Arkiv för kategori ‘avtalsrörelsen’

fredag, 13 april, 2012

Lärarna i grundskolan och gymnasiet måste prioriteras

Det är stora skillnader i löneutvecklingen mellan olika lärargrupper, rapporterade TV4 Nyheterna i fredagens nyhetsändningar.

Statistiken som presenteras har tagits fram av Riksdagens utredningstjänst, RUT, och visar att den genomsnittliga löneutvecklingen åren 2004-2010 för lärare varit 19 %. I topp ligger universitetslärare med 23 % i löneökning, därefter kommer förskollärare som haft den näst högsta löneökningen på 20 % och sämst har grundskollärare och gymnasielärare klarat sig med 15% i löneökning.

Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin tar tydligt ställning när han kräver att grundskollärare och gymnasielärare ska prioriteras. Partiet har avsatt fem miljarder kronor till löneökningar för dessa lärargrupper i sitt förslag till statsbudget.

En samlad svensk lärarkår i grundskolan och gymnasiet tackar Gustav Fridolin för stödet.

 

fredag, 13 april, 2012

Stöd löneuppropet ”Det börjar med läraren!”

I veckan uppmärksammade SVT Sydnytt ett löneupprop som startats i Malmö av medlemmen och läraren Philip Dante. Hans krav är detsamma som förbundet driver gentemot motparten SKL i de pågående avtalsförhandlingarna: 10 000 kronor mer i månaden.

Över tusen Malmölärare kräver nu 10 000 kronor mer i månaden. Och löneuppropet sprider sig över landet. SVT har intervjuat Philip som är orolig för yrkets framtid.

”Man kommer ju aldrig att locka till sig de mest kompetenta akademikerna till läraryrket, om man inte visar att de får lön för sina möda”, säger han till SVT:s reporter.

Philip Dante har haft kontakt med flera av LR:s distriktsordföranden runt om i landet.

”Många är missnöjda med sin lön, så självklart har Lärarnas Riksförbund ställt sig bakom löneuppropet, åtminstone de personer som jag har pratat med”, säger han.

Lärarnas Riksförbund centralt instämmer och stödjer uppropet helhjärtat.

”Kravet på 10 000 kronor mer i månaden är ett fullt legitimt krav och det måste vi nu ha en plan för att uppnå så snart som möjligt”, säger förbundsordförande Metta Fjelkner till SVT. Hon understryker att det handlar om en långsiktig målsättning.

”Att få 10 000 kronor på ett ettårsavtal – det begriper både jag och andra säkert att det får man inte”, säger Metta Fjelkner.

Philip Dante menar att villkoren för lärarkåren har försämrats gradvis och att det är dags att säga ifrån nu. Och sedan säger han:

”Om man lägger en groda i ljummet vatten och bara tillräckligt långsamt höjer temperaturen, så kan du till slut koka ihjäl grodan utan att den klagar. Och det är väl mot det stadiet som lärarna är på väg.”

Om du ännu inte gått med i ”Löneuppropet Det börjar med läraren!” så gör det nu!

http://loneuppropet.wordpress.com/loneuppropet/

Engagera dig gärna lokalt i detta landsomfattande upprop. Du kan också stödja det Löneupprop som finns på LR:s hemsida:

http://lr.se/10000mer

torsdag, 22 mars, 2012

Är det därför kommunerna inte velat höja lärarnas löner?

Idag läser vi ännu en gång igenom vad den skol- och utbildningsintresserade nationalekonomen Jonas Vlachos skrev om lärarnas löner 2010, efter den förra avtalsrörelsen. På bloggen Ekonomistas läser vi inlägget ”Varför kommunerna inte höjer lärarnas löner”.

Det är något vi skrivit om tidigare  i bloggen. Men det känns tyvärr fortfarande högst aktuellt.

Vlachos skriver där bland annat:

”En möjlig, eller kanske till och med trolig, förklaring är att medan kommunerna faktiskt agerar som vinstmaximerande monopsonister så agerade staten på annat sätt när den var arbetsgivare. Den huvudsakliga orsaken till denna skillnad står att finna i att avkastningen på utbildning är något som ligger långt fram i tiden och som inte enbart kommer den enskilda kommunen till del. Kommunen själv bär alltså bara en liten del av kostnaden för en försämrad utbildning.

