Arkiv för kategori ‘kommunaliseringen av skolan’

« Äldre inlägg
måndag, 6 maj, 2013

Förbisedd fråga om varför ämneskunskaperna glömdes bort

Den erfarna läraren Maria Settergren skriver klokt om skolans kris under rubriken ”Arbetslagen i skolan är dödsstöten för ämneskunskaperna” på debattsajten Newsmill.  Läs denna artikel. Läs den noga och betänk vad goda föresatser utan kunskap leder till. Jo, en skola vars kris belyses i nyheterna nästan varje dag.

Maria Settergren beskriver de allmänna arbetslagen som kommunerna införde, som ”en av de allra mest kraftfulla åtgärderna för att avhända lärarkåren dess självständighet och kunna genomföra den effektivisering som man ansåg nödvändig för att få en mer ‘lönsam’ skola, har ännu inte hamnat i rampljuset.” Hon gör ett berömvärt försök att belysa detta.

”När den svenska ungdomsskolan kommunaliserades, organiserades lärarna i alla kommuner i s.k. ”arbetslag med blandade kompetenser”. Det skedde inte över en natt, utan gradvis, eftersom lärarna i allmänhet bjöd motstånd. De mest ”progressiva” och ”förändringsbenägna” gick i täten. Avsikten var att den pedagogiska eliten i stat och kommunförbund ville att lärarna skulle arbeta på ett nytt sätt, vilket innebar att de skulle få en ”helhetssyn” på eleverna. Detta skulle ske genom att ämneslärarna slutade att samarbeta. I stället skapades arbetslag med en lärare i varje ämne runt varje elev och klass. På lägre stadier skulle förskole-,låg- och mellanstadielärare bilda arbetslag. Man ville att lärarna skulle samarbeta mera men inte om VAD eleven ska kunna, utan hur eleven rent socialt fungerar.”

Läs sista meningen igen. Det handlade alltså inte om skolans kärnuppdrag, utan om relationerna, om fostran. Att då fråga sig varför elever idag läser och skriver sämre, eller är sämre i matematik, är närmast överflödigt. Maria fortsätter:

”Man ville att lärarna skulle arbeta ämnesövergripande i tema och projekt. Gränserna mellan ämnena suddades ut med motiveringen att ‘det ju inte finns några ämnen i naturen. Det är en konstruktion’. Genom att sudda ut dessa gränser trodde man att eleven skulle ‘se samband’ bättre och att lära sig att tänka kritiskt! Detta kunde genomföras med hjälp av lönemoroten.Lärarna fick individuell lönesättning.”

Att kraven på behöriga lärare nonchalerades av de skolansvariga i kommuner och friskolor känner vi väl till. Och även att ekonomin blev de enda som räknades. Läs sedan avslutningen och stäl frgan vem som tjänar på dagens system. Inte är det eleverna eller lärarna. Möjligen kommunpåvar och friskoleägare. 

”Om den svenska skolan och för den delen hela den offentliga, skattefinansierade verksamheten inte ska göra landet till en demokratur, i förlängningen diktatur, och ett fattigt utgårdarike, där begreppet ‘välfärd’ är ett minne från fornstora dagar, krävs att staten ansvarar för landets kärnverksamheter under regeringens och riksdagens ledning. New Public Management är en katastrof för vårt land. Det regionala och kommunala självstyret måste kraftigt inskränkas så att makten åter hamnar i regeringskansliet. Då kommer medborgarna att kunna tydligt se vilka de röstar på, vad de lovar och vad de utför. Vi kan inte ha 300 småfurstendömen i landet. Inte heller ett antal regioner som i allt högre hastighet avskaffar all privat verksamhet.”

Dela med andra:

Postat i kommunaliseringen av skolan, kunskapsresultat, statligt ansvar för skolan | 2 kommentarer »

torsdag, 2 maj, 2013

SKL räds nödvändig debatt om ansvar

Återigen går SKL:s företrädare ut och oroas av att debatten om ansvaret för skolan nu pågår för fullt.

Efter en intensiv debatt på olika tidningar och forum så kan man visserligen förstå att den som idag har ansvaret för skolan oroas av all kritik. I en debattartikel i sin egen tidning Dagens Samhälle, ”Förlamande debatt om skolans huvudmannaskap”, går radarparet när det gäller att försvara kommunskolan, Anders Knape, ordförande för Sveriges Kommuner och Landsting, och Maria Stockhaus, ordförande (M) i beredningen för utbildningsfrågor, SKL ut. De går tyvärr som vanligt in i en försvarsställning och vill motarbeta en nödvändig debatt.

