Arkiv för kategori ‘kunskapsresultat’

« Äldre inlägg
Nyare inlägg »
torsdag, 10 februari, 2011

Obehöriga i skolan kartläggs

Situationen på många håll i landets skolor är att många obehöriga arbetar som lärare i skolan. I och med att endast legitimerade lärare ska få sätta betyg från 2015 blir det nu viktigt att höja nivån och fortbilda eller nyrekrytera utbildade lärare.

I Corren läser vi att Linköpings kommun, som en av de första kommunerna i landet, har kartlagt hur många obehöriga man har och vilken kompetens lärarna har. Bristen är att kartläggningen endast berör lärare i den kommunala skolan. Det är känt att andelen obehöriga är betydligt större i friskolor än i kommunala skolor. Där kan uppåt hälften av de som arbetar som lärare vara utan lärarutbildning.

Kartläggningen i Linköping visar att ett 70-tal av kommunens grundskollärare i Linköping inte har någon examen, och därmed inte uppfyller ens de grundläggande kraven för lärarlegitimationen.

Det är mycket märkligt – och nog betecknande – att alla kommuner inte redan kartlagt vilken utbildning deras lärare – och de som arbetar som lärare – har. Hade kommunerna varit intresserade av undervisningens kvalitet så hade det varit ett självklarhet att  ha koll på detta.

Nu tvingas man till slut göra det då regeringen beslutat att införa en lärarlegitimation. Kommunerna behöver överrocken staten. Fråga är bara när överrocken ska kastas och staten ska kliva in och ta över hela ansvaret för skolans kunskapsuppdrag och undervisningskvalitet? Vi behöver knappast mer rapporter om olikvärdigheten och orättvisan i skolan.

Share

Postat i kunskapsresultat, lärarlegitimation, likvärdighet, statligt ansvar för skolan | 2 kommentarer »

tisdag, 1 februari, 2011

Var finns motsättningen?

Nyligen kunde man läsa en intressant kort nyhetstext i Dagens Nyheter, ”Elever pluggar bäst med prov”. Den handlar om att elever studerar bäst med prov som morot och piska. Texten publicerades förra helgen (23/1-11). Där berättas det om två psykologer vid Purdueuniversitetet i USA som jämfört och redovisat olika inlärningsmetoder  i senaste numret av tidskriften Science:

”De testade ett hundratal collegestudenter som fick lära in några moment i biologi, till exempel skillnaden på olika typer av muskler och hur matsmältninssystemet fungerar. En grupp fick bara sitta och läsa vid ett enda långt tillfälle. En annan grupp fick läsa sammanlagt lika länge, men uppdelat på fyra kortare tillfällen. En tredje grupp fick först läsa en stund. Sedan fick de ägna resten av tiden åt att rikta en så kallad konceptkarta – ett diagram där man med bubblor och rutor försöker åskådliggöra hur saker och ting hänger ihop. Denna teknik påminner om så kallad mind-mapping och omhuldas av en del pedagoger. Den fjärde och sista gruppen fick först läsa en kort stund. Sedan fick  de skriva ner vad de kunde komma ihåg på ett papper. Utan att titta i boken! Därefter fick de läsa en stund till, och sedan åter skriva ner vad de lärt sig. Alla fyra grupperna höll på sammanlagt precis lika lång tid”. 

Resultaten visar att den grupp som fick skriva ner vad de lärt sig visade överlägset bästa resultat. Och DN:s vetenskapsreporter Karin Bojs konstaterar:

”Prov är kanske inte så kul, men de etsar fast kunskapen i hjärnan.”

 Johan Kant tar i sitt blogginlägg  idag upp artikeln. Han skriver:

”Men vad är det för speciellt med detta? Egentligen inget speciellt alls, så här jobbar nog väldigt många lärare. Men sällan eller aldrig kommer det fram i debatten. Det som händer när eleverna skriver är att de sätter ord på eget tänkande. Det är lite komplicerat att ställa rätt frågor, det krävs en hel del träning, men om läraren ställer frågor som ställer krav på eget tänkande och eleverna får jobba med att skriva, blir skrivandet ett medel för att sätta ord på tänkandet. Skriva ett sätt att tänka!
Detta arbetssätt har ännu en fördel, den motverkar atomism (ytinlärning). I och med att eleverna får jobba med eget tänkande, sätta ord på det de lär sig, ställs det krav på förståelse. Det innebär att holism (djupinlärning) förutsätts, vilket resulterar i att eleverna får en förmåga att komma ihåg den kunskap de lär sig. Det blir med andra ord inte mekanisk inlärning.”

