Arkiv för kategori ‘lärarutbildning’

« Äldre inlägg
söndag, 31 mars, 2013

Intensiv skoldebatt i nytt skede

Den gångna veckans skoldebatt har varit mycket intressant. Något har hänt.

Först kom uppropet ”Staten måste ta ansvar för den svenska skolan” i tisdagens Dagens Nyheter från 13 framstående kulturpersonligheter, politiker och opinionsbildare. Alla ville de se ökat statligt ansvar för skolan.

De menade att farhågorna besannats om ökande klyftor i den svenska skolan efter de stora skolreformerna på 90-talet. De skriver:

”I Sverige skedde kommunaliseringen av skolan ungefär sam­tidigt med friskolereformen. Trots goda intentioner har denna decentralisering misslyckats och nu måste staten ta ett nytt ansvar. Vi kan aldrig acceptera att elevers bakgrund och bostadsort avgör hur väl de lyckas.”

På tisdagen kunde vi också  läsa debattartikeln ”Stoppa barnexperimentet på svensk skola” i Aftonbladet av Metta Fjelkner och Per Kornhall där förslag ges på vad som kan göras:

”För att vi ska kunna nå målet om en nationell kunskapsskola måste bland annat följande göras:
* Vi behöver diskutera vinster, elevpengssystemets korrumperande verkan och det segregerande skolvalet.
* Vi behöver ge lärarna och rektorerna förtroende och verktyg. Staten måste ha tydliga och skärpta regler kring till exempel undervisningstid och möjlighet att ordinera stödundervisning. Lärarna ska ha en tydlig och stark ordinationsrätt.
* En stark nationell skolmyndighet behöver skapas. Den ska ha integritet och ansvara för att skolans utveckling blir stegvis, genomtänkt och inte beroende av politiska nycker.
* Vi behöver en oberoende skolkommission. Den ska ha ett öppet uppdrag att se över konsekvenserna för skolan av de reformer som infördes på 90-talet och med ett tydligt uppdrag att se på de länder som har skolsystem som ger barn det vi vill att våra barn ska få.”

Samtidigt inleddes DN:s skolgranskning som lyfte fram problemen med resultaten och lärarutbildningarna. I onsdagens artikel var rubriken ”Nästan vem som helst kan bli lärare”, vilket inte var riktigt sant. Däremot kommer nästan vem som helst in på utbildningen eftersom få söker den, ett nog så stort problem…

På onsdagen skrev också flera ledamöter ledamöter vid Kungl. Vetenskapsakademien en debattartikel i Svenska Dagbladet, ”Sätt stopp för vinstuttag i skolan”. Där lyfts problemen i det svenska skolsystemet fram i ljuset.

Några tydliga positiva effekter av det fria skolvalet finns inte, däremot ger det upphov till ökad segregation och minskad likvärdighet. Möjligheten att bedriva skolverksamhet i vinstdrivande syfte bör elimineras, menar man.

Det mest spridda citatet är emellertid följande:

”Det svenska skolsystemet är i ett avseende närmast unikt och extremt i ett internationellt perspektiv. Med undantag av ett system som introducerades i Chile under general Pinochets styre, finns inget annat allmänt finansierat skolväsende som tillåter att skolor drivs av privatägda vinstdrivande bolag. En engelsk forskare betecknade under symposiet det svenska systemet som ”till höger om högern” och ur brittisk synvinkel så radikalt att det inte ens diskuterades under Margaret Thatchers tid som premiärminister.”

Och så på lördagen kommer ännu en debattartikel i SvD som skakar om i den kamp som pågår inför socialdemokraternas partikongress. I ”Staten måste ta grepp om skolan” går sju LO-fack samman med Saco-facket Lärarnas Riksförbund, och kräver en kompensatorisk skola med statlig finansiering för att garantera likvärdigheten för alla elever.

På en vecka har alltså skolplanen ritats om. Nu måste behovet av statlig styrning för likvärdigheten erkännas, även från försvararna av dagens ”extrema” skolsystem. Nu kan inte debatten tystas mer.