De skriver:

”Så länge som partierna och de fackliga organisationerna inte kan ena sig om formerna för skolans ansvarsfördelning så hämmas skolans möjligheter till nödvändig utveckling.”

Men istället borde SKL, och alla skolengagerade kommunpolitiker, gå in i debatten och föra fram vilken roll de ser för sig och kommunerna i ett nytt huvudmannaskap. Ett nytt ansvar för skolan där rätt resurser och rätt styrning säkras till alla olika skolformer.

Sanningen är ju nämligen den att till skillnad från många andra länder, så har Sverige lyckats med konststycket att satsa på okänd styrning av skolan som ledde till sänkning av resultaten. Detta trolleritrick har helt enkelt varit möjligt genom att laborera med ett huvudmannaskap som gett usla förutsättningar för svenska skola att nå de högt ställda målen.

Så kan det inte fortsätta! Och vad är då SKL:s lösning? Jo, man talar om mer ”utvecklingsarbete” och mer lokala initiativ. Precis det som sänkt svensk skola neråt med stor precision.  

Vi läser vidare i Knape och Stockhaus artikel:

”Det vore befriande om vi kunde lämna diskussionen om huvudmannaskapet bakom oss. Stanna upp och tänk tanken, att vi tillsammans också koncentrerar oss på elevernas behov och skolans stora framtidsfrågor. Visst vore det fantastiskt!”

 Ja, visst vorde det fantastiskt om kommunerna kunde koncentrera sig på elevernas behov av kunskap och framtidens frågor, det har de haft tjugofem år på sig att göra. Men ett kvarts sekel har inte räckt. Kanske ska man då fundera på att göra om – och göra rätt?

 

Dela med andra:

Postat i kommunaliseringen av skolan, kunskapsresultat, SKL, statligt ansvar för skolan | 1 kommentar »

söndag, 14 april, 2013

Dags för politikerna att lyssna nu

Söndagens ledare i Expressen förtjänar många läsare. Återigen sätter Anna Dahlberg, chef för Expressens ledarredaktion fingret på den så uppenbara ömma punkten. Hon påpekar hur våra politiker gör allt för att slippa ta itu nmed den strukturella problemen och blundar för behovet för nödvändiga systemkorringeringar.

I ledaren ”Sätt Björklund i skolbänken” skriver Anna Dahlberg bland annat utifrån Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet: Svensk skola i fritt fall” (Leopard förlag):

”Fram till 1990 gick den svenska och finska skolan hand i hand. Skolresultaten var goda och likvärdigheten i skolan var hög. Efter det har Sverige och Finland gjort helt olika vägval.

Finland fortsatte som tidigare, eller som finländare tydligen brukar säga när de möter sina svenska kollegor: ‘Vi kopierade allt som hände i svensk skola, men slutade med det 1990′.

Sverige däremot inledde ett skolexperiment med dramatiska och ideologiskt motiverade reformer. Skolan kommunaliserades. Timplaner, behörighetskrav och andra regelverk skrotades till förmån för målstyrning. Ovanpå det kom friskolereformen 1992 som skapade världens mest marknadsanpassade skolsystem.”

Dahlberg påpekar att i inget annat västland sjunker kunskaperna i matematik och läsning lika snabbt som i Sverige. Hon konstaterar att den svenska skolan inte längre utjämnar inte livschanser, ”utan cementerar dem.”

Samtidigt tävlar nu de politiska partierna om att profilera sig i skolfrågan. Men utan att vilja lyfta blicken.

”Jan Björklund (FP) lanserar den ena reformen efter den andra, men blundar helst för problem som är kopplade till friskolereformen. Socialdemokraterna å andra sidan bråkar gärna om läxhjälpen, men vägrar ifrågasätta den egna kommunaliseringen.”

Dahlberg talar om politisk prestige och understryker att det som sticker ut mest ur ett internationellt perspektiv – lärarkrisen och revolutionen av skolsystemet – är det som diskuteras minst av våra politiker. Hon avslutar:

”Vi har inte råd med dagens politiska låsningar. Det är dags att tillsätta en skolkommission bestående av svenska och internationella experter med uppgift att nagelfara det svenska skolfiaskot. Låt Pasi Sahlberg, Finlands ledande skolnestor, leda kommissionen.

