Arkiv för kategori ‘avtalsrörelsen’

söndag, 20 maj, 2012

Elvaåringen fattar, gör SKL det?

På söndagen hittar vi familjen Erikssons nystartade blogg.  Bland de första inläggen finns Axels klarsynta text Högre lön till lärare!

Vi läser:

”De som bestämmer ger inte tillräckligt med lön till lärare. De gör det hårdaste arbetet för att hjälpa oss barn! Typ min lärare gick upp tre på morgonen för att hänga upp ett par orienterigspåsar. Vilket annat yrke skulle stanna uppe så länge för att hjälpa barn. Alltså, andra skulle sätta sig vid TV:n! Jag är 11 år och fattar hur viktiga lärare är, varför fattar inte de som bestämmer? VAKNA UPP!”

Ja, Ingela Gardner Sundström, Maria Stockhaus och Per-Arne Andersson, vakna upp och läs Axels kloka ord.
onsdag, 16 maj, 2012

Tvåfrontskriget mot den uppväxande generationens utbildning

Personerna bakom det uppmärksammade Läraruppropet Phillip Dante och hans kollega Lars-Göran Hultberg fick en artikel,”Höjd lön för alla lärare måste vara första prioritet”, publicerad på Newsmill i förra veckan.

Det är en utmärkt artikel, men det som fångar vårt intresse och som citeras nedan är en kommentar från läraren Johannes Westlund. Han skriver att:

”Den viktigaste garantin för hög kvalitet är lärarens utbildning och en arbetsgivare som värdesätter och belönar en god arbetsinsats. Genom kommunaliseringen av skolan förvandlades en yrkeskår av akademiker till ”kommunalarbetare”. Över en natt förvandlades skolan från nationell angelägenhet till en tummelplats för inkompetenta kommunpolitiker och riskkapitalister vars tvåfrontskrig mot den uppväxande generationens utbildning fortfarande rasar. Att så många högutbildade akademiker fortfarande står ut i denna arbetsmiljö är ett av de viktigaste bevisen för att lärare inte sätter den egna plånboken före sitt utbildningsuppdrag.

Att jag själv – med civilingenjörsexamen och dubbla gymnasielärarexamina – uthärdar förklaras med att de kollegor jag möter i mitt dagliga arbete besitter en mångfacetterad kompetens som ger mig den intellektuella stimulans som krävs för att upprätthålla min motivation att fortsätta arbeta i skolan.

När lärarna nu samlas kring en, i mitt tycke, rimlig lönenivå är inget annat än en varningsklocka som måste tas på största allvar. De lärare jag känner är engagerade, välutbildade, kompetenta och mycket tålmodiga. När tålamodet börjar rinna ut hos en grupp som denna har det redan gått alldeles för långt.”

onsdag, 9 maj, 2012

Ilsken och uppgiven eller stridslysten

När vi läser i kommentarsfältet i Svenska Dagbladet i dag där man skriver om att lärarna lämnar skolan så ser vi flera inlägg som är såväl ilskan som uppgivna, eller stridslystna. Särskilt ett litet mer desillusionerat inlägg fastnar i minnet:

”Jag slutade som lärare för två år sedan, jag har under mitt trettio år långa arbetsliv i varierande branscher aldrig sett så uselt ledarskap som i grundskolan. De misslyckade lärarna som inte har ämneskunskaper eller undervisningsskicklighet får naturligtvis ingen respekt av eleverna och väljer istället att gå på de för tillfället politiskt korrekta fortbildningarna som t.e.x livskunskap. Dessa ursäkter till lärare, som för övrigt föredrar att kalla sig pedagoger, blir sedan biträdande rektorer. Resten är historia. Lycka till med en skola i världsklass!”