Få röster mot problembilden har höjts. SKL för dock i en replik till uppropet i DN, ”Att förstatliga skolan löser inte problemen”, fram den vanliga ramsan om att låta bli krisen i strukturen och systemet, för att istället ägna sig åt symptomen.

Men att att staten tar ett större och tydligare ansvar är givetvis inte tillräckligt, men det är nödvändigt för att kunna göra rätt saker – över hela landet, och inte bara när eller där lusten faller på…

Även S-ledaren Stefan Löfven fastnar delvis i ”rör inte systemet”-fällan. I en debattartikel i DN på lördagen med den vällovliga rubriken ”Fler unga begåvningar måste välja läraryrket” för han tillsammans med Lf:s ordförande fram att angelägna krav som mindre klasser och annat är viktigare än att förändra den struktur som så många påtalat leder, och fortsätter leda, skolan fel.

Båda inläggen från lärarfacken och företrädare för arbetarrörelsen pekar ändock delvis på samma sak. Nämligen att det är oacceptabla skillnader mellan kommunerna. Här finns förslag på nationell finansiering respektive på att skollagen skärps när det gäller kommunernas skyldigheter.

Klart är att staten måste vara oerhört mycket tydligare gentemot kommunerna när det gäller ambitioner och ekonomiska prioriteringar för skolan.

Dela med andra:

Postat i lärare, Lärarnas Riksförbund, lärarutbildning, likvärdighet, Okategoriserade, skolans finansiering, statligt ansvar för skolan, utveckla skolan | 1 kommentar »

fredag, 28 december, 2012

Högre krav på SFI-lärare viktigt

Kritik fördes fram på torsdagsmorgonen i Sveriges Radios nyhetsprogram Ekot om att kraven på lärare som undervisar i svenska för invandrare, SFI, är för låga. Flera experter menade att det behövs lika höga krav på SFI-lärare som andra lärare. Lyssna till nyhetsinslaget här.

För att bli ämneslärare i grundskolan krävs tre terminers ämnesstudier. Men för svenska som andra språk  krävs det bara en termins studier för SFI-lärare. Kraven på dem som lär ut svenska för invandrare är alldeles för låga, ansåg flera forskare och experter.

I P1-morgon fortsatte problemet att uppmärksammas. Frågorna var bland annat hur ska man göra SFI-läraryrket mer attraktivt och borde kraven på examen höjas? Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner mötte Per Lodenius (C), ledamot i utbildningsutskottet, i ett samtal om SFI-utbildningen. Lyssna här.

Metta Fjelkner menade att det är en märklig ordning att ett ämne behandlas på detta sätt.

”Det är mycket underligt. Man skulle lite vanvördigt kunna säga att det är precis som att beslutsfattarna inte tycker det är lika viktigt med SFI som andra ämnen.”

Per Lodenius förnekade att det finns en lägre värdering av SFI-lärarna. Han sa att det redan i dag är svårt att få utbildade SFI-lärare.

Metta Fjelkner påpekade att lärarnas kompetens är avgörande för resultaten och för att kunna locka lärare att arbeta med SFI så krävs gedigen utbilning samt höjd status och bättre arbetsvillkor för lärare, inklusive SFI-lärare.

Fjelkner ville se att kommuner och ansvariga gör en långsiktig plan för att klara de nya kraven på längre utbildning och skärpta behörighetskrav.

Senare under dagen gick det ansvariga statsrådet Nyamko Sabuni ut i Ekot och slog fast att fler SFI-lärare måste bli behöriga. Men däremot ansåg inte jämställdhets- och biträdande utbildningsminister Sabuni att det är för lite med en termins högskolestudier i svenska som andra språk. Det räckte, menade hon.

”Den stora utmaningen är att få fler behöriga lärare än att diskutera om utbildningen ska vara längre eller inte. Det viktiga är att man är lärare i grunden, att man kan pedagogik, är pedagog”, sade Sabuni.

Att det bara krävs en termins studier i svenska som andra språk för SFI-lärare, minskar enligt flera experter förutsättningarna att göra ett bra jobb, inte minst när det handlar om att undervisa analfabeter.

