Arkiv för kategori ‘lärarlöner’

« Äldre inlägg
fredag, 22 mars, 2013

Satsningar på lärarlöner visar vägen

Är det rätt väg att gå, att satsa på några få lärare som får rejäla lönepåslag, istället för att smeta ut det på hela lärarkollektivet?

Sigtuna kommuner har satsat på lärarna. Man har beslutat att ge drygt trettio lärare i grundskolan och gymnasiet extra lönepåslag på uppåt tiotusen kronor i månaden. Drygt hälften av de 32 lärarna som fått extralön i Sigtuna är medlemmar i Lärarnas Riksförbund.

I Aktuellt på fredagskvällen möttes ”två höga fackliga företrädare”, som programledaren Claes Elfsberg uttryckte det när han presenterade Metta Fjelkner, Lärarnas Riksförbunds ordförande, och Anders Ferbe, IF Metalls ordförande, som skulle tala om olika strategier för höjda löner.

Metta Fjelkner menade att det det definitivt hjälper till i kampen för att få kommunerna att höja lärarnas löner. Sigtunaexemplet är ett bevis på att det går att satsa extra pengar.

”Genom att Sigtuna ger ett antal lärare så stora lönepåslag visar de vägen för att höja lärarlönerna. Vi har försökt med alla tillgängliga medel. Vi har försökt attt smeta ut med några hundralappar till hela lärarkollektivet. Vi har misslyckats. Vi prövar en ny strategi nu. För vad vi vill är att hela lärarkollektivet ska lyftas. Vi tror att några kan gå före och visa vägen, så att det kommer det att gynna andra i framtiden.”

”Vi är väldigt unika i Sverige att vi har individuell lönesättning för lärare. Det här avtalet som nu pågår är kommunernas sista chans. Jag tror aldrig vi kan teckna ett avtal med individuell lön om vi inte lyckas den här gången.

Vår strategi är att få så mycket som möjligt till så många som möjligt. Det skäms jag inte för att säga, för lärarna har halkat efter i det system som har varit.”

”Vi måste höja både kollektivet och individerna!”

Dela med andra:

Postat i lärarlöner, Lärarnas Riksförbund | 4 kommentarer »

tisdag, 29 januari, 2013

Läxhjälpsdebatt provocerar lärare

Synen på läraryrket är en fråga som Lärarnas Riksförbund kämpar med dagligdags. I veckan var det dags igen för generaliserande uttalanden om lärare.

Under rubriken ”Har läxhjälp blivit en statusmarkör?” diskuterades under måndagens Studio Ett det nya utökade Läx-Rut, som ger möjlighet att få skatteavdrag för läxläsning och mycket annat i gymnasiet, som exempelvis personlig tränare.

I programmet gjordes ett uttalande av en medarbetare på Röda korset som upprört flera lärare. En civilingenjör som kommer till Röda Korset två gånger i veckan som volontär för att hjälpa eleverna med sina läxor, sade han ville bli lärare men avråddes på grund av lärarnas dåliga status.

På frågan varför behöver så många elever hjälp så sade han bland annat att eleverna inte förstår  lektionen, att läraren hinner inte med, samt många elever klagar på grund av att lärarna är dåliga.

En lärare som lyssnade på programmet säger:

”Röda korset har ingen kompetens att bedöma om vi bra eller dåliga de ska inte vara med och driva oss ännu längre ner. För det är skilnad att undervisa två kvällar i veckan och leka superlärare än att arbeta som lärare på heltid. Jag är trött på alla experter som tror sig veta hur skolan ska vara, men själv har denne valt ett välavlönat yrke… ”

Ja, man kan förstå den lärare som får nog. Därför fortsätter Lärarnas Riksförbund att arbeta för ett återupprättande av läraryrket. I det stora som i det lilla.

Dela med andra:

Postat i lärare, lärarlöner, Lärarnas Riksförbund, likvärdighet | Inga kommentarer »

söndag, 23 december, 2012

Mer stöd för höjda lärarlöner

Svenska lärarkår får starkt stöd. Inte bara genom det gemensamma utspelet från de tre fackliga centralorganisationerna LO, Saco och TCO. I Dagens Nyheter ägnas söndagens huvudledare, ”Höj lönen för lärarna”, åt just detta krav.

