Arkiv för kategori ‘lärarstudenter’

tisdag, 20 november, 2012

Lärarutbildningens problem

Idag läser vi en synnerligen intressant artikel om lärarutbildningens problem. Den tar upp en del av problemen som funnits och fortsatt under de senaste tjugo åren.

Många av dessa problem var också det som slutligen fick Lärarnas Riksförbund att ta sin hand från 2001 års lärarutbildning och kräva en ny. Andra ville dock ha den gamla kvar. Sedan något år tillbaka har också en ny utbildning kommit på plats.

Men att ändra en så stor koloss som lärarutbildningen, den enskilt största utbildningen inom svenskt utbildningsväsende, är verkligen som att vända det tankfartyg som svenska skola beskrivits som. När det gäller lärarutbildningen kan man därtill misstänka att det finns en stark tröghet som inte försvinner med mindre än att det sker ett generationsskifte på många stolar…

I den nu aktuella artikeln ”Lärarutbildningen – bygge i förfall”, som vi alltså hittar på sajten Lärarnas Nyheter, konstateras att lärarstudenter kommer allt sämre rustade till högskolan.

Man kan tycka att när antalet utbildningsplatser på lärarutbildningen ökades så extremt kraftigt med 130 procent mellan 1989 och 2003 så borde risken för en kvalitetssänkning varit uppenbar.  

Nu konstateras att dagens lärarstudenter, jämfört med såväl tidigare år som andra utbildningar, har lägre gymnasiebetyg, sämre resultat på högskoleprovet, sämre kognitiv förmåga, sämre ledaregenskaper, i större utsträckning rekryteras från lägre socialgrupper med mindre kulturellt kapital och från familjer med annat modersmål än svenska.

Riktigt intressant är att läsa följande:
”en blivande mellanstadielärare i slutet av 1970-talet kunde få upp till 24 timmars undervisning per vecka. 1990 hade den genomsnittliga schemalagda undervisningstiden sjunkit till 14 timmar.
Och 20 år senare, 2010, fick enligt TCO:s mätningar en klar majoritet av lärarstudenterna mindre än 9 timmar lärarledd undervisning i veckan.
Sammantaget innebär det att undervisningstiden för en stor grupp lärarstudenter har minskat med minst 60 procent på 30 år.”

Ulf P Lundgren, professor emeritus i pedagogik menar att lärarutbildningen inte tillräckligt har kompenserat för den nya sortens lärarstudenter. Och han påpekar häpnadsväckande nog att:

”Lärarutbildningen tillhör inte på det sättet den akademiska kulturen.”

Intressant är också att läsa vad Jan Sjunnesson, skolledare och lärarutbildare vid Stockholms universitet, säger:

”Dessa studiesvaga studenter ska tillgodogöra sig skollärarens elementa, det vill säga en utvecklad läs- och skrivkunnighet samt förmågan att organisera och leda. Samtidigt som de av lärarutbildarna förväntas ta avstånd från dessa grundfärdigheter. Ofta hoppar de över det första steget och går direkt på att kritisera katederundervisning…”

man dra sig til minnes den animerade katederdebatten häromåret. Den röjde en på många sätt fördomsfull syn på just katedern som sympbolen för ”det gamla”, oklart vad det egentligen var.

Det är lätt att hålla med Jan Sjunnesson, om att det behövs högre intagningskrav på utbildningarna samt kanske en extra termin av intensiv studie- och skrivvägledning parallellt med ordinarie studier. Att helt enkelt satsa på kvalitet och kunskap. Och dessutom vill Sjunesson ha en mindre men mer kvalitativ lärarutbildning.

”Högskolorna vräker ut massutbildade, halvdåliga lärare i stället för att satsa på kvalitet.”

Detta stämmer väl överens med vad Lärarnas Riksförbund studerandeförening, LR Stud, krävt under lång tid. Man har drivit kravet av antalet platser på lärarutbildningarna rentav ska halveras.

Pedagogikprofessorn Ulf P Lundgren vill även se bättre examinationsformer på lärarutbildningen. De ska ”utformas så att studenterna inte kan smita undan och att lärarna får signaler i tid när det inte fungerar. I dag händer det att studenter med exempelvis dålig språkbehärskning upptäcks för sent under utbildningen.”

Men Ulf P Lundgren ser ändå positiva tendenser i den nya lärarutbildningen som funnits sedan förra året. Han säger:

”Attityderna håller på att ändras. Man diskuterar examinationsformerna och tar in litteratur på engelska. Det finns också en starkare knytning till de akademiska ämnena och en tydligare styrning av vad den utbildningsvetenskapliga kärnan ska innehålla, som läroplansteori, utbildningshistoria samt betyg och bedömningsfrågor.”

