Arkiv för kategori ‘Okategoriserade’

« Äldre inlägg
måndag, 14 maj, 2012

Mer administration leder till stress och lägre produktivitet.

Så var det vetenskapligt bevisat, om nu någon tvivlat. Vetenskapsradion i Sveriges Radios P1 berättar att ”Pappersarbete och administration skapar stress”

Vi lyssnar och läser:

”Allt fler yrkesgrupper i Sverige får allt fler administrativa sysslor som de ska utföra vid sidan av sina ordinarie arbetsuppgifter. Och även om tanken är att effektivisera och spara pengar så blir resultatet ofta det motsatta – stress och en försämrad produktivitet. Det visar en pågående forskningsstudie vid Samtidshistoriska institutet på Södertörns högskola.”

Nej, just det administration ökar inte effektivitet utan skapar stress. Det är något som de flesta lärare kan skriva under på. Anders Ivarsson Westerberg, en av forskarna bakom studien säger till Vetenskapsradion:
”Folk hinner inte med det de ska göra, för det är ju inte så att man tar bort motsvarande arbetsuppgifter när man lägger på administration, utan man förväntas klara av allting på samma arbetstid.”Det är den första sammanhängande studien över det fenomen som forskarna kallar för administrationssamhället. Samtidigt vet ingen egentligen vet vad administration är – det finns ingen allmängiltig definition. Det gör att forskarna inte kan säga exakt hur mycket den administrativa bördan har ökat. Men, säger Anders Ivarsson Westerberg, alla studier som de gått igenom visar att den har ökat.

Vetenskapsradion ställer det relevanta frågan och undrar:

”…kanske ligger det ett grundläggande tankefel bakom framväxten av administrationssamhället? Vi kanske inte ska styra mer om vi tror att något inte fungerar bra, utan tvärtom mindre, att helt enkelt minska administrationen och låta människor koncentrera sig på sina ordinarie arbetsuppgifter?”

Share

Postat i Arbetsmiljö, arbetstid, Okategoriserade | Inga kommentarer »

måndag, 14 maj, 2012

Lärare måste få mer tid till kärnuppdraget

Bloggen har missat en läsvärs artikel i som publicerades i Sydsvenskan i förra veckan. I ”Lärare tillbringar bara en tredjedel av tiden med eleverna” beskrivs bland annat hur lärare tvingas sitta i möten och göra annat än undervisa eleverna och förbereda samt efterarbeta lektionerna. Det som är lärarens kärnuppdrag.

Dessutom skriver artikelförfattaren professor Inger Enkvist att skoldebatten bör handla om hur vi ska få utmärkta lärare i klassrummen.

Enkvist har skrivit en rad böcker om utbildning och skola som är värda att läsa. I artikeln i Sydsvenskan påminner hon bland annat om att:

”Skoldebatten i Sverige förnekade under många år de problem som fanns i skolans värld. När det gick dåligt för svenska elever svarade till exempel Skolverket att svenska elever kunde andra saker än det som mättes i jämförelser.”

Minns ni det? Det var alls inte länge sedan.

Vidare skriver Enkvist:

”Läraryrket är inte vad det en gång var. Siffror visar att lärare numera bara tillbringar en tredjedel av sin arbetstid med eleverna. Övrig tid går åt till att skriva rapporter och sitta i sammanträde.

Tiden för att förbereda lektioner har minskat och många rektorer har dragit ner på lärarnas förtroendetid, det vill säga möjligheten att välja när och var lärarna vill utföra sitt förberedelse- och rättningsarbete. Den del av skolbudgeten som går till undervisning har minskat och svenska lärarlöner är låga i europeisk jämförelse.”