DN understryker att målet är att läraryrket ska få högre status. Man står alltså bakom detfackliga utspelet där ett extra lönetillskott från staten föreslås för att i et slag ta igen det lärarna förlorat under över 20 år.

Tidningen skriver:

”Lagom till det efterlängtade jullovet kommer nya utspel om skolan. Statsministern ägnar den hela sitt jultal och tre företrädare för LO, TCO och Saco kräver på DN Debatt (21/12) ett rejält lönelyft för lärarna. En engångshöjning på 10–15 procent skulle enligt artikelförfattarna lägga grunden för i genomsnitt 10.000 kronor mer i månaden på sex sju år.

Pengarna skulle komma från staten, till exempel genom avtal med lärarfackens motpart Sveriges Kommuner och landsting (SKL).”

Man fortsätter:

”Att läraryrket i Sverige är i kris är dock de flesta överens om. Det dras med låg status, bitvis bristande kompetens, rekryteringssvårigheter och inte sällan en usel arbetsmiljö. Det dåliga löneläget, i kombination med svaga karriärmöjligheter, gör att för få söker sig till lärarutbildningarna varpå kraven sjunker och fel personer tas in. Vilket naturligtvis ger en sämre grund- och gymnasieskola som i sin tur leder till att högskolorna utarmas.”

Och ledaren avslutas med följande konstaterande varefter det inte finns så mycket att tillägga:

”Lärare är nyckelpersoner för att forma en ung människa; ett samhälle som vanvårdar sina lärare sätter sin framtid på spel.”

 

Dela med andra:

Postat i lärarlöner | Inga kommentarer »

fredag, 21 december, 2012

Unikt utspel för höjda lärarlöner

Idag har finansminister Anders Borg fått en hemläxa att ta tag i över helgerna sedan de fackliga centralorganisationerna nu gått ut på DN Debatt och lagt ett gemensamt förslag om hur lärarnas löner ska höjas i ett slag. Detta för att kunna rätta till det faktum att särskilt lärarna i grundskolan och gymnasiet har halkat efter i löneutvecklingen jämfört med andra jämförbara yrken.

Det är Roger Mörtvik, samhällspolitisk chef på TCO, Ola Pettersson, chefsekonom på LO och Gunnar Wetterberg, samhällspolitisk chef på Saco som i ”Så kan lärarnas löner höjas med 10 000 kronor” som skriver under artikeln där påpekar att sedan 1970 har lärarna halkat efter med två procent realt per år i ett par decennier.

”På den tiden hade staten arbetsgivaransvar för lärarna och det är staten som bör rätta till dagens missförhållanden. Ett engångslyft på tio procent är inte orimligt”, skriver de.

Alltså en snedsits som staten kan åtgärdas. De fackliga företrädarna skriver vidare:

”Att skolan fungerar är en central rättvisefråga. Barn till föräldrar med kort utbildning klarar sig allt sämre i det svenska skolsystemet. Skolan har allt svårare att klara sitt kompensatoriska uppdrag, vilket gör skolan mindre likvärdig. Alla barn ska ha tillgång till skickliga och högt motiverade lärare, men de kommer att betyda mest för de elever som genom sin bakgrund har minst hjälp.

Numera känns de flesta vid detta. Lärarnas låga löner är ett hot både mot lärandet och mot det jämlika samhället. Skulle vi ha samma problem på en vanlig arbetsplats skulle arbetsgivaren betrakta det skeva löneläget som en snedsits. Då skulle ledningen gå in med ett engångslyft för att få fason på relationerna mellan olika medarbetare och yrken.”

Och de understryker att kostnaden faktiskt är rimlig för staten:

”Tio procent mer till lärarna är inte hisnande dyrt. Det skulle kosta omkring fem miljarder, lite mindre än den sänkta restaurangmomsen på 5,4 miljarder. Det starkt ifrågasatta sista steget i sänkningen av bolagsskatterna – från 24 till 22 procent – beräknas till 7,6 miljarder. Den senare motsvarar ganska jämnt 15 procent i höjning för lärarna. Rimligtvis borde ett lärarlyft vara betydligt mer angeläget för samhällsekonomin.