Det finns alltså hopp för lärarutbildningen. Genom en satsning på kvalitet i den nya lärarutbildningen finns en möjlighet att höja svensk skola. Men då gäller det också att alla samverkar i den riktningen.

Intressant bredvidläsning i detta sammanhang är den uppmärksammade undersökningen ”Vem blir vad och varför?” som Lärarnas Riksförbund presenterade redan 2008. Den tar upp frågan om vilka som väljer att bli lärare, och vilka som avstår – trots att de kanske skulle bli utmärkta lärare.

 

Dela med andra:

Postat i Katederundervisning, Lärarnas Riksförbund, lärarstudenter, lärarutbildning, LR Stud | 6 kommentarer »

måndag, 19 november, 2012

Avslutning på listdebatten

Förra veckan pågick en debatt på Svenska Dagbladet Brännpunkt om det kloka i att utse bästa skolkommuner när skillnaderna bara blivit större sedan bästa-listorna påbörjades. Nu är den diskussionen avslutad.

Lärarstudenternas ordförande Freddy Grip förklarade i helgen i en slutreplik att det finns bättre sätt att sprida goda exempel. Han beskrev problemet med bästa-listor som gör att kommun- och skolledningar blir nöjda. Detta fastän:

”Det finns kommuner som aldrig kommer ha möjlighet att nå Sveriges bästa skolkommun för att de inte har förutsättningarna. Det finns elever som aldrig kommer att gå i årets bästa skolkommun för att de inte har politiker som tar ansvar. Det finns lärare som aldrig kommer att få jobba i den bästa skolan.”

Grip skriver även:

”Vi är inte bakåtsträvare men däremot så kan vi vår historia. Det är viktigt för att nu se vad svensk skola behöver. Den bristande likvärdigheten behöver motverkas av ett modernt statligt huvudmannaskap. Konkret skulle ett sådant kunna få; resurser att fördelas bättre efter elevernas behov, ökad frihet för professionen och ett övergripande ansvar för skolans utvecklingsarbete.
Goda exempel måste spridas men i en form som andas professionalism och inte tävlan. Genom att byta arbetsgivare skapas en reell möjlighet att få den uppvärdering som lärare kräver, kommunerna kommer inte ge det.”

Vi har skrivit om debatten också  här.

 

Dela med andra:

Postat i kommunaliseringen av skolan, lärarstudenter, likvärdighet, statligt ansvar för skolan, utveckla skolan | Inga kommentarer »

onsdag, 2 maj, 2012

Lärarstudenterna kommer bli ännu nöjdare med nya utbildningen som LR kämpat för

Idag läser vi en debattartikel i Svenska Dagbladet, ” Svensk lärarutbildning är bra”. Det är Karin Mårdsjö Blume och Mats Tegmark, båda från Lärarutbildningskonventet, som redovisar en ny undersökning som visar att en stor majoritet av nyutexaminerade lärare är nöjda med sin utbildning. De menar att det är hög tid att politikerna slutar skälla på utbildningen och i stället tar krafttag för att göra läraryrket mer attraktivt.

Lärarnas Riksförbund ser fram mot att den nya och nyreformerade lärarutbildningen som nu gäller kommer få ännu bättre betyg av lärarstudenterna. För några år sedan var det annat ljud i skällan. Då hade den lärarutbildning som sjösattes 2001 fått så mycket kritik från lärarstudenterna att Lärarnas Riksförbund var tvungen att ta sin hand från den.

Genom att ligga på och komma med synpunkter och ge utredaren mycket underlag så blev också den nya utbildningen betydligt bättre med tydliga utbildningar med olika inriktning för olika skolformer och olika uppdrag.

 

Dela med andra:

Postat i Lärarnas Riksförbund, lärarstudenter, lärarutbildning | Inga kommentarer »

onsdag, 14 mars, 2012

Att tänka snett – eller tänka rätt: Röster om lärarlegitimationen

Efter gårdagens besked att införandet av lärarlegitimationsreformen skjuts upp på obestämd framtid finns det många kommentarer.  I kvällstidningen Expressen läser vi idag en mycket kritisk ledare ”Lägg ner lärarleg”.

