Arkiv för kategori ‘läraryrket’

lördag, 19 mars, 2011

Fortsatt diskussion om kommunaliseringen och lärarna

Fler tidningar fortsätter ta upp kommunaliseringen av skolan som ”firar” tjugårsjubileum i år.

I Ystads Allehands kan vi läsa:

”Lärarnas Riksförbunds Metta Fjelkner konstaterar i debattboken att kommunaliseringen aldrig utvärderats, vilket är anmärkningsvärt med tanke på vilken genomgripande förändring skiftet av huvudmannaskapet innebar. En annan intressant observation som framförs av bland annat självaste FP-ledaren Jan Björklund är skiftet från att staten haft utbildning för ögonen till den kommunala fixeringen vid omsorg, ett dåligt recept för att genomföra Olof Palmes vision om skolungdomen som landets ”spjutspets in i framtiden’.”

I Hallandsposten kan vi läsa ett brandtal för lärarkåren under rubriken ”Till kamp för lärarna” av socialdemokraten Jannike Karlsson som skriver om behovet av trygghet och bra arbetsmiljö även för lärarna:

”Ordningsproblem skulle kunna lösas genom större närvaro av föräldrar i skolan. Det gynnar både elever och lärare och förhindrar att elever får möjlighet att spela ut vuxna mot varandra.
Skolan ska vara en trygg plats för elever, lärare och lärande. Visa solidaritet med lärarkåren att skapa förutsättningar för ett gott inlärningsklimat i klasserna.”

På lördagen hittar vi ett intressant blogginlägg som skrevs redan på tisdagen om kraven på förstatligandet av skolan. Det är läraren Christer Magister som i ett inlägg skriver:

”I SvD framför Jan Björklund och med Metta Fjelkner flera goda anledningar att återförstatliga skolan, huvudargumenten är för mig likvärdigheten och dubbelstyrningen.”

”Det enda argumentet jag egentligen kan komma på för att behålla en kommunal skola är att de som tar besluten finns närmare verksamheten, men det har ju visat sig medföra en ojämlik skola och även en statlig myndighet måste väl organisera sig i mer lokala sektorer?
Jag tar tacksamt emot dina tankar i frågan och argument för och emot, för nu verkar det vara dags att bestämma sig.”

Ja, nu är det dags att bestämma sig. Med en kommande bred utredning av 90-talets skolrefoerm i antågande så börjar det bli dags att göra upp med bland annat kommunalisrengens negativa följder.

söndag, 13 mars, 2011

Katederundervisningen återupprättas

Ska det vara dags för utbildnings-Sverige att lyfta fram katederundervisningen som den mest effektiva undervisningsmetoden? Många lärare har givetvis vetat om det, dock har de avstått från att tala högt om det.

Men vinden har vänt. Det är dags att lämna Caligula-bilden när det gäller synen på lärare och på katederundervisning. I en debattartikel i Dagens Nyheter med rubriken ”Dags för läraren att åter ta plats i skolans kateder” menar  utbildningsminister Jan Björklund att lärarens viktigaste verktyg är att varje lektion undervisa och leda klassen. Därför måste läraren åter ta plats i klassrummet.

Björklund menar att avskaffandet av ”katederundervisningen” har skadat skolan och är en viktig anledning till sviktande skolresultat och ökade klassklyftor.

Han kommer med nyheten att man i den nya skolförordningen kommer skriva in att eleverna ska få ett kontinuerligt och aktivt lärarstöd i en strukturerad undervisning.

”Mycket talar för att en viktig anledning till både de sviktande svenska resultaten och de ökande skillnaderna är att svenska elever i stor utsträckning lämnas ensamma i sitt arbete. En strävan från tongivande politiker och pedagoger att komma bort från katederundervisningen innebar krav på mer självständigt arbete från elevernas sida och mindre strukturerad undervisning. Dessa förändringar har med stor sannolikhet sänkt resultaten och ökat klassklyftorna.”