Holism och djupinlärning nås alltså genom traditionellt råplugg. Man kan inte lära sig sammanhang utan delarna och givetvis tvärtom. Tänk om den insikten var mer spridd inom det pedagogiska etablissmang som talar om ”hotivation”  och tycks bekämpa den traditionella katederundervisningen?

Share

Postat i kunskapsresultat | Inga kommentarer »

tisdag, 1 februari, 2011

Hets 2

Ja, ibland kan man undra hur mycket egentligen Ingmar Bergman har skadat svensk skola med sin historia, sitt manus, till Alf Sjöbergs film ”Hets”, som med Stig Järrel som den onde läraren fått symbolisera pluggskolan och den auktoritära skolan. Det är en stor olycka för en kunskapsnation att en konstnärlig polariserad skapelse ska ge bilden av skolan.

Ifrågasättande kräver kunskap. Kunskap kräver plugg och hårda studier av grunderna i exempelvis grammatiska system eller historiska fakta. När man ska ifrågasätta och gå vidare så måste man ha en grund att utgå från. En grund att bygga på - eller en grund att riva ner. Men den måste ändå finnas där.

Hur det kunnat bli så polariserat i debatten där vissa till och med tycks mena att det är fel att på gammaldags vis råplugga till prov  – ja det kan vara svårt att förstå. Det har länge ansetts vara dåligt att slå in kunskaper och plugga till proven. Det är ju ingen riktig kunskap utan den glöms bort omedelbart, har det hävdats. Det kallas för att eleverna får ”ytliga baskunskaper”.

För den som tänker ett extra varv blir det en märkligt kritik av kunskapen. Baskunskaper är väl förutsättningen för ”överbyggnadskunskaper” eller finns det någon annan kunskap som inte behöver basen? Det skulle nog aldrig gamle Karl Marx gått med på. Han - som själv doktorerade i filosofi med en avhandling om skillnaden mellan Demokritos och Epikuros naturfilosofier - värdesatte onekligen kunskap…

Share

Postat i kunskapsresultat, läraryrket | 3 kommentarer »

tisdag, 1 februari, 2011

Hets 1

Nyligen har det utkommit en spännande bok, ”Hets! En bok om skolan” av idehistorikern och professorn Sven-Eric Liedman. Liedman är en välkänd akademiker som ägnat sig mycket åt att skriva böcker för en bred intresserad allmänhet.

I Liedmans nya bok känns en hel del av argumenten igen från dem som menar att fel reformer genomförs i skolan nu. Men inte bara. Författaren försöker uppenbarligen också hålla kunskapsuppdraget vid liv. Men hans budskap synes vara kluvet och inte helt koherent, som en annan akademimer kanske skulle formulera sig…

I förlaget Bonniers presentation, som ska locka till läsning, står det:

”Aldrig har skolan varit en hetare potatis! Inför valet rankas skolan som den tredje viktigaste frågan enligt SIFO, och 2011 genomförs en rad nya reformer med ny betygsskala och läroplaner för grundskola och gymnasium. Det är omvälvande tider. Men får vi verkligen den skola vi behöver?”

Svarar kommer direkt:
”I stället för att ge eleverna verklig kunskap ägnar sig skolan åt att mäta meningslösheter och utreda sig själv i en ständigt pågående byråkratkarusell. Den eftertraktade skolpengen öppnar vägen för hungriga skolföretag med vinst i sikte. Men när eleverna väl sitter i bänken är det ingen som riktigt vet vad de ska göra. Ska de lära sig något? Eller är de där bara för att betygsätta lärarna? I Hets! riktar Sven-Eric Liedman en stark polemisk udd mot dagens skola som han menar är ute på fel spår. Låt istället lärarna undervisa! Och låt eleverna leka sig fram till att bli kunniga och kritiskt tänkande människor, redo för ett långt yrkes-, samhälls- och privatlivs alla utmaningar.”

