Arkiv för kategori ‘likvärdighet’

måndag, 5 juli, 2010

Skolan alltmer orättvis

Måndagens stora skolnyhet i Almedalen i var Lärarnas Riksförbunds rapport om ökande betygsskillnaderna mellan elever med fattiga och med rika föräldrar.

Läs rapporten direkt på Lärarnas hemsida, Rika barn lära bäst?

Nyheten om rapportens resultat spreds av såväl Dagens Nyheter, SVT Rapport, TV4 Nyheter och Aftonbladet, bland andra.

Läs också Metta Fjelkners debattartikel i Expressen, ”Arbetarbarnen förlorarna igen”. 

Almedalsveckan har fått en bra start där skolan ställs i centrum. Sverige börjar i skolan, som Lärarnas budskap var i en gammal kampanj, som dock fortfarande är angelägen.

fredag, 21 maj, 2010

”Klass 9 A” tillbaka!

Idag kan vi läsa i Skolvärlden att SVT fortsätter med den skolsatsning som man påbörjade med den oerhört uppmärksammade dokumentärserien ”Klass 9A”.

Nu är det klart att det blir en ny serie avsnitt, som börjar sändas i SVT 1 i vår. Den nya omgång blir med en ny skolklass, men lärarna Stavros Louca, Gunilla Hammar Säfström och Igor Ardoris kommer vara med igen.

Det tackar vi för!

Den här gången kommer den utvalda klassens lärare inte att bytas ut, utan i stället att få hjälp av de numera rikskända lärarna Louca, Hammar Säfström och Ardoris. Målet är att alla elever i klassen ska lyckas komma in på gymnasiet.

torsdag, 20 maj, 2010

Myter från SKL

Bloggen måste tipsa om ännu en debattartikel från Dagens Samhälle. Det är frågan om kostnaderna för kommunernas administration som granskas och debatteras återigen.

I ”Felaktiga fakta från SKL” har nationalekonomen Johan Kreicbergs tillsammans  med Thomas Idergard, ansvarig för Timbros välfärdsprogram,  tittat närmare på SKL:s försök att försvara den kommunala byråkratin. Ett försök som inte tycks vara helt sanningsenligt…

SKL tycks nämligen försöka lura allmänheten att tro att administrationen, alltså byråkratin, är mycket mindre än vad den i själva verket är i den egna verksamheten. Detta genom att helt enkelt förstora andelen adminstratörer i den privata verksamheten. Enligt SKL är en snickare således egentligen till hälften en byråkrat och av de anställda på en revisons- och advokatbyrå är 100 procent administratörer…

Metoden känns igen. När Lärarnas Riksförbunds uppmärksammade rapport ”Från byråkrati till undervisning” presenterades på DN Debatt tidigare i år, ”Bara hälften av skolornas pengar går till undervisning”, försökte SKL göra samma sak, nämligen genom att räkna in andra grupper än de som granskades i rapporten får man fram en ”motbild” som inte svarar på kritiken att alltför lite resurser läggs på undervisning och alltför mycket resurser läggs på byråkrati och annat som inte har med undervisning att göra.

torsdag, 20 maj, 2010

Buller i skolan

I en debattartikel i Dagens Samhälle, ”Elever slås ut av buller”, lyfter en viktig fråga för både elever och lärare. Debattörerna påpekar att i debatten om brister i elevers kunskaper glöms akustikens betydelse för lärmiljön ofta bort.

Artikelförfattarna Håkan Bergkvist, hörteknisk samordnare vid specialpedagogiska skolmyndigheten, Magnus Blixt, grundskollärare, författare och föreläsare, och Anders Kjellberg, professor emeritus i miljöpsykologi vid högskolan i Gävle, skriver bland annat:

”En viktig förutsättning för delaktighet och nya kunskaper är att kunna höra vad som sägs, men också att kunna göra det utan nämnvärd ansträngning. Annars blir det svårare att komma ihåg vad som sagts och därmed att tillgodogöra sig nya kunskaper.”

Ny forskning visar att 5–6 procent av alla fjärdeklassare i en kommun har diagnosen ADHD och lika många till har samma symptom, men som bara uppträder i skolan. Det betyder att en dålig ljudmiljö förstärker elevernas svårigheter.

Debattörerna skriver vidare:
”Menar vi allvar med allas rätt till delaktighet kan vi inte acceptera en miljö som i onödan belastar barnens kognitiva förmågor.
I en undermålig akustisk miljö infinner sig ingen arbetsro. Att koncentrera sig tar mycket kraft från de kognitiva processerna. För många innebär det att man har alltför lite resurser över för vidare bearbetning och lagring av informationen.
Om vi ser till att skolans ljudmiljöer uppfyller samhällets minimikrav minskar miljöns utslagsmekanismer och barnen får mer kraft till skolarbete och lärande.”