Lärarnas Riksförbund välkomnar detta besked som går helt i linje med att en ny lärarlegitimation införs och att läraryrkets betydelse och roll lyfts fram.

Den alltid like vakne bloggaren Johan Kant har kommenterat Björklunds debattartikel.

”När ordet katederundervisning kommer upp ryggar många tillbaka och får dåliga ‘vibbar’. Det smakar lite illa i munnen! Därför att definitionen av katederundervisning inte stämmer överens mellan lärare och lärare, lärare och lärarutbildare och lärarutbildare och utbildningsminister.”

Många kommenterar Björklunds debattartikel idag.

Någon påpekar att en viktig faktor för lärarens status är faktiskt också lönen och att internationellt så ligger lärarlönerna mycket högre än i Sverige.

Bland annat läser vi:

”I många kommentarer frågas det hur självständigt arbete och kreativitet platsar i Björklunds skola. Jag vill påpeka att för att arbeta självständigt måste man veta hur man ska arbeta och med vad och en förutsättning för kreativitet är oftast goda förkunskaper samt arbetsdisciplin. Björklunder tänker längre/…/”

Men Björklund får också mothugg. En annan kommentar lyder:

”Ännu ett kapitel i ‘Svensk Folkeparti skyller ifrån sig’. Ännu en reform föreslås som saknar all grund i forskning och beprövad erfarenhet. Svensk Folkeparti har nu haft ansvar för skol och utbildningsfrågor i över 4 år, allt blir bara sämre. Allt är sossarnas fel eller möjligen Staafs regering i början på av 1900-talet. Svensk Folkeparti talar med brösttoner, pekar med hela handen, och längtar till den ”finska” skolan med militär disciplin. Men hur utvecklas det finska samhället i jämförelse? ”

Ännu en kommentar lyder:

”Balans är nyckelordet! Jag bor utomlands på den europeiska kontinenten, i ett land där normen är den katederledda, mycket auktoritära sortens undervisning. Med resultat att människor här har en i jämförelse oerhört dålig kunskap och allmänbildning. Korvstoppning är metoden inför prov, eftersom man ska kunna saker utantill. Inget fokus på problemlösning alls. Samtidigt måste barn ha klara riktlinjer – att lämnas vind för våg att själv finna ut vad man ska göra är också förödande för resultatet!”

Vi avslutar med denna kommentar:

”Enkel lösning, förstatliga skolan, stäng friskolorna som inte har en tydlig profil (Vi ger alla godkänt är ingen profil), höj lärarlönerna med 100%, anställ kontorspersonal som sköter dokumenthantering, ha rektorer som är pedagogiska ledare inte ekonomer. Sluta tramsa och låtsas att det beror på något annat bara för att ni inte har råd att göra något åt det riktiga problemet.”

fredag, 11 mars, 2011

Investera i läraryrket och respektera lärarna

I fredagskvällens avsnitt av pratshowen ”Skavlan” i SVT fick utbildningsfrågorna stort utrymme. (Inslaget finns tillgängligt till den 8 maj.) Vi fick möta den brittiske professorn Sir Ken Robinson, ansedd som en av världens främsta föredragshållare inom pedagogik och skolväsende.

Robinson berättade underhållande, tänkvärt och vältaligt om hur, som han menar, skolsystemet hämmar kreativiteten hos eleverna.

Hos Skavlan talade Ken Robinson bland annat om att barn och elever ogillar rutinövningar, det dödar deras intresse och engagemang. Han ifrågasätter också den ”ADHD-epidemi” som han menar drabbat västvärlden. Till viss del menar han att den beror på eleverna och barnen är rastlösa och understimulerade i skolan.