En anna lärare, Sorglig, skriver:

”Ärligt talat – ni har inte råd att INTE höja lärarlönerna – för min del är det för sent – så snart jag hittar något annat är jag också borta från den svenska skolan. Och det blir inte lätt för skolledningen att hitta en ersättare för mig som har läst engelska och tyska i fyra år i Lund plus den pedagogiska utbildningen. Fem av mina studiekamrater arbetar redan utomlands eller här hemma på olika företag. Vi som är kvar får utföra fler och fler administativa uppgifter samtidigt som skolledningen på min egen skola ökar på vår undervisningsskyldighet eftersom usken togs bort för ett antal år sedan och då finns det ingen övre gräns längre! Medarbetarsamtal är ett skämt – man får ingen uppskattning för det pedagogisa arbetet – det viktigaste är att marknadsföra skolan! Min enda tröst är att ingen av våra tre barn har valt läraryrket!”

Det vittnesmål som ”fd lärarinna” ger är också värt att citera i sin helhet:

” Jag var glad när jag var färdig lärare. Första jobbet, på en friskolekoncern så fick jag undervisa 30 timmar i veckan, vara med i obligatoriska personal och planeringsmöten 8 timmar i veckan. Dessutom fick vi höra att om dessa 2 kvarvarande timmar av vår semestertjänst inte räckte till för rättning, planering och elevmöten så var vi ineffektiva. Övertid var förbjudet. 5 veckors semester gällde, och när eleverna inte var där under sommaren så målade vi väggarna, städade och polerade golven, och skötte om gräsmattan. Allt för att skolan skulle kunna spara pengar. Lönen var 18500 kr i månaden och studielånen 300.000

Jag bytte arbetsplats, och försökte påverka min situation. Jag förstod att jag inte skulle orka i längden. Jag insåg att även här var bördan för hög, men ingen lyssnade. Ändringen av antalet kurser jag skulle undervisa i kom först när schemaansvarige protesterade. Han hade inte plats för alla mina kurser i schemat under elevernas ordinarie skoltid, ens om jag inte fick en enda lunchrast under veckan. Schemat var ett problem som måste lösas. Min arbetsbörda var inte något att bry sig om. Min lön var nu 20 500kr i månaden efter 6 års arbete som utbildad lärare, och jag hade blivit belönad för att vara en duktig lärare med en löneökning på 500 kr ett år, istället för de framförhandlade 150 kr i månaden.

Jag bytte skola igen, för tredje och sista gången. Jag stannade bara ett år till i läraryrket. Efter år inom den privata och kommunala verksamheten så orkade jag inte mer. Jag bytte yrke och ingenting kan få mig att vända tillbaka. Jag älskar fortfarande att undervisa, och jag vet att jag är en duktig lärare, saknad av eleverna för min förmåga att få dem att förstå och för att jag faktiskt brydde mig om dem.

Det talas så mycket bland kommentarerna här om elever med utländsk bakgrund, om föräldraansvar, och som lärare får vi höra att skolan måste effektiviseras av sittande skolminister. Elevers olika bakgrund och föräldrarna var aldrig ett stort problem, snarare en tillgång i de flesta fall. De stökigaste eleverna var svenska ungdomar som stökade för att vara coola, de duktigaste och flitigaste kom från andra länder.

Varför undviker man att tala om själva styrelseskicket av skolan, och det faktum att det inte finns något som reglerar hur många arbetsuppgifter och antalet undervisningstimmar en lärare ska ha? Eller att skolan är det som först sparas in på när kommunerna har ont om pengar, eller när friskolechefen vill kunna köpa sig en ny mercedes?”

onsdag, 9 maj, 2012

Löneutveckling och arbetstid bakom lärarflykt

Idag gick de båda lärarorganisationerna, Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet, ut och lyfte lärares arbetsmiljö och det faktum att många välutbildade och erfarna lärare väljer att lämna läraryrket.

Lärarnas Riksförbunds Metta Fjelkner intervjuades i Ekot och varnade för lärarbrist.

Hon säger där  bland annat:

”Allt fler utbildade lärare väljer bort läraryrket, enligt nya siffror. Samtidigt pekar flera prognoser på en brist inom lärarkåren framöver. De lärare som till exempel provar på ett annat yrke en tid kommer sällan tillbaka till skolan.”

Förbundet ser allvarligt på de siffror från SCB som redovisas idag över hur många lärare som lämnat yrket.

”Sverige kan vara är på väg in i en akut lärarbrist, vilket riskerar drabba skolans verksamhet allvarligt”, säger Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner i ett pressmeddelande.