Björklund och hans meningsmotståndare får snällt sätta sig i skolbänken och lyssna.”

Ja, kanske är det dags för politikerna att lyssna nu. Och lyssna noga.

Dela med andra:

Postat i kommunaliseringen av skolan, kunskapsresultat, lärare, statligt ansvar för skolan, undervisning, utveckla skolan | Inga kommentarer »

torsdag, 11 april, 2013

Förstatliga skolan och ge likvärdiga villkor för friskolorna

Idag kan man se ett mycket intressant program om svenska skolans kris och särskilt friskolornas problem. I Handelsbanken TV deltog Marie Axelsson, ombud för Lärarnas Riksförbund i Sigtuna i ett samtal under rubriken Vad ska vi göra åt skolan? Temat är friskoleägarnas ansvar och även Peje Emilsson, Kunskapskolans grundare och ägare, samt förre justitiesministern Thomas Bodström deltog i samtalet under ledning av Lennart Ekdal.

Se och lyssna till ett tankeväckande och inspirerande samtal där frågan ställs om friskolereformen verkligen har lyckats? Det är verkligen värt att notera att alla var överens om att kommunaliseringen av skolan som genomfördes 1991 inte varit lyckad.

”Staten måste ta ett större ansvar för skolan”, säger Marie Axelsson.

”Jag tror att det är dags att börja överväga att förstatliga skolan igen”, säger Thomas Bodström. Det är mycket uppseendeväckande att en så välkänd S-profil går ut med den tydliga åsikten. Det kommer utan tvekan påverka många inom socialdemokratin.

Än mer uppseendeväckande är att Thomas Bodström sa att Göran Persson, som genomförde den så hårt kritiserade kommunaliseringen, var väldigt orolig över skolans utveckling och inte alls har samma åsikt idag. Man kunde alltså ana att Persson är väg att ångra vissa beslut, kanske framförallt att reformen inte genomfördes som den borde.

Dessutom säger Thomas Bodström:

”Jag är positiv till friskolor men kontrollen är alldeles för slapp”.

Peje Emilsson nämnde den debattartikel, ”Tvångsförvalta usla skolor” han skrev med Metta Fjelkner i Dagens Indstri och säger: ”Skolor som inte håller kvalité ska sättas under statlig förvaltning”.

Han fortsatte: ”Vi har gjort stora misstag på utbildningsområdet, kommunaliseringen gordes på ett sätt som var fel, friskolereformen måste förändras på ett antal punkter.”

 

Dela med andra:

Postat i friskolor, kommunaliseringen av skolan, Lärarnas Riksförbund, likvärdighet | 1 kommentar »

onsdag, 3 april, 2013

Skolan politikerna gjorde sig av med

I dag läser vi en mycket berömmande men samtidigt till innehållet mycket bekymmersam  recension av Per Kornhalls bok ”Barnexperimentet – svensk skola i fritt fall”. Den stora frågan som boken väcker är varför Sveriges politiker förstörde världens kanske bästa skola – och framförallt – varför de inte vill laga den?

Det är Ola Larsmo som i DN Kultur skriverom Kornhalls bok. Tyvärr hittar vi ingen länk till texten på dn.se. Därför tillåter bloggen sig att citerar en del. Recensionen har rubriken ”Det avreglerade landet. Lärorikt om hur den svenska skolan gick från världsbäst till underkänd”

Ola Larsmo konstaterar att
”Det är länge sedan Sverige gick att beskriva som Landet Lagom. Återigen sticker vi ut i den internationella statistiken, som ett land som gått ovanligt långt i avreglering och privatiseringar. Brittiska The Economist har i en serie artiklar skildrat vad man kallar ‘The new Swedish model’. ‘Lite mer ojämlikt, mycket mer effektivt’, skrev tidningen gillande i oktober förra året, och har uppehållit sig vid skolan och vården, där Sverige, fortfarande enligt Economist, ‘utfört djärvare experiment än någon annan’.

Economist har rätt: Ingenstans i världen för man över skattemedel direkt till vinstdrivande friskolor så som sker i svenska kommuner. Där kan vi, med Economist, tala om en ‘ny svensk modell’ vi är ensamma om.”