Dessutom förklarade Robinson att han egentligen ogillade allt tal om olika ”ämnen” i skolan. Istället vill han tala om ”disciplines”. Inom universitetsvärlden betyder disciplin ett universitetsämne som bygger på vetenskaplig forskning och metodik. Ordet anger också att ämnet är avgränsat från andra universitetsämnen och att vissa frågeställningar renodlas. Så nog kan man köpa den beteckningen?

Vidare så menade han att det måste finnas en betoning på basfärdigheter för att eleverna ska kunna utveckla sin kreativitet och han är för betyg och stardandariserade mätningar, men befarar att vi lägger för stor vikt vid just själva mätningen idag. 

Slutligen underströk Ken Robinson betydelsen av världens viktigaste yrke, en insikt som läsaren av denna blogg säkert delar. 

”Om vi vill verkligen förvandla vår utbildning måste vi investera i läraryrket. Vi måste respektera lärarna och ge dem de rätta verktygen.”    

Se också för övrigt den intressanta och mycket spridda animerade föreläsningen med Ken Robinson på RSA, ”Changing Education Paradigms”. Här sammanfattas Robinsons tankar om skola och undervisning.

I samma program kunde vi också se ett reportage om Scott Flansburg, som kallas ”den mänskliga räknemaskinen”. Han åker världen runt och föreläser samt entusismerar elever och lärare med sitt budskap att alla kan räkna. Han försöker visa det vackra i matematikens mönster. Nu är han i Sverige, där han onekligen behövs. Flansburg vill få oss slå på kalkylatorn i våra hjärnor. Fascinerande budskap.

onsdag, 9 mars, 2011

Satsa på höjda lärarlöner i högstadiet och gymnasiet

På den internationella kvinnodagen i går kunde vi läsa om en ny och intressant lönerapport som presenteras av Lf, Lärarförbundet.

Undersökningen visar att 4 av 10 lärare överväger att lämna yrket. Det är väl känt sedan länge att lärare är klart missnöjda med såväl arbetsmiljö som lön. Det nya i rapporten är att låg lön nu är huvudskälet även för kvinnorna till att vilja lämna yrket. I övrigt är det väl kända fakta som presenteras.

Lärarnas Riksförbund gjorde en uppmärksammad undersökning 2002 som visade att 20 000 lärare som lämnat yrket kunde tänka sig komma tillbaka om lön och arbetsvillkor förbättrades. Dessa erfarna och kunniga lärare skulle skolan behövt idag.

Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner menar att om lärarnas löner ska kunna höjas så kraftigt som behövs så krävs det att man vågar prioritera särskilda lärargrupper. Nämligen de kvalificerade lärarna på högstadiet och gymnasiet.

”Dessa lärargrupper har haft en svag löneutveckling och fått stå tillbaka till förmån för andra grupper i skolan. Istället har arbetsgivarna i kommunerna satsat på förskolan det gångna årtiondet.”

”Det är inte en hålbar utveckling om läraryrket ska lyftas. Ska lärarlönerna kunna höjas rejält så måste löneökningarna riktas till lärarna på högstadiet och i gymnasiet. Det vill säga de lärargrupper som kan jämföras med civilingenjörer när det gäller utbildningens omfattning och kvalifikationer samt krav.”

Läs också Sydsvenskan i dagens huvudledare idag som förespråkar ökad lönespridning bland lärarna, ”Belöna lärarna” och som för fram Lärarnas Riksförbunds syn på hur lärarlönerna ska höjas.

söndag, 27 februari, 2011

Klokt om ”Klass 9A”

SVT Debatt fortsätter diskutera den egna serien ”Klass 9A”. Stundvis har det kännts hopplöst att fortsätta den debatten. Men på söndagen läser vi ett mycket klokt inlägg om serien.

Det är Carina Schvedin, doktorand i pedagogik vid Åbo Akademi, som i ”Klass 9A visar oss varför svenska skolan måste bli mer som den finska” skriver:

”Jag ställer mig högst tveksam till att superlärare går in i andra lärares klassrum, förnedrar de outsmartade lärarna inför tv – kameror och mäter kunskapsnivåerna genom en trave diagnostiska prov. Den aktuella skolan i serien Klass 9A skall istället ha en skolledare med tillräckligt mycket sinne för bildning i sin egen verksamhet att hon/han själv löser upp problemen på skolan.” 

