Alla vet när mobbning pågår, och när ingen säger ifrån kan det fortgå.
I gårdagens sändning av Rapport 19.30 kunde vi se ännu ett inslag om mobbning i skolan. I reportaget” Jonna blev mobbad under nästan fyra år”.
Det var sorgligt att återigen höra om en ung människa som mobbats och stötts ut. Jonna Pipping verkade dock var en tjej med skinn på näsan som orkade gå ut och berätta om vad hon upplevt. Hon blev mobbad under nästan fyra år. Slagen, retad, hånad. Och ensam.
Vi har tyvärr hört historien förut, många gånger.
Jonna berättar i inslaget om ensamheten och hur hon när mobbningen var som värst försökte tala med sina lärare. men de vuxna lyssnade inte och mobbningen fortsatte. Jonna ville inte gå till skolan och allt oftare stannade hon hemma.
Det här är riktigt bekymmersamt. Vuxenvärlden, det gäller lärare, fritidspersonal, vaktmästare, ja alla som möter barn och ungdomar i skolan och i vardagen måste ta ett större ansvar när mobbningen visar sig.
För vi vet alla när den uppträder. Alla känner när någon i en grupp ringaktas eller stöts ut. Det kan se på sofistikerat sätt, eller med våld rätt och slätt. Men vi känner det alla.
I Jonnas fall slutade mobbningen då hennes mamma tog kontakt med Socialtjänsten och anmälde skolan till Barn- och elevombudet.
Då fick hon ett brev från en av mobbarna – ett brev som vi kunde ta del av i inslaget och ett brev som hon har kvar än idag.
”Jag lovar att det här ska slut, förlåt för att jag sårat dig”, står det bland annat i brevet.
På torsdagen kan man chatta med Barn- och elevombudsmannen på SVT:s sajt.
Läs gärna vad Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner skrivit om mobbning. I en mycket uppmärksammad debattartikel i Svenska Dagbladet från 2006, ”Media uppmuntrar mobbning”, tog hon bland annat upp hur media påverkar klimatet mellan människor:
”Om medierna förmedlar bilder av hur unga tjejer med alla medel konkurrerar ut varandra genom falskspel och utstuderat beteende – och visar unga pojkar att den roligaste är den som presterar de grövsta skämten på andras bekostnad – hur kan vi då tro att vi ska få skolelever som tror på samarbete, tillit och öppenhet inför olikheter?
Skollagen stadgar att var och en som verkar inom skolan ska främja aktning för varje människas värde. Den lyfter fram människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet och solidaritet med svaga och utsatta.
Dessa värden ska skolan förmedla. Det är också ett tydligt uppdrag till oss lärare att bekämpa mobbning.”
Och:
”Vi behöver välutbildade lärare för trygga elever. Skolan behöver många vuxna som kan ge de otrygga trygghet. Vi behöver kunskap om hur och varför mobbare uppstår och hur mobbningsoffer ser ut.”
Detta gäller än i dag.
Läs också Metta Fjelkners kommentar till Skolverkets uppmärksammade genomgång av anti-mobbningsprogram, som presenterades för några veckor sedan, ”Arbetet mot mobbning måste utgå från elevernas och skolans situation”. Bland annat sa hon då:
”Det finns inte en modell som kan användas överallt. Istället menar jag att lärare också måste kunna använda sin beprövade erfarenhet. Det finns olika situationer olika typer av mobbning, såväl synlig som mer subtil mobbning och nätmobbning.”
Den som är intresserad kan också ta del av ett samtal i Nyhetsmorgon-soffan förra året, ”Alla har ett ansvar för att motverka mobbning”.
Där lyfte Metta Fjelkner fram stora klasser som en möjlig delförklaring till att mobbningen biter sig kvar. Läraren kan ha svårt att upptäcka mer subtil mobbning. Men hon sa också:
”Vi lärare kan aldrig friskriva oss från ansvar. Samtidigt behöver vi hjälpas åt. Om elever upplever att lärare nonchalerar dem är det förfärligt.”
Slutligen en länk till den debattartikel om nätmobbning som Metta Fjelkner och Barn- och Elevombudet Lars Arrhenius hade i Göteborgs-Posten nyligen,”Skolans ansvar att motverka nätmobbing”.
Där skriver de bland annat att lärare inte kan finnas till hands dygnet runt på nätet för att stoppa nätkränkningar. Men man lyfter ändå fram bra exempel på hur en skola kan vara närvarande på nätet genom att låta fritidsledarna scanna av nätet en timme varje dag för att se upp om de egna eleverna utsätts för nätkränkningar.
”Det är ett stöd för lärarnas och skolans arbete. Ofta handlar det om ett par tre sidor som unga umgås på åt gången. Eleverna är experter på var riskområden för kränkningar finns. Både bakom skåpen i korridoren och på vissa sidor på nätet. Elevernas delaktighet i det förebyggande arbetet är därför nyckeln till framgång. Vi behöver fler bra arbetssätt och fler huvudmän som ger utrymme för skolan att ta sitt ansvar.”