”Jag vill påstå att det är det svåraste läraruppdrag du kan ha, att alfabetisera personer som kommer från vad vi kallar för talspråkliga miljöer”, sade Inga-Lena Rydén som är föreståndare för Nationellt centrum för svenska som andraspråk på Stockholms universitet.

En reflektion som kan göras är det fortfarande finns en tyvärr alltför välbekant syn på undervisningen, där man menar att det egentligen inte behövs ämneskunskaper. Det räcker att vara ”pedagog”, oklart vad det är.

Sedan några år har företrädare för denna syn ändå tvingats bejaka vikten av lärares ämneskunskaper, mycket tack vare Lärarnas Riksförbunds envisa kamp.

De flesta partier har de senaste åren fjärmat sig från en kunskapsfientlig hållning. Men här finns uppenbarligen mer att göra…

Dela med andra:

Postat i grundskolan, kunskapsresultat, lärarlegitimation, lärarutbildning, SFI | Inga kommentarer »

onsdag, 28 november, 2012

Svensk skola halkar efter

I Svenska Dagbladet läser vi en mycket bekymrad huvudledare. Ledarredaktionens chef P J Anders Linder skriver under den raka rubriken ”Sverige nu efter Ungern, Slovakien och Ryssland”:

Man fick leta förgäves efter Sverige igår morse när BBC publicerade en ny rankning av världens bästa skolsystem. Bredvid nätartikeln, där det konstaterades att Finland och Sydkorea gör bäst ifrån sig, låg en tjugo-i-topp-lista. Där fanns Danmark och Ungern, Slovakien och Ryssland. Men inte Sverige. Hade vi alldeles glömts bort?”

Det visade sig att rapporten The Learning Curve 2012 inte glömt Sverige, men att vi fanns först på 21:a plats bland de 40 studerade länderna. Linder fortsätter:

”Överst på undre halvan: bra eller dåligt? Det beror på vad man har för ambitioner. Jag tycker att det ger klart större skäl till ansträngning än till belåtenhet. Allra helst som trenden pekar åt fel håll. Under lång tid har svenska elever gjort allt sämre ifrån sig i de internationella kunskapsjämförelserna.”

Linder nämner dels Saco:s undersökning över akademikers livslön, som bla visar att just gymnasielärare kommit sämst ut av alla akademikeryrken. Dessutom lyfter han fram det problematiska med den lärarutbildning som reformerades 2001 (och sedan revs upp 2011). Bloggen har skrivit om detta  här.

Linder avslutar sin artikel med följande uppmaning:

”På allra senaste tiden har ett renoveringsarbete börjat. Något viktigare för skolan är svårt att tänka sig. Släpp det inte med blicken! ”

Dela med andra:

Postat i lärarutbildning, Okategoriserade | 4 kommentarer »

tisdag, 20 november, 2012

Lärarutbildningens problem

Idag läser vi en synnerligen intressant artikel om lärarutbildningens problem. Den tar upp en del av problemen som funnits och fortsatt under de senaste tjugo åren.

Många av dessa problem var också det som slutligen fick Lärarnas Riksförbund att ta sin hand från 2001 års lärarutbildning och kräva en ny. Andra ville dock ha den gamla kvar. Sedan något år tillbaka har också en ny utbildning kommit på plats.

Men att ändra en så stor koloss som lärarutbildningen, den enskilt största utbildningen inom svenskt utbildningsväsende, är verkligen som att vända det tankfartyg som svenska skola beskrivits som. När det gäller lärarutbildningen kan man därtill misstänka att det finns en stark tröghet som inte försvinner med mindre än att det sker ett generationsskifte på många stolar…

I den nu aktuella artikeln ”Lärarutbildningen – bygge i förfall”, som vi alltså hittar på sajten Lärarnas Nyheter, konstateras att lärarstudenter kommer allt sämre rustade till högskolan.

Man kan tycka att när antalet utbildningsplatser på lärarutbildningen ökades så extremt kraftigt med 130 procent mellan 1989 och 2003 så borde risken för en kvalitetssänkning varit uppenbar.  