Mer specifikt har kommunen ingen anledning att ta hänsyn till landets framtida lärarförsörjning eftersom detta är något som påverkar landets alla kommuner. Bättre då att maximera nettoavkastningen på det nuvarande lärarbeståndet och låta någon annan ta ansvar för helheten. Ur kommunens synvinkel är det alltså helt rationellt att hålla nere lärarlönerna så mycket som möjligt.”

Den givna slutsatsen är att då borde det rationella samhällsekonomiska argumentet vara att lärarna bör bli statligt finansierade, eftersom samhällelig kollektiv långsiktighet bättre företräds på den nationella nivån. Eller hur?

 

fredag, 17 februari, 2012

Kvalitet eller kvantitet – Vilda Västern i skolan

Frågan är vad som ett land som Sverige bör satsa på. Kvalitet och innovationer, eller tidsstudier och industriell syn på kunskapsproduktion?

Idag ser vi att SKL går ut och slår på trummar för att man i 40 kommuner har gått med på att pröva införa lokala avtal om arbetstid.

”Från tre kommuner till över 40 på två år, det måste ses som en framgång, säger Agneta Jöhnk, avdelningschef på Sveriges Kommuner och Landsting.”

Det innebär att lärarna är mer tid på skolan och får lite högre lön som kompensation. Men när man studerar siffrorna ser man att det visar sig att det är enskilda skolor och enskilda arbetslag i bara 40-talet kommuner som har infört lokala avtal på detta område. Alltså inte 40 kommuner.

Intressant är att utöver de skolor som valt att teckna avtal om ändrad arbetstidsförläggning har dubbelt så många, alltså ett 80-tal av landets kommuner, med stöd av kollektivavtalet 2010 valt att arbeta med verksamhetsutveckling för en högre måluppfyllelse – utan att ändra arbetstidsförläggningen.

Samtidigt som SKL fortsätter hoppas på mer standardisering i skolan så går en profilerad skoldebattör ut i SKL:s husorgan Dagen Samhälle. Vi läser där en debattartikel av Widar Andersson som förespråkar mer av industritänk i friskolorna. Tidigare var han ordförande i Friskolornas Riksförbund och nu är han chefredaktör för Folkbladet Östergötland samt ordförande i Advisory Board AcadeMedia.

I ”Friskolorna formar en konkurrenskraftig utbildningsindustri” skriver han att:

”Något som kan kallas för en industrialisering inom den privata utbildningsbranschen pågår inom friskolevärlden. Det är en hoppingivande utveckling. Industriellt tänkande är det som har byggt ett starkt Sverige.”

I Widar Anderssons debattartikel glimtar det också till av klarsyn:

”Friskolereformen sammanföll dessutom med två andra betydelsefulla reformer. Dels kommunaliserades skolansvaret. Dels infördes det fria skolvalet. Under de första åren rådde ett slags vilda västern-stämning i skolsverige. Ovana kommuner skulle nu dels vara huvudman för sina egna skolor och dels vara ansvarig skolmyndighet för alla skolors ersättningar och övriga villkor. I snabb takt etablerades flera hundra nya friskolor som genomförde kampanjer för att få elever. De flesta av dessa skolor var bra och finns fortfarande kvar. En del var taffliga amatörer som aldrig borde ha fått tillstånd att starta. En del var rentav lycksökare som var ute efter snabba pengar.”

Men nu är det förstås bättre. Lycksökarna är borta och de ansvarsfulla industrialisterna är på väg…

Tänk om aktörer som Jöhnk och Andersson ville tala om kvaliteten i undervisningen istället för ändrad arbetstid och  industriellt tänk i skolan. Vad skulle vi kunna uppnå om kvalitet och kunskap var lysande ledstjärnor för skolans huvudmän, privata såväl som offentliga? Det kan man fundera över.

Under tiden fortsätter  lärarna bära skolan på sina axlar och leda sina elever framåt. Utan dem skulle hjulen sluta snurra.

torsdag, 16 februari, 2012

Lärarna pressas

Idag läser vi en ledare i Hudiksvalls Tidning som vågar tala klartext som lärarnas svåra situation. I ”Lärarna pressas mer än någonsin” skriver Lilian Sjölund om lärarnas arbetsmiljö.

