Arkiv för kategori ‘lärarlöner’

söndag, 20 maj, 2012

Elvaåringen fattar, gör SKL det?

På söndagen hittar vi familjen Erikssons nystartade blogg.  Bland de första inläggen finns Axels klarsynta text Högre lön till lärare!

Vi läser:

”De som bestämmer ger inte tillräckligt med lön till lärare. De gör det hårdaste arbetet för att hjälpa oss barn! Typ min lärare gick upp tre på morgonen för att hänga upp ett par orienterigspåsar. Vilket annat yrke skulle stanna uppe så länge för att hjälpa barn. Alltså, andra skulle sätta sig vid TV:n! Jag är 11 år och fattar hur viktiga lärare är, varför fattar inte de som bestämmer? VAKNA UPP!”

Ja, Ingela Gardner Sundström, Maria Stockhaus och Per-Arne Andersson, vakna upp och läs Axels kloka ord.
onsdag, 16 maj, 2012

Tvåfrontskriget mot den uppväxande generationens utbildning

Personerna bakom det uppmärksammade Läraruppropet Phillip Dante och hans kollega Lars-Göran Hultberg fick en artikel,”Höjd lön för alla lärare måste vara första prioritet”, publicerad på Newsmill i förra veckan.

Det är en utmärkt artikel, men det som fångar vårt intresse och som citeras nedan är en kommentar från läraren Johannes Westlund. Han skriver att:

”Den viktigaste garantin för hög kvalitet är lärarens utbildning och en arbetsgivare som värdesätter och belönar en god arbetsinsats. Genom kommunaliseringen av skolan förvandlades en yrkeskår av akademiker till ”kommunalarbetare”. Över en natt förvandlades skolan från nationell angelägenhet till en tummelplats för inkompetenta kommunpolitiker och riskkapitalister vars tvåfrontskrig mot den uppväxande generationens utbildning fortfarande rasar. Att så många högutbildade akademiker fortfarande står ut i denna arbetsmiljö är ett av de viktigaste bevisen för att lärare inte sätter den egna plånboken före sitt utbildningsuppdrag.

Att jag själv – med civilingenjörsexamen och dubbla gymnasielärarexamina – uthärdar förklaras med att de kollegor jag möter i mitt dagliga arbete besitter en mångfacetterad kompetens som ger mig den intellektuella stimulans som krävs för att upprätthålla min motivation att fortsätta arbeta i skolan.

När lärarna nu samlas kring en, i mitt tycke, rimlig lönenivå är inget annat än en varningsklocka som måste tas på största allvar. De lärare jag känner är engagerade, välutbildade, kompetenta och mycket tålmodiga. När tålamodet börjar rinna ut hos en grupp som denna har det redan gått alldeles för långt.”

tisdag, 15 maj, 2012

Löneuppropet når 25 000 namnunderskrifter

Det riksomfattande löneuppropet har tagit ett skutt uppåt i antal underskrifter. Insamlingen är avslutad men nya namn kommer in hela tiden. Över 25 000 namnunderskrifter för tillfället!

På uppropets hemsida konsterar man att:

”Räkningen fortsätter och nästa mål är 30 000…”

Läs vidare på den utmärkta hemsidan för uppropet. Där står bland annat följande programförklaring:

”Löneuppropet riktar sig till samtliga lärare i Sverige som är missnöjda med sin lön. Oavsett fackförbund, eller om man för den delen inte tillhör ett fackförbund, är vi lärare fortfarande en lärarkår, och tillsammans står vi starka!

Genom kommunaliseringen av skolan har man söndrat och härskat över lärarkåren. Det är betydligt svårare att ställa 290 huvudmän till svars istället för en – staten. Löneuppropet har för avsikt att ställa samtliga till svars för vårt missnöje som lärare!

Innan kommunaliseringen av skolan tillhörde lärarutbildningen den lilla skara av utbildningar som hade flest sökande per plats. Det var mer attraktivt att bli lärare än exempelvis socionom och jurist, och lika attraktivt att bli läkare. Idag kan flertalet högskolor, runt om i landet, inte ens fylla de platser de har till lärarutbildningen med studenter.

