Tankar om skolan i media

Idag presenterar Metta Fjelkner en ny rapport från Lärarnas Riksförbund på DN debatt. Nyheten – att många lärare utsätts för påtryckningar från rektorer och andra för att sätta högre betyg än eleverna förtjänar – fick stort genomslag: SVT, TV4, Aftonbladet, SvD med fler rapporterade direkt om detta. (Lustigt nog hade SvDs Brännpunkt två artiklar i samma fråga – men utan den tyngd eller konstruktivitet som finns i Metta Fjelkners artikel – idag: en med ett par moderater och en med en lärarutbildare.)

Tre saker (åtminstone) är viktiga att poängtera i Metta Fjelkners artikel:

1. Betygsinflationen har diskuterats och rapporterats om många gånger tidigare. Men – mig veterligen – har man aldrig tidigare gjort en så grundlig undersökning bland betygsättande lärare kring vad – utöver huruvida eleven når kunskapsmålen – som påverkar betygsättningen. Det är märkligt att så många har tyckt och tänkt så mycket om detta utan att fråga de som faktiskt ska ansvara för detta.

2. Att vi har en betygsinflation i detta land har diskuterats och rapporterats om många gånger tidigare. Men allt för sällan går man på djupet och analyserar varför det är så, och vilka mekanismer och drivkrafter som ligger bakom. Att kommunaliseringen, valfrihetsreformen och friskolereformen har bidragit till att skapa ekonomiska drivkrafter för rektorer, skolledningar och andra att utöva otillbörliga påtryckningar på betygsättande lärare är en viktig förklaring till betygsinflationen.

3. Många har även beskrivit, diskuterat och rapporterat om problemet med betygsinflationen. Men allt för sällan hör vi konkreta förslag eller idéer på vad man kan göra för att komma åt det – som går bortom ”det är viktigt att lärare sätter mer rättvisande betyg”. Därför är det intressant med förslaget att komma åt de drivkrafter i dagens skolsystem som spär på betygsinflationen genom ett tydligt uppdrag till en statlig utredning. Även nationella prov i fler ämnen är intressant att pröva. Men det är också bra att Lärarnas Riksförbund föreslår att lärare, som får sin professionalism trampad på genom påtryckningar från rektorer och skolledningar att sätta för höga betyg, ska kunna vända sig till en oberoende instans och rapportera detta. I vanliga fall är det ju rektor som en lärare ska vända sig till om det är något fel. Men vad gör man när det är rektor som ”förövaren”?

Sammantaget är detta en fråga om tilltron till vårt betygssystem och respekten för de betygsättande lärarnas professionalism.

/Daniel Färm

På tisdagen röstade riksdagen igenom att betyg från årskurs sex kommer att införas i våra svenska skolor, ”Nu blir det betyg från sjätte klass”.

Beslutet välkomnades av Lärarnas Riksförbund som omedelbart när omröstningen avslutats skickade ut pressmeddelandet ”Tidigare betyg ger bättre kunskapsuppföljning”.

I Dagens Nyheter skiver Johannes Åman en lite tvetydigt oklar text, ”Betyg: För en värld som inte är perfekt” där han jämför med fängelse och menar att betyg har negativa effekter för lärandet:

”System är fyrkantiga och påverkar ofta individer i en annan riktning än den avsedda. Brottslingen som sätts i fängelse behöver inte alls dra slutsatsen att brott är orätt. I stället kan hans kriminella identitet stärkas och fängelsetiden ge honom nya kontakter inom den undre världen.”

Ändå är Åman positiv till betyg, som det minst onda alternativet, eller hur man nu ska förstå det? Han menar att betyg:”säger inte allt men ändå något som är relativt tydligt: Vad du gör får konsekvenser.” 

Ett betydligt mindre passivt synsätt på betyg har (föga förvånande) en lärare som använder betyg i undervisningen för att nå resultat. Vi läser ett inlägg på Johan Kants blogg, ”Betygsfrågan på gång igen”.

Kant är numera biträdande rektor på Vikingaskolan i Haninge, men han undervisar också. Han reagerar mycket starkt på den artikel som fanns i just DN på måndagen – den dag som man trodde att betygsfrågan skulle avgöras i riksdagen. Nu tog det endag extra att hinna fram till ett beslut. (Tyvärr hittar vi ingen länk till den DN-texten.)

