Men ta dessförinnan del av reportaget där två lärare vittnar om att de utsatts och utsätts för påtryckningar. Lyssna på reportaget om betygsinflationen här.

Grunden till inslaget och diskussionen är den rapport som Lärarnas Riksförbund presenterade i höstas. Den visade bland annat att att var femte lärare har utsatts för påtryckningar från sin rektor eller huvudman att sätta högre betyg.

Läs rapporten ”Betygsättning under påverkan”.

I samtalet

Tre saker (åtminstone) är viktiga att poängtera i Metta Fjelkners artikel:

1. Betygsinflationen har diskuterats och rapporterats om många gånger tidigare. Men – mig veterligen – har man aldrig tidigare gjort en så grundlig undersökning bland betygsättande lärare kring vad – utöver huruvida eleven når kunskapsmålen – som påverkar betygsättningen. Det är märkligt att så många har tyckt och tänkt så mycket om detta utan att fråga de som faktiskt ska ansvara för detta.

2. Att vi har en betygsinflation i detta land har diskuterats och rapporterats om många gånger tidigare. Men allt för sällan går man på djupet och analyserar varför det är så, och vilka mekanismer och drivkrafter som ligger bakom. Att kommunaliseringen, valfrihetsreformen och friskolereformen har bidragit till att skapa ekonomiska drivkrafter för rektorer, skolledningar och andra att utöva otillbörliga påtryckningar på betygsättande lärare är en viktig förklaring till betygsinflationen.

3. Många har även beskrivit, diskuterat och rapporterat om problemet med betygsinflationen. Men allt för sällan hör vi konkreta förslag eller idéer på vad man kan göra för att komma åt det – som går bortom ”det är viktigt att lärare sätter mer rättvisande betyg”. Därför är det intressant med förslaget att komma åt de drivkrafter i dagens skolsystem som spär på betygsinflationen genom ett tydligt uppdrag till en statlig utredning. Även nationella prov i fler ämnen är intressant att pröva. Men det är också bra att Lärarnas Riksförbund föreslår att lärare, som får sin professionalism trampad på genom påtryckningar från rektorer och skolledningar att sätta för höga betyg, ska kunna vända sig till en oberoende instans och rapportera detta. I vanliga fall är det ju rektor som en lärare ska vända sig till om det är något fel. Men vad gör man när det är rektor som ”förövaren”?

Sammantaget är detta en fråga om tilltron till vårt betygssystem och respekten för de betygsättande lärarnas professionalism.

/Daniel Färm

Där finns en professor i pedagogik som vill rensa bort allt i kunskapssynen sedan Platons dagar och där finns en docent i pedagogik som ställer motivation mot ”hotivation” där det sistnämnda ska följa av att kunskaper mäts med betyg(!).

Detta till skillnad mot när satsningar på folkbildningen lyfte Sverige i början av förra seklet. Då förde nykterhetsrörelsen och arbetarrörelsen fram sin ambition att genom kunskap och studier ge människor inte bara kunskap, utan också bildning för att kunna vara fria medborgare och ta sitt demokratiska ansvar. Betyg var en naturlig del i skolan då.

Den inställningen har inte det nätverk som läraren Johan Kant tar upp till granskning på sin blogg.

Han gör en folkbildningsinsats som bör lyftas fram. Det är många, lärare liksom andra, som inte har en aning om vad som pågått under lång tid.

Kant visar vad som i det tysta sker i svenska skolan och i de svenska pedagogiska nätverken. Denna insats har kunnat följas den senaste månaden på Johan Kants blogg. ”En blogg om skola, inlärning, betyg, läsning, skolpolitik, elever, lärarstudenter och allt annat som angår en lärare idag.”

Johan Kant har sedan serien startade i juletid gått igenom de som motarbetar Läroplan för det obligatoriska skolväsendet, förskoleklassen och fritidshemmet – Lpo 94 – och i synnerhet frågan om bedömning och betyg.

Nu i helgen kunde vi läsa det sista sammanfattande inlägget. Passa gärna på och läs alla de tolv inläggen på bloggen. Och det kan komma fler granskningar. Johan Kant skriver:

”Den här bloggserien har haft ett enda syfte, att synliggöra några av de dolda krafter som är reaktionära inom skolans värld. Att synligöra ett av de nätverk som finns och som jobbar emot fattade riksdagsbeslut, med en egen agenda att sabotera. Det finns flera nätverk och kanske kommer jag utforska dem, för jag känner till några och känner till namn inom dessa nätverk. Och det handlar om professorer och docenter i pedagogik. Men det beror på om jag har tid, för jag måste göra en del research. Och om jag har lust.”

Vi hoppas att Johan har både tid och lust.

Där diskuterar Anne-Li Lehnberg om hur viktigt frågan om överklagande och omprövning av betyg egentligen är. Hon anser att rätten att få överklaga sitt betyg är viktig, men att man inte får glömma bort de verkliga utmaningarna i skolan.

Anne-Li Lehnberg skriver bland annat att om förslagen i utredningen ”Riktiga betyg är bättre än höga betyg”:

”Principiellt är det ett viktigt förslag, i synnerhet som betyg kan betraktas som myndighetsbeslut. Med tanke på att de dessutom påverkar ungas möjligheter till utbildning och yrkesval är det närmast absurt att de inte går att överklaga. I flera andra länder, däribland Finland vars skolsystem påminner om Sveriges, har möjligheten funnits länge.”

Samtidigt konstaterar hon att ”det är inte möjligheten att överklaga betyg som är nyckeln till bättre skolresultat för elever från studieovana hem. Det kommer inte heller att minska den sociala snedrekryteringen till högre utbildningar.

Anne-Li Lehnberg menar också att ”utredningen om betygsomprövning har också till viss del överskuggat en annan aktuell utredning: Flickor, pojkar, individer – om betydelsen av jämställdhet för kunskap och utveckling i skolan, vars slutsatser kan sammanfattas med att jämställdheten i grund- och gymnasieskolan är en katastrof. För att komma till rätta med de problemen behövs andra åtgärder: fler lärare med bättre kompetens inte minst i genusfrågor, mindre elevgrupper och mer stöd åt ungdomar med särskilda behov.”

SVT Rapport har låtit SCB undersöka de 38 stadsdelar som regeringen beskriver som utanförskapsområden. I snitt är det inte ens 7 av 10 elever som har tillräckliga kunskaper för att fortsätta på gymnasiet.

De nya siffrorna visar att skolkunskapen sjunkit dramatiskt i Sverige under de senaste 12 åren i de mest socialt utsatta områden. Från att 73 procent av eleverna var godkända år 1998 till 68,7 procent godkända elever 2010.

Lärarnas Riksförbund säger, efter att ha sett Rapports statistik, att det nu krävs akut hjälp från staten.

I inslaget Lärarnas Riksförbund vill öronmärka pengar till problemskolor säger Anders Almgren, vice ordförande på Lärarnas Riksförbund, till Rapport:

”Har man inte råd då måste vi se till, i det här akuta läget att det tillskjuts mer statliga pengar – öronmärkta pengar direkt ut till skolorna där det behövs”,

Läs också pressmeddelandet ”Betygsras i utsatta områden kräver akuta insatser – och på sikt statlig skola”.

Förslaget motiveras med att betygsättande är en form av myndighetsutövning, och möjligheten till omprövning skulle stärka elevernas rättsäkerhet. Lärarnas Riksförbund menade i ett  pressmeddelande att om betygsättning är en myndighetsutövning – vilket det är - så måste det också finnas ett system för överklaganden.

Men hur det ska se ut är oklart. Det förslag som lagts fram visar att det finns stora problem. Lärare ska kunna fokusera på att undervisa, och inte lägga tiden på ännu mer dokumentation.

Lärarnas Riksförbund ser också stora problem. Överklaga betyg må vara önskvärt i teorin, men svårt genomföra i praktiken. Bland annat beroende på betygsättningens komplexitet så blir det mycket svårt att genomföra i praktiken.

Utbildningsminister Jan Björklund hade redan bestämt sig och tyckte att förslagets nackdelar är större än fördelarna och att det inte bör genomföras.

”Förslaget innebär en kraftig byråkratisering eftersom det krävs så mycket mer dokumentation. Lärarna ska lägga sin tid på undervisning, sa utbildningsministern i sin kommentar. Han kommer dock invänta remisssvaren innan ett definitivt beslut fattas. 

Förslaget anses också dyrt eftersom den kvarts miljard som utredningen beräknar kostnaden till bara tar hänsyn till själva omprövningarna, inte till den ökade byråkratin. Dessutom avhjälper förslaget inte problemet med den ökande betygsinflationen eftersom överklagade betyg bara skulle kunna höjas men aldrig sänkas.

Lärarnas Riksförbund ger Björklund rätt i kritiken mot förslaget:

”Det får inte bli så att det är fritt fram att förutsättningslöst ompröva vilka betyg som helst. Då finns risken att lärare och rektorer inte kommer att hinna med mycket annat än att ägna sig åt betygsomprövningar, säger ordförande Metta Fjelkner till tidningen Skolvärlden.

