Arkiv för kategori ‘läraryrket’

torsdag, 16 maj, 2013

Arg lärare – med rätta

Gymnasieläraren Ola Håkansson har fått nog. Han arbetar till vardags på Marina läroverken i Danderyd och har följt debatten om skolan och alltmer känt frustationen stiga. Och en dag kände han att nu fick det var nog med svartmålning och skuldbeläggning av lärarna.

Han skrev ett debattinlägg som publicerades i SKL:s tidning Dagens samhälle. En tidning som läses av alla makthavare och beslutsfattare i det kommunala världen, och därmed av de som idag styr svensk skola. Ja, även utbildningsminister Jan Björklund och rikspolitikerna läser nog Dagens Samhälle, som en gång hette Kommun-Aktuellt.

Artikeln börjar så här:

”Jag kommer ut nu. Som lärare, alltså. Jo, jag är en av dem. En av alla de lärare det skrivs om i tidningarna när krisen i skolan behandlas.
Du kanske har undrat om vi egentligen finns. Jag menar, det är så många som uttrycker sina åsikter om skolan i dag, så många som vet hur skolan ska skötas. Men från oss har du inte hört så mycket. Det är inte ofta de vänder sig till oss som arbetar med att utbilda era barn inom en skola som enligt mediers beskrivning är i fritt fall. Nu vet du. Vi finns. Och vi är många som är arga.”

Ola intervjuas äveni Dagens Samhälles senaste nummer som utkommer i sin pappersutgåva idag och där också en förkortad version av artikeln finns. I intervjun säger han:

”Jag tror att förklaringen till att så många har läst och röstat är att det är många lärare som känner igen sig. Det är mest forskare och fackförbundsföreträdare som kommer till tals i media om skolans kris, men vi vanliga lärare får inte göra vår röst hörd”.

Just nu har 37 000 personer läst debattartikeln på nätet och där har över 21 000 har hållit med Ola. Alla som angett vad de tycker om artikelns budskap har faktiskt hållit med, 100%.

Överhuvudtaget har läsarna av Dagens Samhälle en mycket stor förståelse för lärarnas argument och stödjer lärarnas budskap. I nytillträdde LR-ordföranden Bo Janssons artikel, Skolan kräver starkare nationell styrning, också den i sensate numret av Dagens Samhälle, är stödet också väldigt högt. Nästan 90 procent håller med om det.

Förhoppningsvis får inlägg som Ola Håkanssons, och även  Bo Janssons, till följd att fler lärare reser och säger: ”Nu räcker det!”

Rätt riktad ilska är aldrig fel. Och att stå upp för sitt yrke är nödvändigt för lärarna i dag.

Dela med andra:
torsdag, 24 januari, 2013

Lärarna hårt pressade

Lärare är hårt pressade idag. Det visar nu också en enkät genomförd av Lärarnas Riksförbund i Lund och som presenteras bland annat i Sydsvenskan i dag, ”Jag har aldrig sett så många slitna lärare”.

Resultaten stämmer väl med förbundets centralt genomförda arbetsmiljöundersökningar.

Bland annat visar det sig att stress och sömnproblem är vanliga bland lärare och studie- och yrkesvägledare. Lärarnas Riksförbunds företrädare i Lund säger att lärarna de två senaste åren varit trötta och stressade. Några siffror ur undersökningen:

* 72 % anser att de inte hinner med sina arbetsuppgifter (2011 var det 68 %).

* Cirka 70 % har funderat på att sluta arbeta som lärare eller vägledare och 30% har agerat aktivt för detta.

* 81 % anser det är svårt att kombinera alla de krav som ställd i arbetet från elever, föräldrar, skolledning mm. (2011 var det 75 %).

* 86 % har haft besvär av stress (2011 var det  77 %).

* 64 % har haft sömnproblem (2011 var det 54 %).

Lärarnas Riksförbund företrädare konstaterar lakoniskt att arbetsgivarna har ett stort förbättringsarbete framför sig…

Förslagen på vad som ska göras är konkreta och övervägda. Lärarna Riksförbund i Lund ser tre vägar framåt och ger följande förslag för en bättre arbetsmiljö:

1. Låt en grupp rätta nationella prov centralt, till exempel av pensionerade lärare.

2. Utvärdera Unikum, ett lokalt omdömessystem, och nyttan av det. Ta bort omdömena från åk 6 när det ändå delas ut betyg.