Sveriges Kommuner och Landsting (SKL) har misslyckats med sitt uppdrag att förvalta skolan. I två decennier har yrkets status och elevernas kunskapsnivå gradvis försämrats till den bottennivå vi idag befinner oss på. Ingela Gardner (ordförande i SKL) uttalar sig i Svenska Dagbladet den 8 april (Omöjligt ge alla lärare 10 000 kr mer i månaden) på ett sätt som visar att SKL inte ser sig själva kapabla att ta ansvar för Sveriges lärare och skolor. Löneuppropet uppmanar SKL att omedelbart inleda diskussioner med staten i syfte att finna lösningar för Sveriges skolor och lärarlöner.

Centerpartiet,Kristdemokraterna, Miljöpartiet, Moderaterna och Socialdemokraterna är de partier i vår riksdag idag som inte vill att staten ska ta ansvar för skolan, ofta med hänvisning till att skolan även hade brister när den var statlig. Må så vara, men de brister skolan hade då är inte i närheten utav de brister den svenska skolan upplever idag. Decentralisering i all ära, då makten flyttas närmare medborgarna, men den decentralisering som har skett för skolan har varit förödande för alla barns utbildning oavsett var man bor i landet. Är problemen idag inte stora nog för att dessa partier ska agera?”

 

måndag, 14 maj, 2012

Lärare måste få mer tid till kärnuppdraget

Bloggen har missat en läsvärs artikel i som publicerades i Sydsvenskan i förra veckan. I ”Lärare tillbringar bara en tredjedel av tiden med eleverna” beskrivs bland annat hur lärare tvingas sitta i möten och göra annat än undervisa eleverna och förbereda samt efterarbeta lektionerna. Det som är lärarens kärnuppdrag.

Dessutom skriver artikelförfattaren professor Inger Enkvist att skoldebatten bör handla om hur vi ska få utmärkta lärare i klassrummen.

Enkvist har skrivit en rad böcker om utbildning och skola som är värda att läsa. I artikeln i Sydsvenskan påminner hon bland annat om att:

”Skoldebatten i Sverige förnekade under många år de problem som fanns i skolans värld. När det gick dåligt för svenska elever svarade till exempel Skolverket att svenska elever kunde andra saker än det som mättes i jämförelser.”

Minns ni det? Det var alls inte länge sedan.

Vidare skriver Enkvist:

”Läraryrket är inte vad det en gång var. Siffror visar att lärare numera bara tillbringar en tredjedel av sin arbetstid med eleverna. Övrig tid går åt till att skriva rapporter och sitta i sammanträde.

Tiden för att förbereda lektioner har minskat och många rektorer har dragit ner på lärarnas förtroendetid, det vill säga möjligheten att välja när och var lärarna vill utföra sitt förberedelse- och rättningsarbete. Den del av skolbudgeten som går till undervisning har minskat och svenska lärarlöner är låga i europeisk jämförelse.”

Enkvist gillar uppenbarligen de skolreformer som nu genomförs – och där ofta Lärarnas Riksförbund varit pådrivande. Enkvist skriver att det kommer att ta ytterligare flera år innan förbättringarna syns, men konstaterar att sättet att tala om utbildning är på väg att ändras i Sverige:

”På Lärarnas Riksförbunds nyligen avslutade kongress i Stockholm sade ett antal viktiga aktörer samma sak: Sverige måste prioritera skickliga lärare för att få upp kunskapsnivån och staten måste återta inflytandet över skolan. Det sade inte bara Metta Fjelkner, ordförande i Lärarnas Riksförbund som är ett av de två stora lärarfackförbunden, utan också utbildningsminister Jan Björklund, elevorganisationen SECO:s ordförande Samir El-Sabini samt socialdemokraternas nye ledare Stefan Löfven.

Och Enkvist avslutar med uppmaningen att:

”Skoldebatten bör nu handla om hur vi ska få utmärkta lärare i klassrummen.”