Nu konstateras att dagens lärarstudenter, jämfört med såväl tidigare år som andra utbildningar, har lägre gymnasiebetyg, sämre resultat på högskoleprovet, sämre kognitiv förmåga, sämre ledaregenskaper, i större utsträckning rekryteras från lägre socialgrupper med mindre kulturellt kapital och från familjer med annat modersmål än svenska.

Riktigt intressant är att läsa följande:
”en blivande mellanstadielärare i slutet av 1970-talet kunde få upp till 24 timmars undervisning per vecka. 1990 hade den genomsnittliga schemalagda undervisningstiden sjunkit till 14 timmar.
Och 20 år senare, 2010, fick enligt TCO:s mätningar en klar majoritet av lärarstudenterna mindre än 9 timmar lärarledd undervisning i veckan.
Sammantaget innebär det att undervisningstiden för en stor grupp lärarstudenter har minskat med minst 60 procent på 30 år.”

Ulf P Lundgren, professor emeritus i pedagogik menar att lärarutbildningen inte tillräckligt har kompenserat för den nya sortens lärarstudenter. Och han påpekar häpnadsväckande nog att:

”Lärarutbildningen tillhör inte på det sättet den akademiska kulturen.”

Intressant är också att läsa vad Jan Sjunnesson, skolledare och lärarutbildare vid Stockholms universitet, säger:

”Dessa studiesvaga studenter ska tillgodogöra sig skollärarens elementa, det vill säga en utvecklad läs- och skrivkunnighet samt förmågan att organisera och leda. Samtidigt som de av lärarutbildarna förväntas ta avstånd från dessa grundfärdigheter. Ofta hoppar de över det första steget och går direkt på att kritisera katederundervisning…”

man dra sig til minnes den animerade katederdebatten häromåret. Den röjde en på många sätt fördomsfull syn på just katedern som sympbolen för ”det gamla”, oklart vad det egentligen var.

Det är lätt att hålla med Jan Sjunnesson, om att det behövs högre intagningskrav på utbildningarna samt kanske en extra termin av intensiv studie- och skrivvägledning parallellt med ordinarie studier. Att helt enkelt satsa på kvalitet och kunskap. Och dessutom vill Sjunesson ha en mindre men mer kvalitativ lärarutbildning.

”Högskolorna vräker ut massutbildade, halvdåliga lärare i stället för att satsa på kvalitet.”

Detta stämmer väl överens med vad Lärarnas Riksförbund studerandeförening, LR Stud, krävt under lång tid. Man har drivit kravet av antalet platser på lärarutbildningarna rentav ska halveras.

Pedagogikprofessorn Ulf P Lundgren vill även se bättre examinationsformer på lärarutbildningen. De ska ”utformas så att studenterna inte kan smita undan och att lärarna får signaler i tid när det inte fungerar. I dag händer det att studenter med exempelvis dålig språkbehärskning upptäcks för sent under utbildningen.”

Men Ulf P Lundgren ser ändå positiva tendenser i den nya lärarutbildningen som funnits sedan förra året. Han säger:

”Attityderna håller på att ändras. Man diskuterar examinationsformerna och tar in litteratur på engelska. Det finns också en starkare knytning till de akademiska ämnena och en tydligare styrning av vad den utbildningsvetenskapliga kärnan ska innehålla, som läroplansteori, utbildningshistoria samt betyg och bedömningsfrågor.”

Det finns alltså hopp för lärarutbildningen. Genom en satsning på kvalitet i den nya lärarutbildningen finns en möjlighet att höja svensk skola. Men då gäller det också att alla samverkar i den riktningen.

Intressant bredvidläsning i detta sammanhang är den uppmärksammade undersökningen ”Vem blir vad och varför?” som Lärarnas Riksförbund presenterade redan 2008. Den tar upp frågan om vilka som väljer att bli lärare, och vilka som avstår – trots att de kanske skulle bli utmärkta lärare.

