Arkiv för kategori ‘likvärdighet’

onsdag, 9 februari, 2011

Vad är det som är så svårt att förstå?

När man söker på nätet och scannar media så finns det gott om inlägg och debatter som berör utbildning och skola. Och ibland kan vi läsa om lärare som uttrycker en stor frustation att inte kunna göra ett så bra jobb som man vill.

I Strömstadstindning kunde man nyligen läsa en artikel riktad till ansvariga politiker, ”En förtvivlad undran”, skriven av läraren Andreas Hansson – som jag hoppas att politikerna tar på största allvar. Andreas skriver bland annat:

”Det gör mig förtvivlad att politiker som säger att skolfrågan är viktig, så totalt nedvärderar och ignorerar mig och alla andra lärare som försöker ge en bild av de problem vi har i skolan.”

Han skriver längre fram i texten:

”Fokus ligger fel och det är pinsamt att hela svenska folket, politiker i synnerhet, har lyckats att totalt missa det så uppenbara i sammanhanget. Elevernas behov av handledning är större idag än någonsin, samtidigt som resurserna är mindre än någonsin. Vad är det som är så svårt att förstå?

Arbetet måste göras ändå. Av färre anställda, med mindre resurser. Klarar vi inte av det? Det var illa! Då måste vi sätta igång med rapporter om vad som går fel. Ifrågasätta oss själva. Arbeta flera timmar varje vecka för att reda ut varför vi inte klarar av vårt jobb. Timmar som tas från de små resurser vi redan har. Förstår du nu varför jag inte känner att jag kommer klara av att sköta mitt jobb?”

Denna text bör läsas av landets samtliga kommunalpolitiker som är ansvariga för skolan i verkligheten och som är de som sätter ramarna för lärarna. Man hoppas de förstår och vill ta till sig budskapet.

onsdag, 2 februari, 2011

Barnfattigdom påverkar skolan

Rädda barnens ny rapport, En kvarts miljon fattiga barn i Sverige, om den ökande barnfattigdomen, egentligen vuxenfattigdomen som påverkar barnen, har väckt stor uppmärksamhet.

Det var en nyhet som kunde konkurrera med det folkliga upproret i Egypten. Dagens Nyheter skrev, liksom alla andra, ”Fler barn i Sverige lever i fattigdom”. Vi kunde se inslag i Rapport, ”Fattiga barn får ett utanförskap” och Aktuellt hade Barnombudsmannen som gäst i sin 21-sändning.

Frågan fick också politiker att reagera. Miljöpartiets familjepolitiskt ansvariga Helene Öberg gick ut på Aftonbladets debattsida, ”Fattiga barn finns inte – bara fattiga föräldrar”.

Frågan är hur detta påverkar situationen i skolan? Ökande klyftor och utanförskap i en skola där alltmer av ökande skillnader mellan gynnade och mindre gynnade kommuner och skolor slår igenom synes utan tvekan vara ett stort problem för politikerna att hantera.

Barnfatigdomen är en annan sida av det mynt som Lärarnas Riksförbund visade upp med rapporten ”Rika barn lära bäst? Om klyftorna i den svenska skolan” och visar en skola som slits isär och med allt mindre av likvärdighet.

Skolan är en spegel av samhället. Ökar klyftorna i samhället, ökar de i skolan.

onsdag, 2 februari, 2011

Antar politikerna utmaningen?

I samband med debatten kring tv-serien ”Klass 9A” har nu också politiker börjat vakna. Under tisdagen kunde vi läsa utbildningsutskottets ordförande Margareta Pålssons (M) debattartikel på debattsajten Newsmill,  Regeringens skolpolitik effektivare än coachningen i ”Klass 9A”.

Hennes inlägg var direkt svar på Metta Fjelkners debattartikel från måndagen då första avsnitte av nya ”Klass 9A” visades,  SVT riskerar att spä på föreställningen att det är fel på lärarna

Nu ska det bli intressant att se om fler ledande politiker som Margareta Pålsson också förmår att se vilka åtgärder och insatser som krävs för att möta nya utmaningar när det gäller den olikvärdiga skolan.

Pålsson för, som sig bör, fram regeringens politik, och det ska sägas att man  genomför mycket av det som Lärarnas Riksförbund länge krävt. Men det finns nu också ett behov att regeringen går vidare och vågar se de strukturella beslut som kanske måste rullas tillbaka för att många av problemen som svensk skola lider av ska kunna hanteras på bästa sätt.

tisdag, 1 februari, 2011

Hets 1

Nyligen har det utkommit en spännande bok, ”Hets! En bok om skolan” av idehistorikern och professorn Sven-Eric Liedman. Liedman är en välkänd akademiker som ägnat sig mycket åt att skriva böcker för en bred intresserad allmänhet.

