Arkiv för kategori ‘Okategoriserade’

« Äldre inlägg
torsdag, 16 maj, 2013

Arg lärare – med rätta

Gymnasieläraren Ola Håkansson har fått nog. Han arbetar till vardags på Marina läroverken i Danderyd och har följt debatten om skolan och alltmer känt frustationen stiga. Och en dag kände han att nu fick det var nog med svartmålning och skuldbeläggning av lärarna.

Han skrev ett debattinlägg som publicerades i SKL:s tidning Dagens samhälle. En tidning som läses av alla makthavare och beslutsfattare i det kommunala världen, och därmed av de som idag styr svensk skola. Ja, även utbildningsminister Jan Björklund och rikspolitikerna läser nog Dagens Samhälle, som en gång hette Kommun-Aktuellt.

Artikeln börjar så här:

”Jag kommer ut nu. Som lärare, alltså. Jo, jag är en av dem. En av alla de lärare det skrivs om i tidningarna när krisen i skolan behandlas.
Du kanske har undrat om vi egentligen finns. Jag menar, det är så många som uttrycker sina åsikter om skolan i dag, så många som vet hur skolan ska skötas. Men från oss har du inte hört så mycket. Det är inte ofta de vänder sig till oss som arbetar med att utbilda era barn inom en skola som enligt mediers beskrivning är i fritt fall. Nu vet du. Vi finns. Och vi är många som är arga.”

Ola intervjuas äveni Dagens Samhälles senaste nummer som utkommer i sin pappersutgåva idag och där också en förkortad version av artikeln finns. I intervjun säger han:

”Jag tror att förklaringen till att så många har läst och röstat är att det är många lärare som känner igen sig. Det är mest forskare och fackförbundsföreträdare som kommer till tals i media om skolans kris, men vi vanliga lärare får inte göra vår röst hörd”.

Just nu har 37 000 personer läst debattartikeln på nätet och där har över 21 000 har hållit med Ola. Alla som angett vad de tycker om artikelns budskap har faktiskt hållit med, 100%.

Överhuvudtaget har läsarna av Dagens Samhälle en mycket stor förståelse för lärarnas argument och stödjer lärarnas budskap. I nytillträdde LR-ordföranden Bo Janssons artikel, Skolan kräver starkare nationell styrning, också den i sensate numret av Dagens Samhälle, är stödet också väldigt högt. Nästan 90 procent håller med om det.

Förhoppningsvis får inlägg som Ola Håkanssons, och även  Bo Janssons, till följd att fler lärare reser och säger: ”Nu räcker det!”

Rätt riktad ilska är aldrig fel. Och att stå upp för sitt yrke är nödvändigt för lärarna i dag.

Dela med andra:

Postat i lärare, läraryrket, Okategoriserade | 2 kommentarer »

onsdag, 15 maj, 2013

Skolvärlden belönas

Lärarnas Riksförbunds medlemstidning fortsätter att utmärka sig i olika tävlingar.

Nu har uppdragspublicisternas tävling Guldbladet, som utdelas för 13 året i rad till de bästa svenska produkterna inom redaktionell kommunikation, tilldelat Skolvärlden Silverbladet för Bästa Webbkommunikation.

Dessutom har Skolvärlden tilldelats Silverbladet för bästas nyhetsbrev. Det är Skolvärldens digitala nyhetsbrev som fallit juryn på läppen.

Det kan vi läsa i marknadsförings- och medietidningen Dagens Media i dag.

Grattis, Skolvärlden!

Dela med andra:

Postat i Okategoriserade | Inga kommentarer »

måndag, 13 maj, 2013

Läraren har alltid fel?

Förra veckan skrev bloggen om lärare som pressas att sätta högre betyg av elevers föräldrar, men också av skolledningar och tjänstemän. Men lyssna också på reportaget i programmet Kaliber om problemet med påtryckningar på lärare. Här beskrivs också hur ledningar och tjänstemän egentligen ser på lärarna.

Lyssna här och fundera vart detta leder. Scrolla cirka 24:55 min in i programmet där Härnösands nuvarande förvaltningschef, Birgitta Wigren, säger en hel del häpnadsväckande saker.