I Svenska Dagbladet läser vi en recension av Magnus Persson som bland annat skriver om debatten om skolan:

”På ganska kort tid har något märkligt hänt. Den under många år så polariserade och hätska skoldebatten har skiftat utseende; tonläget har förändrats och framför allt har de grundläggande meningsbrytningarna minskat. Är vi på väg mot en ny konsensus, liknande den som rådde före 90-talets stora skolreformer med nya läroplaner, kommunalisering, och friskoleexplosion? Svaret på denna fråga är ja, menar idéhistorikern Sven-Eric Liedman i en viktig bok om utbildningssystemets drastiska förändringar de senaste decennierna.
En tydlig indikation på denna samstämmighet är att det sedan en tid är svårt att finna någon som på allvar ifrågasätter den individualistiska, marknadsanpassade och valfrihetsorienterade ideologi som enligt Liedman genomsyrar nästan allt tänkande om utbildning, från förskola till universitet. Hur har det kunnat bli så här?”

Ja det kan man fråga sig…

I Dagens Nyheter skriver Jonas Thente en recension som ger en uppgiven bild av kunskapsläget i skolan. Han sammanfattar budskapet i Liedmans bok elegant:

”Det är alltså tydligt att Sven-Eric Liedman har givit upp om politikerna. Skulle jag ändå få rekommendera en lösning på grundskolans problem, kan den sammanfattas såhär: Låt företagsledarna åter få bli rektorer, socialassistenterna åter lärare, och tvinga kunderna att ta ansvar för sina barn och bli föräldrar igen.
Vad dagens skolpolitiker bör få bli kan jag däremot inte svara på. Men vad som helst, bara inte skolpolitiker.”

I Helsinborgs Dagblad skriver Maja Ljung en uppskattande recension, som dock ändå framför viss kritik mot professorn:

”Stora delar av ”Hets! En bok om skolan” är en gammal humanists muttrande. Det är ett irriterande och samtidigt befriande gnäll som hämtar färg i en bred bildningstunna, fylld genom åren. Tröttande ibland, med monotont mässande om dagens konsumistiska tid.”

Exptressens Karin Olsson är betydligt mer tveksam till om Liedman alls är inne på rätt spår. Läs hennes kritiska recension här. Hon skriver bland annat:

”Jag har svårt att inte bli beklämd av Sven-Eric Liedmans argumentation i hans uppgörelse med regeringens utbildningspolitik. Han tycker det är omodernt att lära ut fakta. För fakta finns numera så lättillgängligt på internet. Jo, professor Liedman hävdar faktiskt det. Betyg gillar han inte heller, eftersom han tror att de bara fångar in lätt mätbara kunskaper.
Framtidens skola måste tvärtom vara sparsam med betyg och endast använda dem som mått på ‘mänsklig mognad’. Plötsligt känns det utslitna och delvis missvisande begreppet ‘flumskola’ hur spänstigt som helst.”

Och hon avslutar sin text med följande:

”Liedmans beskrivningar av problemen i den högre utbildningen är lika relevanta och träffande, som hans idéer om grund- och gymnasieskolan är verklighetsfrämmande. Anledningen till det är lätt att räkna ut: han är själv akademiker. Grundskolan verkar han däremot inte ha besökt sedan 50-talet.”

Share

Postat i kunskapsresultat, läraryrket, likvärdighet, Livskunskap, skolpolitik | 4 kommentarer »

söndag, 23 januari, 2011

En folkbildningsinsats

För den som intresserar sig för svenska utbildningspolitik och skoldebatt finns det en märklig tom fläck på kartan. Frågan är hur det kan komma sig att ett land som levt så högt på att satsa mycket på utbildning och kunskapstillväxt, har företrädare i ledande ställning inom forskning och lärarutbildningar som kan vara så avvisande till betyg för bedömning och uppföljning?

Där finns en professor i pedagogik som vill rensa bort allt i kunskapssynen sedan Platons dagar och där finns en docent i pedagogik som ställer motivation mot ”hotivation” där det sistnämnda ska följa av att kunskaper mäts med betyg(!).

Detta till skillnad mot när satsningar på folkbildningen lyfte Sverige i början av förra seklet. Då förde nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen fram sin ambition att genom kunskap och studier ge människor inte bara kunskap, utan också bildning för att kunna vara fria medborgare och ta sitt demokratiska ansvar. Betyg var en naturlig del i skolan då.

Den inställningen har inte det nätverk som läraren Johan Kant tar upp till granskning på sin blogg.

Han gör en folkbildningsinsats som bör lyftas fram. Det är många, lärare liksom andra, som inte har en aning om vad som pågått under lång tid.

Kant visar vad som i det tysta sker i svenska skolan och i de svenska pedagogiska nätverken. Denna insats har kunnat följas den senaste månaden på Johan Kants blogg. ”En blogg om skola, inlärning, betyg, läsning, skolpolitik, elever, lärarstudenter och allt annat som angår en lärare idag.”