 

Dela med andra:

Postat i Katederundervisning, Lärarnas Riksförbund, lärarstudenter, lärarutbildning, LR Stud | 6 kommentarer »

fredag, 14 september, 2012

Granskning av lärarutbildningen från insidan

Missa inte en intressant granskning av lärarutbildningen från insidan. Det är Jan Sjunnesson, fd rektor och lärarutbildare som berättar om lärarutbildningens problem och utveckling. 

Han skriver bland annat:

”Lärarstudenter har de senaste decennierna mötts av paradoxala budskap som de sällan kunnat hantera utan lämnats att ta hand om själva. Jag är själv lärarutbildare sedan snart ett decennium och har försökt hantera studenters förtvivlan och frågor. Men till slut har jag blivit lika frågande som dem och har kommit fram till denna synbart enkla men bekymmersamma tes: Arbetardöttrarna med låga betyg som dominerar lärarprogrammen numera möter en skolkritisk pedagogik som ställer dem inför uppgiften att kritisera ett system som de själva knappt klarat av men valt att verka inom av skäl som sällan är relaterade till egna skolframgångar. Lärarutbildare och pedagoger är inte medvetna om dessa motsägelser.

Den som vill få en inblick i svensk lärarutbildnings utveckling bör läsa Jan Sjunnessons kloka, klargörande men också oroande text.

Blogginlägget ”Arbetardöttrar, post-progressivism och den förvirrande lärarutbildningen” har tidigare publicerats i publicerad i Pedagogisk Forskning nr 4/ 2011.

Dela med andra:

Postat i lärarutbildning | 4 kommentarer »

tisdag, 4 september, 2012

Fackpedagoger kritiseras

I gårdagens DN Kultur skriver Ulla Lundqvist, före detta svenskskärare, klargörande och tydligt om skolans problem utifrån sin kollega Malin Ullgrens vittnesmål om skolans förändring förra veckan,”Plugg eller självständigt tänkande – varför inte både och?”. Ullgren utgick från Jenny Maria Nilssons uppmärksammade debattartikel i Helsingborgs dagblad som vi skrivit om tidigare.

I krönikan Fackpedagogerna förstörde skolan ger Lundqvist läsaren ”några synpunkter” grundade i sin mångårig erfarenhet av skolan.

”Att fackpedagogerna inte vågar närma sig de rent didaktiska problemen hänger samman med deras bakgrund: de har misslyckats i katedern och flytt in i det lugnare livet bland diagram, staplar och procent vid akademierna. Där kunde de väl få sitta ifred skulle jag tycka om det inte vore för det inflytande de har på skolpolitiken alltsedan sextitalet då de stora reformerna genomfördes. Parallellskolesystemet slopades, enhetsskola och senare grundskola infördes, gymnasiereformernas tid började och studentexamen avskaffades. Allt detta var helt i tidens anda med dess strävan efter jämlikhet och rättvisa. Inget ont i det, tvärtom givetvis.”

Till en början fungerade de nya formerna riktigt bra; jag vet det för jag var med. Jag har undervisat i alla nittonhundratalets skolformer: realskola, flickskola, gammalt och nytt gymnasium, enhetsskola, grundskola – och lärarhögskola.

Att det nya till en början lyckades berodde nog på att förändrings­agenterna inledningsvis var försiktigare, men också på att lärarkåren fortfarande var välutbildad och ännu inte hade blivit bortskrämd från katedrarna av alltför högljudda varningssignaler. Ordet katederundervisning hade ännu inte fått en klang av kadaverdisciplin och vi som undervisade under det förra seklets sista hälft gjorde som goda lärare alltid gör: rättade metoden efter stoffet och eleverna. Grupparbeten, projektarbeten, analyser av fakta och påståenden och övning i olika typer av redovisningsformer var för de så kallade läsämnena lika självklara som orienterande föreläsningar, film- och bildvisning. Laborationer, mätningar, böjningsmönster och en del rabblande var – och är – nödvändiga för undervisningen i naturvetenskapliga ämnen och språk. Viktig var dureformen och den kamratliga ton som i hög grad underlättade kommunikationen mellan lärare och elever.

Men man spolade ut barnet med badvattnet.