3. Anställ fler lärare per elev.

Samtidigt skriver tidningen Du & Jobbet att lärarnas arbetsbörda ökar kraftigt, ”Lärare har yrket där arbetsbördan ökat mest” . Mer än åtta av tio grundskollärare säger att arbetsbelastningen har ökat de senaste fem åren. Det gör lärarna till den grupp där belastningen ökat mest.

Nyligen gick Lärarnas Riksförbunds förste vice ordförande Bo Jansson ut och krävde att de skrifliga omdömena i år 6-9 ska avskaffas eftersom det sätts betyg då:

”Alltfler partier och politiker börjar inse det ohållbara med lärarnas ökande administrationsbörda. Lärare måste få fokusera på undervisningsuppdraget. Det är helt avgörande om vi ska kunna vända på kunskapstappet i svensk skola”, sa Bo Jansson.

Dela med andra:
tisdag, 15 januari, 2013

Starkt stöd för minskad administration för lärare

Miljöpartiets förslag på hur lärarna ska få ägna sig åt att undervisa i stället för att fylla i papper har fallit i god jord. Under rubriken ”Lärarna måste få undervisa” läser vi på Aftonbladets ledarsida:

”Sunt förnuft, utbrister nog de flesta. Det gäller inte minst den lärarkår som håller på att drunkna i administration. Under Björklunds år som utbildningsminister har pappersarbetet blivit mer och mer betungande.”

Ledarskribenten Ingvar Persson, som vanligtvis bevakar fackliga frågor skriver vidare – intressant nog – att han ser andra sammanhang som lyfter fram fördelen med en statlig centralstyrning av vissa delar av skolan:

”Ändå går alltså utvecklingen åt rakt motsatt håll, och det är inte ­säkert att det bara beror på Jan Björklunds ­personliga entusiasm för betygsättning och sanktionssystem.

En del av lärarnas växande pappers­arbete kan oväntat nog bero på att ­skolan är mindre centralstyrd.

Eftersom kravet på nationella politiker och myndigheter är att alla barn ska ha rätt till en likvärdig utbildning innebär både kommunaliseringen och friskolorna att behovet att kontrollera bara växer. Och när utbildningskvalitet dessutom ska användas som medel

i kampen om skolpengen blir doku­mentationen en resurs i konkurrensen.

De sakerna brukar Miljöpartiet inte vilja ändra på.

Ambitionen att minska skolkrånglet är utmärkt. Risken är bara att det kommer att visa sig svårare än det låter.

Då borde frågan om specialpedagoger och andra vuxna vara lättare. Den ­handlar nämligen bara om pengar.” 

Även Dagens Nyheters ledarsida är positiv till att politiker försöker se på skolans arbete ut ett lärarperspektiv.

Den skolintresserade ledarskribenten Johannes Åman skriver under rubriken ”Politisk övning i att se skolan i klassrumsperspektiv” bland annat:

”Byråkrati är allt det där
som ligger vid sidan av det egentliga jobbet. Småföretagare vill utveckla sin verksamhet – inte ägna dagarna åt pappersarbete. Lärare vill undervisa och satsa sina krafter på eleverna – inte på en massa dokumentation som de påtvingats uppifrån.”

Och han fortsätter längre fram:

”…även om det hittills mest varit prat om byråkratin är det nya intresset positivt. Detta blir om inte annat en övning i att tänka som lärare. Ett perspektiv läggs på skolan som handlar inte om vad beslutsfattarna vill utan om vad som faktiskt blir reformernas sammantagna effekt.

Om lärare till exempel uppfattar fler nationella prov och nya regler om skriftliga omdömen som försämringar av arbetsförhållandena behöver slutsatsen inte nödvändigtvis bli att förändringarna var dåliga. Men politiker som försvarar sådana reformer kan inte slå sig till ro med att dessa har gjorts i syfte att eleverna ska lära sig mer. De måste ta bort något annat så att utrymme skapas för de nya arbetsuppgifterna.

Annars blir effekten att lärare ägnar mindre tid åt det allra viktigaste: att förbereda lektioner och ge eleverna genomtänkt återkoppling.”