16 procent av lärarkåren har lämnat yrket och skolan. Det är drygt 37 500 behöriga lärare.

I en tidigare undersökning från Lärarnas Riksförbund för några år sedan visade det sig att 32 000 lärare lämnat yrket. Den siffran ökar nu kraftigt. Nu är det 5 000 fler som lämnat yrket. Samtidigt beräknas det vara en brist på 46 500 behöriga lärare om åtta år.

”Det är lärarna i grund och gymnasieskolan som lämnar yrket. Vi är mitt i en avtalsrörelse. Nu har skolhuvudmän och arbetsgivare som Stockholms stad ett stort ansvar att visa vägen för högre löner”, säger Metta Fjelkner.

Även kollegan Lärarförbundet är, som sagt, ute i samma fråga. I Svenska Dagbladet säger Eva-Lis Sirén att:

”Vi har ett löneläge som är avrekryterande. Det är också så att man måste rensa bland lärares arbetsuppgifter, och låta lärarna ägna sig åt läraruppdraget, inte minst för elevernas skull.”

Givetvis är frågan om lärarflykten komplex. Den handlar om både lön och arbetsvillkor som anses för dåliga.  Just nu talas det mycket om lön.

Kravet om att lärarlönerna måste upp är viktigt i det yrkande för kommunal sektor som överlämnats till arbetsgivarsidan av Lärarnas Samverkansråd. Men också arbetsmiljön är central. Yrkandet tar upp både lön och arbetsvillkor. Läs mer om yrkandets huvudsakliga innehåll.

Dessutom finns det förhoppningsvis ett samspel mellan underskott och högre lärarlöner. I de flesta sektorer brukar utbud och efterfråga vara viktiga som styrande faktorer. Men ibland kan man undra om det finns en vilja att tävla om lärarna. Förhoppningsvi kan lärarlegitimationen förbättra situationen.

tisdag, 8 maj, 2012

Lärarfacken samverkar för lönelyft

Avtalsförhandlingarna kommer nu ta ny fart efter att Lärarnas Riksförbunds kongress är avklarad. Under fyra dagar fattades många viktiga beslut som stärker lärarnas positioner i kontakten med motparten Sveriges Kommuner och Landsting.

Nu fortsätter lärarfacken samarbeta och samverka för att nå resultat i avtalsförhandlingarna.

Lönerapport
Förra veckan gick Lärarnas Riksförbund ut med en uppmärksammad lönerapport som kommer betyda mycket i alla samtal om lärarlöner framöver.

Den för bland annat fram redan kända krav om att en lägsta lön bör införas för legitimerade lärare och att lönenivån ska ligga 10 000 kr högre än idag och vara differentierad utifrån utbildningens inriktning och längd.

Lärarnas Riksförbund vill också att löneavtal ska utformas på ett tydligare sätt med bland annat krav på obligatoriska lönesamtal. Dessutom måste lönesättande chefer själva besöka lärarna i undervisningen. Det behövs en annan attityd hos lönesättande chefer.

Rapporten ligger inte formellt på bordet i de pågående förhandlingarna. Men den kommer sätta ökad press på SKL för att få fram ett lönesystem som i större utsträckning är modernt och i samklang med tidsandan. Arbetsgivarna kan inte fortsätta med en lönesättning som missgynnar lärarna på grundskolan och gymnasieskolan.

Manifestationer
I morgon, onsdag den 9 maj kl. 17.00, överlämnar Lärarnas Riksförbund i Stockholm namnlistor för kravet 10 000 kronor mer i månaden till Lotta Edholm, skolborgarråd, i Stadshuset. Ett liknande överlämnande kommer att ske i flertalet kommuner runt om i landet. Kopior på namnlistorna kommer senare även att överlämnas till Sveriges Kommuner och Landsting och lämnas till SKL och utbildningsminister Jan Björklund.

Löneuppropet startades nyligen av läraren Philip Dante från Malmö Borgarskola. Uppropet har sedan spridits med hjälp av Lärarnas Riksförbunds distriktsföreningar över hela landet. Uppropets namnlistor var ute på skolorna under endast en vecka men har trots den korta svarstiden fått stor respons.