Hon skriver om nya rapporter som tyder på att lärarkåren ”visar vissa sjukdomssymtom”.

”Larmen till Arbetsmiljöverket från landets skolor har fördubblats på fem år. Förutom att det klagas på den fysiska miljön, främst dålig ventilation i undermåligt underhålla skolor, så har lärarna överlag fått en orimligt hög arbetsbelastning. Skolorna är ofta felbemannade och lärarna får ägna allt mer tid åt allt annat än undervisning.”

Sjölund påpekar att alltfler lärare arbetar övertid.

”Andelen lärare som kan ha en flexibel arbetstid har halverats på tio år. Det har alltid annars setts som en av de stora fördelarna med läraryrket, att kunna styra sin arbetstid. Men med ökade, ibland orimliga krav på administration får kåren ägna kvällar och helger åt följande: mentorskap, elevdokumentation, institutionsansvar, ämnesansvar, konferenser, föräldrakontakter, skriftliga omdömen”.

Och vidare:

”Förutom att det är en varningsklocka som ringer allt högre om lärarnas hälsa, så går naturligtvis all administration de ska ägna sig åt, ut över undervisningen. Och då drabbar det eleverna. Till föräldrarnas och utbildningsministerns förtret.

Det är väl dags att lärarna själva protesterar. Byråkratin kan ingalunda bli så viktig att krutet inte läggs på lektionerna. Då har skolvärlden blivit alldeles upp och nervänd. Arbetsmiljön är förmodligen om inte viktigare, så lika viktig, som lönen.”

Ja, både arbetstid och lön är liksom i de flesta yrken av avgörande betydelse. Om ingetdera av dem är attraktiva så lär inte dagens ungdom vilja bli morgondagens lärare. Och vad gör vi då när det är tomt vid katedern?

Då har Sverige verkligen problem. Den tidpunkten närmar sig med större hastighet än vi kanske anar.

 

torsdag, 18 augusti, 2011

Nyhetstät dag med skolan i fokus

Torsdagen är en nyhetstät dag med skolan i fokus. Vi läser först DN Debatt på morgonen.

Där skriver Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner och Tobias Krantz, chef för utbildning forskning och innovation på Svenskt Näringsliv, om en ny undersökning från Demoskop som visar att endast ett av tio företag upplever att skolan lyckas förbereda eleverna väl inför yrkeslivet.  Hälften av företagen anser det svårt att rekrytera personer under 30 år med rätt kompetens.  

”En skola i världsklass är en förutsättning för att säkerställa svenska företags framtida konkurrenskraft. Vi ser undersökningsresultatet som en larmrapport och det är väsentligt att skolan och näringslivet jobbar tillsammans för att förbättra den svenska utbildningen. För att det ska ske krävs en nära samverkan mellan företag och skola, både på nationell och på lokal nivå.”

Vidare  har Metta Fjelkner en replik till Gustav Fridolins debattartikel i Expressen från i går. Hon skriver:

”Visst är kommunerna ansvariga för lärarlönernas dåliga utveckling. Gustav Fridolin kan inte friskriva kommunerna från det grundläggande arbetsgivaransvaret. Samtidigt har han rätt i att regeringen har ett stort ansvar. När regeringen slopar det femte jobbskatte­avdraget får inte alla reformer stoppas.”

Samma budskap utvecklas i en större debattartikel på Newsmill i dag. Där går Metta Fjelkner igenom hur lärarnas avtal har sett ut och hur höjda lärarlöner motverkats av arbetsgivarna - oavsett konjunkturläge. Budskapet är att när regeringen nu slopar det femte jobbskatteavdraget får inte alla utlovade reformer stoppas. Höjda lärarlöner handlar om Sveriges möjligheter att hävda sig internationellt.

Samma farhågor finns ute i en nyhetstext från TT som publiceras i en rad tidingar i dag,  ”Svik inte lärarna igen”. Den fanns publicerad på nätet i många etablerade medier redan i går.

DN Ekonomi har idag också en  intervju med Metta Fjelkner om lärarnas oro att inte få de statliga satsningar som både Jan Björklund och Anders Borg pratat om. 