Kant skriver:
”Aldrig verkar den eviga betygsfrågan sluta diskuteras. Idag (20/12) i Dagens Nyheter (DN) är det ett reportage om hur experter dömer ut betyg i sjätte klass. Anledningen är att regeringen idag förväntas ta beslut om betyg från årskurs 6, med start hösten 2012. Men varför denna artikel? Varför skriver DN över huvudtaget om detta? Varför denna expert? Och har han rätt?
DN:s syfte är dolt i dunkel, varför vinkla artikeln på detta sätt? Vad är det man vill säga? Finns det något nyhetsvärde i detta eller vill man bilda opinion mot betyg? Vilka ungar har man intervjuvat? Medelklassbarn från en innerstadsskolan. Vem har skrivit artikeln? Lenita Jällhage – vad vill hon ha sagt?
I vanlig ordning är det Christian Lundahl, docent i pedagogik vid Uppsala Universitet, som står som expert och gör sig till tolkningsföreträdare för hela skolan.”

I DN-artikeln står det att Lundahl poängterar att Sverige i ett europeiskt perspektiv sätter betyg relativt sent men trenden i Europa under det senaste decenniet är att senarelägga betygsättningen och komplettera eller ersätta betyg med deskriptiva omdömen. Johan Kant reagerar väldigt negativt på att Lundahl påstår att betyg ”kan ha” en avsevärd negativ effekt för lärandet.

”Jag håller verkligen med Christian Lundahl när det gäller återkoppling (feedback) till eleverna, det är direkt avgörande för en positiv inlärning. Återkoppling på vad det är eleverna har gjort, vilka mål läraren bedömer eleverna har uppnått och hur de ska jobba vidare för att förbättras. Men när Lundahl menar att betygen har en viktig funktion som urval till andra utbildningar, väljer han att se det som betygens enda verkliga syfte. Det är som om den gamla vanliga betygsmotståndardiskussionen kommer fram, betygens syfte är att sortera. Vilka betyg? Det relativa betygen – ja! Hade ingenting med kunskap att göra, för det spelade ingen roll vad du kunde, en viss procent skulle ändå ha ett visst betyg.Relativa betyg sorterade – det var dess syfte! Sverige har idag ett unikt betygssystem. Det finns inget annat land i Europa som har ett betygssystem som lever upp till de krav som ställs för formativ bedömning.”

Kant finner det otroligt att Lundahl inte skulle känna till skillnaden mellan det svenska bedömningssystemet och övriga Europas bedömningssystem.

”Lundahls åsikter och agerande är ideologiskt och kalkylerande. Lundahl har ‘rätt åsikter’, ‘rätt ideologiska åsikter’ för att göra karriär. Man ska tycka att betyg är skit. Man ska tycka att det är taskigt mot eleverna att ge betyg. Man ska tycka att det är eleverna som får skulden och på vars axlar bördan av prestation läggs när inte betygen infinner sig. Man ska tycka att det ska vara kul att lära sig i direkt polarisering till betygssättning. Man ska tycka att man gör detta jobb, kämpar och står på barrikaderna för elevernas skulle – för man är en sann humanist, en fin människa. Man åker runt och föreläser som den gode pedagogen, som sprider sin ideologi och visar att upp den sanna humanistens ansikte – byggt på evidensbaserade studier.”

Vi citerar Kants avslutning som verkligen nitar poängen:

”Men aldrig någonsin har dessa superpedagoger satt sina vackra lågskor i en nedsliten skolbyggnad med dålig standard och skrikiga ungar. Men aldrig någonsin har dessa superpedagoger jobbat i flera år med bedömning i förhållande till elevtexter och i klassrumssituationer. Ändå kan de göra sig till tolkningsföreträdare för en hel lärarkår. Det stinker anser jag. Nej säg som det är, det handlar inte om att hjälpa skolan och lärarna. Det handlar om att göra karriär, tycka rätt och inom ungefär två års tid bli professor i pedagogik. Men vad kommer det att hjälpa svensk skola – inte ett dugg!”

Nu gick riksdagen på Kants och lärarnas linje och sa att betyg ska sättas från sjätte klass. Vi får hoppas att fler elever känner att de får tidigare vägledning och insikt i hur deras kunskapsinhämtning utvecklas. Den panikartade plugghysterin som sätter igång tre terminer innan man slutar grundskolan kan inte ha varit nyttig.

Ingen tror väl på allvar att någon kan läsa ikapp det man missat under det tre sista terminerna i högstadiet? Ändå är det just så som det har fungerat när betygsovana elever plötsligt inser att de måste klara sin utbildning och betygen.

Därför är tisdagens beslut av godo för skolan och för dess elever. Men vi kan vara säkra på att debatten om betygen kommer fortsätta. Den verkar aldrig ta slut…

I helgen presenterades en överenskommelse om det nya betygssystemet. Socialdemokraterna och regeringen nådde en uppgörelse. De ingick en ”borgfred” om betygen, som Lärarna Riksförbunds Metta Fjelkner krävde i somras.