Hon menar att lärarna är de enda som avgör resultaten. Inga andra faktorer verkar påverka.  Inte resurser för undervisning, inte elevernas förutsättningar eller annat. Det enda som är godtagbara skälen till lägre betyg är elevens frånvaro…

Birgitta Wigren menar att det har skett en förskjutning av föräldrarnas makt. Föräldrar väljer nu vilken skola man går i, och därmed i princip at man kan välja lärare för sina barn.

Plötsligt säger hon:

”För mig är ju också de betyg som lärarna sätter, ett betyg på lärarna själva.

Hur menar du då?

Ja, läraren sätter betyg på sin egen undervisning, eftersom man enligt läroplanen har skyldighet att nå eleverna där eleverna står och kan man då inte hitta det som den här eleven behöver för att klara att få ett betyg, då har man inte hitta tillräckligt många möjligheter

Så det är lärarens fel om en elev blir underkänd? ”

Ja, en del utav det. Sedan har vi elever som inte går i skolan.  Men finns du i skolan då har läraren skyldighet att hitta alla möjliga metoder att hitta den lärstil som den här eleven har.”

Det är inte förvånande att Birgitta Wigren säger att hon varit med om att ändra lärares betyg efter påtryckning från olika föräldrar. Det är lärarens fel om eleven blir underkänt

Birgitta Wigren medger att detta beror på ren och skär föräldrapåverkan.

”Föräldrarna har rätt. När vi ändrat oss har vi (hon menar skolan) gjort fel…”

Men om föräldrarna alltid har rätt ligger det inte långt bort att tro att lärarna alltid har fel…

Men är detta rimligt?

 

Dela med andra:

Postat i Okategoriserade | 1 kommentar »

måndag, 22 april, 2013

SOM-institutet visar att svenskarna mot vinst i välfärden

I en nyhetsartikel i Kristianstadsbladet, ”Folket är emot vinster i skolan”, läser vi idag om svenskarnas inställning till bland annat vinster i skola och välfärdsektorn.

Den årliga undersökningen från SOM-institutet i Göteborg, som mäter attityder och inställning hos den svenska befolkningen i olika samhällsfrågor, visar att bland över 6 000 svarande ansåg 62 procent att man inte ska tillåta vinstutdelning inom vård, omsorg och skola.

Det är kanske inte så förvånande uppgifter med tanke på att debatten har varit rätt intensiv och att många har uttryckt misstro och varit avvisande till att ekonomiska vinstintressen ska styra skola, vård och omsorg.

Visserligen är de rödgröna väljarna mer angelägna om att förbjuda vinster, men även hos de borgerliga väljarna är det fler som inte vill att vinster ska kunna betalas ut till dem som driver skolor. Exempelvis säger sig varannan person som sympatisera med  moderaterna att det inte ska vara möjligt att plocka ut vinster från tillexempel fristående skolor.

Dela med andra:

Postat i Okategoriserade, vinster i skolan | Inga kommentarer »

söndag, 31 mars, 2013

Intensiv skoldebatt i nytt skede

Den gångna veckans skoldebatt har varit mycket intressant. Något har hänt.

Först kom uppropet ”Staten måste ta ansvar för den svenska skolan” i tisdagens Dagens Nyheter från 13 framstående kulturpersonligheter, politiker och opinionsbildare. Alla ville de se ökat statligt ansvar för skolan.

De menade att farhågorna besannats om ökande klyftor i den svenska skolan efter de stora skolreformerna på 90-talet. De skriver:

”I Sverige skedde kommunaliseringen av skolan ungefär sam­tidigt med friskolereformen. Trots goda intentioner har denna decentralisering misslyckats och nu måste staten ta ett nytt ansvar. Vi kan aldrig acceptera att elevers bakgrund och bostadsort avgör hur väl de lyckas.”

På tisdagen kunde vi också  läsa debattartikeln ”Stoppa barnexperimentet på svensk skola” i Aftonbladet av Metta Fjelkner och Per Kornhall där förslag ges på vad som kan göras:

”För att vi ska kunna nå målet om en nationell kunskapsskola måste bland annat följande göras:
* Vi behöver diskutera vinster, elevpengssystemets korrumperande verkan och det segregerande skolvalet.
* Vi behöver ge lärarna och rektorerna förtroende och verktyg. Staten måste ha tydliga och skärpta regler kring till exempel undervisningstid och möjlighet att ordinera stödundervisning. Lärarna ska ha en tydlig och stark ordinationsrätt.
* En stark nationell skolmyndighet behöver skapas. Den ska ha integritet och ansvara för att skolans utveckling blir stegvis, genomtänkt och inte beroende av politiska nycker.
* Vi behöver en oberoende skolkommission. Den ska ha ett öppet uppdrag att se över konsekvenserna för skolan av de reformer som infördes på 90-talet och med ett tydligt uppdrag att se på de länder som har skolsystem som ger barn det vi vill att våra barn ska få.”