Enkvist gillar uppenbarligen de skolreformer som nu genomförs – och där ofta Lärarnas Riksförbund varit pådrivande. Enkvist skriver att det kommer att ta ytterligare flera år innan förbättringarna syns, men konstaterar att sättet att tala om utbildning är på väg att ändras i Sverige:

”På Lärarnas Riksförbunds nyligen avslutade kongress i Stockholm sade ett antal viktiga aktörer samma sak: Sverige måste prioritera skickliga lärare för att få upp kunskapsnivån och staten måste återta inflytandet över skolan. Det sade inte bara Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund som är ett av de två stora lärarfackförbunden, utan också utbildningsminister Jan Björklund, elevorganisationen SECO:s ordförande Samir El-Sabini samt socialdemokraternas nye ledare Stefan Löfven.

Och Enkvist avslutar med uppmaningen att:

”Skoldebatten bör nu handla om hur vi ska få utmärkta lärare i klassrummen.”

Hon får både medhåll och mothugg i kommentatorsfältet. Men låt oss citera särskilt ett inlägg från MG. Det är långt men värt att läsa för den som är intresserad av skolans problem:

”Jag räknade vid ett tillfälle förra året, under en femveckorsperiod (januari – februari), antalet olika arbetsuppgifter jag utförde (tiden räckte inte till att registrera hur länge varje uppgift tog). Antalet olika arbetsuppgifter var då 60. När jag i efterhand tittar på de 60 arbetsuppgifter är inte en majoritet av dem kopplade till undervisningen, tvärt om, det är en minoritet.

Sedan förra året har antalet arbetsuppgifter ökat i och med ny skollag, läroplan och kursplaner. Det har inte tilldelats mer tid utan det ska bara genomföras ändå. Det har inte tilldelats fler resurser vilket gör att kritiken är berättigad om att den nya skolreformen är underfinansierad. Resultatet blir en usel arbetsmiljö och utbildning.

Ett av de grundläggande problemen är just att skolan är kommunaliserad. Min käresta som är extremt skicklig controller kunde förklara sammanhanget med ett ord: Interndebitering. Kommunerna är duktiga på att dra resurser från skolan genom olika kreativa lösningar. Dessa lösningar är svåra att granska då de krävs ex högt utbildade ekonomer som kan förstå vad som händer.

I en glesbygdskommun, som ex, tar kommunen ut en hyra som i pris motsvarar vad affärerna i globen köpcenter får betala för sin verksamhet. Datoravtal som är långt över marknadspris till följd av att det är ett kommunalt bolag som interndebiterar verksamheten. Eller, generella sparkrav då kommunen inte klarar av att hantera ekonomin inom andra delar av kommunen. En skola jag arbetade på fick ett år ett sparkrav på sig om två miljoner kr trots att elevunderlaget inte hade minskat, det hade inte tillkommit några investeringsbehov etc i verksamheten. Däremot var det problem med ekonomin i en annan del av kommunen.

Resultatet bli att i slutänden handlar det inte om pedagogik, det handlar inte om utbildning, det handlar endast om, och endast, ekonomi. Det är i det sammanhanget begripligt att efter det att skolan blev kommunaliserad blev rektorernas roll som pedagogiska ledare i princip bortrationaliserad då det övergripande målet är, och förblir, ekonomi.

I det perspektivet är det föga förvånande att förvaltningschefen på ett möte ställer sig upp och säger att vi på skolan måste ”packa” våra klasser så att antalet elever uppgår till någonstans runt 34 – 38 elever. Har man erfarenhet att undervisa vissa klasser där problemen är stora vet man att resultatet av detta kommer att bli sparade pengar, sänkt utbildningsnivå och lärare som inte får möjlighet att göra ett bra arbete.

En annan aspekt av detta är att kommunerna inte har råd att betala den övertid som detta genererar. Det finns, på flera skolor, en tyst överenskommelse om att denna övertid kvittas om det någon gång skulle behövas gå en timme tidigare för ex läkarbesök eller dylikt. Detta innebär att den övertid som sker i skolan inte registreras vilket innebär att det merarbete som de facto sker inte syns. Detta medför två omedelbara konsekvenser.