Johan Kant har sedan serien startade i juletid gått igenom de som motarbetar Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet – Lpo 94 – och i synnerhet frågan om bedömning och betyg.

Nu i helgen kunde vi läsa det sista sammanfattande inlägget. Passa gärna på och läs alla de tolv inläggen på bloggen. Och det kan komma fler granskningar. Johan Kant skriver:

”Den här bloggserien har haft ett enda syfte, att synliggöra några av de dolda krafter som är reaktionära inom skolans värld. Att synligöra ett av de nätverk som finns och som jobbar emot fattade riksdagsbeslut, med en egen agenda att sabotera. Det finns flera nätverk och kanske kommer jag utforska dem, för jag känner till några och känner till namn inom dessa nätverk. Och det handlar om professorer och docenter i pedagogik. Men det beror på om jag har tid, för jag måste göra en del research. Och om jag har lust.”

Vi hoppas att Johan har både tid och lust.

Share

Postat i betyg, kunskapsresultat | 6 kommentarer »

torsdag, 20 januari, 2011

Överklagande av betyg lyfter knappast svensk skola

Idag läser vi en intressant utbildningspolitisk kommentar i tidningen Flamman, ”Glöm inte de andra skolfrågorna”.

Där diskuterar Anne-Li Lehnberg om hur viktigt frågan om överklagande och omprövning av betyg egentligen är. Hon anser att rätten att få överklaga sitt betyg är viktig, men att man inte får glömma bort de verkliga utmaningarna i skolan.

Anne-Li Lehnberg skriver bland annat att om förslagen i utredningen ”Riktiga betyg är bättre än höga betyg”:

”Principiellt är det ett viktigt förslag, i synnerhet som betyg kan betraktas som myndighetsbeslut. Med tanke på att de dessutom påverkar ungas möjligheter till utbildning och yrkesval är det närmast absurt att de inte går att överklaga. I flera andra länder, däribland Finland vars skolsystem påminner om Sveriges, har möjligheten funnits länge.”

Samtidigt konstaterar hon att ”det är inte möjligheten att överklaga betyg som är nyckeln till bättre skolresultat för elever från studieovana hem. Det kommer inte heller att minska den sociala snedrekryteringen till högre utbildningar.

Anne-Li Lehnberg menar också att ”utredningen om betygsomprövning har också till viss del överskuggat en annan aktuell utredning: Flickor, pojkar, individer – om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan, vars slutsatser kan sammanfattas med att jämställdheten i grund- och gymnasieskolan är en katastrof. För att komma till rätta med de problemen behövs andra åtgärder: fler lärare med bättre kompetens inte minst i genusfrågor, mindre elevgrupper och mer stöd åt ungdomar med särskilda behov.”

Share

Postat i betyg, kunskapsresultat | 2 kommentarer »

måndag, 17 januari, 2011

Gångna årtiondenas skolreformer har svikit eleverna

Bloggen har sett ett pressmeddelande från Göteborgs universitet som skickades ut förra veckan med rubriken ”Fler skolelever hamnar utanför”.

 Att välmenande men feltänkta reformer har skadat skolan har varit uppenbart för dem som befinner sig i skolans värld. Nu har alltså ännu en forskare kunnat dra klara empiriska kopplingar mellan skolans problem och de så hårt kritiserade skolreformerna från 1990-talet.

För den som följer Lärarnas Riksförbund och lyssnar till förbundets företrädare, men också på budskapet från välutbildade och engagerade lärare runtom i landet är det inga nyheter.

I pressmeddelandet läser vi vidare att: ”Den framgångsrika svenska modellen att minska betydelsen av skolelevers skiftande sociala, kulturella och ekonomiska bakgrund på skolresultaten är rejält hotad efter tjugo år av skolreformer”.

Det som skriver detta är docent Girma Berhanu, institutionen för pedagogik och specialpedagogik vid Göteborgs universitet, i det senaste numret av International Journal of Special Education.

I sin artikel pekar Berhanu på hur skillnaderna har ökat mellan kommuner, mellan skolor och mellan elever.

Girma Berhanu menar att de senaste tjugo åren har inneburit ett brott i utvecklingen i Sveriges skolor. Barn med specialpedagogiska behov, barn med invandrarbakgrund och barn till socioekonomiskt utsatta grupper tillhör förlorarna. Dessa grupper ges inte tillräckligt med stöd inom ramen för den ordinarie skolundervisningen och de når inte skolans kunskapsmål i lika hög grad som övriga eleverna.