Samtidigt inleddes DN:s skolgranskning som lyfte fram problemen med resultaten och lärarutbildningarna. I onsdagens artikel var rubriken ”Nästan vem som helst kan bli lärare”, vilket inte var riktigt sant. Däremot kommer nästan vem som helst in på utbildningen eftersom få söker den, ett nog så stort problem…

På onsdagen skrev också flera ledamöter ledamöter vid Kungl. Vetenskapsakademien en debattartikel i Svenska Dagbladet, ”Sätt stopp för vinstuttag i skolan”. Där lyfts problemen i det svenska skolsystemet fram i ljuset.

Några tydliga positiva effekter av det fria skolvalet finns inte, däremot ger det upphov till ökad segregation och minskad likvärdighet. Möjligheten att bedriva skolverksamhet i vinstdrivande syfte bör elimineras, menar man.

Det mest spridda citatet är emellertid följande:

”Det svenska skolsystemet är i ett avseende närmast unikt och extremt i ett internationellt perspektiv. Med undantag av ett system som introducerades i Chile under general Pinochets styre, finns inget annat allmänt finansierat skolväsende som tillåter att skolor drivs av privatägda vinstdrivande bolag. En engelsk forskare betecknade under symposiet det svenska systemet som ”till höger om högern” och ur brittisk synvinkel så radikalt att det inte ens diskuterades under Margaret Thatchers tid som premiärminister.”

Och så på lördagen kommer ännu en debattartikel i SvD som skakar om i den kamp som pågår inför socialdemokraternas partikongress. I ”Staten måste ta grepp om skolan” går sju LO-fack samman med Saco-facket Lärarnas Riksförbund, och kräver en kompensatorisk skola med statlig finansiering för att garantera likvärdigheten för alla elever.

På en vecka har alltså skolplanen ritats om. Nu måste behovet av statlig styrning för likvärdigheten erkännas, även från försvararna av dagens ”extrema” skolsystem. Nu kan inte debatten tystas mer.

Få röster mot problembilden har höjts. SKL för dock i en replik till uppropet i DN, ”Att förstatliga skolan löser inte problemen”, fram den vanliga ramsan om att låta bli krisen i strukturen och systemet, för att istället ägna sig åt symptomen.

Men att att staten tar ett större och tydligare ansvar är givetvis inte tillräckligt, men det är nödvändigt för att kunna göra rätt saker – över hela landet, och inte bara när eller där lusten faller på…

Även S-ledaren Stefan Löfven fastnar delvis i ”rör inte systemet”-fällan. I en debattartikel i DN på lördagen med den vällovliga rubriken ”Fler unga begåvningar måste välja läraryrket” för han tillsammans med Lf:s ordförande fram att angelägna krav som mindre klasser och annat är viktigare än att förändra den struktur som så många påtalat leder, och fortsätter leda, skolan fel.

Båda inläggen från lärarfacken och företrädare för arbetarrörelsen pekar ändock delvis på samma sak. Nämligen att det är oacceptabla skillnader mellan kommunerna. Här finns förslag på nationell finansiering respektive på att skollagen skärps när det gäller kommunernas skyldigheter.

Klart är att staten måste vara oerhört mycket tydligare gentemot kommunerna när det gäller ambitioner och ekonomiska prioriteringar för skolan.

Dela med andra:

Postat i lärare, Lärarnas Riksförbund, lärarutbildning, likvärdighet, Okategoriserade, skolans finansiering, statligt ansvar för skolan, utveckla skolan | 1 kommentar »

torsdag, 14 februari, 2013

OECD: Sämre läsförmåga och mindre likvärdighet

Sverige hör till de länder där elevernas läsförmåga försämrats samtidigt som skolan blivit mindre likvärdig, då elevernas sociala bakgrund allt mer påverkar resultaten. Det visar en ny studie från OECD, baserad på resultat i tidigare läsundersökningar.

