 kr/mån inte orimligt.

Lyssnar på Sveriges Radios stora grande finale på den stora och eminenta satsningen Den orättvisa skolan: paneldiskussionen i Studio ett. Många frustrerade lärarröster. Mycket kunnigt av Skolverkets förre GD Per Thullberg, som sågar bristen på jämvärdighet i skolan jäms med fotknölarna. Men framför allt mycket intressant att en av de ytterst ansvariga för den misslyckade kommunaliseringen (vid sidan av Göran Persson), dåvarande finansministern Kjell-Olof Feldt (S), erkände att det blev fel och att konsekvenserna är olyckliga.

Skillnaderna mellan Jan Björklund (FP), Mikael Damberg (S) och Rosanna Dinamarca (V) kändes i denna fråga inte jättestor. Synd att Studio ett inte hade tagit dit någon från M, som ju styr i regeringen, och därmed blockerar allt som handlar om att göra om och göra rätt när det gäller huvudmannaskapet.

/Daniel

Gårdagens nyhet från CSN, att möjligheterna att dra in studiemedel för gymnasieelever som skolkar mycket ska öka, har skapat en hel del debatt.

I morse mötte Metta Fjelkner biträdande utbildningsminister Nyamko Sabuni och Eva-Lis Sirén i en diskussion kring detta i TV4:s Nyhetsmorgon. Alla var visserligen överens om vikten av att arbeta förebyggande för att säkerställa att eleverna inte skolkar i första taget över huvud taget.

Men Metta Fjelkner var ändå välkommet tydlig när det gäller tre saker: Skolan och samhället måste sända tydliga signaler om att det inte är ok att skolka, och då kan det vara bra att skärpa reglerna kring studiemedel ytterligare. Det är inte lärarna som ska ta det primära ansvaret för barn och familjer med svåra sociala problem. Här måste andra – dels inom skolhälsan, dels hos de sociala myndigheterna – ta huvudansvaret. Och, framför allt: det är fel att utforma reglerna kring skolkkontrollen, så att det innebär än ytterligare ökad administrativ börda för lärarna. Man kan inte lösa alla problem i skolan och hos eleverna genom att lägga det på lärarna, utan att tillföra ytterligare resurser.

Alltså: gärna tydligare signaler mot skolk. Men utforma inte reglerna kring detta så att det ökar lärarnas administrativa börda ytterligare!

/Daniel