I Liedmans nya bok känns en hel del av argumenten igen från dem som menar att fel reformer genomförs i skolan nu. Men inte bara. Författaren försöker uppenbarligen också hålla kunskapsuppdraget vid liv. Men hans budskap synes vara kluvet och inte helt koherent, som en annan akademimer kanske skulle formulera sig…

I förlaget Bonniers presentation, som ska locka till läsning, står det:

”Aldrig har skolan varit en hetare potatis! Inför valet rankas skolan som den tredje viktigaste frågan enligt SIFO, och 2011 genomförs en rad nya reformer med ny betygsskala och läroplaner för grundskola och gymnasium. Det är omvälvande tider. Men får vi verkligen den skola vi behöver?”

Svarar kommer direkt:
”I stället för att ge eleverna verklig kunskap ägnar sig skolan åt att mäta meningslösheter och utreda sig själv i en ständigt pågående byråkratkarusell. Den eftertraktade skolpengen öppnar vägen för hungriga skolföretag med vinst i sikte. Men när eleverna väl sitter i bänken är det ingen som riktigt vet vad de ska göra. Ska de lära sig något? Eller är de där bara för att betygsätta lärarna? I Hets! riktar Sven-Eric Liedman en stark polemisk udd mot dagens skola som han menar är ute på fel spår. Låt istället lärarna undervisa! Och låt eleverna leka sig fram till att bli kunniga och kritiskt tänkande människor, redo för ett långt yrkes-, samhälls- och privatlivs alla utmaningar.”

I Svenska Dagbladet läser vi en recension av Magnus Persson som bland annat skriver om debatten om skolan:

”På ganska kort tid har något märkligt hänt. Den under många år så polariserade och hätska skoldebatten har skiftat utseende; tonläget har förändrats och framför allt har de grundläggande meningsbrytningarna minskat. Är vi på väg mot en ny konsensus, liknande den som rådde före 90-talets stora skolreformer med nya läroplaner, kommunalisering, och friskoleexplosion? Svaret på denna fråga är ja, menar idéhistorikern Sven-Eric Liedman i en viktig bok om utbildningssystemets drastiska förändringar de senaste decennierna.
En tydlig indikation på denna samstämmighet är att det sedan en tid är svårt att finna någon som på allvar ifrågasätter den individualistiska, marknadsanpassade och valfrihetsorienterade ideologi som enligt Liedman genomsyrar nästan allt tänkande om utbildning, från förskola till universitet. Hur har det kunnat bli så här?”

Ja det kan man fråga sig…

I Dagens Nyheter skriver Jonas Thente en recension som ger en uppgiven bild av kunskapsläget i skolan. Han sammanfattar budskapet i Liedmans bok elegant:

”Det är alltså tydligt att Sven-Eric Liedman har givit upp om politikerna. Skulle jag ändå få rekommendera en lösning på grundskolans problem, kan den sammanfattas såhär: Låt företagsledarna åter få bli rektorer, socialassistenterna åter lärare, och tvinga kunderna att ta ansvar för sina barn och bli föräldrar igen.
Vad dagens skolpolitiker bör få bli kan jag däremot inte svara på. Men vad som helst, bara inte skolpolitiker.”

I Helsinborgs Dagblad skriver Maja Ljung en uppskattande recension, som dock ändå framför viss kritik mot professorn:

”Stora delar av ”Hets! En bok om skolan” är en gammal humanists muttrande. Det är ett irriterande och samtidigt befriande gnäll som hämtar färg i en bred bildningstunna, fylld genom åren. Tröttande ibland, med monotont mässande om dagens konsumistiska tid.”

Exptressens Karin Olsson är betydligt mer tveksam till om Liedman alls är inne på rätt spår. Läs hennes kritiska recension här. Hon skriver bland annat:

”Jag har svårt att inte bli beklämd av Sven-Eric Liedmans argumentation i hans uppgörelse med regeringens utbildningspolitik. Han tycker det är omodernt att lära ut fakta. För fakta finns numera så lättillgängligt på internet. Jo, professor Liedman hävdar faktiskt det. Betyg gillar han inte heller, eftersom han tror att de bara fångar in lätt mätbara kunskaper.
Framtidens skola måste tvärtom vara sparsam med betyg och endast använda dem som mått på ‘mänsklig mognad’. Plötsligt känns det utslitna och delvis missvisande begreppet ‘flumskola’ hur spänstigt som helst.”