I ett tidigare pressmeddelande har Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner kommenterat de fortsatt sjunkande resultaten:

”De svenska elevernas resultat blir bara sämre i ett internationellt perspektiv. Det är dags att höja blicken och se vad vi kan göra annorlunda i svensk skola. Vi, som företräder lärarna har en god inblick i vad som krävs för att förbättra elevernas resultat framöver. Vi hoppas att detta resultat kan vara en ögonöppnare för vad som behöver ändras i svensk skola.”

De svenska prestationerna  låg på en genomsnittlig nivå både vad gäller resultat och likvärdighet 2009. Men utvecklingen åren 2000-2009 var mer negativ i Sverige än i de flesta andra länder.

Lärarnas Riksförbund har länge lyft fram att likvärdigheten minskar i det svenska skolsystemet. OECD-undersökningen visar också att de ökade skillnaderna i skolresultat mellan elever med olika socioekonomisk bakgrund, som också beskrivs som minskad likvärdighet, är alarmerande i Sverige.

OECD konstaterar att PISA-testen tydligt visat att socioekonomisk bakgrund har betydelse för skolresultaten. Det är i genomsnitt dubbelt så stor risk att socioekonomisk missgynnade elever i OECD-länderna är de som har sämst resultat i PISAs läsförståelseprov.

Sveriges placering i förhållande till andra OECD-länder när det gäller skolresultat och likvärdighet mellan elever kan beskrivas som medioker. Alltså långt ifrån den ”Världens bästa skola” som är politikernas ofta upprepade målbild, och såväl från vänster till höger upprepas detta mantra som blir tommare på innehåll för varje mätning.

Om man läser den nya OECD-studien som kommit i dagarna så är det som sagt en annan bild som framträder. 

När den senaste kunskapsundersökningen, Timms, från OECD kom i december förde Lärarnas Riksförbund fram följande krav:

· Ändra huvudmannaskapet. Staten får ta över skolan från kommunerna. Staten måste ta ett betydligt större ansvar för kvaliteten i undervisningen i landets skolor. Det kräver ett riktat statligt uppdrag utan hänsyn till kommunala prioriteringar och ambitioner.
· Eleverna ska garanteras behöriga välutbildad lärare. Attrahera de bästa lärarna, då krävs bättre villkor och höja löner.
· Fler lärarledda undervisningstimmar. Eleverna i den svenska skolan får för lite undervisningstid med sin lärare. För få lärarledda undervisningstimmar leder till att elever inte når kunskapsmålen. Vi kräver att timplanerper stadium för grundskolan införs, för alla ämnen. Eleverna måste få mer garanterad tid med sina lärare.
· Mindre klasser, mindre gruppstorlekar. Stora klasser missgynnar vissa elever. Elevgrupperna i den svenska skolan är så stora att det blir omöjligt att ge alla barn likvärdiga kunskaper och förutsättningar. Vi behöver mindre grupper i skolan.
· Makt att sätta in särskilt stöd. Alla barn och ungdomar måste få rätt hjälp och den undervisning de behöver. Ge lärarna en ordinationsrätt så att de alltid har rätt att sätta in särskilt stöd och extra resurser när en elev behöver det.
· Ett extra år grundskola. Grundskolan måste bli tioårig med riktig skolstart i sexårsålder. Då har barnen och eleverna rätt att möta rätt utbildade lågstadielärare som kan skriv- och läsinlärning.

Den läsvärda bloggen Utredarna tar också upp den nya OECD-rapporten.

Dela med andra:

Postat i kunskapsresultat, Lärarnas Riksförbund, likvärdighet, Okategoriserade, skolans finansiering, skolpolitik, statligt ansvar för skolan, timplaner, utveckla skolan | Inga kommentarer »

lördag, 9 februari, 2013

Problem med lärarlegitimationens genomförande kan tvinga staten ta över

På lördagen uppmärksammades problemet för vissa lärare för att godkända och få ut sin lärarlegitimation. I Svenska Dagbladet läser vi om ”Utbredd ilska mot lärarlegitimation”.

Det är förståeligt att reaktionerna blir starka när det visar sig att 30 års undervisning inte har betydelse när en lärares behörighet ska avgöras. Dessa övergångsproblem måste gå att lösa.