Den ena är att kostnaden för skolan i vårt land är betydligt högre än vad den egentligen är samt att de som styr skolan men som aldrig är i kontakt med densamma, exempelvis nämndpolitiker, ekonomer med flera, tror sig se ett effektiviseringsutrymme som inte existerar. Resultatet blir att man lägger på skolan ytterligare arbetsuppgifter som det inte finns utrymme för och som förtar det som är skolans mål: Att utbilda elever! Resultatet blir att vi får sämre utbildade elever.”

Share

Postat i arbetstid, kommunaliseringen av skolan, lärare, lärarlöner, Lärarnas Riksförbund, Okategoriserade, skolans finansiering | 3 kommentarer »

onsdag, 9 maj, 2012

Ilsken och uppgiven eller stridslysten

När vi läser i kommentarsfältet i Svenska Dagbladet i dag där man skriver om att lärarna lämnar skolan så ser vi flera inlägg som är såväl ilskan som uppgivna, eller stridslystna. Särskilt ett litet mer desillusionerat inlägg fastnar i minnet:

”Jag slutade som lärare för två år sedan, jag har under mitt trettio år långa arbetsliv i varierande branscher aldrig sett så uselt ledarskap som i grundskolan. De misslyckade lärarna som inte har ämneskunskaper eller undervisningsskicklighet får naturligtvis ingen respekt av eleverna och väljer istället att gå på de för tillfället politiskt korrekta fortbildningarna som t.e.x livskunskap. Dessa ursäkter till lärare, som för övrigt föredrar att kalla sig pedagoger, blir sedan biträdande rektorer. Resten är historia. Lycka till med en skola i världsklass!”

En anna lärare, Sorglig, skriver:

”Ärligt talat – ni har inte råd att INTE höja lärarlönerna – för min del är det för sent – så snart jag hittar något annat är jag också borta från den svenska skolan. Och det blir inte lätt för skolledningen att hitta en ersättare för mig som har läst engelska och tyska i fyra år i Lund plus den pedagogiska utbildningen. Fem av mina studiekamrater arbetar redan utomlands eller här hemma på olika företag. Vi som är kvar får utföra fler och fler administativa uppgifter samtidigt som skolledningen på min egen skola ökar på vår undervisningsskyldighet eftersom usken togs bort för ett antal år sedan och då finns det ingen övre gräns längre! Medarbetarsamtal är ett skämt – man får ingen uppskattning för det pedagogisa arbetet – det viktigaste är att marknadsföra skolan! Min enda tröst är att ingen av våra tre barn har valt läraryrket!”

Det vittnesmål som ”fd lärarinna” ger är också värt att citera i sin helhet:

” Jag var glad när jag var färdig lärare. Första jobbet, på en friskolekoncern så fick jag undervisa 30 timmar i veckan, vara med i obligatoriska personal och planeringsmöten 8 timmar i veckan. Dessutom fick vi höra att om dessa 2 kvarvarande timmar av vår semestertjänst inte räckte till för rättning, planering och elevmöten så var vi ineffektiva. Övertid var förbjudet. 5 veckors semester gällde, och när eleverna inte var där under sommaren så målade vi väggarna, städade och polerade golven, och skötte om gräsmattan. Allt för att skolan skulle kunna spara pengar. Lönen var 18500 kr i månaden och studielånen 300.000

Jag bytte arbetsplats, och försökte påverka min situation. Jag förstod att jag inte skulle orka i längden. Jag insåg att även här var bördan för hög, men ingen lyssnade. Ändringen av antalet kurser jag skulle undervisa i kom först när schemaansvarige protesterade. Han hade inte plats för alla mina kurser i schemat under elevernas ordinarie skoltid, ens om jag inte fick en enda lunchrast under veckan. Schemat var ett problem som måste lösas. Min arbetsbörda var inte något att bry sig om. Min lön var nu 20 500kr i månaden efter 6 års arbete som utbildad lärare, och jag hade blivit belönad för att vara en duktig lärare med en löneökning på 500 kr ett år, istället för de framförhandlade 150 kr i månaden.

