Läs artikeln i TCO-tidningen där Lf skickar ut sin förhandlingsansvarige som uttalar sig i artikeln ”Regeringen måste hålla löftet till lärarna”.

Det är roligt att TCO-tidningen plockade upp Lärarnas Riksförbunds utspel från i onsdagen. Nästa gång kanske de vill intervjua källan direkt, istället för att gå omvägen. Man hoppas alla intresserade inte missar Metta Fjelkners debattartikel på Newsmill, ”Lärarnas löner måste höjas trots krisen”.

På fredagen gjorde dock kristdemokraternas partiledare Göran Hägglund det okloka draget att säga att han är mycket skeptisk till Folkpartiets förslag om att göra en riktad satsning för högre lärarlöner. Se bland annat SvD, ”KD sätter pensinonärer före krogmoms”.

Med lärarfacken eniga i frågan kan det vara en vansklig strategi är göra sig till ovän med lärarkåren.

Där skriver Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner och Tobias Krantz, chef för utbildning forskning och innovation på Svenskt Näringsliv, om en ny undersökning från Demoskop som visar att endast ett av tio företag upplever att skolan lyckas förbereda eleverna väl inför yrkeslivet.  Hälften av företagen anser det svårt att rekrytera personer under 30 år med rätt kompetens.  

”En skola i världsklass är en förutsättning för att säkerställa svenska företags framtida konkurrenskraft. Vi ser undersökningsresultatet som en larmrapport och det är väsentligt att skolan och näringslivet jobbar tillsammans för att förbättra den svenska utbildningen. För att det ska ske krävs en nära samverkan mellan företag och skola, både på nationell och på lokal nivå.”

Vidare  har Metta Fjelkner en replik till Gustav Fridolins debattartikel i Expressen från i går. Hon skriver:

”Visst är kommunerna ansvariga för lärarlönernas dåliga utveckling. Gustav Fridolin kan inte friskriva kommunerna från det grundläggande arbetsgivaransvaret. Samtidigt har han rätt i att regeringen har ett stort ansvar. När regeringen slopar det femte jobbskatte­avdraget får inte alla reformer stoppas.”

Samma budskap utvecklas i en större debattartikel på Newsmill i dag. Där går Metta Fjelkner igenom hur lärarnas avtal har sett ut och hur höjda lärarlöner motverkats av arbetsgivarna - oavsett konjunkturläge. Budskapet är att när regeringen nu slopar det femte jobbskatteavdraget får inte alla utlovade reformer stoppas. Höjda lärarlöner handlar om Sveriges möjligheter att hävda sig internationellt.

Samma farhågor finns ute i en nyhetstext från TT som publiceras i en rad tidingar i dag,  ”Svik inte lärarna igen”. Den fanns publicerad på nätet i många etablerade medier redan i går.

DN Ekonomi har idag också en  intervju med Metta Fjelkner om lärarnas oro att inte få de statliga satsningar som både Jan Björklund och Anders Borg pratat om. 

Metta Fjelkner förklarar:

”Vi har försökt alla möjliga avtalsmodeller utan att komma till rätta med felavlöningen. Nu måste staten ta ett ansvar.”

Hon menar att problemet är strukturellt och inte går att lösa enbart genom förhandlingar, utan det behövs extra centrala tillskott. Förhandingarna startar till hösten och de sista april ska ett nytt avtal för landets lärare vara klart

”Jag har aldrig varit med om ett större tryck på löneökningar bland våra medlemmar”, understryker Metta Fjelkner.

I ”Var ska vi hämta 50 000 nya lärare?” skriver hon om läraryrkets degradering. Krönikan finns ännu inte på nätet och därför citerar vi hela texten. Var så god!

”Min far var folkskollärare. En stolt sådan.’Skollärar’n’ var, som prästen och läkaren, ett slags auktoritet i staden. Och han tjänade lika bra som kommunens tjänstemän. Skam vore det annars, läraryrket var inte ett sju–fem-jobb.

Det förväntades att en lärare skulle ställa upp när det behövdes. Så är det säkert än i dag. Jag blev också lärare, trots att det var hårt att ta sig in på utbildningen.

Läraryrket var attraktivt på 70-talet. Jobbet var härligt med ungdomarna i klassrummet, men utanför var det trögt och stelbent. Jag är en av alla dem som tröttnade på att stånga pannan blodig och hoppade av. I dag vill inte många bli lärare. Lönen har halkat efter i decennier och statusen med den. Tre av tio säger att de möjligen kan tänka sig detta yrke.