Ledarsidan menar att Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet vill höja sina medlemmars status för att få upp lönerna. Och det stämmer väl.
Att det finns flera orsaker till att reformen är nödvändig, som att säkra kvalitén i skolan, väljer man att bortse från. Tidningen skriver:

”Men lärarfacken tänkte snett. Legitimation ger inte självklart status. Polis är ett legitimationsyrke men knappast ett högstatusjobb. Och väktare – som få ser upp till men desto fler ner på – har också yrkeslegg, om än utfärdat av arbetsgivaren.
Nu slår utbildningsdepartementet till bromsen. Kravet att lärare ska vara legitimerade skjuts upp på okänd tid eftersom det är oklart hur lång tid Skolverket behöver för att gå igenom alla ansökningar. Det arbetet har sina sidor förklarade Jan Björklund i riksdagen i februari:

‘När man nu ska reda ut vad lärare som är utbildade på 70- och 80-talet har för behörighet visar det sig ofta vara jättesvårt. Det är helt absurt egentligen att Sverige inte har koll på vad lärarna har för behörighet, men så är det.’ sa utbildningsministern.

Det är naturligtvis klokare att inte sätta någon tidsgräns för lärarlegitimerandet än att sätta en ny, som Lärarnas riksförbund begär. Om bedömningen ska ha någon mening alls måste den göras omsorgsfullt. Ännu bättre hade det förstås varit om Jan Björklund gjort helt om och erkänt att han tänkt fel, att lärarlegget ställer till fler problem än det löser.”

Även liberala kollegan Dagens Nyheter är kritisk. I ”Ett riktigt fiasko” funderar man:

”Även den som gör allting rätt kan ha otur. Kanske var de tekniska problem som Skolverket stötte på i sitt arbete med att utfärda lärarlegitimationer av sådan art att de inte hade kunnat förutses. Men i den promemoria där utbildningsdepartementet meddelade att reformen måste skjutas upp tills vidare anförs också en annan förklaring: ’många ärenden är mer komplexa än förväntat’.”

En förklaring som naturligt nog inte ska köpas utan ifrågasättas. DN skriver, i en stund av klarsyn, avslutningsvis:

”Lärarlegitimation behöver i praktiken inte vara oförenlig med ett långsiktigt kvalitetsarbete. Men som tankefigur är den statisk och digital: legitimation eller inte legitimation, kompetent eller inte kompetent.
Att nu backa och slänga legitimationerna i papperskorgen vore naturligtvis inte vettigt. Det viktigaste är dock att regeringen tar sig an de svåra och långsiktiga frågor som handlar om stegvis, systematisk förbättring av undervisningen.”

Betydligt mer kritisk är man i Dala-Demokraten, I ”Lärarnas status behöver inte höjas” skriver Göran Greider:

”Förra året drev den alltid like rastlöse skolministern Jan Björklund igenom idén om lärarlegitimation. Tanken är ett led i hans oförtrutna arbete på att höja statusen för lärarna. Nu visar det sig att förslaget var mycket orealistiskt. Skolverket har inte en chans att hinna med att legitimera alla landets lärare som skulle ha rätt till det. ”Reformen” skjuts upp på obestämd tid.”

Och vidare:

” Nej, det är inte lärarens status som ska höjas, det är skolans. Skolan är på många sätt den viktigaste institutionen i samhället, en länk mellan då och nu, och en länk mellan barndom och vuxenliv. I bästa fall en integrerande länk mellan skilda sociala klasser, kön och etniska grupper.
Skolutvecklingen sedan nittiotalets början har försämrat skolans funktionssätt i alla dessa avseenden. Kombinationen av minskande lärartäthet, stagnerande resurstilldelning, friskolor och fria skolval har försämrat skolans möjligheter att spela en integrerande roll i samhället. Björklunds lärarlegitimation är ett led i den försämringen, även om han aldrig lär förstå det. Talar man om status, ja då bygger man snart hierarkier. Och där hierarkier byggs, där avstannar det kritiska tänkandet.”

I Arbetarbladet skriver ledarskribenten Jenny Wennberg i ”Fiasko nummer ?” att:

”Beslutet i sig är det inte något fel på. Det om att införa en lärarlegitimation i Sverige för landets lärare och förskollärare. En sådan behövs. Av det enkla skälet att utbildning är för viktigt för att inte ställa höga krav på dem som ska undervisa Sveriges framtid. Vidare finns också skäl att höja både lärarutbildningens och läraryrkets status. Så långt är vi många som är överens med både Jan Björklund och regeringen.
Men tyvärr har beslutet visat sig vara det enda positiva ifråga om lärarlegitimationerna. För när det kommer till själva utförandet har detta lämnat mycket i övrigt att önska.”