Tidningarnas Telegrambyrå vinklade det alltför positivt och menade att Lärarnas Riksförbund var övervägande positivt. Sanningen var snarare att förbundet var i bästa fall försiktigt positivt. TT valde också att  bortse från att förbundets pressmeddelande var fullt av krav som måste uppfyllas för att ett system för överklagande av betyg ska fungera.

Beslutet välkomnades av Lärarnas Riksförbund som omedelbart när omröstningen avslutats skickade ut pressmeddelandet ”Tidigare betyg ger bättre kunskapsuppföljning”.

I Dagens Nyheter skiver Johannes Åman en lite tvetydigt oklar text, ”Betyg: För en värld som inte är perfekt” där han jämför med fängelse och menar att betyg har negativa effekter för lärandet:

”System är fyrkantiga och påverkar ofta individer i en annan riktning än den avsedda. Brottslingen som sätts i fängelse behöver inte alls dra slutsatsen att brott är orätt. I stället kan hans kriminella identitet stärkas och fängelsetiden ge honom nya kontakter inom den undre världen.”

Ändå är Åman positiv till betyg, som det minst onda alternativet, eller hur man nu ska förstå det? Han menar att betyg:”säger inte allt men ändå något som är relativt tydligt: Vad du gör får konsekvenser.” 

Ett betydligt mindre passivt synsätt på betyg har (föga förvånande) en lärare som använder betyg i undervisningen för att nå resultat. Vi läser ett inlägg på Johan Kants blogg, ”Betygsfrågan på gång igen”.

Kant är numera biträdande rektor på Vikingaskolan i Haninge, men han undervisar också. Han reagerar mycket starkt på den artikel som fanns i just DN på måndagen – den dag som man trodde att betygsfrågan skulle avgöras i riksdagen. Nu tog det endag extra att hinna fram till ett beslut. (Tyvärr hittar vi ingen länk till den DN-texten.)

Kant skriver:
”Aldrig verkar den eviga betygsfrågan sluta diskuteras. Idag (20/12) i Dagens Nyheter (DN) är det ett reportage om hur experter dömer ut betyg i sjätte klass. Anledningen är att regeringen idag förväntas ta beslut om betyg från årskurs 6, med start hösten 2012. Men varför denna artikel? Varför skriver DN över huvudtaget om detta? Varför denna expert? Och har han rätt?
DN:s syfte är dolt i dunkel, varför vinkla artikeln på detta sätt? Vad är det man vill säga? Finns det något nyhetsvärde i detta eller vill man bilda opinion mot betyg? Vilka ungar har man intervjuvat? Medelklassbarn från en innerstadsskolan. Vem har skrivit artikeln? Lenita Jällhage – vad vill hon ha sagt?
I vanlig ordning är det Christian Lundahl, docent i pedagogik vid Uppsala Universitet, som står som expert och gör sig till tolkningsföreträdare för hela skolan.”

I DN-artikeln står det att Lundahl poängterar att Sverige i ett europeiskt perspektiv sätter betyg relativt sent men trenden i Europa under det senaste decenniet är att senarelägga betygsättningen och komplettera eller ersätta betyg med deskriptiva omdömen. Johan Kant reagerar väldigt negativt på att Lundahl påstår att betyg ”kan ha” en avsevärd negativ effekt för lärandet.

”Jag håller verkligen med Christian Lundahl när det gäller återkoppling (feedback) till eleverna, det är direkt avgörande för en positiv inlärning. Återkoppling på vad det är eleverna har gjort, vilka mål läraren bedömer eleverna har uppnått och hur de ska jobba vidare för att förbättras. Men när Lundahl menar att betygen har en viktig funktion som urval till andra utbildningar, väljer han att se det som betygens enda verkliga syfte. Det är som om den gamla vanliga betygsmotståndardiskussionen kommer fram, betygens syfte är att sortera. Vilka betyg? Det relativa betygen – ja! Hade ingenting med kunskap att göra, för det spelade ingen roll vad du kunde, en viss procent skulle ändå ha ett visst betyg.Relativa betyg sorterade – det var dess syfte! Sverige har idag ett unikt betygssystem. Det finns inget annat land i Europa som har ett betygssystem som lever upp till de krav som ställs för formativ bedömning.”

Kant finner det otroligt att Lundahl inte skulle känna till skillnaden mellan det svenska bedömningssystemet och övriga Europas bedömningssystem.