Se även: http://loneuppropet.wordpress.com/ eller Facebook: Löneuppropet lärare

Och på fredag morgon, kommer också Lärarförbundet att manifestera för höjda lärarlöner vid flera av Stockholms tunnelbanestationer.

Se även: http://www.lararforbundet.se/web/ws.nsf/documents/0043D1D0?OpenDocument&menuid=00326A1C
Det är bra att lärarfacken samverkar och ökar trycket mot arbetsgivarparten.

Inom kort kommer samtalen intensifieras. Hur lång tid förhandlingarna kommer att ta beror på det gehör kraven möter.  

Kraven tydliga
Kraven från lärarnas fackliga organisationer är klara och tydliga: Det nya avtalet måste betyda ett tydligt steg mot 10 000 kronor mer och en avbetalningsplan för hur gapet mellan lärarna, i grundskolan och gymnasieskolan, och jämförbara yrkesgruppers löner ska täppas igen.

Både Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet är eniga om att kommunerna inte kan fortsätta att vara kortsiktiga arbetsgivare som ger minsta möjliga och inte klarar av att premiera ett bra lärararbete.

Avtalsnytt
Ett bra tips är att hålla utkik efter nästa nyhetsbrev AvtalsNytt, som kommer nu på torsdag. Det går ut till alla medlemmar i Lärarnas Riksförbund och ger en bra information om Lärarnas Samverkansråds arbete och hur förhandlingarna fortskrider gentemot motparten SKL.

måndag, 30 april, 2012

Arbetsgivarna har det stora ansvaret för att lönerna och arbetsvillkoren är urusla

Ibland är det verkligen värt att noga läsa de läsarkommentarer som finns i samband med olika debattartiklar på nätet. Så är det i slutrepliken i SvD Brännpunkt på debatten mellan Lärarförmedlarnas VD Patricia Kimondo och Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner.

Där skriver läraren Stefan Simander i Heby kommun följande och lägger fram ramarna på vad som måste ske i svensk skola för att lyftet ska komma. Mycket är nog egentligen saker som många lärare i grundskolan och gymnasiet instämmer i:

”OBS! LR har jobbat för högre lön och bättre arbetsvillkor, utan något som helst gehör hos SKL och andra ansvariga. Arbetsgivarna har det stora ansvaret för att lönerna och arbetsvillkoren är urusla.  Sedan kunde LR ha stridit mer.

Men framförallt det stora Lärarförbundet skulle ha varit mindre arbetsgivarvänliga och tydligare i sina fackliga krav och slagits för kunskap, lön och goda arbetsvillkor betydligt hårdare.

Det hade krävt att fler lärare hade sagt ifrån och frågan är om ens det hade räckt.

De enda vägarna till vändning för lärarna är att riksdagen tar sitt ansvar och tar över skolan igen och verkligen styr upp skolan ekonomiskt och på alla andra sätt, inte bara genom tungomålstal och valfläsk i media. Konkreta förbättringar måste till och det kommer att kosta, allt annat är slå blå eller röda dunster i ögon och öron på väljarna.

Den verkliga förändringen kommer sannolikt först när en rejäl lärarbrist uppstår. Det är tillgång och efterfrågan som gäller i en marknadsekonomi. Därför finns det idag bara ett direkt sätt att påverka.

Sluta arbeta som lärare på dessa usla villkor, om ni kan. Kräv alltid bättre villkor. Sluta jobba gratis. Sluta jobba obetald övertid.

Uppmana alla som vill bli lärare att göra något annat, om de inte absolut inte vill jobba ideellt.

Se till att det krävs lärarlegitimation och utbildade lärare med höga intagningsbetyg med stora kunskaper, genom att höja lärarlönerna.

Förbättra arbetsvillkoren genom att återinföra regler för hur många lektioner en lärare ska ha, så kallad undervisningsskyldighet, dvs det som alla arbetsgivare utgår ifrån när de betalar vikarier.

Undervisningsskyldigheten måste då läggas på en lägre nivå än den var innan, eftersom de uppgifter som lagts på lärarna har ökat enormt.