Och:

”Tyvärr är det inte första gången regeringen visat sig oförmögen att överblicka utfallet av sina beslut.
Regeringen borde kunna bättre. För vad alla turer kring utfärdandet av lärarlegitimationerna resulterat i är tyvärr att värdet på dessa legitimationer redan devalverats. Innan de ens hunnit införas.”

Till de kritiskt konstruktiva rösterna som hörs i dag finns, inte oväntat, Lärarnas Riksförbund. I en debattartikel i Dagens Nyheter, ”Så här löser vi problemen med lärarlegitimationerna”,  av förbundsordförande Metta Fjelkner och LR Studs nyvalde ordförande Freddy Grip menar man att denna reform är mycket viktig, men man vill också att den ska bli bra.

En röst som, också föga förvånande inte verkar vara över sig entusiastisk över lärarlegitimationen är SKL, Sveriges Kommuner och Landsting. De verkar istället dra en lättnadens suck över att reformen satts på vänt. I ”Bra att lärarlegitimation skjuts på framtiden” skriver Agneta Jöhnk:

”Det kommer att ta lång tid innan det nya systemet med lärarlegitimation är färdigt på landets skolor. Men lärarlegitimationen löser inte skolans centrala problem och det finns inga skäl med att vänta att ta itu med dem.”

Det har man ju rätt i. Men varför förespegla, om än vagt, en motsatsställning? Och varför förringa reformen genom att skriva först pliktskyldigt:

”SKL kommer självklart att ta sitt ansvar för att stödja landets kommuner med införande av det nya systemet med lärarlegitimationer så att det blir så bra som möjligt.”

Och sedan tala ur skägget:

”Men varken behöriga eller legitimerade lärare är en garant för att eleverna når skolans mål.”

Inte det? Kanske betyder det lite i alla fall, att få bort de obehöriga som kommunerna anställt under tjugo år?

Men det glädjande i  SKL:s text är att man nu så tydligt vill ha nationell samordning av skolan – nej inte för att staten ska samordna skolans kunskapsuppdrag, utan för att få ”en nationell samordning av utbildningsutbudet för att bemöta behoven i alla delar av landet.” Men vad är skillnaden?

Dessutom anser man att:

”Rektorerna bör få tillgång till det nationella legitimationsregistret istället för att varje skola ska bygga upp sitt eget register.”

Precis, nationell samordning. Nationellt ansvar för finansieringen av skola.  En nationell och statligt styrd skola skulle alla tjäna på. Kanske är SKL rentav på väg mot en ny insikt?

Och här ingår lärarlegitimationsreformen som en given del av den mer statligt styrda skolan, som nu växer fram för att uppväga bristerna som det splittrade  huvudmannaskapet med minst 290 olika huvudmän ådagalagt.

Dela med andra:

Postat i kommunaliseringen av skolan, lärare, lärarlegitimation, lärarstudenter, likvärdighet, skolans finansiering | 4 kommentarer »

fredag, 9 mars, 2012

Lärarna inget särintresse

I dagens Sydsvenskan finns en intressant ledartext, ”Kunskap kostar” av Tobias Lindberg. I den ställs frågan hur kunskaperna ska kunna höjas i den svenska skolan?
”Rimligtvis krävs världens bästa lärarkår, men det har Sverige usla förutsättningar att få. Som Dagens Samhälle uppmärksammar i ett nytt temanummer lockas allt färre av läraryrket. Högskolorna kan med nöd och näppe fylla utbildningsplatserna. I fjol hade grundlärarutbildningen 1,0 sökande per plats. Det kan jämföras med 7,5 sökande per plats 1982 på dåvarande lågstadielärarutbildningen.”

Lindberg ser en viktig förklaring till det minskade söktrycket i de relativt låga lärarlönerna: ”Under de senaste decennierna har lärarna halkat efter i inkomstutveckling jämfört med andra yrkesgrupper. Karriärvägarna inom skolan är få och pedagogernas studielån tunga. Vissa lärare får rent av lägre livslön än om de börjat jobba direkt efter gymnasiet.”

Och Lindberg konstaterar att:

”Lärarfacken kräver rejäla lönelyft, men i avtalsrörelsen kan de framstå som särintressen bland andra. Det är de inte. Med Sveriges ambitioner på utbildningsområdet ligger stort allmänintresse i att få fler av de bästa studenterna att välja läraryrket.”