Felslutet var detta: när nu barn från alla samhällsklasser skulle få lika chans till högre utbildning, då måste man sänka såväl krav som förväntningar. Man föreställde sig att barnen i socialgrupp tre var mindre begåvade än medelklassungarna. Samtidigt avlöste läroplanerna varandra i snabb takt, ihärdigt påhurrade av de allt högljuddare fackpedagogerna som nu fick statsmakternas öra. Det gällde, kanske värst av allt, inte minst lärarutbildningen.

Under mina år som svensklektor vid Linköpings universitet (1980–1999) kunde jag med stigande oro följa nedrustningen. Där hyllades så småningom en modefluga kallad PBI – problembaserad inlärning, senare i enlighet med företrädarnas förkärlek för nya termer omdöpt till PBL – problembaserat lärande. Antagligen fungerade modellerna vid till exempel Hälso­universitetet när studenterna först tillägnat sig basfakta. Men med åren visade det sig att mina blivande svensklärare hade ett ständigt minskande ordförråd och uttryckte sig allt torftigare i såväl tal som skrift. Då fick universitetet tillhandahålla det som gymnasiet borde ha gjort, och ännu gjorde för, säg, cirka 30 år sedan, då bland andra Malin Ullgren gick i skolan.”

Dela med andra:

Postat i lärare, lärarutbildning, Okategoriserade, skolpolitik | 4 kommentarer »

onsdag, 2 maj, 2012

Lärarstudenterna kommer bli ännu nöjdare med nya utbildningen som LR kämpat för

Idag läser vi en debattartikel i Svenska Dagbladet, ” Svensk lärarutbildning är bra”. Det är Karin Mårdsjö Blume och Mats Tegmark, båda från Lärarutbildningskonventet, som redovisar en ny undersökning som visar att en stor majoritet av nyutexaminerade lärare är nöjda med sin utbildning. De menar att det är hög tid att politikerna slutar skälla på utbildningen och i stället tar krafttag för att göra läraryrket mer attraktivt.

Lärarnas Riksförbund ser fram mot att den nya och nyreformerade lärarutbildningen som nu gäller kommer få ännu bättre betyg av lärarstudenterna. För några år sedan var det annat ljud i skällan. Då hade den lärarutbildning som sjösattes 2001 fått så mycket kritik från lärarstudenterna att Lärarnas Riksförbund var tvungen att ta sin hand från den.

Genom att ligga på och komma med synpunkter och ge utredaren mycket underlag så blev också den nya utbildningen betydligt bättre med tydliga utbildningar med olika inriktning för olika skolformer och olika uppdrag.

 

Dela med andra:

Postat i Lärarnas Riksförbund, lärarstudenter, lärarutbildning | Inga kommentarer »

fredag, 9 mars, 2012

Lärarna inget särintresse

I dagens Sydsvenskan finns en intressant ledartext, ”Kunskap kostar” av Tobias Lindberg. I den ställs frågan hur kunskaperna ska kunna höjas i den svenska skolan?
”Rimligtvis krävs världens bästa lärarkår, men det har Sverige usla förutsättningar att få. Som Dagens Samhälle uppmärksammar i ett nytt temanummer lockas allt färre av läraryrket. Högskolorna kan med nöd och näppe fylla utbildningsplatserna. I fjol hade grundlärarutbildningen 1,0 sökande per plats. Det kan jämföras med 7,5 sökande per plats 1982 på dåvarande lågstadielärarutbildningen.”

Lindberg ser en viktig förklaring till det minskade söktrycket i de relativt låga lärarlönerna: ”Under de senaste decennierna har lärarna halkat efter i inkomstutveckling jämfört med andra yrkesgrupper. Karriärvägarna inom skolan är få och pedagogernas studielån tunga. Vissa lärare får rent av lägre livslön än om de börjat jobba direkt efter gymnasiet.”

Och Lindberg konstaterar att:

”Lärarfacken kräver rejäla lönelyft, men i avtalsrörelsen kan de framstå som särintressen bland andra. Det är de inte. Med Sveriges ambitioner på utbildningsområdet ligger stort allmänintresse i att få fler av de bästa studenterna att välja läraryrket.”