Men långt färre kommer senare att välja det på grund av den låga lönen i kombination med tungt ansvar, ständig tillgänglighet, omoderna arbetsplatser, buller och stress. De som fortfarande gnölar över att lärare har sin kompensation i juni, juli och augusti vet faktiskt inte vad de talar om.

Sverige behöver 50 000 nya lärare inom de närmaste åren. Var ska vi hämta dem? Hur många studenter på lärarutbildningen kommer att ha det som förstahandsval och brinner för att jobba i skolan? Hur många av dem är lämpliga? Jag vågar knappt tänka på det. Ska vi få de bästa och lämpligaste att ta hand om våra älskade ungar måste en rejäl attitydförändring till läraryrket ske. Det handlar delvis om skäliga löner men troligen mera om drägliga arbetsförhållanden, mindre grupper, upprustade arbetsrum och bättre arbetsledningar.

I dag kan man knappast välja läraryrket för att man är intresserad av att undervisa och vill bli något av det finaste man kan vara; en brobyggare för kommande generationer. Glädjen att förmedla kunskap har länge fått stå undan för att lösa allehanda vardagsproblem långt bortom undervisningen.

Varför lärarkåren godtar nuvarande arbetsförhållanden är ett mysterium. Jag tror att lärarna skulle få respekt och gehör om de tuffare vågade stå upp för sina krav. Kunskap är makt, sägs det, varför använder inte lärarna sin makt? Lojalt stretar de vidare trots allt uslare betingelser. Men för vems skull? Lojaliteten gagnar ju knappast barnen och framtidens skola. Växjö kommun som framhålls som en välskött kommun med god ekonomi drar nu ner med ytterligare nio lärartjänster. Det är faktiskt inte riktigt klokt!”

I måndagens Aftonbladet läser vi artikeln ”Höj lönerna!”. Där framför Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner kravet på 10 000 kronor mer till lärarna i grundskolan och gymnasieskolan. Och där ställs åtta kommunchefer ”mot väggen”.

Enligt Metta Fjelkner är kommunerna inte intresserade av en förändring:

”De flesta politiker ser bara skolan som en utgiftspost och vill försöka hålla ner löneökningarna så mycket som möjligt varje år. Trots att det får stora konsekvenser för skolan”, säger hon till Aftonbladet. 

Har hon rätt i det? Vad säger kommuncheferna om lärarnas löner? De har fått två enkla frågor:

1. Borde lärarna i din kommun ha högre lön?
2 . Vad gör du åt det?

Svaren varierar, men ingen tycks egentligen vilja satsa på lärarna.

En menar att lärarna i hans kommun inte ska ha högre lön ”generellt”. Och följdriktigt har man inte gjort några satsningar för att höja den generella lönen.
En annan ger det märkliga svaret att ”med ökade krav så ökar ersättningen”. Menar kommundirektören att inte kraven varit höga på lärarna i hans kommun? En tredje säger att i år prioriterar man förskolelärare. Jaha… Och en kommundirektör vill inte ens kommentera om lärare borde ha högre lön. Och hon har heller inget svar på ”vad man kan göra exakt just nu”.

Så ser och låter ett manifest ointresse från ansvarigt håll i kommunerna.

Förr hade adjunkten och riksdagsledamoten lika hög lön. Idag tjänar riksdagsledamoten dubbelt så mycket som den välutbildade adjunkten. Eller som vi kan läsa i Aftonbladet idag:

”Lärarna i uppror. Nu krossas deras löner av riksdagsmännens”

Och så är det. I en tydlig grafik ser vi lönestatistiken över tid. Från 1970 då adjunkten tjänade 3 810 kr/mån, nästan lika mycket som riksdagsledamoten, 4 227 kr/mån.
2009 tjänade riksdagsledamoten 55 000 kr/mån och adjunkten, eller motsvarande, under 28000 kr/mån. Och grundskolläraren 25 800 kr/mån.

Aftonbladets granskning är mycket välkommen och vikitig. Änligen uppmärksammas de lärargrupper som Lärarnas Riksförbund särskilt företräder och kämpar för, lärarna i grundskolan och i gymansieskolan.

Många lärare får ge sin syn på lärarlönernas utveckling och på läraryrkets förlorade status.

Man förstår att exempelvis grundskolläraren Lars Bilting funderar starkt på att byta jobb.
Eller att Ulrik Borg med magisterexamen säger att: ”Nyexade lärare håller allt sämre standard, äldre lärare ‘ger upp’ och tappar gnistan och det börjar bli näst intill omöjligt att hitta och anställa bra lärare.”
Eller att gymnasieläraren Ellinore Alm säger att: ”Lärarlönerna behöver höjas för att de som är bäst lämpade ska vilja bli, och stanna kvar som, lärare. 