Så sant som det är sagt. Kanske lyssnar de kommunala skolhuvudmännen eftersom det kommer från öster?  När det kommmer från Finland måste det vara sant.

Schvedin skriver vidare:

”Lärare är pedagogiska ledare och det är hög tid att Sveriges lärarkår utbildas till, agerar som och till fullo förstår detta enkla faktum. Lärare är Ledare! Lärare är ingen sportande kompis med hängjeans och bakochfram keps, eller nasal ljus försiktig mesig framtoning eller småfrökenaktiga gulligakompisen-attityd.

Lärare är Ledare och har därigenom en självklart auktoritet som måste befyllas och erövras – varje dag. En effektiv skola kan förändra för den enskilda eleven – det är en maktfaktor som lärare till fullo måste förstå.”

tisdag, 22 februari, 2011

Politiker ur fas med uppdraget?

Skolan är något som en stor majoritet av landets medborgare  värnar. Trots detta väljer ansvariga  politiker att inte prioritera skolans kärnuppdrag – undervisningen. I Sverige går en betydligt mindre del av skolans resurser till undervisning.

Den senaste tiden har det också uppmärksammats att politiker på många håll valt att satsa på stora procentuella ökningar av sina arvoden och ersättningar. I flera fall ligger det aktiva val från politikerna bakom att exempelvis bestämma att lärarna ska få kanske under två procent i löneökning, medan de själva beviljar sig över tio procents påslag.

Om politikernas prioriteringar har Lärarnas Riksförbunds ordförande  Metta Fjelkner skrivit i Aftonbladet, ”Politiker höjer egna löner mer än andras”.  Artikeln avslutas med följande uppmaning:

”Vi kräver att Fredrik Reinfeldt med politikerkollegor i övriga partier omedelbart uppmanar alla sina partiföreträdare i kommunerna att satsa på lärarlöner istället för höjda ersättningar till politiker.
Vår uppmaning riktas till de partier som är starka ute i kommunerna som centern och inte minst socialdemokraterna, men också till övriga politiska företrädare. Särskilt de två stora politiska partierna i vårt land, moderaterna och socialdemokraterna, har ett extra ansvar i denna fråga.
Politiker i de kommuner som uppmärksammats för stora höjningar av politikers löner eller arvoden bör utfästa sig att se till att exempelvis Lärarnas Riksförbunds välutbildade medlemmar till att börja med ska få 20 procent mer per månad. Det vore en bra början.
Här kan politiker i alla partier göra en stor insats för att verkligen satsa på skolan och få fler kvalificerade att välja läraryrket. Istället för att fatta beslut om stora påslag till sig själva!”

Vad tycker du som läser detta?

fredag, 18 februari, 2011

Vad gör en bra lärare?

Ibland kan man undra vad som gör en bra lärare? Hur agerar han eller hon? Vad är hemligheten till att vissa lärare lyckas?

Givetvis ett engagemang i människan, i eleven. Men det är svårt att sätta fingret på exakt vad det är som gör skillnaden

Vissa har en särskild fallenhet och begåvning för yrket. Men nog kan även en ”medelbra” lärare bli bra med rätt utbildning och rätt fortbildning och inte minst rätt stöd från skolledning och ansvariga?

Ett lag kan inte bara byggas av stjärnor.  Det behövs en bulk av tillräckligt  bra lärare som utgör stadgan i en kår och som låter stjärnorna lysa och inspirera kollegorna, som säkerligen Stavros och Gunilla gör med sina unika metoder, som ändå vilar på beprövad erfarenhet.