En ökad betoning inom skolan av faktorer som delegering, marknadsanpassning, konkurrens, standardisering, individuella val och profilering motverkar värden som mångfald, rättvisa och delaktighet.

Att höra vad denne forskare säger är välkommet stöd för Lärarnas Riksförbunds envetna kamp för att stärka den svenska skolan. Girma Berhanu säger bland annat:

”Det krävs behörig personal i skolan, mindre klasstorlekar och en förstärkt statlig styrning av skolan.”

Vidare menar han att det dessutom behövs ”bättre utvärderingsmetoder, något som borde vara invävt i systemet när ett nytt program, en ny policy eller en ny lag som gäller skolan träder i kraft:”

Hela artikeln i International Journal of Special Education är värd att läsa. ”Even in Sweden? Excluding the Included: Some Reflections on the Consequences of New Policies on Educational Processes and Outcomes, and Equity in Education”.

Share

Postat i kommunaliseringen av skolan, kunskapsresultat, likvärdighet, särskilt stöd, statligt ansvar för skolan | Inga kommentarer »

torsdag, 13 januari, 2011

Klyftorna ökar i svenska skolan

Idag har vi kunnat höra om en ny SCB-undersökning som visar att skolresultaten har sjunkit dramatiskt i Sveriges socialt utsatta områden.

SVT Rapport har låtit SCB undersöka de 38 stadsdelar som regeringen beskriver som utanförskapsområden. I snitt är det inte ens 7 av 10 elever som har tillräckliga kunskaper för att fortsätta på gymnasiet.

De nya siffrorna visar att skolkunskapen sjunkit dramatiskt i Sverige under de senaste 12 åren i de mest socialt utsatta områden. Från att 73 procent av eleverna var godkända år 1998 till 68,7 procent godkända elever 2010.

Lärarnas Riksförbund säger, efter att ha sett Rapports statistik, att det nu krävs akut hjälp från staten.

I inslaget Lärarnas Riksförbund vill öronmärka pengar till problemskolor säger Anders Almgren, vice ordförande på Lärarnas Riksförbund, till Rapport:

”Har man inte råd då måste vi se till, i det här akuta läget att det tillskjuts mer statliga pengar – öronmärkta pengar direkt ut till skolorna där det behövs”,

Läs också pressmeddelandet ”Betygsras i utsatta områden kräver akuta insatser – och på sikt statlig skola”.

Share

Postat i betyg, kunskapsresultat, Lärarnas Riksförbund, likvärdighet, skolans finansiering, statligt ansvar för skolan | 1 kommentar »

måndag, 10 januari, 2011

Könsroller i skolan

Jämställdhet är en viktig fråga för att förbättra resultat och undervisning i skolan. I en debattartikel i dagens SvD Brännpunkt ”Könsroller begränsning i skolan” skriver Sacos ordförande Anna Ekström om att flickor och pojkar inte har lika förutsättningar att lära sig och att trivas i skolan.

Ekström är också ordförande i DEJA, Delegationen för jämställdhet i skolan, och presenterar i debattartikeln delar av delegationens slutbetänkande, Flickor, pojkar, individer – om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan. (SOU 2010:99), som i dag lämnas till regeringen.

Delegationens granskning visar, kanske föga förvånande, att flickor och pojkar i den svenska skolan inte får lika förutsättningar. Resultatet är att pojkar presterar sämre än flickor i skolan, men att flickor samtidigt mår sämre än pojkar, och att flickor oftare utsätts för trakasserier. Både pojkar och flickor hindras av de traditionella könsrollerna.

Som Ekström påpekar har väldigt lite hänt när det gäller jämställdhet och våra könsroller. Att pojkar presterar sämre än flickor i skolan är en sanning så länge som kunskaperna har mätts. Detta mönster syns också i andra OECD-länder.

I slutbetänkandet lyfter man också fram att internationell forskning om varför pojkar presterar sämre än flickor i skolan visar att skillnaderna i begåvning mellan gruppen pojkar och gruppen flickor är små eller obefintliga. Det är välkänt att många flickor lägger ner mera tid och engagemang i skolarbetet och att det finns en antipluggkultur bland pojkarna. Samtidigt är lärare, kamrater och föräldrar mycket viktiga i vilka förväntningar  som ges så att både pojkar och flickor ska anstränga sig och lära sig mycket i skolan.