Alternativet att lärarna år efter år skulle få två tre procentenheter mer än alla andra grupper bedömer vi som orealistiskt och svårt för den svenska lönebildningen att hantera. Med ett engångslyft på 10–15 procent och ”märket” i lönerörelserna därefter skulle lärarna på sex-sju år kunna nå en genomsnittlig löneförbättring på 10.000 kr/mån.”

Debattartikeln avslutas med en mening som vi gissar kommer bli bevingad då detta alltså kommer från ledande företrädare för såväl Landsorganisationen, Sveriges akademikers centralorganisation och Tjänstemännens centralorganisation. Alltså hela arbetsmarknaden.

”Lärarnas ökenvandring måste äntligen ta slut efter 40 år.”

Att Lärarnas Riksförbund gläds åt denna unika makering och detta gemensamma utspel med ett konkret förslag att utgå från för regeringen, är inte att förvånas över.
Ordföranden Metta Fjelkner kommenterar i ett pressmeddelande med rubriken ”Staten måste ta sitt ansvar för höjda lärarlöner”.

Och för den som har tillgång till SKL:s tidning Dagens Samhälle (på nätet bara för prenumeranter) så finns det också en mycket läsvärd artikel i veckans nummer betitlad ”Gymnasielärare är västa krisyrket”, där ovan nämnde Gunnar Wetterberg intervjuas. Där framhåller han att Sverige måste lyfta denna enskilda yrkesgrupp, som halkat efter så mycket och så länge i sin löneutveckling.

Dela med andra:

Postat i avtalsrörelsen, lärarlöner, Lärarnas Riksförbund | 4 kommentarer »

fredag, 30 november, 2012

LR Stockholm tar kampen för lärarnas löner

Kampen för lärarnas löner fortsätter och Lärarnas Riksförbund är pådrivande i den kampen. I går demonstrerade och protesterade lärarna i Stockholm mot den lönemodell som de styrande i staden vill införa.  Läs mer om det på LR:s hemsida här, även i SvD skriver man om protesterna här och detsamma gör Skolvärlden här.

Lärarnas Riksförbund i Stockholms höjde tidigt varningsflaggan och protesterade mot att lärarna i Stockholm skulle ha ett till namnet individuellt, men till innehållet starkt kollektivistiskt lönesystem. Istället för att lönesätta individer så vill man ju i Stockholm lönesätta hela grupper av lärare och hela skolor. Lärar på bra skolor ska få högre lönepåslag, medan lärare på sämre skolor ska få lägre lönepåslag. Tyuvärr fanns det ingen begriplig förklaring till hur man utsett de bra respektive dåliga skolorna…

Hade inte LR Stockholm börjat protestera så hade kanske staden, utan att någon märkt det, börjat vägen mot kollektiva lönesättningar. Nu har istället båda lärarorganisationerna, Lärarnas Riksförbund, LR, och Lärarförbundet, Lf, gått samman och protesterar nu kraftfullt mot den modell som staden ensidigt försöker pressa igenom.

Redan i början av oktober gick LR Stockholms ordförande Ragnar Sjölander ut och lyfte frågan om hur man i Stockholm ska klara de högt satta målen om att verkligen satsa på lärarna och ”hedra” avtalet som man uttryckte sig  i en debattartikel i Svenska Dagbladet. De styrande med Sten Nordin och Lotta Edholm i spetsen hade då skrivit:

”Alliansen i Stockholms stad kommer att aktivt hedra detta avtal och kommer att bli en mycket aktiv part för att tillsammans med lärarna genomföra avtalet och förbättringarna av skolan.”

Efter detta krävde Sjölander att Stockholm stad måste skjuta till extrapengar till lärarlönerna. Det fanns en oro för det som sedan skulle komma…

När det väl blev mera känt om hur de styrande i Stockholm tänkte hedra detta avtal, som man kunde läsa om i DN så tilltog protesterna. Oppositionen gick ut och kritiserade och krävde att Lotta Edholm måste be Stockholms lärare om ursäkt.