Man får hoppas att SKL hör och att de och andra skolhuvudmän tar sitt ansvar. Annars kan vi se problemen tona upp sig för Sverige som kunskapsnation.

Rapporten presenteras på DN Debatt i dag, ”Kommunerna uppfyller inte löneavtalet med lärarna”, där förbundets ordförande Metta Fjelkner konstaterar att:
“Vill man åstadkomma ökat förtroende mellan lärare och kommuner måste förbättrade resultat synas i lönekuvertet.

Skillnaden mellan lönepåslag för lärare på skolor och kommuner som lyckas väl med måluppfyllelsen där alltfler elever når målen och lärare på skolor och kommuner där man inte lyckas lika väl, är 0,01 procentenheter.

Till och med i de kommuner som stadigt befinner sig i resultattoppen visar det sig helt saknas en koppling mellan resultat och högre lön. För de flesta av de kommuner som lyckas väl med resultaten är kopplingen måluppfyllelse och lön till och med negativ – där får man alltså mindre än riksgenomsnittet i lönepåslag!

Det är nog dags för kommunerna att sluta blåsa lärarna, som Metta Fjelkner påpekar.

Läs gärna den heta debatten i DN:s kommentatorsfält.

Det vore onekligen intressant att få se och höra en debatt mellan Lärarnas Metta Fjelkner och någon av SKL:s ansvariga. Kanske SKL:s ordföranden Anders Knape (M), eller ordföranden för SKL:s utbildningsberedningen Maria Stockhaus (M), eller ordföranden i SKLs förhandlingsdelegation Ingela Gardner Sundström (M). Nog skulle det vara plats för het debatt.

Och på onsdag ska ju dessa makthavare kanske väljas om vid SKL:s pågående kongress. I stark motvind, eller snålblås, när det gäller lärarlöner i alla fall.

Undersökningen visar att 4 av 10 lärare överväger att lämna yrket. Det är väl känt sedan länge att lärare är klart missnöjda med såväl arbetsmiljö som lön. Det nya i rapporten är att låg lön nu är huvudskälet även för kvinnorna till att vilja lämna yrket. I övrigt är det väl kända fakta som presenteras.

Lärarnas Riksförbund gjorde en uppmärksammad undersökning 2002 som visade att 20 000 lärare som lämnat yrket kunde tänka sig komma tillbaka om lön och arbetsvillkor förbättrades. Dessa erfarna och kunniga lärare skulle skolan behövt idag.

Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner menar att om lärarnas löner ska kunna höjas så kraftigt som behövs så krävs det att man vågar prioritera särskilda lärargrupper. Nämligen de kvalificerade lärarna på högstadiet och gymnasiet.

”Dessa lärargrupper har haft en svag löneutveckling och fått stå tillbaka till förmån för andra grupper i skolan. Istället har arbetsgivarna i kommunerna satsat på förskolan det gångna årtiondet.”

”Det är inte en hålbar utveckling om läraryrket ska lyftas. Ska lärarlönerna kunna höjas rejält så måste löneökningarna riktas till lärarna på högstadiet och i gymnasiet. Det vill säga de lärargrupper som kan jämföras med civilingenjörer när det gäller utbildningens omfattning och kvalifikationer samt krav.”

Läs också Sydsvenskan i dagens huvudledare idag som förespråkar ökad lönespridning bland lärarna, ”Belöna lärarna” och som för fram Lärarnas Riksförbunds syn på hur lärarlönerna ska höjas.

Han gör utspelet i dagens Svenska Dagbladet, men artikeln finns inte på nätet, utan vi länkar till den förträffliga Skolvärlden som skriver om Björklunds utspel här.

Bland annat säger utbildningsministern klokt:

”Vi måste höja kvaliteten i svensk skola och då är riktigt välutbildade lärare en viktig del. Dessutom skapar lektorer karriärvägar inom läraryrket.”

Den senaste tiden har det också uppmärksammats att politiker på många håll valt att satsa på stora procentuella ökningar av sina arvoden och ersättningar. I flera fall ligger det aktiva val från politikerna bakom att exempelvis bestämma att lärarna ska få kanske under två procent i löneökning, medan de själva beviljar sig över tio procents påslag.