Här har verkligen Sveriges Kommuner och Landsting en viktig uppgift att hjälpa kommunerna med att förbättra skolornas ljudmiljöer.

tisdag, 18 maj, 2010

Om lärare inte får vara lärare går skolan utför

I fredagens Göteborgs-Posten finns en debattartikel som många lärare känner igen sig i. Det är gymnasieläraren Kaj Peter Wallesten, som huvudsakligen undervisar i religion och filosofi vid Schillerska gymnasiet i Göteborg, som skriver under rubriken ”Därför går det utför med svenska skolan”.

Bland annat skriver Kaj Peter Wallesten att med alla skolutredningar och läroplaner har lärarna förvandlats till handledare samtidigt som den kommunala nedmonteringen av skolan har fortsatt.

”De bästa skolsystemen är de som lyckas rekrytera högt begåvade studenter till läraryrket. Och all forskning pekar ut klassisk, pedagogisk kompetens som nyckeln till en bra skola. I stället har vi blivit vittnen till en kommunal nedmontering av en likvärdig svensk skola med någorlunda tydliga kunskapsmål.”

I sin debattartikel går han pedagogiskt igenom hur de kunskapsambivalenta rötterna i dagens svenska skola sträcker sig ända tillbaka till 1946 års Skolkommission och Alva Myrdal, Ragnar Edenman, samt Gösta Bagge.

”I Deweys anda såg de skolan som främst en fostrande kulturinstitution och de misstrodde mätbara kunskapsuppdrag. Också i 1973 års betygsutredning uttrycks oron för att betyg riskerar att ge skolans arbete en olycklig inriktning mot kunskaper och färdigheter. Resultatet tog form i Ulf P Lundgrens läroplan, LPO 94, med sina notoriskt otydliga kursmål. Det var dessa djupa rötter som kom att vattnas med koncentrerat näringsextrakt i den nykommunaliserade skolan.”

Wallesten beskriver hur lärarna förvandlades till ”handledare”. Till och med från Skolverket utgick direktiv om att det var fel att undervisa barn och ungdomar. Lärarens nya roll skulle vara att stödja och ge råd.

”Den ämneskunnige och didaktiskt erfarne läraren som leder en hel klass genom en lektion stämplades som förändringsobenägen. Eleverna skulle helt enkelt lämnas att söka sin egen kunskap, eftersom ingen ändå kan lära ut något. Man kan bara lära in. Så hette det.”

Den som läst Gunnar Ohrlanders bok ”Den gudarna älskar” känner igen sig. Där skildras med sinne för det komiska de djupt tragiska försöken att nedmontera läraryrket. 

Kaj Peter Wallesten avslutar sin debattartikel med följande insiktsfulla analys:

”Skolans största problem i dag är kanske den djupa förtroendeklyfta mellan arbetsgivare och lärare som grävts i kommunaliseringens spår. Den måste överbryggas – för elevernas skull! Finns något som tyder på att vi klarar detta på egen hand? Är detta rent av det tyngsta argumentet för ett återförstatligande av skolan?”

måndag, 17 maj, 2010

När får våra barn vara sig själva?

I en nyhetsartikel i dag i Svenska Dagbladet får vi veta det vi redan misstänkte eller visste. I ”Könsroller kan förstärkas i skolan” kan vi läsa om den ojämställda skolan.

I artikeln redogörs det för att var fjärde kommun ger extra pengar till skolor med många pojkar eftersom killar har sämre skolresultat. 

Vi vet nog alla att barn tidigt – redan i förskoleåldern – har bestämda uppfattningar om hur pojkar och flickor är. Några citat värda att fundera över från några tredjeklassare. (Ja, ni har nog hört det förut.)

”Tjejer gillar Barbies och hopprep. Killar leker krig.”
”Tjejerna brukar rida eller gå på teater. Vissa saker har bara blivit så. Det har blivit ett mode.”
”Jag vet absolut inte varför det är så. I filmer och böcker är det ofta tjejer som gillar hästar. Men jag föddes till att tycka om hästar.”
” Tjejgrejer ska alltid vara rosa och gulliga små dockor och gosedjur. Typiska killsaker är robotar och låtsasvapen. Jag vet inte varför.”

”Barnen lär sig snabbt stereotyperna och återskapar dem”, säger Marie Nordberg, docent i genusvetenskap vid Karlstads universitet, till SvD. 