Och hon avslutar sin text med följande:

”Liedmans beskrivningar av problemen i den högre utbildningen är lika relevanta och träffande, som hans idéer om grund- och gymnasieskolan är verklighetsfrämmande. Anledningen till det är lätt att räkna ut: han är själv akademiker. Grundskolan verkar han däremot inte ha besökt sedan 50-talet.”

måndag, 31 januari, 2011

Kristdemokraterna och skolan

Kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund bemötte Lärarnas Riksförbunds kritik som framfördes i en debattartikel som publicerades under Kristdemokraternas kommundagar i Norrköping i helgen. (Artikeln som publicerades i Norrköpings Tidningar finns tyvärr inte tillgänglig på webben.)

Följ denna länk till nyhetssändningen från lokalkanalen 24nt och klicka sedan på inslaget ”Hägglund (KD) bemöter LR:s kritik”. Se sedan ett intressant inslag där Hägglund bland annat menar att: ”LR driver viktiga frågor och KD driver viktiga frågor”…

Kanske borde kristdemokraterna driva fler frågor – och lyfta skolan mer?

lördag, 29 januari, 2011

Sätt politikerna i skolbänken

Idag läser vi den kloke ledarskribenten Mattias Karlsson  i Trelleborgs Allehanda. I sin signerade krönika med rubriken ”Sätt politikerna i bänken” skriver han om ett alternativ till TV-serien ”Klass 9A”

”Här kommer mitt förslag till en ny uppföljare till ”Klass 9A”, sätt politikerna i skolbänken. Om det är något verkligen behöver belysas så är det kompetensen hos landets alla kommunpolitiker med ansvar för skolan. Förvisso är det inte lätt att göra bra tv av skolpolitikerna i en kommun men för att visa upp skolans villkor ur ett brett perspektiv går det inte att komma ifrån att politikerna har en central roll i hur skolorna bedrivs i landets alla kommuner.”

Vi kan bara instämma.

Mattias Karlsson skriver mot bakgrund av att Tolvåkersskolan i Löddeköpinge som första skolan i landet kan bli satt under tvångsförvaltning av staten.

Frågan utreds nu av regeringen efter att föräldrarna till eleverna på skolan begärt det. Klass 9A på skolan har haft sju rektorsbyten och 52 lärarbyten på tre år. Mattias Karlsson konsterar:

”Det är bortom all förnuft och sans.”

Återigen, vi kan bara instämma.

onsdag, 26 januari, 2011

Lärarbas säger ifrån

Någon måste stå upp för lärarna. Det gjorde Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner i en debattartikel i dagens pappersupplaga av Aftonbladet. Artikeln publicerades redan i går på webben,  ”Lärarna: Klass 9A smutskastar oss”.

Även om det är glädjande att serier, om än såpaserier med dramaturgiskt upplagda berättelser, lyfter fram skolan och lärarans viktiga roll och uppgift, så finns det ett problem med att lärarkåren ensam ska åläggas det ansvar som rätteligen ligger på politiker, skolhuvudmän  och skolledare. 

Metta Fjelkner skriver bland annat:

”I fallet med klass 9 A i Örebro kan man fråga sig var skolledarna varit då en klass tillåtits halka efter andra kamrater i samma ålder? Varför låter man en enskild lärare i en enskild klass stå till svars för tillkortakommanden som politikerna inte tagit ansvar för? Varför ställs inte de högst ansvariga, politiker och skolledare, till svars för att både elever och lärare på alltför många håll har en ohållbar situation?”

Artikeln avslutas med följande:

”Jag menar att svensk skola måste låta lärarna leda igen. Men för att det ska var möjligt behöver vi ha ett system där ansvariga lyssnar när lärare varnar för att problem uppstår, att elever behöver särskilt stöd och att fokus måste ligga på undervisning och resultat. Men det kräver också att lärare får det stöd som behövs och den fortbildning som är nödvändig i alla yrken.”