Stoppa att inte vem som helst som saknar formell utbildning får gå in och undervisa i skolan som idag. För betydelsen och glädjen med kunskaper, såväl teoretiska som praktiska. Stå emot kunskapsförakt,

Satsa på kunskap och skola i handling. Stoppa de ekonomiska nedskärningar som sågar av den kunskapsgren eller snarare ner det kunskapsträd som en gång gjorde att Sverige växte till ett rikt välfärdsland med en skola för alla barn, ungdomar och vuxna, oavsett ort och bakgrund.

Satsa på kunskaperna i skolan genom att låta lärarna fokusera på undervisning och lärande och inget annat. Behövs elevvård, dokumentation och annat skötas, så anställ då andra att sköta dessa arbeten, varför inte de arbetslösa ungdomar och invandrare som idag går sysslolösa med bidrag. Det är ett slöseri med resurser åt båda håll att fortsätta som vi gör nu. Det behövs fler vuxna i skolan, inte färre.

Minimera dokumentationen till korta kunskaps-färdighetsomdömen, i de högre åldrarna kombinerat med betyg. Se till att få tid till en fungerande kontakt med de elever och föräldrar som behöver det, genom direkta samtal och möten. Om forskning i framtiden kan bevisa att dokumentation är bättre än direktkontakt, då får detta givetvis omprövas.”

Vad tycker du själv? Skriv gärna en kommentar här.

torsdag, 19 april, 2012

Peka finger eller presentera fakta

Man ska inte ställa grupp mot grupp, säger en nyutsprungen avtalsguru vid namn Mathias Åströmlönebloggen.  Sedan gör han just det. Ställer offentligt grupper mot varandra. Han väljer att prata på om en avtalsrörelse och förhandlingar som ännu inte gått in i ett skarpt skede.

Kontraproduktivt peka finger
I gårdagens DN kunde vi läsa hur nämnde Åström ställde medlemmar inom TCO-förbundet Lärarförbundet mot andra fackförbund inom de olika centralorganisationerna. Bland annat TCO-kollegan Vision, men också SSR (Saco) samt Kommunal (LO) provocerades av att ställas mot varandra.

Och agerandet har förvånat de som är mer vana förhandlare. De befarar att den som agerar så här blir paria bland kollegorna. Dessutom omöjliggör skrivande och uttalanden utan eftertanke en strategi som ska leda till verkliga reella löneökningar och en påbörjad återhämtning av lärarlönerna. Inte heller anses det klokt att peka ut grupper i en avtalsrörelse och ha åsikter om hur de ska förhandla och vilka nivåer de ska sikta på. Det rätt och slätt kontraproduktivt…

Lärarnas Riksförbund förhandlar tillsamman med Lärarförbundet i Lärarnas Samverkansråd. Båda står bakom målet att lärarna ska få 10 000 kronor mer och Lärarnas Riksförbund talar tydligt att det nu gäller att hitta en modell där arbetsgivare och fack kan mötas för att påbörja ett återhämtande av löneläget för lärare i grundskolan och gymnasiet. Samtidigt planerar man inför att det kommer bli nödvändigt för staten att ta ett större ansvar för att lärarna ska uppvärderas.

Retat upp fackliga kollegor
Att Lärarförbundet uppmanade Sveriges kommuner och landsting, SKL, att prioritera Lärarförbundets lärare i förskola och skola, på bekostnad av andra kommunalanställda i avtalsförhandlingarna, har noterats. Det har bland annat retat upp Akademikerförbundet, SSR, med bland annat kuratorer, socialsekreterare och sjuksköterskor som medlemmar.

”Det är anmärkningsvärt, ja direkt omdömeslöst, att Lärarförbundets förhandlingschef Mathias Åström fronderar mot fackliga kamrater och uppmanar våra medlemmars gemensamma arbetsgivare att hålla igen våra löneökningar”, säger SSR:s förbundsdirektör Lars Holmblad till DN i dag.

Radiodebatt
Om du missade debatten i Sveriges Radios P1-morgon idag mellan Mathias Åström och Lars Holmblad så kan du lyssna på det här.  SSR menar bland annat att Åström är oförskämd:

”Man måste respektera varje förbunds yrkanden och inte ställa grupp mot varandra offentligt”, konstaterade Holmblad som menade att man inte kan ha åsikter om vilka löneökningar andra grupper ska ha.