Om politikernas prioriteringar har Lärarnas Riksförbunds ordförande  Metta Fjelkner skrivit i Aftonbladet, ”Politiker höjer egna löner mer än andras”.  Artikeln avslutas med följande uppmaning:

”Vi kräver att Fredrik Reinfeldt med politikerkollegor i övriga partier omedelbart uppmanar alla sina partiföreträdare i kommunerna att satsa på lärarlöner istället för höjda ersättningar till politiker.
Vår uppmaning riktas till de partier som är starka ute i kommunerna som centern och inte minst socialdemokraterna, men också till övriga politiska företrädare. Särskilt de två stora politiska partierna i vårt land, moderaterna och socialdemokraterna, har ett extra ansvar i denna fråga.
Politiker i de kommuner som uppmärksammats för stora höjningar av politikers löner eller arvoden bör utfästa sig att se till att exempelvis Lärarnas Riksförbunds välutbildade medlemmar till att börja med ska få 20 procent mer per månad. Det vore en bra början.
Här kan politiker i alla partier göra en stor insats för att verkligen satsa på skolan och få fler kvalificerade att välja läraryrket. Istället för att fatta beslut om stora påslag till sig själva!”

Vad tycker du som läser detta?

Häromdagen kunde vi läsa en debattartikel i Trelleborgs Allehanda.  I ”Vägen till jobb börjar i skolan” skriver två moderata politiker en artikel som lyfter fram skolans betydelse för landets jobbskapande tillväxt och framtid.

De moderata riksdagsledamöterna Margareta Pålsson, talesperson för sitt parti i skolfrågor, och Anna Kinberg Batra, gruppledare för sitt parti i riksdagen, som efter att först ha berömt regeringens krispolitik bland annat skriver:

”Trots den ovan nämnda utvecklingen på arbetsmarknaden är det fortfarande alldeles för många som fortfarande saknar jobb och därför är jobben även fortsättningsvis en prioriterad fråga för alliansen. Ungdomar har drabbats speciellt hårt av den höga arbetslösheten och många har svårt att få sitt första jobb.”

Och vidare:

”Den skola vi har idag är helt enkelt inte tillräckligt bra. Därför är det viktigt att reformera det svenska utbildningsväsendet – men det kommer att ta tid. Även om det tar tid är måste åtgärderna vidtas. För Sverige behöver en skola i världsklass och då är regeringens politik med bland annat ny lärarutbildning, ny gymnasieskola och tidigare betyg förändringar som måste genomföras.”

Bloggen läser idag en intressant debattartikel som vi missat. Förra veckan publicerade nämligen Barometern ”Höj lärarnas status” skriven av två socialdemokratiska politiker. Den är något mer konkret och inriktad på hur skolan ska bli bättre genom att satsa på lärarna.

Det är Jonas Hellberg, socialdemokratisk kommunpolitiker i Kalmar, och Mikael Damberg, socialdemokraternas talesperson i skolfrågor och vice ordförande i riksdagens utbildningsutskott, som föreslår en stor satsning på lärarlöner för att vända skolans negativa utveckling.

De skriver bland annat:

”Skolpolitiken behöver ta sin utgångspunkt i just lärarna – i syfte att stärka lärarnas ställning och status. Det finns inget finare än att arbeta med att ge barn färdigheter och kunskaper för resten av livet. Politiken, föräldrar och det omgivande samhället måste ge lärare och skolledare större respekt för deras yrkeskunnande och professionella arbete.”

Och de avslutar sin artikel med följande:

”Vi vill att Sverige ska vara en nation som satsar på kunskap. Ska vi möta utmaningen om ett modernt land som investerar för framtiden måste vi satsa på barnens och ungdomarnas utbildning.”

Om vi därtill lägger centerpartiets Maud Olofssons (om än omdömeslösa) utspel från i går så ser vi att även där är skolan viktig. Läs vad bloggen skrev i går.

Dessutom har vi det starkt skolprofilerade folkpartiet med partiledaren Jan Björklund, tillika utbilningsminister som står bakom regeringens skolpoltik.

Bloggen vill också passa på att lyfta fram vad (den moderate) statsminister Reinfeldt skrev i en debattartikel i Svenska Dagbladet på nyårsafton. Där kunde vi bland annat läsa:

”För det andra ska vi göra 2011 till ett reformår för den svenska skolan. Vi ska från höstterminen nästa år få ett nytt betygssystem på plats. En ny lärarutbildning, lärarlegitimation och förstärkta insatser för fortbildning av lärare ska genomföras. Det pedagogiska uppdraget i förskolan ska förstärkas och vi ska införa skarpare samt tydligare kunskapskrav i skolan. Till det kommer särskilda satsningar på matematik, teknik och NO-ämnen. Med allt detta läggs nya viktiga byggstenar för att barn och unga ska kunna möta framtiden. Det är en av de viktigaste investeringar vi kan göra.” 

Vi lovar hålla utkik efter fler skolutspel.