Larsmo påpekar att Kornhall understryker att det utförs ett fantastiskt arbete i många skolor och inte är ute efter att piska lärarkåren. Men Larsmo konstaterar Larsmo, ser vi att ”nästan alla kurvor i bokens diagram pekar nedåt. De elever som saknar funktionell läsförmåga – alltså att kunna tolka till exempel en tidningsartikel – går från 12 till 18 procent på tio år. Under samma period fördubblas antalet elever som inte får godkänt på nationella prov, från 10 till 20 procent. Och antalet elever med avklarad gymnasieutbildning faller från nittiotalets mitt från 90 till dagens 75 procent.”

Han skriver vidare:

”Den kritik Kornhall sammanfattar i boken står på stadig vetenskaplig grund, men verkar inte nå in i riksdagens plenisal, där värdeord som ”valfrihet” fortsätter att vara viktigare än verkligheten. Kornhall gör sitt bästa för att vara konstruktiv och viker slutet av sin bok till konkreta förslag: återförstatliga, avskaffa vinsterna (som i alla jämförliga länder), gör upp med pappersraseriet, ge åter lärarna kontinuerlig fortbildning. Och så vidare, alltsammans förnuftigt, och sådant som de flesta som försökt följa med i skoldebatten känner igen. Och samtidigt på ljusårs avstånd från de stora partiernas agendor.

Vi hade en skola som gick att beskriva som en av världens bästa. Men det är mer än tjugo år sedan. Per Kornhalls bok är den hittills bästa sammanfattning jag läst om hur det gick till när vi gjorde oss av med den.”

Den som vill läsa ett komprimat av Kornhalls bok kan läsa den debattartikel som Per Kornhall och Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner hade i Aftonbladet förra veckan. I ”Stoppa barnexperimentet på svensk skola” ger de två några förslag på vad som kan göras för att få skolan på rätt köl igen.

Men frågan är, som Larsmo påpekade, om politikerna ids lyssna. Det är som om all förmåga till kritisk granskning rinner av dem när det handlar om att se strukturella systemfel i skolan. Istället vill våra politiker tala om detaljer i skolan, som om de själva vore lärare.

Om de bara ville sätta de rätta ramarna, garantera den rätta finansieringen och ta det övergripande ansvaret så står det en hel lärarkår beredd att åter bygga världens bästa skola. Om de får chansen, och inte stoppas av bland annat kommunpolitiker som struntar i att hålla kvaliteten på skolorna.

Dela med andra:

Postat i arbetstid, grundskolan, gymnasieskolan, kommunaliseringen av skolan, Lärarnas Riksförbund, likvärdighet, skolans finansiering, skolpolitik, statligt ansvar för skolan | 5 kommentarer »

onsdag, 20 mars, 2013

Segregerad skola blev följden

Dagens stora skolnyhet borde inte förvåna någon.

När vi hör Vetenskapsradions referat av vad den amerikanske skolforskaren Henry Levin kommit fram till så förvånas vi bara av att detta kan vara en nyhet för den som följt svensk skola och debatten om dess problem.

”Internationell expertis varnar nu för faror med full valfrihet i det svenska skolsystemet. Sedan friskolereformen i början av 90-talet har det svenska skattefinansierade skolsystemet utvecklats till det mest marknadsanpassade och konkurrensutsatta i världen.”

Detta har varje förälder som funderat en stund på sina och sina barns skolval kunnat konstatera. Sanningen är att vi tyvärr har valt en modell och ett system som de senaste två årtiondena ökat klyftorna istället för att minska dem.

Vi har en extrem skolmarknad med ett totalt decentraliserat ansvar för skolan. Kommuner och friskolor styr vår skola.

Staten har på senare år försökt ta tillbaka något av kontrollen. Men fortfarande är Sverige är världsunikt med att finansiera sina friskolor fullt ut och samtidigt tillåta vinstuttag från de privata företag som driver skolorna.

Levin konsterar att det är slående är att alla svenska skolor, fristående som kommunala, drivs utan större reglering och kontroll i jämförelse med länder som Holland, som länge haft en stor andel friskolor, eller till och med USA.

Det är därför som Lärarnas Riksförbund länge  varnat för utvecklingen. Att alltfler nu lyssnar kan vara en hoppingivande tecken. Till och med de politiker som ville ha mer av skilnader mellan skolor har svårt att blinda för de negativa konsekvenserna med djupa klyftor och ökande skillnader.

Insikten att skolan måste vara en nationell angelägenhet blir allt starkare bland allt fler.

Snart hör vi väl fler politiker som stått bakom kommunalisering och friskolereform säga: ”Tänkte inte på det…”

Dela med andra:

Postat i friskolor, kommunaliseringen av skolan, likvärdighet, skolpolitik, statligt ansvar för skolan | 4 kommentarer »

fredag, 15 februari, 2013

Den heta skolgröten

I dag läser vi krönikören, journalisten – och faktiskt gamle LR-medlemmen – KG Bergström som har skrivit en lysande och insiktsfull krönika, ”Ett symptom på att Björklund har tappat auktoriteten”.

Där går Bergström också ut med vad han tycker i frågan om vi ska ha ökat statligt ansvar för en nationell skola eller fortsatt lokalt kommunalt ansvar. Det senare menar han är ”det viktigaste skälet till krisen i skolan”.

Det vore välkommet om de makthavare och andra som annars läser honom, nu tar till sig KG Bergströms insiktsfulla analyser, här särskilt grundad i egen erfarenhet och slipad av en mångårig verksamhet som tuff politisk reporter och senare oberoende politisk kommentator på Rapport.

Numera följer han svenska politik och kommenterar den för Expressen i sina krönikor. Liksom många andra har han uppmärksammat de många skolutspelen som varit särskilt intensiva från partierna de senaste veckorna.

Pärlband av skolutspel
Miljöpartiet har gått ut om lärarnas administrativa börda. Moderaterna, socialdemokraterna och kristdemokraterna likaså.  Socialdemokraterna har även föreslagit obligatorisk gymnasieskola, medan centerpartier har hävdat att skolan inte är långsiktigt hållbar och därför ska åka ut på en skolresa och diskutera vad man ska göra. Men redan innan resan verkar man, liksom Sveriges Kommuner och Landsting, landa i att det är jämförelser mellan kommuner och goda exempel som ska greja det hela.

Nu senast i går gick moderaterna ut och föreslog betyg från trean, ett förslag som dock avvisades ganska brett både från lärare och andra partier. En av de få som tyckte betyg från tredje klass var en bra idé var utbildningsminister Jan Björklund.

KG Bergström menar i sin krönika att Jan Björklund försvagas när alla, oppositionen men nu alltmer också allianskollegorna, går ut i det ena skolutspelet efter det andra. Lägg därtill att statsministern ägnade hela sitt jultal åt skolan och att finansministern i går gick ut med det moderata utspelet om skolan där han också lovade satsa fem nya miljarder kronor på skolan.

Jo, nog pågår det en skoloffensiv från så gott som alla partier. Men detta kan ju också ses som Björklunds totala seger i skolpolitiken. Han har fått alla att vilja bli skolpolitiker, och de flesta har anslutit sig till hans problembild. .

Går som katten kring het gröt

Men särskilt fäster vi oss alltså vid det Bergström skriver i slutet av krönikan:

”Många av de olika utspel som nu görs är förvisso rimliga och får till och m ed applåder av lärarförbunden (dock inte betyg från årskurs 3).

Ändå går de flesta partierna som katten kring het gröt när det gäller det viktigaste skälet till krisen i svensk skola. Göran Perssons kommunalisering av skolan.

Trots att det är så uppenbart att lärarnas status och löner har försämrats i dess spår, så vill de flesta partierna fortfarande ge kommunerna förtroende att fortsätta vanskötseln. Bara V och FP vill låta staten få chansen igen.

När jag var adjunkt var lönen så pass hygglig, att jag trots ytterst påver bakgrund hade råd att köpa en ny Volvo. Kan dagens högstadie- och gymnasielärare göra det?”

Ja, ibland kan en tankeresa tillbaka till framtiden vara nödvändig för att det nya som krävs för att gå vidare ska bli synligt.         

 

Dela med andra:

Postat i kommunaliseringen av skolan, kunskapsresultat, Lärarnas Riksförbund, skolans finansiering, skolpolitik, Valet 2014 | 2 kommentarer »

torsdag, 31 januari, 2013

Språkförståelse försämras – vi måste satsa på lärarna

”Problemen för svenska skolan har kommit från politiskt håll och från trendpedagoger som velat pröva sina idéer. Därför är en nödvändig väg att nu stärka lärarnas autonomi och såväl deras lön som arbetsvillkor.” Det skriver Lärarnas Riksförbunds förste vice ordförande Bo Jansson i en debattartikel i UNT i dag,”Skolans inriktning har varit fel”.

Artikeln är ett inlägg i den pågående debatten om svenska studenters försämrade kunskaper i svenska som nio högskolelärare uppmärksammade i början av året och vädjade att något måste göras.

Bo Jansson menar att strukturen och inriktningen under lång tid har varit fel i skolan. Läraren ska inte vara ”handledare” åt elever som söker kunskap på egen hand. Läraren ska vara behörig, undervisa och leda rätt. Jansson skriver bland annat att:

”Vi vet att eleverna behöver fler behöriga lärare, utbildade för ämne och skolform. Vi vet att eleverna behöver lärarledd undervisning. Nu finns det äntligen en ny syn på detta och en ökad förståelse för våra krav.

Länge har det ansetts konservativt att hålla fast vid gamla bildningsideal. Men vi är inget särintresse för en ‘bildningselit’, i stället företräder vi här ett nationellt intresse för en likvärdig och bra skola. Vi ser att de elever som tappar mest kommer från hem med de sämsta förutsättningarna.

Många av de politiker som hyllat det ‘nya’ och ansett att gamla bildningsideal är förlegade har anledning att ångra sig nu när skolan är allt mindre kompensatorisk och inte förmår utjämna livschanserna.

När det gäller läsningen så är givetvis gemensam läsning mycket viktig. Det ger diskussioner som ger motstånd, och ökad kunskap. Det är inte gammalmodigt att ha lärarledd undervisning. Det är framtiden!

Samtidigt har det blivit än mer nödvändigt med ökad statlig styrning. I ett system med dubbelkommando styr ingen. Och i takt med att staten tvingats gå in när kommunerna misslyckats så borde någon ha vågat sig på att verkligen begränsa det kommunala självstyret i skolfrågorna. Men det har ingen vågat. Det kanske är dags för det nu?

Ett direkt uppdrag från stat till lärare ger styrka. Mellannivån kommunen behövs inte när det gäller utförandet av kunskapsuppdraget.

Problemen för svenska skolan har kommit från politiskt håll och från trendpedagoger som velat pröva sina idéer. Därför är en nödvändig väg att nu stärka lärarnas autonomi och såväl deras lön som arbetsvillkor. Det kan uppnås genom en starkare nationell styrning med en direktlänk där uppdraget går till lärarna. Det är en väg ut och fram för svensk skola.” 

 

Dela med andra:

Postat i kommunaliseringen av skolan, kunskapsresultat, lärare, Lärarnas Riksförbund, statligt ansvar för skolan | Inga kommentarer »

torsdag, 17 januari, 2013

SKL tycker vi är för hårda

Innan jul hade Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner en debattartikel i Dagen Samhälle. I artikeln ”Ungdomar väljer bort yrken i offentlig sektor” vände hon sig bland annat mot att SKL väljer att klumpa samman läraryrket och med omsorgsyrken inom den nya gruppen ”välfärdsyrken”. Dessutom menade hon att SKL förminskade de problem som ungdomarna ser i läraryrket, med dåliga karriärmöjligheter och svag löneutveckling och istället sågs ungdomars attityder vara byggda på felaktiga uppfattningar.

Metta Fjelkner skrev bland annat:

”Jag menar att en del av skolans problem har sin grund i de kommunala arbetsgivarnas inställning till skola och utbildning, som alltför länge setts som huvudsakligen handla om omsorg. Visserligen är det av omsorg om både elever och samhälle som skolan utbildar uppväxande släkten. Men det är inte omsorgen som är uppdraget i läraryrket.

De kommunala huvudmännen har på olika sätt under 90-talet också eftersträvat en ”enhetslärare”, lätt att placera in var som helst mellan den omsorgstunga förskolan och den utbildningstunga gymnasieskolan. Något som framöver är omöjligt då lärare måste vara behöriga för skolform och ämne – samt vara legitimerade. Utbildningsuppdraget är i fokus och eleverna ska både trivas och få användbara kunskaper.”

Detta har nu fått SKL:s VD Håkan Sörman att reagera. Han skriver i en replik med rubriken ”Sluta angripa skolan och slå vakt om det som är bra istället” i Dagens Samhälle i dag att Fjelkners ”hårda tonläge främjar inte det samarbete vi så väl behöver”. Lärarnas Riksförbunds är för hårda i sin kritik, alltså.

Vi ska alltså tala om det som är bra istället, tycker Håkan Sörman:

”Hur skulle det istället vara om vi tillsammans slår vakt om det som är bra för att skapa kraft och energi för att komma tillrätta med bristerna i skolan?”

Noterbart är att Sörman också anser sig vara felciterad av Fjelkner. Låt oss då citera honom ordagrant i denna fråga:

”Jag har aldrig påstått att ungdomar har felaktiga uppfattningar. Jag har sagt att attityderna ibland kan bygga på felaktiga uppfattningar/…/”

Ja, vidare kommentarer tycks här överflödiga.

I en slutreplik som finns på nätet i dag, och förhoppningsvis även i en version i papperstidningen nästa vecka, skriver Metta Fjelkner under rubriken ”Betona lärarnas kunskapsuppdrag” bland annat att:

”Med det nya läraravtalet har SKL och kommunerna fått en sista chans att visa att man menar allvar med att satsa på lärarna. Avgörandet finns ute i kommunerna. Nu kan de visa om de vill ansvara för skolan och lärarnas arbetsvillkor.”

Hon förklarar också:

”Håkan Sörman tycker mitt tonläge är hårt och menar att jag angriper istället för att berömma det som fungerar i svensk skola. Men poängen är att när LR kritiserar kommuner och huvudmän så är det inte skolan som kritiseras. Kritiken avser sättet att värdera lärarnas insatser – inte minst lönemässigt. Och där har såväl SKL som kommunpolitikerna ett stort ansvar.

Jag vill understryka SKL är vår motpart i avtalsrörelsen. Inte motståndare. Men det betyder inte att vi tiger eller sopar problem under mattan – vi nämner dem vid deras rätta namn. Den decentraliserade skolan har lett till en oacceptabel brist på likvärdighet. Sverige förtjänar bättre!

Lärarnas Riksförbund kämpar för elevers rätt till likvärdig skola som ger alla elever möjlighet att nå målen, och för lärares rätt att få utföra sitt viktiga uppdrag. Varje dag utför lärare stordåd tillsammans med sina elever i den svenska skolan.”

Kanske är det snarare så att ett tydligt meningsutbyte och en ökad medvetenhet om att man faktiskt har olika roller, snarare än att försvåra ett samarbete, istället gynnar det och möjliggör ett framgångsrikt arbete för en skola som bättre klarar att ge alla elever den skolgång de enligt lagen har rätt till?

Om SKL och kommunerna nu förväntar sig beröm och klappar på axeln, ska de kanske istället mer fundera på hur de hanterar det uppdrag de fått?

Dela med andra:

Postat i Arbetsmiljö, arbetstid, avtalsrörelsen, kommunaliseringen av skolan, kunskapsresultat, Lärarnas Riksförbund, likvärdighet, SKL, statligt ansvar för skolan | 1 kommentar »

måndag, 19 november, 2012

Avslutning på listdebatten

Förra veckan pågick en debatt på Svenska Dagbladet Brännpunkt om det kloka i att utse bästa skolkommuner när skillnaderna bara blivit större sedan bästa-listorna påbörjades. Nu är den diskussionen avslutad.

Lärarstudenternas ordförande Freddy Grip förklarade i helgen i en slutreplik att det finns bättre sätt att sprida goda exempel. Han beskrev problemet med bästa-listor som gör att kommun- och skolledningar blir nöjda. Detta fastän:

”Det finns kommuner som aldrig kommer ha möjlighet att nå Sveriges bästa skolkommun för att de inte har förutsättningarna. Det finns elever som aldrig kommer att gå i årets bästa skolkommun för att de inte har politiker som tar ansvar. Det finns lärare som aldrig kommer att få jobba i den bästa skolan.”

Grip skriver även:

”Vi är inte bakåtsträvare men däremot så kan vi vår historia. Det är viktigt för att nu se vad svensk skola behöver. Den bristande likvärdigheten behöver motverkas av ett modernt statligt huvudmannaskap. Konkret skulle ett sådant kunna få; resurser att fördelas bättre efter elevernas behov, ökad frihet för professionen och ett övergripande ansvar för skolans utvecklingsarbete.
Goda exempel måste spridas men i en form som andas professionalism och inte tävlan. Genom att byta arbetsgivare skapas en reell möjlighet att få den uppvärdering som lärare kräver, kommunerna kommer inte ge det.”

Vi har skrivit om debatten också  här.

 

Dela med andra:

Postat i kommunaliseringen av skolan, lärarstudenter, likvärdighet, statligt ansvar för skolan, utveckla skolan | Inga kommentarer »

« Äldre inlägg