Lärarnas Riksförbunds förste vice ordförande Bo Jansson var positiv till miljöpartiets förslag på måndagen. Han ville dock att man redan nu ska avskaffa de skriftliga omdömena i år 6-9 där det nu införts en mer detaljerad betygsskala. Läs mer om det här.

Dela med andra:
torsdag, 13 december, 2012

Viktigt stå upp för meddelarfriheten

Idag berättar Ekot om att Academedia, landets största friskolekoncern, nu inför meddelarfrihet för sina 8 000 anställda.

Lärarnas Riksförbund, som länge påpekat det orimliga i att det finns olika regler i verksamhet som finansieras av skattemedel, välkomnar givetvis beskedet från Academedia.

För några år sedan presenterade Lärarnas Riksförbund en undersökning som tog upp frågan om hur lärare ser på sin möjlighet att gå ut och tala om missförhållanden och problem i skolans verksamhet. Rapporten Tystade lärare gav en oroande bild av en tystad kår.

Medlemmar i både den privata och offentliga sektorn besvarade enkäten om deras inställning till att offentligt kritisera den skola de arbetar på. Som kommunalt anställd lärare har man meddelarskydd, det vill säga man har rätt att tala med medier om förhållandena på sin skola, utan att arbetsgivaren får ta reda på vem som har lämnat uppgifterna. Detta gäller inte för privatanställda lärare.

Resultatet av enkäten visar att en majoritet av de svarande nästan 70 procent av de friskoleanställda lärarna svarade att de inte skulle våga uttala sig offentligt i media om de var missnöjda med sin arbetsgivare/skola. Och synnerligen bekymmersamt var att hela 53 procent av de kommunala lärarna sa samma sak. Trots att de hade lagen och rätten på sin sida kände sig alltså tystade!

De allra flesta lärare som hade känslan av att de skulle utsättas för påföljder om de offentligt ventilerade kritik trodde att de skulle drabbas genom sämre löneutveckling.

Så även om Academedia fattat ett klokt beslut är inte problemen ur världen. Det krävs fortsatt arbete för att lärare – som ska utbilda elever om deras medborgerliga rättigheter – ska kunna tala med medias och lyfta problem som de har rätt till enligt lagen.
 
Och här vilar ett stort och tungt ansvar på skolans huvudmän och arbetsgivare. De måste se till att en förtroendefull och framförallt öppen och tillåtande inställning finns i skolorna. Annars blir meddelarfriheten bara en papperstiger. Och här har också alla vi samhällsmedborgare vårt ansvar.

 
Dela med andra:
onsdag, 7 november, 2012

Status och lön enligt den finska modellen

I dag läser vi ordförandekolumnen i tidningen Läraren, Organ för Finlands Svenska Lärarförbund (som är fackförbundet som organiserar svenskspråkiga lärare i främst  grundskolan och gymnasiet). Där skriver förbundsordförande Dan Johansson tänkvärt under rubriken ”Hög status”:

”Vari ligger lärarstatusen? Den frågan fick jag häromveckan vid ett seminarium där jag talade om den finländska grundskolan och gjorde en liten jämförelse med skolan i Sverige.”

Johansson lyfter sedan bland annat fram jurister och läkare som yrken med status och menar:

”Även om lärarna inte kan tävla med t.ex. läkarna när det gäller inkomstnivån, så har lärarna goda möjligheter att profilera sig i samhället. Alla vet att lärarna är högt utbildade och de flesta avnämarna, föräldrarna, litar på sina barns lärare. Lärare uppfattas inte som kvacksalvare eller hästskojare. Det här ska vi tänka på och även vara stolta över.”

Han fortsätter:

”Varje lärare påverkar bilden av yrket och varje lärare har skyldighet att ge varje elev vad han eller hon behöver för att gå vidare. Ansvaret är delat mellan lärarna och skolans huvudman, eftersom huvudmannen ger de ramar som utgör lärarnas handlingsutrymme.”

Och Dan Johansson avslutar med följande:

”Enligt OECD:s senaste undersökning om utbildningsfältet Education at a Glance har lärarna i Finland nått ungefär samma inkomstnivå som akademiskt utbildade i stort. Det är en del av fackets långsiktsmål att höja lärarlönerna och det ska tolkas som erkänsla för lärarnas kunnande och insats.”