Lärarna gick ut i en debattartikel av Ragnar Sjölander och Metta Fjelkner och hävdade att det var fel att straffa lärare när skolor inte når målen. De gick också ut i en debattartikel i Svenska Dagbladet och krävde att beslutet att straffa lärarna skulle dras tillbaka.

Samtidigt var Ragnar Sjölander ute och debatterade i P1 Morgon med grundskoledirektören Håkan Edman.

Vid gårdagens demonstration förmedlade Ragnar Sjölander LR-Stockholms glasklara argument till varför man är emot det som anses vara kollektiva lönebestraffningar av skolor.

Han sa rent ut: ”Sluta trixa-  börja satsa!” och menade bland annat att rent logiskt är metoden som Stockholm föröke genomdriva kontraproduktiv om man är ute efter resultatförbättringar; lärarna blir förbannade och känner sig utpekade, eleverna tror att de är sämre än vad de är och föräldrarna börjar fundera på skolans kvalitet (även om de kan vara väl så nöjda med sitt barns lärare).

Han fortsatte:

En klok lärare i Hässelbygårdsskolan skrev i Dagens Nyheters stockholmsedition härom veckan om det absurda i att en ”koncern” som Stockholms skolor som verkar på en öppen marknad med konkurrens om eleverna medvetet pekar ut delar av sin verksamhet som underpresterande. Inget privat företag skulle agera på detta sätt mot sina egna enheter. Det hör förstås till saken att de sju ”underpresterande” skolorna inte är dåliga. Nya Elementar fick Stockholms stads kvalitetspris för bara ett par år sedan och lär knappast ha bytt ut större delen av den lärarkår som energiskt och ambitiöst har arbetat med sambedömning av nationella prov och likvärdig betygsättning. En annan ”underpresterande” skola, Nytorpsskolan, fick på grund av sina goda resultat lägga ut en procent mer i löneökningar så sent som 2011. Det var tydligen då det!

Till saken hör också att vare sig rektorerna på de skolor som bestraffas med lägre lönepåslag eller de som beordras att lägga ut mer har varit med i beslutprocessen om lönefördelningen. De förväntas bara lyda order och är i praktiken fråntagna sin delegation att besluta om skolans budget. Vilka signaler skickar det?

En väldigt viktig signal som Utbildningsförvaltningen nu valt att skicka ut är att det kommer att kosta lärare löneökningspengar om inte elevernas resultat i nationella prov och i form av betyg går åt rätt håll. Detta riskerar att påverka lärarnas bedömning av allt som kan kvantifieras och databearbetas beträffande nationella prov: elevers olika provsvar, uppsatser, muntliga föredrag, med mera. Och NP-resultaten styr i stor utsträckning betygsnivåerna. Är det den kunskapsutvecklingen Utbildningsförvaltningen vill ha? Det är knappast i den riktningen Skolinspektionen pekar efter rapporten om omrättning av tiotusentals nationella prov.

Ett annat problem är att Utbildningsförvaltningen inte ens till pressen har redovisat vilka  grunder man egentligen har haft för fördelningen av löneutrymme till skolor. En myndighet  ska kunna redogöra för grunden för sina beslut. Så har inte skett. Utbildningsförvaltningens ledning, med grundskoledirektören Håkan Edman i spetsen, har uppenbarligen inte insett vilken sprängkraft de utlöser genom sin lönefördelningsmodell. Det borde dock finnas ansvariga politiker som inser detta, framför allt skolborgarrådet Lotta Edholm. Politikerna måste stoppa tokigheterna och säga åt tjänstemännen att den kollektiva bestraffningen av de sju grundskolorna ska dras tillbaka. Skadeverkningarna har blivit alltför stora.