Att denna artikel tas emot med öppna armar av många lärare som står upp för sitt yrke och som inte vill vara syndabockar för kommunernas misslyckande är tydligt när man på Aftonbladets hemsida läser kommentarer som ”Ihacs”:

”Lärarnas Riksförbund (LR) är den enda fackliga organisation som diskuterat den svenska skolan de senaste 20 åren. Göran Persson skriver själv i sina memoarer hur han, genom att höja lärarlönerna i grundskolan, lyckades ”lura ” lärare från Lärarförbundet att rösta JA till kommunaliseringen av den svenska skolan. Jag tillhörde själv den gruppen, men när jag insåg sveket bytte jag förbund till LR. Under alla dessa år när skolan och skolfrågor blivit degraderade, har det känts bra att Metta Fjelkner varit den som vågat framföra kritiska synpunkter. Hon har ett engagemang för skolan som saknats hos många av de ”profeter” som talat sig varma för elevernas självbestämmande och makt. Eleverna visste ju bäst vad de behövde….Nu återstår det att se om Björklund och Alliansen lyckas ändra riktning på skolskutan. Detta är mycket allvarliga frågor för hela vårt land och vår framtid. Björklund fick utstå mycket spott och spe när han tillträdde. Men med tiden verkar det som att folk förstår vad han menade när han talade om ”flumskolan”. Vi kan inte utsätta barn och ungdomar för den stress som det innebär att vistas i ett rum där den starkes lag gäller, när den starke är den som söker bekräftelse genom att bli bäst på att vara värst. Kanske för att han en gång i börja av sin skoltid satt timme efter timme och försökte välja vad han ville göra….Det var hans ‘frihet’.”

Även bloggaren Moteld har samma uppfattning och skriver i inlägget ”Utbildning ingen kommunal angelägenhet” bland annat:

”Återvänder till ett av mina mantran, skolan. Metta Fjelkner, Lärarnas Riksförbund, har rätt i att man måste lyssna på lärarna. Det slutade man dock med redan 1989 när Göran Persson var skolminister, trots lärarnas strejker. Han satte den första spiken i kistan med kommunaliseringen. Den banade väg för det kaos som idag råder i skolvärlden.”

På Tysta tankar läser vi dock att lärarutbildaren Mats tröttnat på dessa angrepp på kommunerna (och på lärarutbildningens stora brister). I ”Det är gentagelserna som är helvetet…” skriver han att han drabbas av en oresonlig matthet när han läser Fjelkners text. Det kan jag förstå… Men tyvärr ger verkligheten anledning att fortsätta  skriva texter som dessa.

Man kan alltid hoppas att den berömda droppen kan urholka stenen… och att politiker slutligen ska tvingas ta sitt ansvar.

måndag, 17 januari, 2011

Gångna årtiondenas skolreformer har svikit eleverna

Bloggen har sett ett pressmeddelande från Göteborgs universitet som skickades ut förra veckan med rubriken ”Fler skolelever hamnar utanför”.

 Att välmenande men feltänkta reformer har skadat skolan har varit uppenbart för dem som befinner sig i skolans värld. Nu har alltså ännu en forskare kunnat dra klara empiriska kopplingar mellan skolans problem och de så hårt kritiserade skolreformerna från 1990-talet.

För den som följer Lärarnas Riksförbund och lyssnar till förbundets företrädare, men också på budskapet från välutbildade och engagerade lärare runtom i landet är det inga nyheter.

I pressmeddelandet läser vi vidare att: ”Den framgångsrika svenska modellen att minska betydelsen av skolelevers skiftande sociala, kulturella och ekonomiska bakgrund på skolresultaten är rejält hotad efter tjugo år av skolreformer”.

Det som skriver detta är docent Girma Berhanu, institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet, i det senaste numret av International Journal of Special Education.

I sin artikel pekar Berhanu på hur skillnaderna har ökat mellan kommuner, mellan skolor och mellan elever.

Girma Berhanu menar att de senaste tjugo åren har inneburit ett brott i utvecklingen i Sveriges skolor. Barn med specialpedagogiska behov, barn med invandrarbakgrund och barn till socioekonomiskt utsatta grupper tillhör förlorarna. Dessa grupper ges inte tillräckligt med stöd inom ramen för den ordinarie skolundervisningen och de når inte skolans kunskapsmål i lika hög grad som övriga eleverna.

En ökad betoning inom skolan av faktorer som delegering, marknadsanpassning, konkurrens, standardisering, individuella val och profilering motverkar värden som mångfald, rättvisa och delaktighet.

Att höra vad denne forskare säger är välkommet stöd för Lärarnas Riksförbunds envetna kamp för att stärka den svenska skolan. Girma Berhanu säger bland annat:

”Det krävs behörig personal i skolan, mindre klasstorlekar och en förstärkt statlig styrning av skolan.”