Det är precis detta som de insatta har förutspått. En så stor reform skapar problem i övergångsskedet, och måste granskas och kritiseras för att förbättras. Hittills har drygt 1300 lärare överklagat Skolverkets beslut. Att jämföra med de cirka 73 000 som redan godkänts och de 180 000 lärare som totalt ska omfattas av legitimationskraven.

I Sveriges Radios Ekonyheter kunde vi höra Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner förklara hur förbundet arbetar för att se till att ansvariga rättar till problemen.

Hon väljer att inte ta till brösttoner om kaos och kris utan talar istället om de problem som finns och håller med om att genomförandet har skapat problem. Samtidigt är hon tydlig med att hon inte vill delta i en svartmålning av en legitimationsreform som hon säger ”kan bli och är så viktig för läraryrkets status”.

Som reformens tillskyndare har Lärarnas Riksförbund fortgående kontakter med regeringen om de problem som finns, exempelvis att nyutbildade lärare inte får någon legitimation på grund av att de inte får introduktionsplats efter examen.

”Senast i denna vecka som varit har vi haft denna frågan uppe med regeringen. Där vi tycker dels att lärarutbildningarna ska dimensioneras, alltså att man inte ska utbilda fler lärare än vad som behövs i olika ämnen och årskurser. Men också att det ska finnas introduktionsplatser till alla. Alltså att det lite mer liknar hur läkarna får sina”, säger Metta Fjelkner till Ekot.

Under helgen gick också det ansvariga statsrådet Jan Björklund ut i Svenska Dagbladet i frågan och sade att kommunerna måste ta sitt ansvar och se till nyutexaminerade lärare får introduktionsplats. Om de inte klarar det så måste staten ta tillbaka ansvaret. Björklund sa också att det kan komma undantagsregler för äldre lärare som inte har behörighet för att få lärarlegitimation.

Den som vill veta mer om Lärarnas Riksförbunds förslag på hur problemen som länge varit uppenbara kan läsa  debattartiklarna som skrevs i Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet senast diskussionen var igång.

”Så löser vi problemen med lärarlegitimationerna”, DN.
”Lärarlegitimationerna viktig reform”, SvD.

 

Dela med andra:

Postat i Okategoriserade | 6 kommentarer »

lördag, 2 februari, 2013

Fortsätt debatten om språkkunskaper

I dag tipsar vi om ett kort och läsvärt  inlägg på Forskning & Framstegs blogg. I ”Ungdomars språk i farozonen” skriver Hanna Enefalk, en av de nio historielärarna som stod bakom den uppmärksammade artikeln i Upsala Nya Tidning i början av året, att:

”All vetenskap vilar på språkkunskap. Utan språk ingen matematik, ingen biologi, ingen historievetenskap, ingen medicinsk forskning, ingenting. Men nu håller vi på att såga av grenen vi sitter på: den nya generationen studenter har problem med svenskan, grava problem. Och det är inte de (fortfarande underrepresenterade) utlandsfödda studenterna som är orsaken. De utlandsfödda som tagit sig till en svensk högskoleutbildning har ofta god studievana och hög motivation, och klarar svenskan bra. Det är unga vuxna som gått igenom den vanliga, svenska skolan saken gäller.”

Hon går igenom flera exempel på hur problemen ser ut. Dock ser hon ljuspunkter:

”Men allt är inte nattsvart. Av lärares och pedagogers berättelser framgår att det i denna stund läggs ner ett helt fantastiskt arbete för att vända utvecklingen. Man kämpar på i sin lärarroll, man skriver böcker och kontaktar Skolverket, man agerar inom lärarorganisationer som Lärarnas Riksförbund och Historielärarnas Förening. På Junibacken i Stockholm har man dragit igång projektet ‘En läsande klass’ tillsammans med barn- och ungdomsförfattaren Martin Widmark.  Nu gäller det bara att våra politiker och byråkrater möter alla dessa goda krafter med samma engagemang. Annars har vi snart ännu fler unga vuxna som inte kan ta till sig skriftlig information: som inte kan förstå ett kontrakt, inte kan skriva en acceptabel jobbansökan, och inte ta till sig vetenskapliga resonemang.