Det här är bara den första lönerevisionen i det nya läraravtalet HÖK 12 där parterna SKL – Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet är överens om en lärarlönesatsning över de kommande åren. Direkt efter avtalsslutandet lät det positivt att majoriteten Stockholms stad sköt till 100 miljoner för att möjliggöra de löneökningar som ligger i avtalet. SKL har även gått in med stor kraft, med brev från Ingela Gardner-Sundström om rekommendationer till kommunerna att satsa på lärarlönerna även de kommande åren. Tittar man på Stockholms stads budget för skolan år 2013 finns det dock inte några tecken på en ökad satsning, trots LR-Stockholms och Lärarförbundets yrkanden i budgetförhandlingen. Det finns inte ens pengar anslagna för att finansiera de höjda löner på i genomsnitt minst 4,2 % som är en följd av årets avtal. Skolschablonen för gymnasiet och grundskolan höjs med endast 3 procent trots att staden har en stor kassakista som möjliggör en skattesänkning med 15 öre. Det är illavarslande att landets största kommun inte går ”all in” för läraravtalet och markerar att man vill satsa på den personalgrupp som år efter år i stadens budget har angivits som den viktigaste: lärarna. Det behövs helt andra signaler och framför allt en tydlig viljeinriktning markering att staden nu vill börja satsa på lärarlönerna.

 

 

 

 

Dela med andra:

Postat i avtalsrörelsen, lärarlöner, Lärarnas Riksförbund, Okategoriserade | Inga kommentarer »

onsdag, 21 november, 2012

Ro utan åror

I tidningen Kulturen läser vi ett reportage om skolan, ”Vem kan segla förutan vind vem kan ro utan åror?”, av adjunkten och författaren Lilian O. Montmar. Hon skriver om läraryrket och berättar om varför lärarna inte får det stöd de verkligen behöver av sina rektorer. Dessa är helt enkelt inte medvetna om de pedagogiska problem som läraren står inför.

”Under mina trettio år som lärare i en kommun med olika kulturyttringar har jag bara en enda gång fått besök av rektor. Besöket kändes hotfullt. Vad hade jag gjort för fel? Rektorn ryckte ju bara ut om någon förälder eller elev hade besvärat sig, aldrig var det tal om att rektorn genomförde lektionsbesök av ett rent pedagogiskt intresse.”

Montmar konstaterar längre in i texten:

”En likvärdig skola för alla kan inte uppnås om inte staten öronmärker medel för skolan. Med andra ord, återtar ansvaret för en god utbildning åt alla.”

Bland annat tar hon upp förslaget i Stockholm Stad att att ge lärare lön efter elevernas prestationer och beskriver det som  ogenomtänkt.

”Om en brandman inte förmår släcka elden, om en läkare inte kan rädda livet på patienten trots ihärdiga försök, skulle man då kunna tänka sig att sänka deras löner? Förslaget borde formuleras om: De pedagogiskt duktigaste lärarna borde uppmuntras att arbeta på de skolor som har mest behov av dem. Det är en stor pedagogisk utmaning att arbeta under svåra förhållanden. Nu sker det omvända: De lärare som har minst yrkesutbildning blir de som stannar kvar i lågpresterande skolor.”

Montmar konstaterar att: ”För de lärare som stannat kvar i de sämst rangordnade skolorna vill man ju nu satsa på ‘superlärarna’ fastän man nu hellre vill kalla dem för ‘handledare’. Idén har väckt ramaskri inom professionen.”

Hon menar att man hellre bör satsa på den pedagogiska delen av lärarutbildningen. ”Lärarfortbildning är nödvändig. Lärarprofessionen är beroende av ständig uppdatering. På åttio och nittiotalen fick vi varje år möjligheter till ämnes- och fortbildning i pedagogik, något som var mycket eftertraktansvärt.”

Och artikelförfattaren Montmar skriver avslutningsvis:

”Staten, kommunerna och skolledningarna bär ett stort ansvar för att våra unga får en god utbildning och blir anställningsbara. Skolledningarna måste skapa ett klimat och ett förhållningssätt så att man som lärare vågar be om hjälp och inte blir sedd som någon som inte klarar av sitt jobb. Vid utvecklingssamtalen ska man kunna berätta om svårigheter i klassrummet utan att behöva vara rädd för att stämplas som en omöjlig, ovillig bakåtsträvare. Samtalet ska inte påverka lönesättningen negativt utan tvärtom, föras i en atmosfär av ömsesidig öppenhet. En lärares duglighet och kurage ska uppskattas.