För den som vill fördjupa sig i frågan hur man ska förmå de bästa att bli lärare rekommenderas läsning av Lärarnas Riksförbunds viktiga rapport ”Vem blir vad – och varför?”  från 2008. I den läggs grunden till hela den debatt som nu råder om att de bästa måste bli lärare – och att lärarlönerna måste höjas för att locka fler att vilja bli just lärare.

Dela med andra:

Postat i Arbetsmiljö, lärare, Lärarnas Riksförbund, lärarstudenter, lärarutbildning, läraryrket | Inga kommentarer »

fredag, 9 mars, 2012

”Varför tar man inte ett nationellt grepp om skolan?”

Fredagen inleddes med ett seminarium om lärarna som lösningen på skolans problem. Ja, så kallade ju inte Dagens Samhälle, SKL:s tidning, sitt seminarium. Man hade istället medvetet valt den mer dystra och provocerande rubriken ”Har Sverige världens sämsta lärare?”

Dagens Samhälles chefredaktör Mats Edman förklarade nöjt  att han visste vad han gjorde när han satte rubriken. På några timmar var hela seminariet fullbokat.

Platsen var Operaterrassen mitt i Stockholm vid Strömmen. En vacker plats, men det var en dyster verklighet som beskrevs av DS:s skolreporter Åse Lo Skardsgård som kartlagt lärarnas situation i dagens Skolsverige, allt från lärarutbildningen till löner, arbetsmiljö, arbetsvillkor och avhoppen från yrket och jämfört situationen här med andra länder.

Hon visade hur siffrorna och diagrammen pekar åt fel håll med sänkta reallöner för lärarna och sjunkande resultatutveckling för eleverna. Det var en välkänd bild som målades upp. Välkänd och sann.

Därefter kom statssekreterare Bertil Östberg, som tyvärr något ostrukturerat gav regeringens bild av lärarsituationen i Sverige och vad som kommer att krävas för att nå ”Världens bästa skola”.

Under det följande panelsamtalet deltog förutom Östberg även skolforskaren Trevor Dolan, Stockholms universitet, Per-Arne Andersson, SKL, Eva-Lis Sirén, Lärarförbundet och Gunvor Engström, Friskolornas Riksförbund.

Det fanns en probleminsikt i panelen som diskuterade frågan om skolans situation och vad som måste göras. Men tyvärr hamnade nästan alla alltför snabbt i att hamra ut budskapet:  ”Vi måste sluta svartmåla skolan! Vi måste samarbeta och ta gemensamma tag.”

Det kunde varit klokt, men problemet var bara att ingen tog upp grundorsaken till att skolans resultat försämrats och att lärarnas status sjunkit. Ingen ville ta ansvaret för att skolans decentraliserats i en extrem riktning i Sverige. Genom en oövertänkt kommunalisering och en oreglerad friskolereform har staten släppt kontrollen över skolan två decennier.

Och ingen i panelen hade en lösning på vad som krävs i grunden för att vända svensk skola långsiktigt. Ett undantag var Trevor Dolan som lyfte fram autonomi för lärarna som den viktigaste åtgärden. Han pekade på att skolan fungerar bäst med tillit. Det betyder att ledningen måste lita på att lärare kan och ge dem autonomi. Och ge lärare en utbildning som hjälper dem och inte stjälper dem. Dolan förvånades över att man på lärarutbildningar förmedlar och bygger på gamla forskningsrön och inte vill ta in ny forskning om bland annat psykologi och hur den mänskliga hjärnan fungerar.

En person som satt bredvid mig under seminariet och som inte är insyltad i skoletablissemanget, den välkända journalisten Monica Gunne, utbrast spontant efteråt:

”Varför tar man inte ett nationellt grepp om skolan? Problemet på alla nivåer tycks ju vara ledarskapet.  Man måste fokusera på förmågan att lära och lära ut i skolan. Nu smulas allting ner i en massa olika nivåer. Det talades bara om detaljstyrning utifrån olika synpunkter. Kunskapen smulas sönder.”