Dela med andra:

Postat i Okategoriserade | Inga kommentarer »

torsdag, 31 januari, 2013

För och emot obligatorisk gymnasieskola

Förslaget om att gymnasieskolan ska bli obligatorisk kommenteras på många håll idag. Igår föreslog socialdemokraterna att skolplikten skulle utökas till 18 år. Idag går nästan 99 procent vidare till gymnasiet, men för de ändå tusentals ungdomar som inte fortsätter efter grundskolan så vill man nu se till att de fortsätter utbilda sig, eller hittar andra vägar inom gymnasieskolans ram.

I dagens Expressen ser ledarskribenten Ann-Charlotte Marteus klara fördelar med förslaget:
”Det är en reform med många förtjänster. Alliansen borde tänka över den med öppet sinne.
Idén om förlängd skolplikt tycks ha legat och skvalpat i det politiska tidvattnet, bara väntande på att bli upplockad.”

I sin krönika ”Skolplikt till 18 år är ingen dum idé” fortsätter hon:
”Det är ganska självklart att ambitionerna höjs ytterligare ett snäpp i kunskapssamhällets tidevarv. Ett grundskolebetyg är i dag inte vatten värt i arbetsgivarnas ögon. Detta trots att grundskola antagligen räcker utmärkt för vissa jobb. Men gymnasiebetyget har blivit ett slags sedlighetsintyg. Det intygar att man är arbetsam, mogen, fokuserad – normal. Och det är egenskaper som alla arbetsgivare attraheras av.”

Expressens liberala skribent går emot folkpartiledaren och utbildningsministern Jan Björklunds kritik mot förslaget där han hänvisar till att skoltrötta elever inte hjälps av ett obligatorium.

Marteus skriver också:
”Högern har aldrig varit med på noterna när det har handlat om att sprida kunskap till hela folket, men i början av 1900-talet stred liberaler och socialdemokrater tillsammans för att förverkliga det så kallade bottenskoleprogrammet; man ville ha en gemensam skola för alla. Det borde inte vara någon avgrundsvid skillnad mellan Folkpartiets och Socialdemokraternas syn på ett obligatoriskt gymnasium som bottenplatta, ett sekel senare.
Och högern har ju förvandlats till nya moderater som ledde kampen mot apartheid, om än i efterskott. Nu har de chansen att vara progressiva i realtid. Den borde de ta.”

I liberala UNT är man dock mer kritisk. I den osignerade ledaren ”Kunskaper är viktigast” skriver man:
”Problemet är inte att för få söker sig till gymnasieskolan utan att för många hoppar av. En av orsakerna är de höga teoretiska krav som följde av ambitionen att alla utbildningar på gymnasienivå skulle ge högskolebehörighet. Detta har nu övergivits och regeringen vill dessutom införa alternativa gymnasieprogram för att se till att alla åtminstone fullföljer någon utbildning efter grundskolan. Men om detta finns inte ett ord i Löfvens och Baylans artikel.

En obligatorisk gymnasieskola som bara blir en förlängd obligatorisk grundskola löser inga problem. Att bara passera igenom en utbildningsform ger inte de kunskaper som behövs på arbetsmarknaden eller för högre studier. Gymnasieskolan måste innebära att man kommer upp på en ny nivå, att kraven höjs och elevernas ansvar ökar. Ett uttryck för detta bör i så fall också vara att staten i stället för kommunerna blir huvudmän för gymnasieskolan.”

Även i Svenska Dagbladet är man avvisande. Under rubriken ”Fegt att stanna vid obligatoriskt gymnasium” konstateras dock att:
”bakgrunden är det dystra faktum man är praktiskt taget oanställningsbar utan gymnasiebetyg”.

Ledarskribenten Per Gudmundsson fortsätter:
”Andelen som fullföljer gymnasiet är låg: blott 72 procent har ett slutbetyg vid 20 års ålder. Men ett obligatorium är knappast lösningen. Grundskolan måste alla gå, och ändå går mer än var tionde elev ut grundskolan utan behörighet till något nationellt gymnasieprogram.

Men om nu Socialdemokraterna ändå tror att obligatorier fungerar – varför stanna vid gymnasiet? Vår position i den globala konkurrensen skulle förbättras avsevärt om samtliga också hade eftergymnasial utbildning. Lagstadgad högskola är bara en naturlig utveckling. Om trycket hårdnar i framtiden kan S alltid lansera obligatorisk doktorsgrad.”

I oberoende socialdemokratiska Aftonbladet är man mer positiv. Ledarskribenten Anders Lindberg skriver under rubriken ”Bra att tvinga barn gå längre i skolan”:
”Redan i dag är det väldigt svårt att få jobb utan gymnasiekompetens. Dessutom stängs dörrarna för den som vill sadla om senare i livet. I praktiken är gymnasiet redan en del i skolan för de allra flesta. Men för de som av olika skäl hamnar utanför eller hoppar av blir resultatet ofta utanförskap och missade livschanser. Att utöka skolplikten till att även omfatta gymnasiet är därför ett naturligt nästa steg.”

Lärarnas Riksförbunds kommentar, ”En obligatorisk gymnasieskola måste fokusera på kunskapskraven”, kom snabbt på onsdagsförmiddagen och där slog förbundsordförande Metta Fjelkner fast att förbundet har fyra krav om ett obligatorium ska genomföras.

I Skolvärlden går man idag igenom reaktionerna från övriga politiska partier.

Dela med andra:

Postat i gymnasieskolan, kunskapsresultat, Lärarnas Riksförbund, Okategoriserade | 2 kommentarer »

fredag, 30 november, 2012

LR Stockholm tar kampen för lärarnas löner

Kampen för lärarnas löner fortsätter och Lärarnas Riksförbund är pådrivande i den kampen. I går demonstrerade och protesterade lärarna i Stockholm mot den lönemodell som de styrande i staden vill införa.  Läs mer om det på LR:s hemsida här, även i SvD skriver man om protesterna här och detsamma gör Skolvärlden här.

Lärarnas Riksförbund i Stockholms höjde tidigt varningsflaggan och protesterade mot att lärarna i Stockholm skulle ha ett till namnet individuellt, men till innehållet starkt kollektivistiskt lönesystem. Istället för att lönesätta individer så vill man ju i Stockholm lönesätta hela grupper av lärare och hela skolor. Lärar på bra skolor ska få högre lönepåslag, medan lärare på sämre skolor ska få lägre lönepåslag. Tyuvärr fanns det ingen begriplig förklaring till hur man utsett de bra respektive dåliga skolorna…

Hade inte LR Stockholm börjat protestera så hade kanske staden, utan att någon märkt det, börjat vägen mot kollektiva lönesättningar. Nu har istället båda lärarorganisationerna, Lärarnas Riksförbund, LR, och Lärarförbundet, Lf, gått samman och protesterar nu kraftfullt mot den modell som staden ensidigt försöker pressa igenom.

Redan i början av oktober gick LR Stockholms ordförande Ragnar Sjölander ut och lyfte frågan om hur man i Stockholm ska klara de högt satta målen om att verkligen satsa på lärarna och ”hedra” avtalet som man uttryckte sig  i en debattartikel i Svenska Dagbladet. De styrande med Sten Nordin och Lotta Edholm i spetsen hade då skrivit:

”Alliansen i Stockholms stad kommer att aktivt hedra detta avtal och kommer att bli en mycket aktiv part för att tillsammans med lärarna genomföra avtalet och förbättringarna av skolan.”

Efter detta krävde Sjölander att Stockholm stad måste skjuta till extrapengar till lärarlönerna. Det fanns en oro för det som sedan skulle komma…

När det väl blev mera känt om hur de styrande i Stockholm tänkte hedra detta avtal, som man kunde läsa om i DN så tilltog protesterna. Oppositionen gick ut och kritiserade och krävde att Lotta Edholm måste be Stockholms lärare om ursäkt.

Lärarna gick ut i en debattartikel av Ragnar Sjölander och Metta Fjelkner och hävdade att det var fel att straffa lärare när skolor inte når målen. De gick också ut i en debattartikel i Svenska Dagbladet och krävde att beslutet att straffa lärarna skulle dras tillbaka.

Samtidigt var Ragnar Sjölander ute och debatterade i P1 Morgon med grundskoledirektören Håkan Edman.

Vid gårdagens demonstration förmedlade Ragnar Sjölander LR-Stockholms glasklara argument till varför man är emot det som anses vara kollektiva lönebestraffningar av skolor.

Han sa rent ut: ”Sluta trixa-  börja satsa!” och menade bland annat att rent logiskt är metoden som Stockholm föröke genomdriva kontraproduktiv om man är ute efter resultatförbättringar; lärarna blir förbannade och känner sig utpekade, eleverna tror att de är sämre än vad de är och föräldrarna börjar fundera på skolans kvalitet (även om de kan vara väl så nöjda med sitt barns lärare).