Ibland kan arbetslaget ha bestämt gruppsammansättningarna. Men klassindelningen är studierektorernas arbete. Läraren blir satt att undervisa de klasser de får serverade på sitt undervisningsschema. Det gäller att klara av sin uppgift. Det gäller att kunna ro utan åror.”

Dela med andra:

Postat i lärare, lärarlöner, likvärdighet | Inga kommentarer »

fredag, 16 november, 2012

Bästa eller sämsta?

Under veckan har listor och rankningar för skolan uppmärksammats.

På måndagen gick Föräldraralliansen ut med sitt kommunala grundskoleindex. Bästa grundskolekommun blev Gnosjö med 2,82 poäng och sämsta kommun blev Timrå.

Föräldraalliansens skoleindex visar på stora olikheter i kommunernas ambition för grundskolan. Detsamma gäller för alla listor för skolan.

Sveriges kommunala grundskoleindex är ett kvalitetsindex som utgår från ett föräldraperspektiv. Fyra kvalitetsområden beräknas, viktas och läggs samman till ett sammanlagt kvalitetsindex för grundskolan i respektive kommun.

I tisdags gick Lärarnas Riksförbund ut i en debattartikel på DN Debatt och presenterade sina nya svarta listor för lärarlöner.

Förbundet menar att det är hög tid för Sveriges kommuner att gå från ord till handling och satsa på lärarna.

På torsdagen gick Lärarförbundet ut med Bästa skolkommun. ”Vann” gjorde den välbärgade skånska kommunen Vellinge.

TV 4 rapporterade att Vellinge utsetts till Bästa skolkommun, och påpekade klokt att Vellinge är en av de rikaste kommunerna i landet. Tilläggas kan också att man är en kommun som inte vill ta emot ensamkommande flyktingbarn.

Andra kommuner som brukar hamna högt på Lf:s listor är Lomma (som också är rikt) och Lund som är en välmående kommun.

I torsdags kunde man i Svenska Dagbladet läsa en debattartikel från Lärarstudenternas ordförande Freddy Grip. Han vänder sig mot att Bästa skolkommun alls utses, och menar att det är fel att hylla skillnaden mellan skolorna och skriver att Sveriges bästa skolkommun är ett tydligt tecken på en ojämlik skola.

”Det vi i Lärarnas Riksförbunds Studerandeförening vänder oss emot är att vi i dag har en skola som är så långt ifrån likvärdig det går att komma. Att det är så stora skillnader mellan Sveriges skolkommuner är helt oacceptabelt. Det är inget att hylla, det är något att vara bekymrad över. Det måste vara så att alla elever i Sverige har rätt att gå i den bästa skolan.”

Freddy Grip avslutar med att skriva:

”Politikerna måste nu våga se alla elever i ögonen och lova dem en bra skolgång, de måste våga ge skolan ett modernt statligt huvudmannaskap och vägra låta Sverige ha en bästa skolkommun.”

* Läs också Freddy Grips intressanta blogginlägg om denna fråga.

På fredagen skriver Lärarförbundets, LF:s ordförande Eva-Lis Sirén och ordföranden för Lf:s lärarstudenter Marcus Lindgren i en replik att rankning visst är bra. Man medger dock att ”Likvärdigheten är svensk skolas största utmaning”. Men det enda man har att säga när Lärarstudenternas ordförande efterlyser ett nytt modernt statligt huvudmannaskap är:

”Bakåtsträvande har aldrig gynnat skolan, läraryrket eller eleverna.”

Så blev rankning den främsta skolutvecklingsmetoden. Tråkigt nog har likvärdigheten minskat och olikheterna ökat under de elva år som rankningen av Bästa skolkommun har gjorts. Något att fundera över.

Dela med andra:

Postat i lärare, lärarlöner | 3 kommentarer »

tisdag, 13 november, 2012

Lärarlöner i fokus

Det är mycket om lärarlöner i media dessa dagar. Alltsedan läraravtalet slöts i slutet av september har intresset varit stort för hur kommunerna ska klara av det man avtalat om – att satsa på höjda lärarlöner. Allt för att klara skolans stora problem.

I morse presenterades Lärarnas Riksförbunds nya unika sammanställning av de kommuner som tidigare satsat minst på lärarnas löner. Inför den nysatsning som nu måste genomföras 2012 och fram till 2014, till att börja med är det angeläget att veta hur läget ligger.

Nu har kommunerna möjligheten att ta sin sista chans. Vem kommer annars vilja och kunna teckna avtal och överenskommelser om kommunerna inte klarar leva upp till avtalen? Svensk skola står inför en ödesstund.

I går läste vi en debattartikel i Svenska Dagbladet, där 19 lärare skriver om den extremt kritiserade och svårbegripliga lönemodell som Stockholms stad försöker genomföra.

Nu läser vi om detta kritiserade system också i en nyhetsartikel.

Det har också uppmärksammats också i de lokala tv-nyheterna SVT ABC.

Frågan som måste ställas nu är hur länge som de ansvariga politikerna i Stockholm stad ska framhärda med en lönemodell som ingen begriper och ingen kan förklara för media.

 

 

 

Dela med andra:

Postat i lärarlöner | 9 kommentarer »

torsdag, 8 november, 2012

Var är Lotta och Sten?

Var är de ansvariga politikerna när debatten och diskussionen om lärarnas löner rasar i kommuner och på den lokala nivån där förändringarna – satsningarna på lärarna – ska ske?

Exempelvis har de styrande politikerna i Stockholms stad varit tysta alltsedan de för över en månad sedan gick ut på debattplats i Svenska Dagbladet. Då förklarade de förtjänstfullt att de skulle följa avtalets intentioner och satsa på att höja lärarnas löner. Man skrev bland annat:

”Alliansen i Stockholms stad kommer att aktivt hedra detta avtal och kommer att bli en mycket aktiv part för att tillsammans med lärarna genomföra avtalet och förbättringarna av skolan.”

Men det har varit knäpp tyst från det ansvariga skolborgarrådet Lotta Edholm (FP) och det ansvariga finansborgarrådet Sten Nordin (M) alltsedan den debattartikeln.

Däremot har tjänstemännen skickats fram för att förklara stadens lönepolitik mot lärarna. I DN kunde man läsa ännu en debattartikel som bland annat förklarade att i Stockholm skulle de skickliga lärarna belönas.

Det var ett direkt svar på de lärare som gått ut i en debattartikel den 27 okt och förutskickat att de bästa lärarna nu kommer att lämna de skolor som har svårast förutsättningar, detta eftersom de kommer straffas med sämre lönepåslag, till och med lägre än den lägsta nivån som anges i läraravtalet HÖK12.

Deras inlägg kom bara några dagar efter att Lärarnas Riksförbunds ledning den 25 okt gick ut i en debattartikel i SvD Brännpunkt där förbundet krävde att förslaget om att straffa lärare på skolor med sämre resultat drogs tillbaka.

Den offentliga debatten har egentligen rasat sedan den 19 okt då Stockholms egensnickrade lönesättningssystem, som belönar lärare på vissa skolor (med 0,5 procent högre påslag än avtalets egentliga lägsta nivå) och straffar lärare på andra skolor (med 0,5 procents lägre avtal än avtalets egentliga lägsta nivå), slogs upp stort på nyhetsplats i Dagens Nyheter.

Redan samma dag var Lärarnas Riksförbunds ordförande i Stockholm Ragnar Sjölander och förbundsordförande Metta Fjelkner ute i en debattartikel på Newsmill och kritiserade Stockholms lönesättningsmodell.   

Under hela denna tid, snart en månad har inget hörts från skolborgarrådet eller finansborgarrådet. Trots att Lärarnas Riksförbund i Stockholm varit mycket aktiva och sökt möten och kontakt med politikerna så är dörrens stängd. LR Stockholm har ordnat stormöten, skickat ut pressmeddelanden och gett intervjuer i media i syfte att förmå ansvariga politiker att tänka om – eller i alla fall ta diskussionen och förklara sig offentligt för väljarna. Istället möts man av tystnad.

Det är en talande tystnad. Och en tystnad som i sig är illavarslande för om man ska ta den möjlighet som öppnades med det nya läraravtalet om att fortsätta höja den svenska skolan. Sprider sig stockholmsmodellen hotas likvärdigheten i skolan än mer. 

Så, Lotta, var är du? Och Sten, var är du?     

Glädjande är dock att de lärarfackliga organisationerna nu är eniga i motståndet mot Stockholms Stad. En gemensam demonstration planeras av LR och LF till den 29 november. Törs man tro att ansvariga politiker i Stockholms stad vågar sig fram till dess?

Dela med andra:

Postat i avtalsrörelsen, lärarlöner, Lärarnas Riksförbund, Okategoriserade | 2 kommentarer »

onsdag, 7 november, 2012

Status och lön enligt den finska modellen

I dag läser vi ordförandekolumnen i tidningen Läraren, Organ för Finlands Svenska Lärarförbund (som är fackförbundet som organiserar svenskspråkiga lärare i främst  grundskolan och gymnasiet). Där skriver förbundsordförande Dan Johansson tänkvärt under rubriken ”Hög status”:

”Vari ligger lärarstatusen? Den frågan fick jag häromveckan vid ett seminarium där jag talade om den finländska grundskolan och gjorde en liten jämförelse med skolan i Sverige.”

Johansson lyfter sedan bland annat fram jurister och läkare som yrken med status och menar:

”Även om lärarna inte kan tävla med t.ex. läkarna när det gäller inkomstnivån, så har lärarna goda möjligheter att profilera sig i samhället. Alla vet att lärarna är högt utbildade och de flesta avnämarna, föräldrarna, litar på sina barns lärare. Lärare uppfattas inte som kvacksalvare eller hästskojare. Det här ska vi tänka på och även vara stolta över.”

Han fortsätter:

”Varje lärare påverkar bilden av yrket och varje lärare har skyldighet att ge varje elev vad han eller hon behöver för att gå vidare. Ansvaret är delat mellan lärarna och skolans huvudman, eftersom huvudmannen ger de ramar som utgör lärarnas handlingsutrymme.”

Och Dan Johansson avslutar med följande:

”Enligt OECD:s senaste undersökning om utbildningsfältet Education at a Glance har lärarna i Finland nått ungefär samma inkomstnivå som akademiskt utbildade i stort. Det är en del av fackets långsiktsmål att höja lärarlönerna och det ska tolkas som erkänsla för lärarnas kunnande och insats.”

När kan Lärarnas Riksförbunds ordförande skriva något liknande? Många hoppas på att kommunerna inser vad de förbundit sig till genom avtalet som SKL slutit med lärarnas organisationer. Och om kommunerna inser att avtalets avsikt är att ge lärarna en relativlöneförbättring så att de hämtar igen tappet till andra akademiska yrken, så kan man vara på väg mot den finska situationen också i Sverige.

Men det finns oroande tecken.

Vi har kunnat läsa om kommuner som exempelvis Stockholm där man försöker trixa fram en egen modell där golvet inte får vara golv, utan något annat, oklart vad.

Vi har också hört om kommuner som Hallstahammar som drar ner på antalet lärartjänster för att kunna höja lönerna för de lärare som blir kvar.
Idag ser vi på SR:s nyhetswebb att:
”det står uttryckligen i det budgetförslag som har klubbats i Barn-och utbildningsnämnden att neddragningen av lärartjänsterna görs för att kunna betala de löneökningar som blir följden av det nya läraravtalet.
Förslaget får kritik av båda lärarorganisationerna och av Folkpartiet i Hallstahammar.
’Jag tycker det här är ett skamligt förslag. Det är som att säga till lärarna att: ”Grattis – ni fick höjd lön, men tyvärr färre kollegor’, säger folkpartisten Anna Lundberg.”

Det krävs att skolans huvudmän har örnögonen riktade mot sig, ständigt vakande och strängt granskande varje löneöversyn under avtalet.

Dela med andra:

Postat i lärarlöner, läraryrket, SKL | 2 kommentarer »

« Äldre inlägg