Och TCO-kollegan Visions ordförande Annika Strandhäll påpekar DN i dag att kvinnodominerade grupper i offentlig sektor har stort stöd för sina krav på höjda löner.

Mathias Åström är alltså samma person som på sin blogg menar att man ställer olika lärargrupper mot varandra när media berättar om fakta från Riksdagens utredningstjänst som visar att vissa lärargrupper har halkat efter i löneutveckling under lång tid. Eller när enskilda lärare startar ett löneupprop för alla lärare, men samtidigt lyfter fram ämneslärarna.

onsdag, 18 april, 2012

Kan nöjda elever få SKL att vilja betala lärarna för bra jobb?

Kan nöjda elever få SKL och arbetsgivarna att betala lärarna för bra jobb? Frågan inställer sig när vi tar del av Sveriges Kommuner och Landstings stora enkätundersökning som släpps idag.

Där framgår att en majoritet av eleverna trivs i skolan, enligt enkäten som gjordes med 60 000 elever i årskurs fem och åtta. Nio av tio är trygga i skolan och åtta av tio upplever goda relationer till lärarna.. Det visar sig också att andelen elever som når målen i alla ämnen förra läsåret var den högsta på tio år – 77,3 procent. Men samtidigt sjönk andelen behöriga till gymnasiet. En förklaring är att allt fler inte når målen i matematik.

Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner kommenterar och ställer en given fråga till arbetsgivarna och SKL i ett pressmeddelande i dag:

”Det är mycket glädjande att eleverna är nöjda med skolan och lärarna. Men varför syns inte denna uppskattning i lönekuvertet från arbetsgivarna?”

Och Fjelkner påpekar att:

”Nöjda elever behöver också nöjda lärare. Om vi har så positiva resultat från eleverna måste det också betyda att lärarna gör ett bra jobb. Men det behövs satsningar för att kvalitén ska höjas ytterligare.”

”Här måste vi se en stor satsning på lärarkåren med konkurrenskraftiga löner och bättre arbetsvillkor. Och det är i slutändan arbetsgivarens ansvar”, avslutar Metta Fjelkner.

Vi ser fram mot ett svar från kanske Håkan Sörman, vd på SKL. Vem vet? Bloggen välkomnar alla kommentarer.

tisdag, 17 april, 2012

”En grupp som faktiskt borde kunna få ett påslag är lärarna”

Den gångna helgen kunde vi läsa en intressant text om avtalsrörelsen på Upsala Nya Tidnings, UNT:s, ledarsida av Gunvor Hildén. Hon tar upp industriavtalets riktmärke och frågar sig:

”Varför är det så viktigt att hålla fast vid de 2,6 procenten? Det räcker med att kasta en blick på historien. Under ett par decennier höjdes de svenska lönerna hej vilt. Resultatet blev noll procent i höjt värde på grund av den galopperande inflationen.”

Hon konstaterar att det så kallade industriavtalet ”ledde till siffermässigt mycket små lönehöjningar. Men effekten blev värdemässigt stora påslag, eller cirka 40 procent i värdeökning under de drygt 15 år som systemet hittills har fungerat.”

Riktigt intressant blir det när Hildén fortsätter och skriver:

”Det finns bara en nackdel med industriavtalet. Det låser fast lönernas relation till varandra som ristat i sten. Lågavlönade förblir för evigt lågavlönade, högavlönade får fler kronor i påslag och förblir högavlönade. Så i varje avtalsrörelse hävdar ett antal fackförbund att just deras medlemmar behöver extra påslag, även om man förstås i övrigt stöder tanken på industrin som löneledare.”

Gunvor Hildén ser en stor fara om löneökningarna släpps fria som tidigare. Hon värdesätter det system som tjänat Sverige väl i avtalsrörelser under femton år. Och så konstaterar hon ändå:

 ”Men en grupp som faktiskt borde kunna få ett påslag i årets avtalsrörelse är lärarna, ett yrke som kräver lång och dyr utbildning och där tillgången snart kommer att bli för liten i förhållande till efterfrågan, när den stora 40-talistgruppen definitivt har lämnat yrkeslivet.”