”Lundahls åsikter och agerande är ideologiskt och kalkylerande. Lundahl har ‘rätt åsikter’, ‘rätt ideologiska åsikter’ för att göra karriär. Man ska tycka att betyg är skit. Man ska tycka att det är taskigt mot eleverna att ge betyg. Man ska tycka att det är eleverna som får skulden och på vars axlar bördan av prestation läggs när inte betygen infinner sig. Man ska tycka att det ska vara kul att lära sig i direkt polarisering till betygssättning. Man ska tycka att man gör detta jobb, kämpar och står på barrikaderna för elevernas skulle – för man är en sann humanist, en fin människa. Man åker runt och föreläser som den gode pedagogen, som sprider sin ideologi och visar att upp den sanna humanistens ansikte – byggt på evidensbaserade studier.”

Vi citerar Kants avslutning som verkligen nitar poängen:

”Men aldrig någonsin har dessa superpedagoger satt sina vackra lågskor i en nedsliten skolbyggnad med dålig standard och skrikiga ungar. Men aldrig någonsin har dessa superpedagoger jobbat i flera år med bedömning i förhållande till elevtexter och i klassrumssituationer. Ändå kan de göra sig till tolkningsföreträdare för en hel lärarkår. Det stinker anser jag. Nej säg som det är, det handlar inte om att hjälpa skolan och lärarna. Det handlar om att göra karriär, tycka rätt och inom ungefär två års tid bli professor i pedagogik. Men vad kommer det att hjälpa svensk skola – inte ett dugg!”

Nu gick riksdagen på Kants och lärarnas linje och sa att betyg ska sättas från sjätte klass. Vi får hoppas att fler elever känner att de får tidigare vägledning och insikt i hur deras kunskapsinhämtning utvecklas. Den panikartade plugghysterin som sätter igång tre terminer innan man slutar grundskolan kan inte ha varit nyttig.

Ingen tror väl på allvar att någon kan läsa ikapp det man missat under det tre sista terminerna i högstadiet? Ändå är det just så som det har fungerat när betygsovana elever plötsligt inser att de måste klara sin utbildning och betygen.

Därför är tisdagens beslut av godo för skolan och för dess elever. Men vi kan vara säkra på att debatten om betygen kommer fortsätta. Den verkar aldrig ta slut…

Det var inte självklart att en uppgörelse skulle nås. Men Lärarnas Riksförbund var djupt engagerad och i i tisdags i förra veckan lade man fram det förslag som kom att låg till grund för det som parterna enades om. Se pressmeddelandet ”Nytt betygssystem får inte fördröjas ytterligare” där Metta Fjelkner föreslog en genomgång om två år för att utvärdera.

Här finns några artiklar om uppgörelsen: I DI ”Nya betyg klart”, och i Laholms Tidning ”Klart om nya betygskrav”. 

Lärarnas var först med att kommentera på lördagen genom detta  pressmeddelande,

Vänsterpartiet och miljöpartiet var av förståeliga skäl besvikna över att socialdemokraterna valt att ensamma göra upp med regeringen. På lördagen kunde vi läsa en debattartikel av vänsterpartiets skolpoltiska talesperson Rossana Dinamarca på Svenska Dagbladets Brännpunkt, ”S släpper kravet på rättvisa betyg”.

Även miljöpartiets Jabar Amin är besviken och säger i ett pressmeddelande att:
”Socialdemokraterna hade ett guldläge att få igenom betygskriterier för alla betygssteg, i stället blir det inga och både elever och lärare kommer att sväva i ovisshet vilka krav som ska ställas för att uppnå de två nya betygsstegen. Det är beklagligt att se Socialdemokraterna överge den egna politiken och lägger därmed ett aktivt oppositionsarbete åt sidan.”

I Helsingborgs Dagblad kan vi läsa en insiktsfull ledarkommentar, ”Det kunde blivit bättre” där man bland annat konstaterar:
”Det som inte gick för tre år sedan, när inviter gjordes, blev nu – med ett nytt parlamentariskt läge – möjligt.

I Expressen kan vi på söndagen läsa att det nya betygssystemet får ett A av elever som tidningen talat med, ”De ger nya betygen ett A. De vill ha just ha mer nyanserade betyg och tycker att det nya systemet är mycket bra.

Frågan som måste ställas i dag är om denna betygsuppgörelse verkligen kommer att öppna för nya överenskommelser om skolan över blockgränserna? Lärarnas Riksförbund kommer i alla fall att fortsätta vara en konstruktiv men krävande part i det fortsatta arbetet för att finna en skolpolitik som håller även över regeringsskiften.