I slutbetänkandet så som det presenteras i debattartikeln föreslås bland annat:

* att mer effektiva insatser från skolmyndigheternas sida görs för att både pojkar och flickor ska få stöd när det gäller psykisk ohälsa och trakasserier.

* att ansvaret för att utreda och beivra kränkningar och diskriminering när det gäller barn och ungdomar i skolan ska helt och hållet ligga hos Skolinspektionens barn- och elevombud i stället för att som idag delas mellan inspektionen och Diskrimineringsombudsmannen.

* att rektorer, lärare och andra vuxna i skolan måste ha bättre kunskaper och mer beredskap kring hedersproblematiken (en viktig, men ändå numerärt begränsad fråga) och som ställer stora krav på skolans jämställdhetsarbete. 

* att skolan behöver en motsvarighet till Statens beredning för medicinsk utvärdering; ett fristående organ för utvärdering av metoder och arbetssätt som bygger på vetenskap och beprövad erfarenhet.

Läs också den debattartikel som Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner skrivit om vikten av att bryta könsrollsmönstren i skolan. Hon skriver just om det enda som verkligen kan skaka om maktstrukturerna i skolan och hela samhället i grunden: ”Vi måste våga se varje individ för att bryta mönstren.”
Så enkelt och samtidigt svårt är det.

Share

Postat i Jämställdhet, kunskapsresultat, likvärdighet, utveckla skolan | 14 kommentarer »

torsdag, 30 december, 2010

Svensk pedagogisk forskning

Bloggen läser ofta en kollega i bloggosfären, Johan Kants blogg. Det är ”en blogg om skola, inlärning, betyg, läsning, skolpolitik, elever, lärarstudenter och allt annat som angår en lärare idag”. Och den är verkligen värd att läsa för den som är intresserad av skola och utbildningsfrågor.

Idag läser vi med stort intresse del två i den välkomna granskningen av den pedagogiska forskningen som bedrivs i Sverige, Pedagogiskt nätverk del 2: Scherp 1.

Johan Kant går, just pedagogiskt, igenom hur vissa forskares önskan om en skola med fri forskning byggd på motiverade elever som tar eget ansvar skulle höja resultaten. Vi har sett hur det i själva verket blev tvärtom. Tala om missriktad välvilja.

För den som har läst Gunnar Ohrlanders beundransvärda bok ”Den gudarna älskar – om konsten att överleva som lärare” känns mycket igen.

Ohrlander skrev bland annat:
”Under de senaste trettio åren har inte en enda pedagogisk metod som lanserats varit baserad på att fler barn lär sig mer om man gör just på det viset. Det har inneburit att många av de pedagogiker som förts in i svensk grundskola varit förödande.”

Till de metoder – och pedagoger – som såväl Ohrlander som Kant ifrågasätter hör Hans-Åke Scherp (som är docent i pedagogik vid Karlstads Universitet) och hans problembaserat lärande eller problembaserad skolutveckling.

Scherp kan beskrivas som tillhörande det etablissemang som har ett mycket stort ansvar för de problem som skolan har i dag. Han har länge varit vapendragare åt professor Mats Ekholm på Karlstads Universitet. Just den Ekholm som menar det viktigaste som kan göras för att förbättra skolan är att göra upp med två över tusen års kulturhistoria och Platons kunskapsyn, som ska slängas överbord.

Med sådana forskare är det kanske inte konstigt att svensk skola har problem… Förutom kommunaliseringen och avprofessionaliseringen av läraryrket på 1990-talet. 

Läs också Kants tidigare inlägg  Pedagogiskt nätverk del 1.

Men betänk dessförinnan återigen vad Gunnar Ohrlander skrev:

”Under de senaste trettio åren har inte en enda pedagogisk metod som lanserats varit baserad på att fler barn lär sig mer om man gör just på det viset.”

Man kan önska att forskning inom skolans område ska prioriteras. Och att den stora kunskapsbank av beprövad erfarenhet som generationer av lärare besitter tas till vara. Forskning om skola måstes kännas relevant för dem som är i klassrummen, lärarna. Så tycks det verkligen inte varit.

Läs gärna Lärarnas Riksförbunds ”Stärk läraryrkets vetenskapligs bas” med krav och idéer för vad förbundet tycker behöver göras för att stärka läraryrkets vetenskapliga bas och därmed lärarnas kompetens.

Och fortsätt följa Kants kartläggning av de pedagogiska nätverken…

Share

Postat i kunskapsresultat, läraryrket, utveckla skolan | 1 kommentar »

« Äldre inlägg
Nyare inlägg »