När kan Lärarnas Riksförbunds ordförande skriva något liknande? Många hoppas på att kommunerna inser vad de förbundit sig till genom avtalet som SKL slutit med lärarnas organisationer. Och om kommunerna inser att avtalets avsikt är att ge lärarna en relativlöneförbättring så att de hämtar igen tappet till andra akademiska yrken, så kan man vara på väg mot den finska situationen också i Sverige.

Men det finns oroande tecken.

Vi har kunnat läsa om kommuner som exempelvis Stockholm där man försöker trixa fram en egen modell där golvet inte får vara golv, utan något annat, oklart vad.

Vi har också hört om kommuner som Hallstahammar som drar ner på antalet lärartjänster för att kunna höja lönerna för de lärare som blir kvar.
Idag ser vi på SR:s nyhetswebb att:
”det står uttryckligen i det budgetförslag som har klubbats i Barn-och utbildningsnämnden att neddragningen av lärartjänsterna görs för att kunna betala de löneökningar som blir följden av det nya läraravtalet.
Förslaget får kritik av båda lärarorganisationerna och av Folkpartiet i Hallstahammar.
’Jag tycker det här är ett skamligt förslag. Det är som att säga till lärarna att: ”Grattis – ni fick höjd lön, men tyvärr färre kollegor’, säger folkpartisten Anna Lundberg.”

Det krävs att skolans huvudmän har örnögonen riktade mot sig, ständigt vakande och strängt granskande varje löneöversyn under avtalet.

Dela med andra:
onsdag, 24 oktober, 2012

Mer stök ger flum i skolan

I dagens Aftonbladet skriver sportjournalisten och kolumnisten Jennifer Wegerup en tänkvärd text med ett – förmodar jag – starkt föräldraperspektiv. Hon vill värna elevernas rätt till en bra skolgång och hon reagerar bland annat på stöket i skolan som i fredags uppmärksammades i Dagens Nyheter.

Där berättades att:

• I Malmö anger drygt hälften av eleverna som är 12, 14 och 16 år gamla att de aldrig, sällan eller ibland har den arbetsro de behöver i skolan.
• I Stockholms stad anger 46 procent av eleverna i årskurs 8 att de kan arbeta i lugn och ro på lektionerna och 63 procent av femteklassarna.
• I Göteborg anger 19 procent av åttorna att man helt och hållet har möjlighet till studiero i skolan. 27 procent anser inte alls att de har det eller att påståendet att de skulle ha studiero stämmer ganska dåligt.

I ”Alla har rätt till en skola utan FLUM” skriver Jennifer Wegerup att hon inte förvånas över resultaten i enkäterna som gjorts vid samtliga skolor i de tre storstäderna. Hon menar att :

”Den nedmontering som skett av den svenska skolan under många årtionden är en av de mest allvarliga frågorna för vårt lands framtid.
Och det värsta är att den inte kan förklaras enbart med resursbrist. Den främsta orsaken skrivs med fyra bokstäver på svarta tavlans skamvrå: FLUM.
Kanske välment men ändå helt förödande.
Det är fint med elevdemokrati, barn och unga ska få göra sig hörda och kunna påverka.
Ingen vill återfå en skola med kadaverdisciplin, rotting (för övrigt olagligt) och barn som skräms till tystnad.
Men från det till lärarlösa lektioner, en skola där hemuppgifter och betyg ses som något fult och där de vuxna inte har mandat att säga ifrån, dit är steget långt.”

Wegerup efterlyser en skola där de vuxna bestämmer och det finns regler och krav. Hon påpekar att det också krävs ett arbetsklimat, och löner, för lärarna ”som gör att vettiga människor vill jobba i vår skola”.

”Det mest sorgliga, och för mig obegripliga, är att det ofta är de som politiskt säger sig vilja värna om de svagaste som förespråkar en kravlös skola.
Alla vet att barn från välmående hem med studietradition ändå klarar sig bra. Det är i stället de barn som bor i hem utan böcker och som inte får hjälp med läxorna som drabbas hårdast när skolan sviker.”

Värt att notera är den siffra som Jennifer Wegerup lyfter fram, nämligen att 75 miljoner barn världen över saknar möjlighet till utbildning. Alla borde vi, såväl ansvariga skolhuvudmän, elever och föräldrar, betänka vad det betyder – och vilket ansvar det lägger på de som har en skola att sköta och en skola att gå till eller låta sina barn gå i.

