I går gick Centerns partiledare ut och förordade återigen att elever skulle sätta ”betyg” på lärare. Ett nytt argumment hon förde fram var att det visat sig mycket lyckat i USA där det lett till bra lärare fått högre löner.
Idag kan vi läsa om hur det egentligen förhåller sig. Johannes Åman i Dagens Nyheter berättar i sin text ”Elevmakt: Kvalitet är inte popularitet” att en del av det amerikanska utbildningsväsendet där kursutvärderingar har fått en central roll är universiteten. Där redovisas studenters omdömen om sina lärare öppet och väger tungt vid tjänstetillsättningar.
Åman påpekar dock att: ”betygsättning kräver omdöme och viss mognad, en förmåga att hålla isär uppskattningen av den bedömda individen som person och hennes arbetsinsats. Att det på lägre stadier är mer sammanhållna klasser medför dessutom stora risker för att omdömena ska färgas av vad några få, tongivande personer i gruppen tycker.”
I praktiken, alltså i verkligheten och inte i Ilmar Reepalus, Maria Stockhausens eller Maud Olofssons och andra politikers drömmar, är det så att sådana system de förordar benägna att leda till anpassning från både elever och lärare. Och man missar själva målet, som är att få en bättre undervisning och högre kvalitet.
Just det som forskare som Trevor Dolan varnat för. Läs en av hans debattartiklar om detta här. Ytterligare en från början av 2010 som han skrev med Metta Fjelkner finns här.
Johannes Åman avslutar sin krönika:
”Elever har rätt till en god undervisning och det är viktigt att granska lektionernas kvalitet. Så långt har Maud Olofsson rätt. Men hennes förslag till lösning skulle sänka utbildningskvaliteten i stället för att höja den.”