Metta Fjelkner förklarar:

”Vi har försökt alla möjliga avtalsmodeller utan att komma till rätta med felavlöningen. Nu måste staten ta ett ansvar.”

Hon menar att problemet är strukturellt och inte går att lösa enbart genom förhandlingar, utan det behövs extra centrala tillskott. Förhandingarna startar till hösten och de sista april ska ett nytt avtal för landets lärare vara klart

Jag har aldrig varit med om ett större tryck på löneökningar bland våra medlemmar”, understryker Metta Fjelkner.

fredag, 6 maj, 2011

”Varför använder inte lärarna sin makt?”

Idag läser vi en krönika i Smålandsposten av journalisten och radioprofilen (och fd läraren) Lisa Syrén. Hon är programledare för Sveriges största radioprogram ”Ring så spelar vi”, dessutom ”Växjöambassadör och hedersmedborgare som gärna tycker till”. 

I ”Var ska vi hämta 50 000 nya lärare?” skriver hon om läraryrkets degradering. Krönikan finns ännu inte på nätet och därför citerar vi hela texten. Var så god!

”Min far var folkskollärare. En stolt sådan.’Skollärar’n’ var, som prästen och läkaren, ett slags auktoritet i staden. Och han tjänade lika bra som kommunens tjänstemän. Skam vore det annars, läraryrket var inte ett sju–fem-jobb.

Det förväntades att en lärare skulle ställa upp när det behövdes. Så är det säkert än i dag. Jag blev också lärare, trots att det var hårt att ta sig in på utbildningen.

Läraryrket var attraktivt på 70-talet. Jobbet var härligt med ungdomarna i klassrummet, men utanför var det trögt och stelbent. Jag är en av alla dem som tröttnade på att stånga pannan blodig och hoppade av. I dag vill inte många bli lärare. Lönen har halkat efter i decennier och statusen med den. Tre av tio säger att de möjligen kan tänka sig detta yrke.

Men långt färre kommer senare att välja det på grund av den låga lönen i kombination med tungt ansvar, ständig tillgänglighet, omoderna arbetsplatser, buller och stress. De som fortfarande gnölar över att lärare har sin kompensation i juni, juli och augusti vet faktiskt inte vad de talar om.

Sverige behöver 50 000 nya lärare inom de närmaste åren. Var ska vi hämta dem? Hur många studenter på lärarutbildningen kommer att ha det som förstahandsval och brinner för att jobba i skolan? Hur många av dem är lämpliga? Jag vågar knappt tänka på det. Ska vi få de bästa och lämpligaste att ta hand om våra älskade ungar måste en rejäl attitydförändring till läraryrket ske. Det handlar delvis om skäliga löner men troligen mera om drägliga arbetsförhållanden, mindre grupper, upprustade arbetsrum och bättre arbetsledningar.

I dag kan man knappast välja läraryrket för att man är intresserad av att undervisa och vill bli något av det finaste man kan vara; en brobyggare för kommande generationer. Glädjen att förmedla kunskap har länge fått stå undan för att lösa allehanda vardagsproblem långt bortom undervisningen.

Varför lärarkåren godtar nuvarande arbetsförhållanden är ett mysterium. Jag tror att lärarna skulle få respekt och gehör om de tuffare vågade stå upp för sina krav. Kunskap är makt, sägs det, varför använder inte lärarna sin makt? Lojalt stretar de vidare trots allt uslare betingelser. Men för vems skull? Lojaliteten gagnar ju knappast barnen och framtidens skola. Växjö kommun som framhålls som en välskött kommun med god ekonomi drar nu ner med ytterligare nio lärartjänster. Det är faktiskt inte riktigt klokt!”

tisdag, 22 februari, 2011

Politiker ur fas med uppdraget?

Skolan är något som en stor majoritet av landets medborgare  värnar. Trots detta väljer ansvariga  politiker att inte prioritera skolans kärnuppdrag – undervisningen. I Sverige går en betydligt mindre del av skolans resurser till undervisning.

Den senaste tiden har det också uppmärksammats att politiker på många håll valt att satsa på stora procentuella ökningar av sina arvoden och ersättningar. I flera fall ligger det aktiva val från politikerna bakom att exempelvis bestämma att lärarna ska få kanske under två procent i löneökning, medan de själva beviljar sig över tio procents påslag.