Idag läser vi en krönika i gratistidningen Metro, ”TV-programmet Klass 9A får mig att gråta igen”. Den tar upp just tankar om läraryrket och hur en bra lärare är och vad han eller hon gör.

Det är en sympatisk text av studenten Fridah Jönsson, som jag dock har ett problem med. Och det är i korthet att: Om det här är vad som krävs så krävs det för mycket av en lärare, tänker jag…

Måste man ge bort egna tillhörigheter, som läraren som gav bort sin elbas till en elev i förra omgången av Klass 9 A som sändes 2008 och som Fridah Jönsson berättar om?

Vill man ha en ängel som lärare?

Nej, engagemanget sitter förstås inte i en elbas som ges bort, och det inser även Fridah. Det handlar om förhållningssättet och bemötande av eleverna. Helt enkelt om man som lärare är intresserad av sina elever och deras kunskapsutveckling. Om man bryr sig om vart de ska ta väg i livet, och om man visar ett genuint intresse.

Samtidigt måste vi komma ihåg att läraryrket just är ett yrke. Det kan inte och ska inte vara ett ”kall”. Alltför länge har arbetsgivare och huvudmän kunnat utnyttja lärares dåliga samvete och önskan om att göra lite mer för sina elev och ytterligare lite mer och… till dess att de  bränt ut sig eller resignerat eller kanske lämnat yrket.

Ansvaret för detta ligger delvis på den enskilde läraren, liksom det ligger på varje anställd att sköta sitt arbete professionellt och sätta sina gränser. Men främst ligger ansvaret på arbetsgivare och huvudmän som inte ger lärarna tillräckliga förutsättningar.

Men ändå, visst är det härligt att läsa när Frihad beskriver  en bra lärare” in action”. Visserligen tycker också hon att inte att årets upplaga av serien är lika bra som den förra, nu är den mer ytlig och man kan bara hålla med. Fridah skriver:

”Men ibland gnistrar det till. Som när Stavros förklarar saker för eleverna, bryter arm med dem eller bjuder dem på kexchoklad. Jag blir så rörd och så glad – för det är så man ska göra. Man ska inte göra som den märklige matteläraren Johnny och ”skämta” med eleverna om att de är kassa. Man ska helt enkelt hitta eleverna och vara trevlig.
De mest poppis lärarna i min klass är de som är personliga. De som pratar med oss på rasterna, som visar att de är uppdaterade och har koll på vad som händer i världen och som helt enkelt visar sig intresserade av oss.
De som ”skämtsamt” kallar oss för hopplösa fall vinner inte lika mycket cred hos oss. Det är det Stavros har fattat.
Elevers respekt och uppskattning vinner man genom kunskap och glädje. Och så lite kexchoklad.”

När man ser tillbaka på sin skolgång nog var det just dessa lärare som man minns och uppskattar. Stränga men kunniga lärare som bryr sig. Stränga men ändå snälla. Lärare som  Gunilla och Stavros.

Samtidigt behöver läraryrket en akut statushöjning och större urval av lärarkandidater. Inte bara en medieanpassad ”quick fix” från SVT med nya Klass 9A…

Frågan är hur ska en kunskapsöverföring och fortbildning som är värd namnet kunna utvecklas ut detta mentorskap som Lärarnas Riksförbund länge kämpat för. Det kräver till syvende och sist att arbetsgivaren och huvudmannen också tar sitt ansvar.

fredag, 18 februari, 2011

Misstag att avskaffa lågstadielärarutbildningen

”Nu återskapar vi den svenska lågstadielärarkåren”, sa utbildningsminister Jan Björklund när han talade vid Lärarnas  Riksförbunds Framtidsdagar den 24 januari.

Bland annat sa Björklund att:

”Ett av de riktigt stora misstagen man gjorde 85 var att avskaffa den svenska lågstadielärarkåren. Det var ju inte ett pedagogiskt skäl som låg bakom det, det var ett fackligt …. Sen klär man in detta i mängder av pedagogiska beskrivningar. Det var aldrig barnens behov som var det egentliga skälet. ”

Se klippet ”Nu återskapar vi den svenska lågstadielärarkåren”som ligger ute på Youtube.

Undrar vad de i vissa fackliga kretsar och kommunhusen på 1990-talet, som drömde om att införa enhetslärarsystemet tänker nu? De som ville kunna placera in lärarna i olika boxar som var utbytbara. De som drev på kommunaliseringen av skolan. De som väl borde ångra sig när de ser resultatet av drömmar och illusioner om standardisering och decentralisering…

torsdag, 17 februari, 2011

Alla vet när mobbning pågår

Alla vet när mobbning pågår, och när ingen säger ifrån kan det fortgå.

I gårdagens sändning av Rapport 19.30 kunde vi se ännu ett inslag om mobbning i skolan. I reportaget” Jonna blev mobbad under nästan fyra år”.

Det var sorgligt att återigen höra om en ung människa som mobbats och stötts ut. Jonna Pipping verkade dock var en tjej med skinn på näsan som orkade gå ut och berätta om vad hon upplevt. Hon blev mobbad under nästan fyra år. Slagen,  retad, hånad. Och ensam.

Vi har tyvärr hört historien förut, många gånger.

Jonna berättar i inslaget om ensamheten och hur hon när mobbningen var som värst försökte tala med sina lärare. men de vuxna lyssnade inte och mobbningen fortsatte. Jonna ville inte gå till skolan och allt oftare stannade hon hemma.

Det här är riktigt bekymmersamt. Vuxenvärlden, det gäller lärare, fritidspersonal, vaktmästare, ja alla som möter barn och ungdomar i skolan och i vardagen måste ta ett större ansvar när mobbningen visar sig.

För vi vet alla när den uppträder. Alla känner när någon i en grupp ringaktas eller stöts ut. Det kan se på sofistikerat sätt, eller med våld rätt och slätt. Men vi känner det alla.

I Jonnas fall slutade mobbningen då hennes mamma tog kontakt med Socialtjänsten och anmälde skolan till Barn- och elevombudet.

Då fick hon ett brev från en av mobbarna – ett brev som vi kunde ta del av i inslaget och ett brev som hon har kvar än idag.

”Jag lovar att det här ska slut, förlåt för att jag sårat dig”, står det bland annat i brevet.

På torsdagen kan man chatta med Barn- och elevombudsmannen på SVT:s sajt.

Läs gärna vad Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner skrivit om mobbning. I en mycket uppmärksammad debattartikel i Svenska Dagbladet från 2006, ”Media uppmuntrar mobbning”, tog hon bland annat upp hur media påverkar klimatet mellan människor:

”Om medierna förmedlar bilder av hur unga tjejer med alla medel konkurrerar ut varandra genom falskspel och utstuderat beteende – och visar unga pojkar att den roligaste är den som presterar de grövsta skämten på andras bekostnad – hur kan vi då tro att vi ska få skolelever som tror på samarbete, tillit och öppenhet inför olikheter?
Skollagen stadgar att var och en som verkar inom skolan ska främja aktning för varje människas värde. Den lyfter fram människolivets okränkbarhet, individens frihet och integritet och solidaritet med svaga och utsatta.
Dessa värden ska skolan förmedla. Det är också ett tydligt uppdrag till oss lärare att bekämpa mobbning.”

Och:

”Vi behöver välutbildade lärare för trygga elever. Skolan behöver många vuxna som kan ge de otrygga trygghet. Vi behöver kunskap om hur och varför mobbare uppstår och hur mobbningsoffer ser ut.”

Detta gäller än i dag.

Läs också Metta Fjelkners kommentar till Skolverkets uppmärksammade genomgång av anti-mobbningsprogram, som presenterades för några veckor sedan, ”Arbetet mot mobbning måste utgå från elevernas och skolans situation”. Bland annat sa hon då:

”Det finns inte en modell som kan användas överallt. Istället menar jag att lärare också måste kunna använda sin beprövade erfarenhet. Det finns olika situationer olika typer av mobbning, såväl synlig som mer subtil mobbning och nätmobbning.”

Den som är intresserad kan också ta del av ett samtal i Nyhetsmorgon-soffan förra året, ”Alla har ett ansvar för att motverka mobbning”.

Där lyfte Metta Fjelkner fram stora klasser som en möjlig delförklaring till att mobbningen biter sig kvar. Läraren kan ha svårt att upptäcka mer subtil mobbning. Men hon sa också:

”Vi lärare kan aldrig friskriva oss från ansvar. Samtidigt behöver vi hjälpas åt. Om elever upplever att lärare nonchalerar dem är det förfärligt.”

Slutligen en länk till den debattartikel om nätmobbning som Metta Fjelkner och Barn- och Elevombudet Lars Arrhenius hade i Göteborgs-Posten nyligen,”Skolans ansvar att motverka nätmobbing”.

Där skriver de bland annat att lärare inte kan finnas till hands dygnet runt på nätet för att stoppa nätkränkningar. Men man lyfter ändå fram bra exempel på hur en skola kan vara närvarande på nätet genom att låta fritidsledarna scanna av nätet en timme varje dag för att se upp om de egna eleverna utsätts för nätkränkningar.

”Det är ett stöd för lärarnas och skolans arbete. Ofta handlar det om ett par tre sidor som unga umgås på åt gången. Eleverna är experter på var riskområden för kränkningar finns. Både bakom skåpen i korridoren och på vissa sidor på nätet. Elevernas delaktighet i det förebyggande arbetet är därför nyckeln till framgång. Vi behöver fler bra arbetssätt och fler huvudmän som ger utrymme för skolan att ta sitt ansvar.”

onsdag, 16 februari, 2011

Om lärarföraktet. Läs, eller läs igen!

Har ni missat Helena von Schantz senaste blogginlägg så passa på att läsa det här, ”Allt är lärarnas fel 13, eller Malin Siwes sex budord”.

Och har ni läst det, så läs det igen. För det är det värt. Helena är förmodligen landets mest välskrivande bloggare!

Hon går hon på ett fullkomligt lysande sätt igenom journalisten Malin Siwes krönika i senaste Fokus, som vi skrivit om tidigare  i inlägget ”Viktigt stå upp för lärarkåren”. Om man delvis ändå kan skratta åt Siwes tokigheter, så blir man desto mer allvarlig och berörd efter att ha läst Helenas försvar för lärarna. Hon fullkomligt smular sönder Siwes krönika som blir kvar med invektiven. Jag är övertygad om att hon uttrycker det väldigt många lärare tycker i denna fråga.

Låt oss bara citera slutet:

”Malin Siwes dräpa osar inte bara ilska utan också lärarförakt och hon innehar en position som gör det möjligt för henne att sprida den ilskan och det föraktet vida omkring. På så vis kan hon orsaka den svenska skolan en hel del skada. Den där typen av texter lär inte få någon lat eller olämplig lärare att skärpa sig, däremot lägger de sten på färdigt tunga lass, ökar det allmänna lärarföraktet och gör därigenom vårt arbete svårare. Men framför allt påverkar lärarföraktet läraryrkets status och attraktionskraft i negativ riktning just när vi desperat behöver göra det mer lockande och lönsamt att välja lärarbanan.

I fortsättningen föreslår jag därför att Malin Siwe skriver om annat än skolan. Något där hon åtminstone inte ställer till med någon större skada. Förslag? Hissmusik? Julskyltning? Eller varför inte om vädret? Gudarna ska veta att vädret är en rik källa till åtminstone ilska nuförtiden. Förakt är jag rädd ställer till med skada hur man än kanaliserar det.”