Det tog ett tag för Sven-Eric Liedman, författare och professor i idéhistoria, att se ljuset i skoldebatten. Han skrev först en bok om skolan, ”Hets”, och ungefär samtidigt kom en uppmärksammad reportageserie om den svenska skolan av Maciej Zaremba.
Men nu, till slut efter läsningen av Pasi Sahlbergs bok ”Finnish lessons. What can the world learn from educational change in Finland?”( Teachers college press, New York & London 2011), har Liedman skådat en möjlig lösning och väg framåt för den hårt prövade svenska skolan.
I en mycket intressant artikel, eller rätteligen recension, ”En lektion i hur skolan lyckas” utvecklar Liedman sina tankar. Han skriver bland annat:
”Finland är i mycket ett typiskt kapitalistiskt samhälle som efter Sovjetimperiets fall strävat efter att bli ett europeiskt mönsterland. Men skolan har gått sin egen väg. Alltsedan grundskolans genomförande 1970 har Finland haft en förhållandevis lugn och harmonisk utveckling. I många andra länder, däribland Sverige, har den tvärtom varit föremål för en rad drastiska reformer där den ena lagts ovanpå den andra i ett allt oskönare lappverk.
Skolan i Finland har förblivit statlig. Den har samma yttre form överallt. Innanför detta ramverk är variationerna många.”
Och:
”Det finns inga överväldigande finska hemligheter. Inom givna ramar arbetade man systematiskt vidare för att bli bättre. De viktigaste aktörerna i denna process var skolledare, lärare, och lärarutbildare.”
Liedman skriver vidare om en utveckling som många känner igen:
”I Sverige kom först kommunaliseringen. Göran Persson drev som skolminister igenom den med hugg och slag. Lärarprotester spelade ingen roll. Persson förklarade att han var väl medveten om att reformen skulle sänka lärarnas status. ’Men den utvecklingen var ofrånkomlig.’
Både i Finland och Sverige väsnades näringslivet om att skolan måste förändras. Det var inte vettigt att alla skulle få samma utbildning genom hela grundskolan. Jämlikhet fick inte sättas före valfrihet.
Näringslivets folk kan nog vara bra på att sköta företag eller göra affärer. Skolexperter är de däremot inte. Ofta talar de där i nattmössan. I Finland gick deras förslag inte igenom. I Sverige agerade däremot Carl Bildt och Beatrice Ask som deras handgångna. Ovanpå kommunalisering lades en friskolereform, som i Sverige blev mer drastisk än någon annanstans. Det blev till och med möjligt för skolföretagare att stoppa vinster i egen ficka.
Vi fick en kaotisk mångfald av skolor som var och en måste arbeta för att locka till sig elever. Det blev lättare att göra det i välbärgade områden än i fattiga. Skolan i Sverige bidrar i dag till att befästa och förstärka klasskillnaderna.
I Finland har marknadens logik aldrig blivit förhärskande i skolorna. I stället har man visat förtroende för lärarnas professionalitet. Läraryrkets status har höjts lika mycket som den har sjunkit i Sverige. Skillnaden syns tydligast i hur lockande lärarbanan ter sig för unga människor. Lärarutbildningen i Finland drar till sig mängder av ansökningar; ofta är det bara en av tio som kommer in. Hur det förhåller sig i Sverige behöver jag inte upplysa om.”
Jag läser vidare med stigande förvåning och glädje:
”Medan svensk skola företer en yttre mångfald som olika kontrollinstanser försöker uniformera, bjuder den finska skolan på en stor variation av pedagogiska experiment inom den enhetliga yttre formen.
Den svenska utvecklingen har alltsedan kommunaliseringsreformen inneburit att lärarna satts på undantag. De har blivit föremål för åtgärder, genomförda av politiker och administratörer och påhejade av en opinion som låtit sig förföras av raden av ogrundade sunda förnuftsargument.”
Nu ligger nog ändå Sven-Eric Liedman och Maciej Zaremba väldigt nära varandra, även om de tycks komma från var sitt håll i skoldebatten. Och de tycks landa båda två mycket nära den hållning som Lärarnas Riksförbund står för. Nämligen att dagens huvudmän misslyckats att ta ansvar för skolan och att det krävs ett ökat statligt ansvarstagande med kontinuitet och stabilitet för att svensk skola ska kunna återhämta sig.
Liedman skriver:
”På en enda punkt håller jag med utbildningsministern. Skolan bör åter förstatligas. Mina argument är dock inte hans. Friskolor som har en egen pedagogisk agenda må tolereras. Men bort med den otillständiga möjligheten att ta ut vinster på skattemedel.
Skolorna bör liksom i Finland släppas fria innanför den fasta statliga ramen.”
Liedmans artikel har ett budskap som nog många lärare uppskattar och instämmer i.
Och för den som missat Zarembas artiklar och den skoldebatt som fördes i Dagens Nyheter förra året (Debatt: Den svenska skolan) så kommer länkar nedan som fortsättningsläsning.