Det var inte självklart att en uppgörelse skulle nås. Men Lärarnas Riksförbund var djupt engagerad och i i tisdags i förra veckan lade man fram det förslag som kom att låg till grund för det som parterna enades om. Se pressmeddelandet ”Nytt betygssystem får inte fördröjas ytterligare” där Metta Fjelkner föreslog en genomgång om två år för att utvärdera.

Här finns några artiklar om uppgörelsen: I DI ”Nya betyg klart”, och i Laholms Tidning ”Klart om nya betygskrav”. 

Lärarnas var först med att kommentera på lördagen genom detta  pressmeddelande,

Vänsterpartiet och miljöpartiet var av förståeliga skäl besvikna över att socialdemokraterna valt att ensamma göra upp med regeringen. På lördagen kunde vi läsa en debattartikel av vänsterpartiets skolpoltiska talesperson Rossana Dinamarca på Svenska Dagbladets Brännpunkt, ”S släpper kravet på rättvisa betyg”.

Även miljöpartiets Jabar Amin är besviken och säger i ett pressmeddelande att:
”Socialdemokraterna hade ett guldläge att få igenom betygskriterier för alla betygssteg, i stället blir det inga och både elever och lärare kommer att sväva i ovisshet vilka krav som ska ställas för att uppnå de två nya betygsstegen. Det är beklagligt att se Socialdemokraterna överge den egna politiken och lägger därmed ett aktivt oppositionsarbete åt sidan.”

I Helsingborgs Dagblad kan vi läsa en insiktsfull ledarkommentar, ”Det kunde blivit bättre” där man bland annat konstaterar:
”Det som inte gick för tre år sedan, när inviter gjordes, blev nu – med ett nytt parlamentariskt läge – möjligt.

I Expressen kan vi på söndagen läsa att det nya betygssystemet får ett A av elever som tidningen talat med, ”De ger nya betygen ett A. De vill ha just ha mer nyanserade betyg och tycker att det nya systemet är mycket bra.

Frågan som måste ställas i dag är om denna betygsuppgörelse verkligen kommer att öppna för nya överenskommelser om skolan över blockgränserna? Lärarnas Riksförbund kommer i alla fall att fortsätta vara en konstruktiv men krävande part i det fortsatta arbetet för att finna en skolpolitik som håller även över regeringsskiften.

I gårdagens Ekonyheter berättades att det pågår ett högt politiskt spel i riksdagens utbildningsutskott just nu. Frågan som står i centrum är det nya betygssystemet som ska beslutas i veckan, och särskilt gäller det frågan om betygskriterierna.

Regeringen såg ut att gå mot en förlust i utbildningsutskottet under tisdagen när den rödgröna oppositionen skulle vinna en omröstning om betygen, med stöd av Sverigedemokraterna. Plötsligt valde Socialdemokraterna då att begära bordläggning.

Frågan gäller de nya betygen som kommer nästa läsår – där regeringen bara infört betygskriterier för A C och E. De rödgröna och Sverigedemokraterna vill nu ha egna kriterier också för betygen B och D.

Men enligt Skolverket är det inte så enkelt som att skriva in nya kriterier, betygssystemet måste i så fall göras om på nytt om några år.

Ordföranden i Lärarnas Riksförbund, Metta Fjelkner, som egentligen vill ha kriterier på varje betygssteg, är nu beredda att gå en medelväg med dessa krav.

– Får det så negativa konsekvenser så menar jag att var och en måste ta sitt ansvar och backa, och att de politiska partierna framför allt tar sitt ansvar och hittar en lösning i riksdagen, säger hon till Ekots reporter.

I ett pressmeddelande har Lärarnas gått ut och uppmanat partierna att göra upp i frågan så att inte ett nytt stabilt betygssystem fördröjs ytterligare.

För att skapa arbetsro och sammanhang med reformerna är det överordnat annat att det nya betygssystemet kan börja gälla 1 juli 2011. En framkomlig väg som Lärarnas Riksförbund kan se är att Skolinspektionen ges ett tilläggsuppdrag och särskilt följa konsekvenserna av det nya betygssystemet, inte minst med avseende på hur kriterierna tillämpas och hur avsaknaden av kriterier för två steg påverkar betygssättningen.

Under första kvartalet av 2014 görs en första utvärdering av hur det nya systemet fungerar. Lärarnas Riksförbund föreslår att skulle det visa sig att avsaknaden av kriterier för stegen B och D medfört stora nackdelar, så ges uppdraget att utarbeta kriterier även för dessa steg grundat på de erfarenheter som de första årens tillämpning av det nya systemet gett.

Möjligheten till kompromiss finns alltså. Nu ligger bollen hos politikerna i riksdagen. Återstår att se om man är mogna att visa statsmannaskap och kan enas  för svensk skolas skull.