Det förpliktigar. Och då hör vare sig stök eller flum hemma i skolan.

Dela med andra:
onsdag, 24 oktober, 2012

Sekreterare ska avlasta lärarna

Är en del av lösningen på den ökande arbetsbelastningen på lärarna att skolhuvumännen återinför den administrativa personal som rensades ut under 90-tals krisen?

I Östgöta Corren läser vi att Linköpings kommun nu inför något som kallas för ”lärarsekreterare”. 
Genom  ”lärarsekreterare” och förbättrat IT-stöd är målet att lärarnas arbetsbörda ska minskas.

”Det viktigaste i det här paketet är att minska lärarnas arbetsbörda, att skapa resurser för att avlasta dem. Vi har valt att mynta uttrycket lärarsekreterare, men vad man sedan kallar dem vet vi ju inte, säger kommunalrådet Carina Boberg.

Nu återtstår att se om fler kommuner följer efter.

Dela med andra:
fredag, 19 oktober, 2012

Lärare straffas i ny lönesättningsmodell

Klarar inte skolans huvudmän av att lönesätta lärare som individer, utan bara som ingående i grupper?  Ja, frågan måste ställas efter att Stockholms stad i veckan berättat hur man tänker sig stimulera lönespridningen inom lärarkåren i staden.

I morse kunde vi läsa i Dagens Nyheter om att ”Sämre elever ger lärare lägre lönspåslag”. Där berättas att man Stockholm stad beslutat sig ge lärare på sju grundskolor lägre löneökning än på övriga skolor. Detta eftersom eleverna inte presterar tillräckligt bra.

”Jag tappar arbetslusten. Här sliter man och försöker få alla elever med på tåget men i stället bestraffas vi”, citerar tidningen en lärare på Erikdalsskolan.

Den garanterade löneökningen enligt det centrala avtalet är 4,2 procent, men Stockholms förbjuder nu skolledningarna på sju skolor att ge mer än 3,7 procent i löneökning till sina lärare, det är skolor som anses prestera sämre än de borde. Samtidigt ska sju skolor som presterar bättre få lägga ut 4,7 procent på sina lärare.  

Ordföranden för Lärarnas Riksförbund i Stockholm, Ragnar Sjölander, menar att signalverkan i Stockholms nya lönemodell är förödande:

”Jag har aldrig varit med om något liknande. Det strider helt mot principen i det centrala avtalet om att 4,2 är det lägsta garanterade utrymme som ska läggas ut.”

På debattsajten Newsmill kan man idag också läsa en debattartikel av Lärarnas Riksförbunds Metta Fjelkner och Ragnar Sjölander. I ”Fel att straffa lärare när skolor inte når målen” skriver de bland annat att:

”Målsättningen i Stockholm om att ”skolor med bra resultat ska premieras” låter vällovlig. Men för att uppnå denna beordras några rektorer att lägga ett lägre tak för löneökningarna och tillåts inte ens lägga ut lägstutrymmet! Det är något som vi starkt ifrågasätter och tar avstånd ifrån. Vi vill inte ha en hård central styrning av löneutrymme mellan stadens skolor. Lärarnas Riksförbund är starkt kritiskt. Vi menar att detta skadar tilltron till den individuella lönesättningen.”

De skriver också:

”Vi kommer självklart att kämpa för att den garanterade nivån på 4,2 procent inte underskrids på någon enda skola eller enhet där våra medlemmar tjänstgör! Det är helt oacceptabelt att medlemmar på andra skolor ska behöva stå tillbaka enbart för att utlägget i staden inte ska överskrida det garanterade utrymmet på 4,2 procent, det golv som arbetsgivaren så tydligt har gjort till ett tak. Trots att ordföranden i SKL:s förhandlingsdelegation, Ingela Gardner Sundström, sagt att de siffror man enats om ska vara ett golv och inte ett tak…” 

Det Stockhom stad ledning håller på med leder tankarna till en så kallad TED-föreläsning om motivation med Dan Pink. Någon borde se till att den som är ansvarig för incitaments-lönen i Stockholms stad tar del av denna underhållande föreläsning som förklarar varför det inte fungerar att ge ekonomiska incitament för ”krångliga” uppgifter. Dit hör onekligen uppgiften att vara en bättre lärare…

Det underlättas inte av en modell där lärare kollektivt bestraffas.