Hon får både medhåll och mothugg i kommentatorsfältet. Men låt oss citera särskilt ett inlägg från MG. Det är långt men värt att läsa för den som är intresserad av skolans problem:

”Jag räknade vid ett tillfälle förra året, under en femveckorsperiod (januari – februari), antalet olika arbetsuppgifter jag utförde (tiden räckte inte till att registrera hur länge varje uppgift tog). Antalet olika arbetsuppgifter var då 60. När jag i efterhand tittar på de 60 arbetsuppgifter är inte en majoritet av dem kopplade till undervisningen, tvärt om, det är en minoritet.

Sedan förra året har antalet arbetsuppgifter ökat i och med ny skollag, läroplan och kursplaner. Det har inte tilldelats mer tid utan det ska bara genomföras ändå. Det har inte tilldelats fler resurser vilket gör att kritiken är berättigad om att den nya skolreformen är underfinansierad. Resultatet blir en usel arbetsmiljö och utbildning.

Ett av de grundläggande problemen är just att skolan är kommunaliserad. Min käresta som är extremt skicklig controller kunde förklara sammanhanget med ett ord: Interndebitering. Kommunerna är duktiga på att dra resurser från skolan genom olika kreativa lösningar. Dessa lösningar är svåra att granska då de krävs ex högt utbildade ekonomer som kan förstå vad som händer.

I en glesbygdskommun, som ex, tar kommunen ut en hyra som i pris motsvarar vad affärerna i globen köpcenter får betala för sin verksamhet. Datoravtal som är långt över marknadspris till följd av att det är ett kommunalt bolag som interndebiterar verksamheten. Eller, generella sparkrav då kommunen inte klarar av att hantera ekonomin inom andra delar av kommunen. En skola jag arbetade på fick ett år ett sparkrav på sig om två miljoner kr trots att elevunderlaget inte hade minskat, det hade inte tillkommit några investeringsbehov etc i verksamheten. Däremot var det problem med ekonomin i en annan del av kommunen.

Resultatet bli att i slutänden handlar det inte om pedagogik, det handlar inte om utbildning, det handlar endast om, och endast, ekonomi. Det är i det sammanhanget begripligt att efter det att skolan blev kommunaliserad blev rektorernas roll som pedagogiska ledare i princip bortrationaliserad då det övergripande målet är, och förblir, ekonomi.

I det perspektivet är det föga förvånande att förvaltningschefen på ett möte ställer sig upp och säger att vi på skolan måste ”packa” våra klasser så att antalet elever uppgår till någonstans runt 34 – 38 elever. Har man erfarenhet att undervisa vissa klasser där problemen är stora vet man att resultatet av detta kommer att bli sparade pengar, sänkt utbildningsnivå och lärare som inte får möjlighet att göra ett bra arbete.

En annan aspekt av detta är att kommunerna inte har råd att betala den övertid som detta genererar. Det finns, på flera skolor, en tyst överenskommelse om att denna övertid kvittas om det någon gång skulle behövas gå en timme tidigare för ex läkarbesök eller dylikt. Detta innebär att den övertid som sker i skolan inte registreras vilket innebär att det merarbete som de facto sker inte syns. Detta medför två omedelbara konsekvenser.

Den ena är att kostnaden för skolan i vårt land är betydligt högre än vad den egentligen är samt att de som styr skolan men som aldrig är i kontakt med densamma, exempelvis nämndpolitiker, ekonomer med flera, tror sig se ett effektiviseringsutrymme som inte existerar. Resultatet blir att man lägger på skolan ytterligare arbetsuppgifter som det inte finns utrymme för och som förtar det som är skolans mål: Att utbilda elever! Resultatet blir att vi får sämre utbildade elever.”

torsdag, 10 maj, 2012

Läraruppropet överlämnat ute i landet

Under denna vecka pågår slutspurten av Läraruppropet. I Skolvärlden, ”Politikerna måste ta det på allvar”, kan vi läsa mer om läraren Philip Dantes tankar, som är initiativtagaren till namninsamlingen.

Han planerar att åka till Stockholm så fort som möjligt för att lämna över kopior på namnlistorna till Sveriges Kommuner och Landsting och till utbildningsminister Jan Björklund. 

Philip Dante säger till Skolvärlden:

” Jag undrar vilken politiker som inte tar detta på allvar när så många lärare har skrivit på det här ganska så arga mejlet. Om politikerna inte lyssnar riskerar de att förlora ett brett stöd eftersom lärare finns i alla väljargrupper.”

I Stockholm stad överlämnades namnunderskrifterna med ordentlig mediabevakning, bland annat Svenska Dagbladet bevakade. Även Skolvärlden skriver om överlämnandet.

LR-Stockholms ordförande Ragnar Sjölander, vice ordföranden Irene Ziverts och styrelseledamoten Kristina Ringqvist gav den första bunten Lärarupprop med cirka 2000 underskrifter till Stockholms skolborgarråd Lotta Edholm i Stadshuset.

(Foto: Marianne Bäckström, LR-Stockholm)

De betonade att många namlistor ännu kommer in från skolorna och hur väl uppropet ansluter till den lönekampaj som LR-Stockholm bedrivit på gator och torg sedan hösten 2011. De uttryckte sin besvikelse över hur lite Stockholms stad, trots vackra ord om lärare i de senaste årens budgetar, har satsat på lärarlöner. De uttryckte även sitt avståndstagande från den chefspolitik inom staden som verkar ha haft som ambition att hålla lärarnas löneökningar så låga som möjligt, även i fall där enskilda rektorer hade velat lägga större löneökningar på lärarna på vissa skolor.

Ragnar och hans kollegor framhöll vidare behovet att tydliga politiska signaler om att staden tänker satsa på lärarna, mot bakgrund av det enorma rekryteringsbehov som finns i Stockholm fram till 2020. Stockholms stad behöver nyrekrytera 5000 lärare enbart till de kommunala grundskolorna för att klara den omfattande expansionen och för att ersätta lärare som går i pension.

Överlämnandet av namnlistorna pågick i går runtom i landet och bevakades av tidningar, radio och tv.

 
onsdag, 9 maj, 2012

Ilsken och uppgiven eller stridslysten

När vi läser i kommentarsfältet i Svenska Dagbladet i dag där man skriver om att lärarna lämnar skolan så ser vi flera inlägg som är såväl ilskan som uppgivna, eller stridslystna. Särskilt ett litet mer desillusionerat inlägg fastnar i minnet:

”Jag slutade som lärare för två år sedan, jag har under mitt trettio år långa arbetsliv i varierande branscher aldrig sett så uselt ledarskap som i grundskolan. De misslyckade lärarna som inte har ämneskunskaper eller undervisningsskicklighet får naturligtvis ingen respekt av eleverna och väljer istället att gå på de för tillfället politiskt korrekta fortbildningarna som t.e.x livskunskap. Dessa ursäkter till lärare, som för övrigt föredrar att kalla sig pedagoger, blir sedan biträdande rektorer. Resten är historia. Lycka till med en skola i världsklass!”

En anna lärare, Sorglig, skriver:

”Ärligt talat – ni har inte råd att INTE höja lärarlönerna – för min del är det för sent – så snart jag hittar något annat är jag också borta från den svenska skolan. Och det blir inte lätt för skolledningen att hitta en ersättare för mig som har läst engelska och tyska i fyra år i Lund plus den pedagogiska utbildningen. Fem av mina studiekamrater arbetar redan utomlands eller här hemma på olika företag. Vi som är kvar får utföra fler och fler administativa uppgifter samtidigt som skolledningen på min egen skola ökar på vår undervisningsskyldighet eftersom usken togs bort för ett antal år sedan och då finns det ingen övre gräns längre! Medarbetarsamtal är ett skämt – man får ingen uppskattning för det pedagogisa arbetet – det viktigaste är att marknadsföra skolan! Min enda tröst är att ingen av våra tre barn har valt läraryrket!”

Det vittnesmål som ”fd lärarinna” ger är också värt att citera i sin helhet:

” Jag var glad när jag var färdig lärare. Första jobbet, på en friskolekoncern så fick jag undervisa 30 timmar i veckan, vara med i obligatoriska personal och planeringsmöten 8 timmar i veckan. Dessutom fick vi höra att om dessa 2 kvarvarande timmar av vår semestertjänst inte räckte till för rättning, planering och elevmöten så var vi ineffektiva. Övertid var förbjudet. 5 veckors semester gällde, och när eleverna inte var där under sommaren så målade vi väggarna, städade och polerade golven, och skötte om gräsmattan. Allt för att skolan skulle kunna spara pengar. Lönen var 18500 kr i månaden och studielånen 300.000

Jag bytte arbetsplats, och försökte påverka min situation. Jag förstod att jag inte skulle orka i längden. Jag insåg att även här var bördan för hög, men ingen lyssnade. Ändringen av antalet kurser jag skulle undervisa i kom först när schemaansvarige protesterade. Han hade inte plats för alla mina kurser i schemat under elevernas ordinarie skoltid, ens om jag inte fick en enda lunchrast under veckan. Schemat var ett problem som måste lösas. Min arbetsbörda var inte något att bry sig om. Min lön var nu 20 500kr i månaden efter 6 års arbete som utbildad lärare, och jag hade blivit belönad för att vara en duktig lärare med en löneökning på 500 kr ett år, istället för de framförhandlade 150 kr i månaden.

Jag bytte skola igen, för tredje och sista gången. Jag stannade bara ett år till i läraryrket. Efter år inom den privata och kommunala verksamheten så orkade jag inte mer. Jag bytte yrke och ingenting kan få mig att vända tillbaka. Jag älskar fortfarande att undervisa, och jag vet att jag är en duktig lärare, saknad av eleverna för min förmåga att få dem att förstå och för att jag faktiskt brydde mig om dem.

Det talas så mycket bland kommentarerna här om elever med utländsk bakgrund, om föräldraansvar, och som lärare får vi höra att skolan måste effektiviseras av sittande skolminister. Elevers olika bakgrund och föräldrarna var aldrig ett stort problem, snarare en tillgång i de flesta fall. De stökigaste eleverna var svenska ungdomar som stökade för att vara coola, de duktigaste och flitigaste kom från andra länder.

Varför undviker man att tala om själva styrelseskicket av skolan, och det faktum att det inte finns något som reglerar hur många arbetsuppgifter och antalet undervisningstimmar en lärare ska ha? Eller att skolan är det som först sparas in på när kommunerna har ont om pengar, eller när friskolechefen vill kunna köpa sig en ny mercedes?”

tisdag, 8 maj, 2012

Lärarfacken samverkar för lönelyft

Avtalsförhandlingarna kommer nu ta ny fart efter att Lärarnas Riksförbunds kongress är avklarad. Under fyra dagar fattades många viktiga beslut som stärker lärarnas positioner i kontakten med motparten Sveriges Kommuner och Landsting.

Nu fortsätter lärarfacken samarbeta och samverka för att nå resultat i avtalsförhandlingarna.

Lönerapport
Förra veckan gick Lärarnas Riksförbund ut med en uppmärksammad lönerapport som kommer betyda mycket i alla samtal om lärarlöner framöver.

Den för bland annat fram redan kända krav om att en lägsta lön bör införas för legitimerade lärare och att lönenivån ska ligga 10 000 kr högre än idag och vara differentierad utifrån utbildningens inriktning och längd.

Lärarnas Riksförbund vill också att löneavtal ska utformas på ett tydligare sätt med bland annat krav på obligatoriska lönesamtal. Dessutom måste lönesättande chefer själva besöka lärarna i undervisningen. Det behövs en annan attityd hos lönesättande chefer.

Rapporten ligger inte formellt på bordet i de pågående förhandlingarna. Men den kommer sätta ökad press på SKL för att få fram ett lönesystem som i större utsträckning är modernt och i samklang med tidsandan. Arbetsgivarna kan inte fortsätta med en lönesättning som missgynnar lärarna på grundskolan och gymnasieskolan.

Manifestationer
I morgon, onsdag den 9 maj kl. 17.00, överlämnar Lärarnas Riksförbund i Stockholm namnlistor för kravet 10 000 kronor mer i månaden till Lotta Edholm, skolborgarråd, i Stadshuset. Ett liknande överlämnande kommer att ske i flertalet kommuner runt om i landet. Kopior på namnlistorna kommer senare även att överlämnas till Sveriges Kommuner och Landsting och lämnas till SKL och utbildningsminister Jan Björklund.

Löneuppropet startades nyligen av läraren Philip Dante från Malmö Borgarskola. Uppropet har sedan spridits med hjälp av Lärarnas Riksförbunds distriktsföreningar över hela landet. Uppropets namnlistor var ute på skolorna under endast en vecka men har trots den korta svarstiden fått stor respons.

Se även: http://loneuppropet.wordpress.com/ eller Facebook: Löneuppropet lärare

Och på fredag morgon, kommer också Lärarförbundet att manifestera för höjda lärarlöner vid flera av Stockholms tunnelbanestationer.

Se även: http://www.lararforbundet.se/web/ws.nsf/documents/0043D1D0?OpenDocument&menuid=00326A1C
Det är bra att lärarfacken samverkar och ökar trycket mot arbetsgivarparten.

Inom kort kommer samtalen intensifieras. Hur lång tid förhandlingarna kommer att ta beror på det gehör kraven möter.  

Kraven tydliga
Kraven från lärarnas fackliga organisationer är klara och tydliga: Det nya avtalet måste betyda ett tydligt steg mot 10 000 kronor mer och en avbetalningsplan för hur gapet mellan lärarna, i grundskolan och gymnasieskolan, och jämförbara yrkesgruppers löner ska täppas igen.

Både Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet är eniga om att kommunerna inte kan fortsätta att vara kortsiktiga arbetsgivare som ger minsta möjliga och inte klarar av att premiera ett bra lärararbete.

Avtalsnytt
Ett bra tips är att hålla utkik efter nästa nyhetsbrev AvtalsNytt, som kommer nu på torsdag. Det går ut till alla medlemmar i Lärarnas Riksförbund och ger en bra information om Lärarnas Samverkansråds arbete och hur förhandlingarna fortskrider gentemot motparten SKL.

tisdag, 1 maj, 2012

Konsultfirman McKinsey in i svenska skolan

Det är väl känt att Sverige faller i internationella kunskapsmätningar och att svenska elever presterar allt sämre. Nu har dock Sveriges Kommuner och landsting nått vägs ände för den egna kommunala kompetensen. Nu har man vänt sig till den internationella konsultfirman McKinsey & Company för att få hjälp.

I Dagens Nyheter kunde vi på Valborgsmässoaftonen läsa artikeln ”Dyra konsulter ska ge bättre skolbetyg”. Enligt tidningen ska kommunerna betala en startavgift på 4,9 miljoner kronor och samtidigt ska man förbigå lagen om offentlig upphandling.

Under flera år har McKinsey arbetat för att komma in på bland andra den svenska skolmarknaden med syftet att effektivisera skolan. Allt började när man för några år sedan lät två konsulter granska världens skolsystem för att få fram gemensamma framgångsfaktorer. Resultatet blev en mycket uppmärksammad rappport som lyfte fram lärarna som den avgörande faktorn, kanske föga förvånande. Därefter kom ytterligare en rapport som lyfte fram skolledarnas betydelse.

Ja, sedan finns det väl inte så många fler som ansvarar för hur kunskapsuppdraget konkret genomförs i skolan? Förutom den nivå som sätter ramarna och ge förutsättningarna, alltså de ansvariga politikerna och chefstjänstemännen…

DN har svårt att få klara besked från Stockholsm stad och SKL om projektets detaljer. Men det tycks som summan är cirka fem miljoner och att man förbigår normalt upphandlingsförfarande.

När Metta Fjelkner, ordförande för Lärarnas riksförbund, intervjuas av DNs reporter tycker hon att miljonrullningen rimmar lite illa med arbetsgivarnas tonfall i den pågående avtalsrörelsen.

”När kommunerna knappt kan betala lärarlöner så kan man väl ifrågasätta om det här är rätt använda pengar. Det är klart att det sticker i ögonen”, säger hon till DN.

Nog är det så alltid. Och även om det kan vara positivt att kommunerna tar till sig nya sätt att organisiera arbetet i skolan och att man har kunskapsresultaten i fokus, så tyder brådskan i att anlita McKinsey på en tilltagande panik bland de ansvariga.

Vare sig öppna jämförelser, som SKL sprider till kommunerna oaktat om de tar del av resultaten eller ej, eller de vackra orden om lärarnas betydelse som ofta uttalas, har hittills hjälpt synbart.

Sanningen är väl den att så länge man inte satsar och går ”all in” för att lyfta skolan så kommer inget hända. Men det kräver att ansvariga vill lägga både pengar och allt fokus på skolan och dess kunskapsupprag. Och att man vågar prioritera lärarna i grundskolan och gymnasiet.

Det kan betyda att det krävs en stats långsiktiga nationella ansvar i botten. Men SKL har chansen att övertyga alla skeptiker om att man är mogen att ansvara för den skola man ägnat 20 år åt att spara i och inte tagit på allvar.

måndag, 30 april, 2012

Arbetsgivarna har det stora ansvaret för att lönerna och arbetsvillkoren är urusla

Ibland är det verkligen värt att noga läsa de läsarkommentarer som finns i samband med olika debattartiklar på nätet. Så är det i slutrepliken i SvD Brännpunkt på debatten mellan Lärarförmedlarnas VD Patricia Kimondo och Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner.

Där skriver läraren Stefan Simander i Heby kommun följande och lägger fram ramarna på vad som måste ske i svensk skola för att lyftet ska komma. Mycket är nog egentligen saker som många lärare i grundskolan och gymnasiet instämmer i:

”OBS! LR har jobbat för högre lön och bättre arbetsvillkor, utan något som helst gehör hos SKL och andra ansvariga. Arbetsgivarna har det stora ansvaret för att lönerna och arbetsvillkoren är urusla.  Sedan kunde LR ha stridit mer.

Men framförallt det stora Lärarförbundet skulle ha varit mindre arbetsgivarvänliga och tydligare i sina fackliga krav och slagits för kunskap, lön och goda arbetsvillkor betydligt hårdare.

Det hade krävt att fler lärare hade sagt ifrån och frågan är om ens det hade räckt.

De enda vägarna till vändning för lärarna är att riksdagen tar sitt ansvar och tar över skolan igen och verkligen styr upp skolan ekonomiskt och på alla andra sätt, inte bara genom tungomålstal och valfläsk i media. Konkreta förbättringar måste till och det kommer att kosta, allt annat är slå blå eller röda dunster i ögon och öron på väljarna.

Den verkliga förändringen kommer sannolikt först när en rejäl lärarbrist uppstår. Det är tillgång och efterfrågan som gäller i en marknadsekonomi. Därför finns det idag bara ett direkt sätt att påverka.

Sluta arbeta som lärare på dessa usla villkor, om ni kan. Kräv alltid bättre villkor. Sluta jobba gratis. Sluta jobba obetald övertid.

Uppmana alla som vill bli lärare att göra något annat, om de inte absolut inte vill jobba ideellt.

Se till att det krävs lärarlegitimation och utbildade lärare med höga intagningsbetyg med stora kunskaper, genom att höja lärarlönerna.

Förbättra arbetsvillkoren genom att återinföra regler för hur många lektioner en lärare ska ha, så kallad undervisningsskyldighet, dvs det som alla arbetsgivare utgår ifrån när de betalar vikarier.

Undervisningsskyldigheten måste då läggas på en lägre nivå än den var innan, eftersom de uppgifter som lagts på lärarna har ökat enormt.

Stoppa att inte vem som helst som saknar formell utbildning får gå in och undervisa i skolan som idag. För betydelsen och glädjen med kunskaper, såväl teoretiska som praktiska. Stå emot kunskapsförakt,

Satsa på kunskap och skola i handling. Stoppa de ekonomiska nedskärningar som sågar av den kunskapsgren eller snarare ner det kunskapsträd som en gång gjorde att Sverige växte till ett rikt välfärdsland med en skola för alla barn, ungdomar och vuxna, oavsett ort och bakgrund.

Satsa på kunskaperna i skolan genom att låta lärarna fokusera på undervisning och lärande och inget annat. Behövs elevvård, dokumentation och annat skötas, så anställ då andra att sköta dessa arbeten, varför inte de arbetslösa ungdomar och invandrare som idag går sysslolösa med bidrag. Det är ett slöseri med resurser åt båda håll att fortsätta som vi gör nu. Det behövs fler vuxna i skolan, inte färre.