Vidare menar han att det dessutom behövs ”bättre utvärderingsmetoder, något som borde vara invävt i systemet när ett nytt program, en ny policy eller en ny lag som gäller skolan träder i kraft:”

Hela artikeln i International Journal of Special Education är värd att läsa. Even in Sweden? Excluding the Included: Some Reflections on the Consequences of New Policies on Educational Processes and Outcomes, and Equity in Education”.

torsdag, 13 januari, 2011

Klyftorna ökar i svenska skolan

Idag har vi kunnat höra om en ny SCB-undersökning som visar att skolresultaten har sjunkit dramatiskt i Sveriges socialt utsatta områden.

SVT Rapport har låtit SCB undersöka de 38 stadsdelar som regeringen beskriver som utanförskapsområden. I snitt är det inte ens 7 av 10 elever som har tillräckliga kunskaper för att fortsätta på gymnasiet.

De nya siffrorna visar att skolkunskapen sjunkit dramatiskt i Sverige under de senaste 12 åren i de mest socialt utsatta områden. Från att 73 procent av eleverna var godkända år 1998 till 68,7 procent godkända elever 2010.

Lärarnas Riksförbund säger, efter att ha sett Rapports statistik, att det nu krävs akut hjälp från staten.

I inslaget Lärarnas Riksförbund vill öronmärka pengar till problemskolor säger Anders Almgren, vice ordförande på Lärarnas Riksförbund, till Rapport:

”Har man inte råd då måste vi se till, i det här akuta läget att det tillskjuts mer statliga pengar – öronmärkta pengar direkt ut till skolorna där det behövs”,

Läs också pressmeddelandet ”Betygsras i utsatta områden kräver akuta insatser – och på sikt statlig skola”.

onsdag, 12 januari, 2011

Överklaga betyg svårt genomföra i praktiken

Under onsdagen presenterades förslaget kring elevers rätt att ompröva betyg genom överklagande. Förslaget går bland annat ut på att slutbetyg från grundskolan och samtliga betyg från gymnasieskolan ska kunna överklagas.

Förslaget motiveras med att betygsättande är en form av myndighetsutövning, och möjligheten till omprövning skulle stärka elevernas rättsäkerhet. Lärarnas Riksförbund menade i ett  pressmeddelande att om betygsättning är en myndighetsutövning – vilket det är - så måste det också finnas ett system för överklaganden.

Men hur det ska se ut är oklart. Det förslag som lagts fram visar att det finns stora problem. Lärare ska kunna fokusera på att undervisa, och inte lägga tiden på ännu mer dokumentation.

Lärarnas Riksförbund ser också stora problem. Överklaga betyg må vara önskvärt i teorin, men svårt genomföra i praktiken. Bland annat beroende på betygsättningens komplexitet så blir det mycket svårt att genomföra i praktiken.

Utbildningsminister Jan Björklund hade redan bestämt sig och tyckte att förslagets nackdelar är större än fördelarna och att det inte bör genomföras.

”Förslaget innebär en kraftig byråkratisering eftersom det krävs så mycket mer dokumentation. Lärarna ska lägga sin tid på undervisning, sa utbildningsministern i sin kommentar. Han kommer dock invänta remisssvaren innan ett definitivt beslut fattas. 

Förslaget anses också dyrt eftersom den kvarts miljard som utredningen beräknar kostnaden till bara tar hänsyn till själva omprövningarna, inte till den ökade byråkratin. Dessutom avhjälper förslaget inte problemet med den ökande betygsinflationen eftersom överklagade betyg bara skulle kunna höjas men aldrig sänkas.

Lärarnas Riksförbund ger Björklund rätt i kritiken mot förslaget:

”Det får inte bli så att det är fritt fram att förutsättningslöst ompröva vilka betyg som helst. Då finns risken att lärare och rektorer inte kommer att hinna med mycket annat än att ägna sig åt betygsomprövningar, säger ordförande Metta Fjelkner till tidningen Skolvärlden.

Tidningarnas Telegrambyrå vinklade det alltför positivt och menade att Lärarnas Riksförbund var övervägande positivt. Sanningen var snarare att förbundet var i bästa fall försiktigt positivt. TT valde också att  bortse från att förbundets pressmeddelande var fullt av krav som måste uppfyllas för att ett system för överklagande av betyg ska fungera.