Den modell som prestenteras har onekligen riksintresse eftersom huvudstadens exempel  är viktigt och påverkan riskerar bli mycket stor i övriga landet.  Frågan om hur kommunerna kommer att satsa på lärarlönerna är högintressant efter att man med nöd och näppe nyss undvikit en stor lärarstrejk.

Det vore intressant att fråga ledarskapet i Stockholm om de tror att denna lönesättningsmodell ökar eller minskar förtroende för den inviduella lönesättning som SKL kämpar för i varje löneförhandling?

Dela med andra:
måndag, 8 oktober, 2012

Lämnar yrket med sorg i hjärtat

I  dag kan vi läsa om en lärare som tagit konsekvenserna av sitt missnöje med yrkets utveckling och lämnat läraryrket, med sorg i hjärtat.

I ”Därför ger jag upp läraryrket” skriver den numera avhoppade läraren Evin Baksi bland annat:

”Jag trivdes bra på arbetsplatsen, var uppskattad av elever, personal och föräldrar, men jag kände att detta inte räckte för en person som ville utvecklas. Det slutade med att jag sa upp mig för att skola om mig.”

Och hon kommer även in på lönefrågan som väckt så mycket känslor senaste veckorna efter att läraravtalet slöts :

”Att tjäna 27 000 kronor i månaden efter att ha studerat 4,5 år på universitet och arbetat i 11 är orimligt! Inför årets avtalsrörelse var förväntningarna på våra fackliga förhandlare höga och nyheten om det nya avtalet kom som en chock. Från att kräva 10 000 i lönehöjning till att nöja sig med 1 100 är steget skamligt långt.

Att ingen trodde att 10000 skulle nås på en avtalsrörelse bortser Baksi från, liksom många andra. Men man måste förstå den stora besvikelsen hos lärarna mot bakgrunden av att denna yrkeskår förbigått så länge. Baksi skriver:

”Jag delar många lärares frustration och besvikelse. Men lärarnas dåliga arbetssituation, låga status och låga löner angår alla! Utan lärare blir det nämligen ingen utbildning. Det är tack vare lärarnas insatser som det i dag finns yrkeskunniga människor på alla områden i samhället. Det är därför viktigt att vi stöttar lärarna i deras kamp. ”

Hon avslutar:

”Att jag lämnat läraryrket betyder inte att jag inte brinner för själva frågan. Den lågan kommer aldrig att släckas!”

Det finns alltså ett hopp. Och det är bara lärarna själva som tillsammans med sina fackliga företrädare pressar på de ansvariga arbetsgivarna.

Dela med andra:
fredag, 21 september, 2012

Hur man sviker eleverna genom att inte stå upp för lärarna

Idag tar vi upp en känslig fråga och det är föräldrainflytande och förldrastyrning av skolan. Hur långt kan den gå?

Men vid första anblicken verkar det ”bara” handla om en konflikt mellan lärare och elev. Även om vi snabbt anar att det finns föräldrar bakom som inte gillar en enskild lärare. Och i förlängningen handlar det om hur man sviker eleverna genom att inte stå upp för läraren.

I det här fallet heter hon Margaretha Almefjord och hon får inte längre vara klassföreståndare.

Det är i Expressen/GT som vi läser om Margarethas fall under rubriken” Stoppade klotter – tvingades sluta”. Det är en märklig historia där BEO, Barn- och Elevombudsmannen, drogs in men inte såg någon anledning att agera. Däremot svek kommun och skolledning Margaretha, som har jobbat som lärare i 40 år i samma skola i Ljungskile och under 35 år av den tiden har hon varit klassföreståndare.

När man läser om hur denna erfarna lärare behandlats av sin arbetsgivaren så blir orsaken till en del av svenska skolans problem uppenbara. Och Margarethas två slutsatser av det hon upplevt blir just nedslående:

”Det ena är att det är bekymrande att en skolförvaltning inte kan stå upp för sin personal mot ett föräldratryck. Det andra är att föräldrar i allt högre grad börjat ta över skolorna. Det är inte föräldrar utan pedagogiska proffs som ska avgöra hur en skola organiseras.”

Margaretha Almefjords sak ska nu drivas av Lärarnas Riksförbund.

Dela med andra: