I en nyhetsartikel i dag i Svenska Dagbladet får vi veta det vi redan misstänkte eller visste. I ”Könsroller kan förstärkas i skolan” kan vi läsa om den ojämställda skolan.
I artikeln redogörs det för att var fjärde kommun ger extra pengar till skolor med många pojkar eftersom killar har sämre skolresultat.
Vi vet nog alla att barn tidigt – redan i förskoleåldern – har bestämda uppfattningar om hur pojkar och flickor är. Några citat värda att fundera över från några tredjeklassare. (Ja, ni har nog hört det förut.)
”Tjejer gillar Barbies och hopprep. Killar leker krig.”
”Tjejerna brukar rida eller gå på teater. Vissa saker har bara blivit så. Det har blivit ett mode.”
”Jag vet absolut inte varför det är så. I filmer och böcker är det ofta tjejer som gillar hästar. Men jag föddes till att tycka om hästar.”
” Tjejgrejer ska alltid vara rosa och gulliga små dockor och gosedjur. Typiska killsaker är robotar och låtsasvapen. Jag vet inte varför.”
”Barnen lär sig snabbt stereotyperna och återskapar dem”, säger Marie Nordberg, docent i genusvetenskap vid Karlstads universitet, till SvD.
I grundskolans läroplan står det uttryckligen att skolan ska ”motverka traditionella könsmönster”. Men forskning visar att det inte är ovanligt att det i verkligheten blir tvärtom. Det förekommer att skolpersonal förstärker de traditionella könsrollerna.
Det är långt till målet att varje individ ska få vara just de unika individer vi föds till och kunna utvecklas efter sin egen längtans vägar. Att fullborda sitt öde tillsammans med andra, att vara den man känner sig vara innerst inne. Ett mål värt att sträva efter, men ett mål som kanske är ouppnåeligt?