För den som vill fördjupa sig i frågan hur man ska förmå de bästa att bli lärare rekommenderas läsning av Lärarnas Riksförbunds viktiga rapport ”Vem blir vad – och varför?”  från 2008. I den läggs grunden till hela den debatt som nu råder om att de bästa måste bli lärare – och att lärarlönerna måste höjas för att locka fler att vilja bli just lärare.

Dela med andra:

Postat i Arbetsmiljö, lärare, Lärarnas Riksförbund, lärarstudenter, lärarutbildning, läraryrket | Inga kommentarer »

fredag, 24 februari, 2012

Pröva läraryrket, Estelle!

Dagens namn är utan minsta tvekan Estelle Silvia Ewa Mary. Alltså namnen som kronprinsessan Victoria och prins Daniel valt till sitt förstfödda barn. Det är ett barn som har en utstakad livsbana och som, om allt går som Hovstaten planerar, en dag ska axla uppdraget som drottning för Sverige.

Men det kan ta tid. Det talas om uppåt ett halvsekel innan Estelle kan ta över som regent. Fram till dess vill vi gärna tipsa Estelle, och hennes föräldrar, om att läraryrket är sällsynt engagerande och inspirerande. Om än ej i plånboken.

Morfar, som höll ett mycket uppskattat öppningstal vid Lärarnas Riksförbunds kongress den 23 maj 2008, önskade faktiskt att även morgondagens ungdomar skulle vilja bli lärare:

”Förväntningarna på Er som lärare är stora. Jag önskade att ni kunde se det som ett uttryck för att ni är mycket betydelsefulla. Samtidigt är det viktigt att inte låta kraven bli orimligt stora, och att några ungdomar i varje årskull vill bli lärare. I annat fall är vi illa ute.”

Och med tanke på rapporten ”Läraryrkets attraktionskraft på fallrepet” som Lärarnas Riksförbund släppte på Estelles födelsedag,  och som visar att allt färre vill bli (allt sämre betalda) lärare så skulle det betyda mycket om den kommande tronarvingen ville arbeta som lärare. Vilken PR!

Man kan ju alltid hoppas. För landet Sverige är nog nu, som kungen varnade för i sitt tal, ”illa ute” när det gäller läraryrkets status och våra framtida möjligheter att konkurrera i en globaliserad värld om inte framtidens främsta också kan tänka sig välja läraryrket.

Dela med andra:

Postat i lärarstudenter, läraryrket, ledarskap, Okategoriserade | Inga kommentarer »

onsdag, 8 februari, 2012

Lärarstudenter protesterar mot brister

Idag läser vi ett viktigt debattinlägg i Svenska Dagbladet Brännpunkt, ”Ändrade spelregler slår ut nya lärare”.

Det är ordföranden för Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening, Friedrich Heger, som tillsammans med ordföranden för Sveriges Förenade Studentkårer, Camilla Georgsson, samt ordföranden för Lärarförbundet Student, Markus Lindgren, skriver om att regeringen har ändrat spelreglerna för Sveriges lärarstudenter utan att ta ansvar för konsekvenserna.

Man menar att ”duktiga, välutbildade lärare får inte den utbildning de är lovade och riskerar att utestängas från arbetsmarknaden”. Regeringen uppmanas därför att agera.

Lärarstudenternas företrädare har under lång tid lyft frågan och pekat på problemen för studenterna. Bland annat har de de lärarfackliga studerandeföreningarna hos LR och Lf tidigare gått ut i gemensamma debattartiklar i bland annat Göteborgs-Posten, ”Lärarlegitimation riskerar bli flaskhals”, och Friedrich Heger har även deltagit debatter i Sveriges Radio, ”Legitimation hindrar nya lärare”.

Bakgrunden är att i och med införandet av lärarlegitimationen ställdes kravet att alla nyexaminerade lärare ska gå en introduktionsperiod på ett år. Under introduktionsperioden ska lärarstudenten även erbjudas en mentor men i dagsläget finns ingen garanti för att det kommer finnas lärare som är villiga eller lämpliga att ställa upp.

Skribenterna frågar sig:

”De lärarstudenter som är kvar i det gamla systemet får svårare att hitta praktikplatser under utbildningen och anställning efter examen. Om studenternas behörighet inte matchar innehållet i en stor del av tjänsterna på landets skolor – hur skall de då kunna få jobb?”

En berättigad fråga som riktas till regeringen. Vi får se vad svaret blir…

Dela med andra:

Postat i lärarlegitimation, lärarstudenter, lärarutbildning | 12 kommentarer »