I grundskolans läroplan står det uttryckligen att skolan ska ”motverka traditionella könsmönster”. Men forskning visar att det inte är ovanligt att det i verkligheten blir tvärtom. Det förekommer att skolpersonal förstärker de traditionella könsrollerna.

Det är långt till målet att varje individ ska få vara just de unika individer vi föds till och kunna utvecklas efter sin egen längtans vägar. Att fullborda sitt öde tillsammans med andra, att vara den man känner sig vara innerst inne. Ett mål värt att sträva efter, men ett mål som kanske är ouppnåeligt? 

torsdag, 22 april, 2010

Jämlikhet och respekt – den goda skolans grund

I Cordelia Edvardssons krönika ”Vårda själen med fingertoppskänsla” i Svenska Dagbladet kan vi i dag läsa ett  inlägg i den eviga diskussionen om vad som kännetecknar en bra lärare. Edvardsson lyfter fram en central del i läraryrket, nämligen förmågan till empati, inkännande, och som hon formulerar det ”i vissa fall ordlös kommunikation med eleven”.

Man kan också beskriva det som att en bra lärare har en djup respekt för medmänniskan, för eleven. Att kunna ser henne eller honom med alla förtjänster och brister och respektera den människa som är så beroende av att bli sedd och bekräftad av inte minst läraren.

Vi kan säkert alla erinra oss en lärare som betytt något extra. Ett uppmärksammat exempel på detta är den Oscarsbelönade filmen ”Precious” där en kraftigt överviktig flicka blir sedd och bekräftad av en krävande lärare på en skola för analfabeter. Den lärarens insats är helt avgörande för flickans liv.

Just denna aspekt av betydelsen av respekt gör sig påmind när man läser dagens understreckare i Svenska Dagbladets kulturdel, ”Jämlikhet är rakaste vägen till hälsa för alla”. Där skriver Joakim Molander, fil dr i filosofi, om den mycket uppmärksammade boken ”Jämlikhetsanden” (The Spritit Level) av de brittiska socialforskarna Richard Wilkinson och Kate Pickett. De har väckt stor uppmärksamhet eftersom de med mängder av tabeller och statistik smular sönder idén om att ökad ojämlikhet, ökande skillnader, är bättre för alla.

Istället är det så att människor i jämlika samhällen har det bättre än människor i ojämlika, och att jämlika samhällen uppvisar bättre resultat än ojämlika. Samhällen där breda grupper fått tillgång till utbildning och sjukvård lyckas bättre med att erbjuda rättvisa och utveckling alla för sina medborgare. 

Jämlikhet och rättvisa, man kan också kalla det för respekt.  Ojämlikhet handlar förutom om ekonomiska skillnader också om skillnader i status och socialt värde. Ett välkänt problem med samhällen där skillnaderna tillåts växa är att också meritförvärvade positioner och tillgångar går i arv.

Ett problem  som blir särskilt allvarligt mot bakgrund av denna bok är att elevernas bakgrund och sociala ställning blivit allt viktigare för hur de lyckas såväl i skolan som senare i livet. Men den olikvärdiga skolan gynnar inte ett samhälles möjlighet att nå framgång. Det är alltså allt viktigare att vi arbetar för en likvärdig och rättvis skola.

onsdag, 14 april, 2010

Skolhuvudmannen tar inte sitt ansvar

Återigen får vi i dag läsa om hur skolhuvudmannen, Sveriges kommuner, inte förmår ta sitt ansvar för kunskapsuppdraget och kvalitén i skolan.

Det är Teknikdelegationens ordförande Leif Johansson och delegationens sekreterare Teresa Jonek som kritiserar landets kommuner i en debattartikel på Svenska Dagbladets Brännpunkt,  ”Svårt för lärare att utvecklas”.

Att kommunerna inte klarar att tillgodose att lärarna får den kompetensutveckling och fortbildning de har rätt till är tyvärr välkänt. Teknikdelagationen visar nu också att fyra av tio kommuner saknar riktlinjer för kompetensutveckling av lärare.

Bland annat ser man att i många kommuner brister samordningen mellan ledningsnivåerna, och skolledning och skolpolitiker har skilda verklighetsbeskrivningar.

Vidare understryker artikelförfattarna att rad undersökningar pekar på att ämneskompetensen inom lärarkåren är bristande inom matematik, naturvetenskap och teknik.

Man skriver också att: ”Resultatet bekräftar att begreppet lärarbehörighet tolkas olika, och att det på många håll saknas både styrning och politisk förankring av frågan. Med skilda krav på vad behörighet innebär är risken stor att eleverna får olika tillgång till ämneskompetenta lärare beroende på var de bor – och därigenom olika förutsättningar att tillgodogöra sig kunskaper.”