En insikt som årets avtalsrörelse skulle må bra av, liksom samhällsdebatten. Men nu har alltså skolhuvudmännen och arbetsgivarna chansen, såväl för kommunala skolor som privata friskolor. Satsa på grundskolans och gymnasiets lärare i årets avtalsrörelse.

måndag, 16 april, 2012

Löneuppropet blir rikstäckande i dag

Löneuppropet som startades av en enskild lärare i Malmö, Philip Dante, går idag den 16 april ut till Lärarnas Riksförbunds distrikt som alla stödjer uppropet. Ja, det går ut till landets alla lärare. (Vi berättade om uppropet i bloggen häromdagen.)

Och idag har detta också återigen uppmärksammats i SVT, ” Malmölärarnas upprop växer”. Ja, även Sydsvenskan berättar om uppropet idag,”Lärares löneupprop sprids”.

Det skrivs ockaså om uppropet i bland  annat tidningen Dagbladet i Sundsvall, ”Omfattande kampanj ska ge lärarna mer i plånboken”.

Läs också intervjun med Philip i förbundets medlemstidning Skolvärlden, ”Jag älskar mitt jobb och tänker slåss för bättre lön”.

 

I Malmö planerar Lärarnas Riksförbund tillsammans med lärarna som startat löneuppropet att promenera till stadshuset den 9 maj och lämna över Malmös namninsamling.
Målet är att lärare i hela landet, såväl medlemmar i Lärarnas Riksförbund som i Lärarförbundet och även oorganisierade lärare, går med i uppropet och skriver på och lämnar över underskrifterna till skolansvariga politiker och skolmakthavare över hela landet just den dagen.

Det lokala löneuppropet  har alltså snabbt blivit en rikstäckande satsning. Vilket också visar på kraften som finns och engagemanget i lärarled och bland andra intresserade.
Det förtjänar att påpekas att Löneuppropet handlar om att lärare är missnöjda med sin lön. Och de ställer SKL och arbetsgivarna mot väggen. Låt oss citera uppropet:

”Vad tänker ni göra åt saken? Under en längre period har media lyft fram bilden av oss ämneslärare som missnöjda med vår lön. Med detta upprop vill vi visa er, ansvariga politiker i Malmö stad, vilka vi är och hur många vi är!”

De påpekar också bland annat:

”Det finns många välutbildade ämneslärare på Malmös skolor. Vi har fil. kand.- eller fil. mag.- examen och ofta kompletterar vi med fler utbildningar än bara den ämnesrelaterade lärarutbildningen. Glöm heller inte bort att vi år efter år berikas utav den erfarenhet som hundratals möten med elever ger oss. Vi har mycket att ge, frågan vi vill ställa er, ansvariga politiker i Malmö stad, är om ni är beredda att betala för det?”

Detsamma kan nog sägas gälla för dessa lärares kollegor  över hela landet.

Någon kanske tycker det är problematiskt att lärare i grundskolan och gymnasieskolan nu engagerar sig och går ut och lyfter fram sin egen situation. Det kallas att ställa grupp mot grupp. Men om en lärargrupp eftersatts under lång tid kan inte dessa lärare få höja sin röst, utan att tillrättavisas för att de inte talar om alla andra?

Det är i så fall beklagligt, men visar på vilket problem skolan har. Det finns många andra viktiga grupper i skolan som behöver lyftas och stöttas. Men låt oss nu tala om just grundskollärarna och gymnasielärarna. Låt oss stödja deras upprop!

Politiker som Miljöpartiets språkrör Gustav Fridolin har tagit tydligt ställning när han kräver att grundskollärare och gymnasielärare ska prioriteras. Partiet har avsatt fem miljarder kronor till löneökningar för dessa lärargrupper i sitt förslag till statsbudget, som TV4 Nyheterna  rapporterade i fredagens nyhetsändningar.

Om du ännu inte gått med i ”Löneuppropet Det börjar med läraren!” så gör det gärna nu. Engagera dig också lokalt i detta landsomfattande upprop. Du kan även stödja det Löneupprop som finns på LR:s hemsida om 10 000 mer.