Jag bytte skola igen, för tredje och sista gången. Jag stannade bara ett år till i läraryrket. Efter år inom den privata och kommunala verksamheten så orkade jag inte mer. Jag bytte yrke och ingenting kan få mig att vända tillbaka. Jag älskar fortfarande att undervisa, och jag vet att jag är en duktig lärare, saknad av eleverna för min förmåga att få dem att förstå och för att jag faktiskt brydde mig om dem.

Det talas så mycket bland kommentarerna här om elever med utländsk bakgrund, om föräldraansvar, och som lärare får vi höra att skolan måste effektiviseras av sittande skolminister. Elevers olika bakgrund och föräldrarna var aldrig ett stort problem, snarare en tillgång i de flesta fall. De stökigaste eleverna var svenska ungdomar som stökade för att vara coola, de duktigaste och flitigaste kom från andra länder.

Varför undviker man att tala om själva styrelseskicket av skolan, och det faktum att det inte finns något som reglerar hur många arbetsuppgifter och antalet undervisningstimmar en lärare ska ha? Eller att skolan är det som först sparas in på när kommunerna har ont om pengar, eller när friskolechefen vill kunna köpa sig en ny mercedes?”

Share

Postat i arbetstid, avtalsrörelsen, lärarlöner, Okategoriserade | Inga kommentarer »

tisdag, 1 maj, 2012

Konsultfirman McKinsey in i svenska skolan

Det är väl känt att Sverige faller i internationella kunskapsmätningar och att svenska elever presterar allt sämre. Nu har dock Sveriges Kommuner och landsting nått vägs ände för den egna kommunala kompetensen. Nu har man vänt sig till den internationella konsultfirman McKinsey & Company för att få hjälp.

I Dagens Nyheter kunde vi på Valborgsmässoaftonen läsa artikeln ”Dyra konsulter ska ge bättre skolbetyg”. Enligt tidningen ska kommunerna betala en startavgift på 4,9 miljoner kronor och samtidigt ska man förbigå lagen om offentlig upphandling.

Under flera år har McKinsey arbetat för att komma in på bland andra den svenska skolmarknaden med syftet att effektivisera skolan. Allt började när man för några år sedan lät två konsulter granska världens skolsystem för att få fram gemensamma framgångsfaktorer. Resultatet blev en mycket uppmärksammad rappport som lyfte fram lärarna som den avgörande faktorn, kanske föga förvånande. Därefter kom ytterligare en rapport som lyfte fram skolledarnas betydelse.

Ja, sedan finns det väl inte så många fler som ansvarar för hur kunskapsuppdraget konkret genomförs i skolan? Förutom den nivå som sätter ramarna och ge förutsättningarna, alltså de ansvariga politikerna och chefstjänstemännen…

DN har svårt att få klara besked från Stockholsm stad och SKL om projektets detaljer. Men det tycks som summan är cirka fem miljoner och att man förbigår normalt upphandlingsförfarande.

När Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund, intervjuas av DNs reporter tycker hon att miljonrullningen rimmar lite illa med arbetsgivarnas tonfall i den pågående avtalsrörelsen.

”När kommunerna knappt kan betala lärarlöner så kan man väl ifrågasätta om det här är rätt använda pengar. Det är klart att det sticker i ögonen”, säger hon till DN.

Nog är det så alltid. Och även om det kan vara positivt att kommunerna tar till sig nya sätt att organisiera arbetet i skolan och att man har kunskapsresultaten i fokus, så tyder brådskan i att anlita McKinsey på en tilltagande panik bland de ansvariga.

Vare sig öppna jämförelser, som SKL sprider till kommunerna oaktat om de tar del av resultaten eller ej, eller de vackra orden om lärarnas betydelse som ofta uttalas, har hittills hjälpt synbart.

Sanningen är väl den att så länge man inte satsar och går ”all in” för att lyfta skolan så kommer inget hända. Men det kräver att ansvariga vill lägga både pengar och allt fokus på skolan och dess kunskapsupprag. Och att man vågar prioritera lärarna i grundskolan och gymnasiet.