Minimera dokumentationen till korta kunskaps-färdighetsomdömen, i de högre åldrarna kombinerat med betyg. Se till att få tid till en fungerande kontakt med de elever och föräldrar som behöver det, genom direkta samtal och möten. Om forskning i framtiden kan bevisa att dokumentation är bättre än direktkontakt, då får detta givetvis omprövas.”

Vad tycker du själv? Skriv gärna en kommentar här.

torsdag, 19 april, 2012

Peka finger eller presentera fakta

Man ska inte ställa grupp mot grupp, säger en nyutsprungen avtalsguru vid namn Mathias Åströmlönebloggen.  Sedan gör han just det. Ställer offentligt grupper mot varandra. Han väljer att prata på om en avtalsrörelse och förhandlingar som ännu inte gått in i ett skarpt skede.

Kontraproduktivt peka finger
I gårdagens DN kunde vi läsa hur nämnde Åström ställde medlemmar inom TCO-förbundet Lärarförbundet mot andra fackförbund inom de olika centralorganisationerna. Bland annat TCO-kollegan Vision, men också SSR (Saco) samt Kommunal (LO) provocerades av att ställas mot varandra.

Och agerandet har förvånat de som är mer vana förhandlare. De befarar att den som agerar så här blir paria bland kollegorna. Dessutom omöjliggör skrivande och uttalanden utan eftertanke en strategi som ska leda till verkliga reella löneökningar och en påbörjad återhämtning av lärarlönerna. Inte heller anses det klokt att peka ut grupper i en avtalsrörelse och ha åsikter om hur de ska förhandla och vilka nivåer de ska sikta på. Det rätt och slätt kontraproduktivt…

Lärarnas Riksförbund förhandlar tillsamman med Lärarförbundet i Lärarnas Samverkansråd. Båda står bakom målet att lärarna ska få 10 000 kronor mer och Lärarnas Riksförbund talar tydligt att det nu gäller att hitta en modell där arbetsgivare och fack kan mötas för att påbörja ett återhämtande av löneläget för lärare i grundskolan och gymnasiet. Samtidigt planerar man inför att det kommer bli nödvändigt för staten att ta ett större ansvar för att lärarna ska uppvärderas.

Retat upp fackliga kollegor
Att Lärarförbundet uppmanade Sveriges kommuner och landsting, SKL, att prioritera Lärarförbundets lärare i förskola och skola, på bekostnad av andra kommunalanställda i avtalsförhandlingarna, har noterats. Det har bland annat retat upp Akademikerförbundet, SSR, med bland annat kuratorer, socialsekreterare och sjuksköterskor som medlemmar.

”Det är anmärkningsvärt, ja direkt omdömeslöst, att Lärarförbundets förhandlingschef Mathias Åström fronderar mot fackliga kamrater och uppmanar våra medlemmars gemensamma arbetsgivare att hålla igen våra löneökningar”, säger SSR:s förbundsdirektör Lars Holmblad till DN i dag.

Radiodebatt
Om du missade debatten i Sveriges Radios P1-morgon idag mellan Mathias Åström och Lars Holmblad så kan du lyssna på det här.  SSR menar bland annat att Åström är oförskämd:

”Man måste respektera varje förbunds yrkanden och inte ställa grupp mot varandra offentligt”, konstaterade Holmblad som menade att man inte kan ha åsikter om vilka löneökningar andra grupper ska ha.

Och TCO-kollegan Visions ordförande Annika Strandhäll påpekar DN i dag att kvinnodominerade grupper i offentlig sektor har stort stöd för sina krav på höjda löner.

Mathias Åström är alltså samma person som på sin blogg menar att man ställer olika lärargrupper mot varandra när media berättar om fakta från Riksdagens utredningstjänst som visar att vissa lärargrupper har halkat efter i löneutveckling under lång tid. Eller när enskilda lärare startar ett löneupprop för alla lärare, men samtidigt lyfter fram ämneslärarna.