Touché!

Men såväl Sveriges Kommuner och Landsting, SKL, Lärarförbundet, Lf, som Friskolornas Riksförbund, FR, tyckte alltså främst att man ska sluta med svartmålningen.

Men man kan fråga sig om det är svartmålning att tala om behov av högre lön och bättre resultat? Och är det inte svartmålning av viktiga skolreformer som kritiseras när de äntligen genomförs?

Slutligen, kan det verkligen vara svartmålning att vilja se staten ta ett tydligt och heltäckande ansvar för skolans kunskapsuppdrag och för lärarna? Är inte det istället just vad som behövs framåtsyftande och lösningsinriktat?

Dela med andra:

Postat i kommunaliseringen av skolan, lärare, lärarlöner, lärarutbildning, läraryrket, ledarskap, SKL, statligt ansvar för skolan, utveckla skolan | 10 kommentarer »

torsdag, 23 februari, 2012

Färre vill bli lärare – läraryrket måste uppvärderas

Idag har Lärarnas Riksförbunds rapport ”Läraryrkets attraktionskraft på fallrepet” presenterats i tidningen Skolvärlden, ”Allt färre vill bli lärare”.

Den berättar bland annat att söktrycket till lärarutbildningen sjunkit på ett dramatiskt sätt och är nu nere på rekordlåga nivåer. Det hotar i förlängningen kvaliteten i den svenska skolan. Det räcker inte med en bra och reformerad lärarutbildning för att öka intresset för läraryrket. Det krävs även en uppvärdering av lärarnas löner.

Vidare visar det sig tydligt att lärare i grund- och gymnasieskolan har haft en sämre löneutveckling än andra jämförbara yrkesgrupper. Till exempel har gymnasielärare i allmänna ämnen halkat efter betydligt i jämförelse med andra yrkesgrupper med akademisk utbildning inom den kommunala sektorn. Den genomsnittliga lönen för gymnasielärare har ökat med 54 procent under perioden 1995 — 2010, medan motsvarande ökning för sjuksköterskor har varit 87 procent. Gymnasielärarnas snittlön skulle idag ligga på 35 000 kronor om löneutvecklingen hade varit den samma som för sjuksköterskorna.

Lärarnas Riksförbund lägger fram fyra förslag på åtgärdermed anledning av rapporten

1. Lärarnas löner bör höjas med 10 000 kronor i dagens penningvärde
2. Inför tydliga karriärsteg för lärare
3. De utbildningspolitiska reformerna innebär ett ökat ansvar för lärarna. Detta måste innebära särskilda löneökningar
4. Överskott inom privat sektor måste komma eleverna och lärarna till del

Redan i går berättade TV4 om rapporten med hänvisning till Skolvärlden. I TV4:s kvällssändningar kunde vi se följande inslag: Färre vill bli lärare. Och i TV4 Umeå kunde vi se: ”Lärarnas löner nere på samma nivå som Grekland”.

* * *
Idag har också förbundsordförande Metta Fjelkner en replik till SKL:s Maria Stockhaus i Göteborgs-Posten. Stockhaus menar ju att vissa svartmålar skolan. I repliken ”Blunda inte för lärarnas krav” kan man läsa:

”När Lärarnas Riksförbund lyfter problem i skolan är det för att vi vill skolan ska bli ännu bättre. Uppdraget från våra medlemmar är att föra ut vad de ser i skolan och vad de menar måste göras. Jag beklagar att SKL:s företrädare ser det som svartmålning. Att inte tala om problem är att be om mer problem. När vi nu talar om de problem som finns, så kan vi hitta lösningar för att göra skolan ännu bättre. Det är så utveckling sker.”

Kan vara värt att påminna om när en del vill att man ska skönmåla. Visst är det bra och fint att uppmärksamma det som fungerar väl. Men det är ändå problemen och svårigheterna som bör uppmärksammas för att kunna rättas till.

Dela med andra:

Postat i lärarlöner, Lärarnas Riksförbund, lärarutbildning | 2 kommentarer »

« Äldre inlägg