Det kan betyda att det krävs en stats långsiktiga nationella ansvar i botten. Men SKL har chansen att övertyga alla skeptiker om att man är mogen att ansvara för den skola man ägnat 20 år åt att spara i och inte tagit på allvar.

Share

Postat i grundskolan, lärare, lärarlöner, Lärarnas Riksförbund, Okategoriserade, SKL | 3 kommentarer »

tisdag, 24 april, 2012

Nya krav på statlig skola

Idag för Kristdemokraternas ungdomsförbund fram krav på statlig skola. Vi läser om det här.

Det är inför KDU:s riksmöte i mitten av maj som förbundsstyrelsen föreslår att beslutet om kommunliseringen av skolan ska rivas upp.

Skolan är ”en så viktig del i den svenska samhällskonstruktionen att den bör styras centralt av staten”, skriver förbundsstyrelsen i sitt förslag till nytt skolpolitiskt program, som SvD tagit del av.

Enligt ungdomsförbundets ordförande Aron Modig finns det flera skäl till att staten åter bör vara huvudman för skolan.

”I dag har vi dubbelkommando, vilket innebär ganska stora problem. Kommunerna sköter skolan, men staten kommer med direktiv.”

Kommunaliseringen, som innebär att lärarna inte längre är statligt anställda, har dessutom haft negativa effekter för läraryrkets status, anser KDU:s ledning.

Det är ”inte rätt” mot elever att de i dag går i fundamentalt olika skolor, beroende på var de bor, konstaterar man.

”Kommuner har olika ekonomiska förutsättningar att bedriva en god skola på, det bör inte drabba eleven”.

”Det är klart att ett förstatligande av skolan inte löser problemen över en natt, och det är ett jätteprojekt. Men jag tror att det här är rätt sak att göra”, säger Aron Modig till SvD.

Hittills har Folkpartiet och även Vänsterpartiet satt ner foten och krävt en statlig skola. Om nu KDU får med sig Kristdemokraterna så börjar vi se en rörelse som kan sätta större stenar i rullning. Och det förtjänar att påpekas att: ”Allt som är fast förflyktigas”, allt förändras. Skolan förtjänar få en nationell styrning som ser till hela landets behov när det gäller utbildning och kunskapsförsörjning.

Statlig skola år 2020. Någon däremot?

 

Share

Postat i Okategoriserade, statligt ansvar för skolan | 3 kommentarer »

fredag, 30 mars, 2012

”Nånting måste göras, men ingen vill göra’t”

Kommentaren från en luttrad kollega efter seminariet om boken ”Grundskolan 50 år, Från folkskola till folkets skola” hänger kvar.

”Nånting måste göras, men ingen vill göra’t”

Som läsarna av denna blogg borde veta så fyller den svenska grundskolan 50 år. Det firas av Lärarnas Riksförbund med en ny antologi där forskare, lärare och politiker ges tillfälle att debattera skolans utveckling, reformer – och framtid. I tisdags möttes några av dem för en paneldiskussion på Lärarnas Riksförbund.

Se gärna hela det välbesökta seminariet som webb-tv på www.lr.se/play

”Vi har gjort boken för att vi vill väcka debatt om grundskolan eftersom den är så viktig. Det är i nationens intresse att grundskolan fungerar, sa Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas Riksförbund som initierat boken ”Grundskolan 50 år Från folkskola till folkets skola”.

”Syftet vi har är att försöka bilda opinion för de frågor som vi tycker är viktigast. Nu är debatten om statlig skola i full gång.”

Det har alltså gått ett halvt sekel sedan riksdagen klubbade igenom Sveriges nioåriga grundskola. Sedan dess har kunskapsnivån höjts och utbildningsklyftorna jämnats ut – men mycket återstår att göra. Det fastslår skribenterna i den nya antologin ”Grundskolan 50 år – från folkskola till folkets skola”. Även om åsikterna om rätt väg framåt skiljer sig, så är alla eniga om att kunskapsskolan måste värnas. Ett trendbrott värt att uppmärksamma.

För Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin, som själv arbetat som lärare och journalist, är högre lärarlöner det allra viktigaste. Målet är att göra läraryrket mer attraktivt.

”Även om jag tycker att en del av regeringens reformer är bra, så har de genomförts så att den administrativa bördan för lärare har ökat. Det stjäl tid från arbetet med eleverna.”

Lotta Edholm, folkpartist och skolborgarråd i Stockholm, vill arbeta för att barn ska tillbringa mer tid i skolan.

”Det allra viktigaste är att höja skolans status i samhället i stort. Det handlar om att vi som föräldrar måste få större respekt för skolan. Politiker har också en alldeles för stor vilja att lägga sig i det som berör undervisningen.”

Socialdemokraternas tidigare talesperson i skolfrågor, numera gruppledare i riksdagen Mikael Damberg, vill se en jämlikare skola.

”Vi byggde upp grundskolan för att ge alla samma möjlighet till en bra start i livet. Det utmanas i dag. Därför måste man våga prioritera resurser till grundskolan för att ge alla samma chans.”

Seminariet om Grundskolans första 50 år var välbesökt. Folk trängdes länga väggarna och varje stol var upptagen. Många vill höra om den folkskola som skulle bli en skola för all ska klara det stolta målet.

Snabbt kom alltså diskussionen in på kraven på en statlig och likvärdig (men inte likformig) skola. Lärarnas Riksförbund har länge gått i bräschen för dessa krav. Och nu också fått stöd från mycket tung håll, nämligen från Skolverkets förre generaldirektör Per Thullberg, som några dagar innan seminariet gått ut på DN Debatt och konstaterat ”Det är dags att förstatliga den svenska grundskolan”.

Något som givetvis gladde Metta Fjelkner. Hon pekade på att frågan om kommunaliseringens brister och negativa konsekvenser lever. Och medgav samtidigt att införandet av ett modernt statligt huvudmannaskap för skolan kommer ta tid.

”Vi är inte så naiva att vi tror att detta sker i morgon. Utan detta är en långsiktig process, ett långsiktigt arbete.

Men hon avslutade hela seminariet med en tankeställare särskilt till de riksdagspolitiker som medverkade och var något försiktiga :

”Det gick ju att kommunalisera skolan utan utredningar – då kan man nog förstatliga skolan igen, utan utredningar…”

Under seminariet lyfte Metta Fjelkner försiktigheten och räddhågsenheten hos flera för att våga ta tag i skolans problem från grunden:

”Det är intressant att ni vill bespara lärarna långa utredningar”, sa Metta Fjelkner.

Och hon la till:

”Det ska bli mycket intressant att se hur partierna förhåller sig till den debatt som nu förs om ett statligt huvudmannaskap för skolan.

När man ser att alltfler faktiskt förstår att skolans likvärdighet brister allt mer - och där de flesta kan vittna om de stora problem som finns med dagens parallellskolesystem med stark decentralisering, så kommer kraven på en förändring av dagens decentraliserade system bli ännu starkare.

Få av de ansvariga politikerna orkar löpa linan ut och i konsekvensen namn klara av att driva en statlig skola fullt ut. Ja, folkpartisten Björklund tycker så, men lyckas inte få med sig allianskollegorna. Och vänsterpartisten Sjöstedt tycker så, men inte heller han får med sig sina oppositionskollegor.

Alltfler talar ju om statlig skola som en nödvändig åtgärd. Vanliga medborgare, föräldrar, elever och lärare är starkt positiva till en statlig skola, vilket visat sig i olika opinionsundersökningar, men de ansvariga på nationell nivå tvekar. Ibland kan man undra om de vill se hur långt skolan kan falla…

De behövs utan tvekan att fler ansvariga vill göra’t…

Share

Postat i kommunaliseringen av skolan, Okategoriserade, statligt ansvar för skolan, utveckla skolan | 1 kommentar »

måndag, 26 mars, 2012

Lärarappen uppmärksammas

Arbetsliv, Sveriges största arbetsmiljötidning, uppmärksammar Lärarnas Riksförbunds Lärarapp.

I ”App ger koll på arbetstiden” berättar man om denna app.

Tidningen förklarar för sina läsare att till skillnad från många andra yrkesgrupper med 40-timmarsvecka har lärare årsarbetstid. När verksamhetsåret börjar i mitten av augusti regleras det hur många timmar de ska fullgöra fram till midsommar året efter.

”Men redan efter några månader är det ytterst få som vet om de gjort en rimlig del av arbetstiden. Och sen ökar ovissheten under resten av läsåret”, säger ombudsman Håkan Mohlin till Arbetsliv. Håkan är en av de drivande krafterna bakom Lärarappen.

Hittills har Lärarappen  laddats ned av cirka 5000 användare medan arbetstidsverktyget används kontinuerligt av cirka 2400 lärare. Användandet lär växa lavinartat med tanke på hur många som har smarta telefoner i dag.

 

Share

Postat i Okategoriserade | Inga kommentarer »

torsdag, 22 mars, 2012

Är det därför kommunerna inte velat höja lärarnas löner?

Idag läser vi ännu en gång igenom vad den skol- och utbildningsintresserade nationalekonomen Jonas Vlachos skrev om lärarnas löner 2010, efter den förra avtalsrörelsen. På bloggen Ekonomistas läser vi inlägget ”Varför kommunerna inte höjer lärarnas löner”.

Det är något vi skrivit om tidigare  i bloggen. Men det känns tyvärr fortfarande högst aktuellt.

Vlachos skriver där bland annat:

”En möjlig, eller kanske till och med trolig, förklaring är att medan kommunerna faktiskt agerar som vinstmaximerande monopsonister så agerade staten på annat sätt när den var arbetsgivare. Den huvudsakliga orsaken till denna skillnad står att finna i att avkastningen på utbildning är något som ligger långt fram i tiden och som inte enbart kommer den enskilda kommunen till del. Kommunen själv bär alltså bara en liten del av kostnaden för en försämrad utbildning.

Mer specifikt har kommunen ingen anledning att ta hänsyn till landets framtida lärarförsörjning eftersom detta är något som påverkar landets alla kommuner. Bättre då att maximera nettoavkastningen på det nuvarande lärarbeståndet och låta någon annan ta ansvar för helheten. Ur kommunens synvinkel är det alltså helt rationellt att hålla nere lärarlönerna så mycket som möjligt.”

Den givna slutsatsen är att då borde det rationella samhällsekonomiska argumentet vara att lärarna bör bli statligt finansierade, eftersom samhällelig kollektiv långsiktighet bättre företräds på den nationella nivån. Eller hur?

 

Share

Postat i avtalsrörelsen, lärarlöner, Okategoriserade, skolans finansiering, statligt ansvar för skolan | Inga kommentarer »

torsdag, 8 mars, 2012

Internationella kvinnodagen: Osund pliktkänsla och ”Flickeffekten”

Inför den 8 mars hade Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner och Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin en debattartikel i Expressen med den provocerande rubriken ”Kvinnliga lärarnas pliktkänsla är osund”. Rubriken är satt av Expressens debattredaktör, men den sätter fingret på en svår fråga – hur mycket ska kvinnliga (och manliga) lärare ”ställa upp” för jobbet?

De två skriver bland annat:

”Ska Sverige bygga en skola i världsklass, så handlar det om vilka förutsättningar vi ger våra lärare att göra ett bra jobb. Det handlar också om att göra läraryrket attraktivt.”

I debattartikeln lyfter man resultaten från Lärarnas Riksförbunds arbetsmiljöundersökning som visar att Sveriges lärare upplever en tydligt försämrad arbetssituation. Mer än var fjärde lärare har svårt att sova på grund av sitt arbete. Två av tre lärare går till jobbet fastän de borde vara sjukskrivna. Det är anmärkningsvärt höga siffror för såväl kvinnor som män inom läraryrket. Men kvinnors andel av sjuknärvaron är omkring 15 procent högre än männens. Det är en dubbelt så stor könsskillnad som på arbetsmarknaden i stort.

* * *

En bra film att se på Youtube denna dag, Internationella kvinnodagen, är The Girl Effect: The Clock is Ticking. Skrämmande och sorglig. Men nog kan vi göra någonting åt detta!?

Återigen handlar det om skola och utbildning som en väg och ett medel för människor att lyfta sig.

 

 

 

 

Share

Postat i Jämställdhet, Okategoriserade | Inga kommentarer »

torsdag, 8 mars, 2012

Huvudmän för en skola som ska vila på vetenskaplig grund

På Twitter läser vi en tänkvärd kommentar av nationalekonomen Jonas Vlachos eller @jonasvlachos, som hans twitternamn lyder. Han skriver att:
”Samma politiker som vill släcka ner Dalarna är alltså huvudmän för en skola som ska vila på vetenskaplig grund…”

Det handlar om att det vi kunde läsa om i DN häromdagen, nämligen att en elallergiker var på väg att få politikerna i Mora att släcka mobilnätet i en del av kommunen. Ett beslut som kunde öppna för fler ”strålningsfria zoner” i Sverige. Detta trots att det inte finns några vetenskapliga bevis för att elallergi existerar…

Orsaken var att en man i byn Venjan i Mora kommun i flera års tid klagat på att strålningen ger honom huvudvärk, ryggproblem och stickningar i hjärtat. Detta anser han tvingar honom gå omkring i en silverdräkt.

Men så kallad elöverkänslighet har alltså  inte kunnat påvisas i vetenskapliga försök, trots omfattande forskning. Mycket tyder på att besvären inte orsakas av elektromagnetiska fält, utan har istället psykologiska orsaker. Svenska myndigheters linje är att elektromagnetisk strålning under de gränsvärden som Strålsäkerhetsmyndigheten utfärdat inte kan leda till besvär.

I ovannämnda DN-artikel kunde vi läsa om läraren Ingela Bernhardsson som dagligen pendlar mellan bostaden i Mora och arbetsplatsen på skolan i grannorten Venjan. Hon gillade definitivt inte att miljökontoret i Mora-Orsa ville tvinga mobiloperatörer och statliga Teracom att rikta om sina antenner.

Nu fattade kommunpolitikerna inte beslutet att de ska tvinga företag att rikta om sina master, utan ärendet las ner. Det fanns dock länge en majoritet i miljönämnden för att vidta åtgärder. Man hänvisade slutligen till att det inte går att överblicka konsekvenserna som skulle kunna uppstå av en kraftig sänkning av strålningen från tv- och mobilsändare.

Men trots att det inte finns några vetenskapliga belägg för att strålningen från mobil- och tv-sändare skulle skapa ohälsa, valde politikerna i nämnden att hålla en dörr öppen. I beslutet står det:

”Miljönämnden anser att det vetenskapliga läget, beträffande kopplingen mellan ohälsa och exponering från strålning från mobilstationer under gällande referensvärden, befinner sig i en gråzon. Det går med andra ord inte att utesluta att anmälarens upplevda besvär kan kopplas till exponering av elektromagnetiska fält från intilliggande mobilstationer.”

Om det helt eller delvis är samma slags politiker som är huvudmän för en skola som ska vila på vetenskaplig grund kanske det kan förklara en del av skolans problem sedan 1991? Den minnesgode erinrar sig säkert att skolan har varit utsatt för allehanda ”pedagogiska” experiment, såsom ”lärarlösa lektioner”…

Det kan vara värt att påpeka att ingen ifrågasätter verkligheten i den ångest och obehag som elöverkänsliga upplever. Men kanske vore det bättre att satsa på kognitiv beteendeterapi, KBT, istället för  missriktade kosmetiska ”elsaneringar”.

För skolans del skulle det betyda att satsa på lärarna istället för att gå på allehanda modetrender inom skolans värld.

 

Share

Postat i kommunaliseringen av skolan, Okategoriserade | 1 kommentar »

« Äldre inlägg