Han fortsatte:

En klok lärare i Hässelbygårdsskolan skrev i Dagens Nyheters stockholmsedition härom veckan om det absurda i att en ”koncern” som Stockholms skolor som verkar på en öppen marknad med konkurrens om eleverna medvetet pekar ut delar av sin verksamhet som underpresterande. Inget privat företag skulle agera på detta sätt mot sina egna enheter. Det hör förstås till saken att de sju ”underpresterande” skolorna inte är dåliga. Nya Elementar fick Stockholms stads kvalitetspris för bara ett par år sedan och lär knappast ha bytt ut större delen av den lärarkår som energiskt och ambitiöst har arbetat med sambedömning av nationella prov och likvärdig betygsättning. En annan ”underpresterande” skola, Nytorpsskolan, fick på grund av sina goda resultat lägga ut en procent mer i löneökningar så sent som 2011. Det var tydligen då det!

Till saken hör också att vare sig rektorerna på de skolor som bestraffas med lägre lönepåslag eller de som beordras att lägga ut mer har varit med i beslutprocessen om lönefördelningen. De förväntas bara lyda order och är i praktiken fråntagna sin delegation att besluta om skolans budget. Vilka signaler skickar det?

En väldigt viktig signal som Utbildningsförvaltningen nu valt att skicka ut är att det kommer att kosta lärare löneökningspengar om inte elevernas resultat i nationella prov och i form av betyg går åt rätt håll. Detta riskerar att påverka lärarnas bedömning av allt som kan kvantifieras och databearbetas beträffande nationella prov: elevers olika provsvar, uppsatser, muntliga föredrag, med mera. Och NP-resultaten styr i stor utsträckning betygsnivåerna. Är det den kunskapsutvecklingen Utbildningsförvaltningen vill ha? Det är knappast i den riktningen Skolinspektionen pekar efter rapporten om omrättning av tiotusentals nationella prov.

Ett annat problem är att Utbildningsförvaltningen inte ens till pressen har redovisat vilka  grunder man egentligen har haft för fördelningen av löneutrymme till skolor. En myndighet  ska kunna redogöra för grunden för sina beslut. Så har inte skett. Utbildningsförvaltningens ledning, med grundskoledirektören Håkan Edman i spetsen, har uppenbarligen inte insett vilken sprängkraft de utlöser genom sin lönefördelningsmodell. Det borde dock finnas ansvariga politiker som inser detta, framför allt skolborgarrådet Lotta Edholm. Politikerna måste stoppa tokigheterna och säga åt tjänstemännen att den kollektiva bestraffningen av de sju grundskolorna ska dras tillbaka. Skadeverkningarna har blivit alltför stora.

Det här är bara den första lönerevisionen i det nya läraravtalet HÖK 12 där parterna SKL – Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet är överens om en lärarlönesatsning över de kommande åren. Direkt efter avtalsslutandet lät det positivt att majoriteten Stockholms stad sköt till 100 miljoner för att möjliggöra de löneökningar som ligger i avtalet. SKL har även gått in med stor kraft, med brev från Ingela Gardner-Sundström om rekommendationer till kommunerna att satsa på lärarlönerna även de kommande åren. Tittar man på Stockholms stads budget för skolan år 2013 finns det dock inte några tecken på en ökad satsning, trots LR-Stockholms och Lärarförbundets yrkanden i budgetförhandlingen. Det finns inte ens pengar anslagna för att finansiera de höjda löner på i genomsnitt minst 4,2 % som är en följd av årets avtal. Skolschablonen för gymnasiet och grundskolan höjs med endast 3 procent trots att staden har en stor kassakista som möjliggör en skattesänkning med 15 öre. Det är illavarslande att landets största kommun inte går ”all in” för läraravtalet och markerar att man vill satsa på den personalgrupp som år efter år i stadens budget har angivits som den viktigaste: lärarna. Det behövs helt andra signaler och framför allt en tydlig viljeinriktning markering att staden nu vill börja satsa på lärarlönerna.

 

 

 

 

Dela med andra:

Postat i avtalsrörelsen, lärarlöner, Lärarnas Riksförbund, Okategoriserade | Inga kommentarer »

« Äldre inlägg