Om politikernas prioriteringar har Lärarnas Riksförbunds ordförande  Metta Fjelkner skrivit i Aftonbladet, ”Politiker höjer egna löner mer än andras”.  Artikeln avslutas med följande uppmaning:

”Vi kräver att Fredrik Reinfeldt med politikerkollegor i övriga partier omedelbart uppmanar alla sina partiföreträdare i kommunerna att satsa på lärarlöner istället för höjda ersättningar till politiker.
Vår uppmaning riktas till de partier som är starka ute i kommunerna som centern och inte minst socialdemokraterna, men också till övriga politiska företrädare. Särskilt de två stora politiska partierna i vårt land, moderaterna och socialdemokraterna, har ett extra ansvar i denna fråga.
Politiker i de kommuner som uppmärksammats för stora höjningar av politikers löner eller arvoden bör utfästa sig att se till att exempelvis Lärarnas Riksförbunds välutbildade medlemmar till att börja med ska få 20 procent mer per månad. Det vore en bra början.
Här kan politiker i alla partier göra en stor insats för att verkligen satsa på skolan och få fler kvalificerade att välja läraryrket. Istället för att fatta beslut om stora påslag till sig själva!”

Vad tycker du som läser detta?

lördag, 19 februari, 2011

Skolchef talar ut om skolan

På lördagen kunde vi i Skånskan läsa om Höör  kommuns frispråkige skolchef Martin Persson som hade informerat fullmäktige om den nya skollagen. Enligt artikeln ”Höörs skolchef till attack mot skolan”, passade han då också på att rikta svidande kritik mot den svenska skolan.

Persson gav sin bild av skolan, med kurage som man skulle vilja se hos fler ansvariga i kommuner och bland skolhuvudmän.

”Skolan har alltför länge ägnat sig åt sociala och psykologiska processer i stället för vår huvudsyssla som faktiskt är att lära ut kunskap”

Och:

”Jag säger inte att vi inte ska bry oss om elever med problem, men vår huvudfokus ska hela tiden vara att lära ut.”

Martin Persson beklagade också att männen i stort sett lämnat läraryrket eftersom lärarlönerna inte hängt med i utvecklingen.

”Männen har lämnat skolan och vi har tappat på det. I dag är 82 procent av lärarna kvinnor och 18 procent män.

Martin Persson gav också forskarkåren en känga för att man fokuserat för mycket på detaljfrågor som kvarsittning och läxor.

”I stället borde man ställt frågan: Vad är det egentligen som påverkar resultaten mest?”, sa Martin Persson och menade att läraren är den absolut viktigaste personen för att vända skolans dåliga resultat.

Tänk om fler skolchefer talade om dessa saker snarare än att skriva under debattinlägg orkestrerade av SKL, som under den förra avtalsrörelsen? Och tänk om de sedan fokuserade sin verksamhet på att ge lärarna de bästa förutsättningarna att sköta sitt jobb.

Exempelvis såg till att det finns tillräckligt med tid för lärarna att kunna planera och förbereda sina lektioner, samt följa upp och efterarbeta sin undervisning.

fredag, 4 februari, 2011

Ny politisk tavla

Idag kan vi åter berätta om något som kanske kan beskrivas som politisk hybris.

Vi hör det bland annat i Sveriges Radios Ekot som rapporterar att Österåkers förra kommunalråd, Ingela Gardner Sundström (M) avtackades med en festen i januari som kostade skattebetalarna över 200 000 kronor.

Dessutom ska kommuninvånarna bekosta en oljemålning av Gardner Sundström som går på 30 000 kronor. Något som inte förärats andra kommunalråd i kommunen.

Politikerna och tjänstemän ansåg förmodligen att Gardner Sundström gjort stora insatser under sina över trettio år som politiker i kommunen. Det är dock oklart om alla kommuninvånare håller med…

I går kunde bloggen berätta att bland annat Aftonbladet,Politiker i SKL åter i blåsväder, uppmärksammade att Ingela Gardner Sundström gett sin make löne/arvodespåslag på över 300 procent.

Om detta kan påverka nästa avtalsrörelse är oklart. För lärarna är nämligen Gardner Sundström, som tidigare påpekats, en viktig motpart i SKL som ordförande i förhandlingsdelegationen.