Återigen får vi nya bevis och exempel på att kommunerna brister i sitt ansvar för svensk skola. Hur många larmrapporter och hur stort kunskapstapp behövs det innan ansvariga politiker reagerar?

Svenska folket vet vi vill ha en mer statligt styrd skola, men ansvariga på nationell nivå väljer att huka för den kommunala politiska nivån. Svansen tillåts styra huvudet. Hur länge till är frågan?

tisdag, 6 april, 2010

Är betyg viktigare än vi tror?

I dag finns en intressant debattartikel i Göteborgs-Posten, ”Dåliga betyg bäddar för sociala problem”. Det är Lars-Erik Holm, generaldirektör på Socialstyrelsen, samt Bosse Vinnerljung, forskare, och Håkan Ceder, överdirektör på  myndigheten som skriver under denna artikel. 

De berättar att  en ny studie från Socialstyrelsen visar att unga vuxna med låga grundskolebetyg har kraftigt förhöjda risker att få problem i vuxenlivet – oavsett socioekonomisk bakgrund. Störst risker är det för barn som växer upp i samhällets vård.

Socialstyrelsen menar att sambandet måste tas på största allvar och insatser måste göras för att höja skolprestationerna, framförallt för barn placerade i familjehem.

Att alla elever i skolan har rätt till kunskaper och till att nå så långt som möjligt på sin kunskapstrappa, att nå gränsen av sin förmåga, är något som Lärarnas länge sagt. Varje barn har rätt att utnyttja hela sin begåvningspotential.

Nyckelstycket i artikeln finns här:

”Ett lokalt försök i Helsingborg har visat lovande resultat. Kognitiv förmåga, förekomst av läs- och skrivsvårigheter med mera testades hos 25 familjehemsplacerade barn. Tre fjärdedelar av dem presterade mycket dåligt i skolan i relation till sin begåvningspotential. Resultaten av testerna användes för att handleda lärare och familjehemsföräldrar samt för att systematiskt ge barnen tillgång till sådana specialpedagogiska resurser som normalt finns på varje skola. Vid förnyat test efter två år hade barnens medelvärden höjts signifikant på nästan alla test – inklusive ett intelligenstest.” 

Det handlar om att fokusera på elevens rätt till kunskap. Första steget för att nå det som Socialstyrelsen talar om är att skapa en likvärdig och rättvis skola. Men det kräver givetvis att rätt resurser satsas. De skriver:

”För att förbättra socialt utsatta barns framtidsutsikter måste samhället ge dem hjälp till en bättre start i livet och inte minst bättre förutsättningar att klara skolan. Det gäller särskilt barn som samhället placerar i familjehem. Skola och socialtjänst har ett delat ansvar.” 

Bland kommentarerna till artikeln ser vi att några kräver att föräldrar måste ta sitt ansvar, andra att det måste  bli lugn och ro i klassrummen, åter andra att inställningen till lärandet och lärarna måste förändras. Alla delar behövs säkert, men framförallt krävs att skolans kunskapsuppdrag uppvärderas.

lördag, 27 mars, 2010

Brist på ledarskap

Jag har aldrig varit i Bjästa. Jag är inte lärare. Med detta sagt så finns det ändå en del att säga om det uppmärksammade fallet med den våldtagna flickan Linnea.

Om vi ska se hur skolan skildras i media så är det en förfärande inkompetens från ansvariga som uppvisas. Givetvis finns det säkerligen en hel del överdrifter och hårdvinklingar olika medier.

Men det som nog upprört folk är inte bara vad man inte gjort, utan ännu mer vad man säger och hur man talar om den utsatta flickan. Men ”man” menar jag de ansvariga i Bjästa kommun.

Idag kommer ännu en anledning att ifrågasätta kommunens och skolledningens kompetens. Det är skolchefen Anders Fager som uttalar sig i Expressen, Skolchefen: Linneas mamma ställde för höga krav.

Fager riktar rätt skarp kritik mot Linneas mamma som förmodligen varit förtvivlad över att dottern kunnat bli våldtagen på skolans toalett. Men kommunens skolchef menar nu att mamman har gjort det värre och legat på för mycket:

”Ja, definitivt, utifrån att hon drivit på saken så här. Jag vet inte om det gjort att förföljelsen på nätet ökat men den har ju inte blivit mindre om vi säger så”, säger Fager.

Att försöka skylla ifrån sig är aldrig en bra strategi.

Det som kommer fram i alltför många artiklar om fallet i Bjästa är dålig ledning och brist på kommunikation.

Samtidigt ska man nog komma ihåg att det vi ser är en struktur som finns i vårt samhälle i stort, inte bara i det lilla samhället Bjästa…