Lärarnas Riksförbund har kämpat under lång tid för att förbättra situationen i skolan. Men först när föräldrarna gjorde en hemställan om tvångsförvaltning,(alltså en begäran om att ett utomstående organ ska ta över driften av Tolvåkerskolan) till utbildningsdepartementet började det hända saker.

Detta fick också Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner att reagera. Hon är kritisk till att det varken är tjänstemän eller ansvariga politiker som kallade till krismöte.

”Det är djupt tragiskt att föräldrar ska behöva ta initiativet. Varningsklockorna borde ha ringt långt tidigare.”

Enligt Metta Fjelkner är det uppenbart att ansvariga tappat greppet. Hon stödjer föräldrarnas krav på tvångsförvaltning.

”Det är en akut situation, och regeln finns för att man ska tillämpa den”, säger Metta Fjelkner till Skånskan.

I en annan artikel i Sydsvenskan påminner reportern om en nyligen publicerad debattartikel där Metta Fjelkner skriver om att ansvaret för landets utbildningsnivå inte bör läggas på kommunpolitikernas axlar. Rubriken är ”Lars-Göran i Svinarp ska inte styra skolan”.

”Det var en slump att Starke man spelas in i Kävlinge. Men när det är ett så här prekärt läge så är det just då staten skulle peka med hela handen. För skollagen är klar. Eleverna har rätt till undervisningen. De har rätt att ha en ambition att komma vidare och rätt till utvecklingssamtal. Det är inte något de ska behöva be om”, säger Metta Fjelkner till tidningens utsända.

På fredagen gick också Skolinspektionen ut och meddelade att man har beslutat att omedelbart göra en inspektion på Tolvåkersskolan.

”De punkter som kom fram i anmälningarna är allvarliga”, säger Ebba Svartz, undervisningsråd på Skolinspektionen till Sydsvenskan.

Avgörande för beslutet om en inspektion var att det kom flera anmälningar som pekade på samma sak: att eleverna kanske inte fått den utbildning de har rätt till på grund av många lärarbyten. Det ifrågasätts också om elever som har velat nå längre än G har fått den möjligheten och om lärarna kan sätta ett rättvist betyg på eleverna.

Efter denna rapportering är det lätt att förstå varför så många lärare vill ha ökat statligt ansvar för skolan.

Hemliga förhandlingar om en uppgörelse om betygssystemet pågår mellan Socialdemokraterna och regeringen, enligt Ekots källor. Enligt ett inslag i Lunchekot utgår förhandlingarna om betygskriterier för det nya betygssystemet från Lärarnas Riksförbunds  kompromissförslag där en utvärdering ska genomförs om två år och då fler kriterier kan införas. 

Som bloggen berättade om i går, Krav på uppgörelse om betygskriterier, så finns det i riksdagens utbildningsutskott majoritet för de rödgrönas krav på betygskriterier på alla betygssteg. Förslaget stöds även av Sverigedemokraterna.

I går bordlades enligt Ekot frågan på socialdemokraternas begäran. Och idag bordlades frågan ännu en gång idag. Nu på moderaternas begäran.

De nya betygen införs i skolan nästa höst – med bokstäverna A, B, C till och med F. Men om oppositionens förslag skulle vinna en omröstning i utskott och riksdag kommer det innebära, som Ekots skolreporter Bengt Hansell berättade i dag, att:

”Skolverket måste göra om inte bara betygssystemet med kriterier, utan ändra i kursplaner och annat – ytterligare en stor omgörning i skolan om två år, som Lärarnas Riksförbund är kritiska till och inte vill ha.

För regeringen och utbildningsminister Jan Björklund vore det ett stort nederlag att förlora den här frågan, som är viktig både för skolan och för förtroendet för minoritetsregeringens handlingskraft. Enligt vad Ekot erfar pågår därför hemliga förhandlingar.”

Ärendet väntas tas upp igen på tisdag nästa vecka i utbildningsutskottet.

Lärarnas Riksförbund utgår från att politikerna tar sitt ansvar och att ett nytt betygssysten införs nu som planerat. Givetvis måste det nya betygssystemet och betygskriterierna kvalitetssäkras. Därför är en utvärdering om ett par år en rimlig åtgärd, som också kan betyda att man undviker ytterligare fördröjnngar som skulle försvåra elevernas och lärarnas arbete i skolan.

Lärarnas Riksförbund kommer givetvis fortsätta att följa frågan mycket noggrant.