Arkiv för kategori ‘arbetstid’

fredag, 23 april, 2010

”Om de tar min förtroendetid klarar jag det inte”

I nya numret av LO-Tidningen finns ett stort och genomarbetat reportage om läraryrket. Det är journalisten (och tidigare läraren) Johanna Wreder som beskriver läraryrket i skuggan av kärvande avtalsförhandlingar där arbetsgivaren vill slå ner på lärarna. I avtalsrörelsen på lärarnas område är tiden det viktigaste frågan.

I artikeln ”Lärarnas tid är här och nu” berättas om ett yrkeskår som är mycket pressad av ökande krav och en oförstående arbetsgivare.

Här möter läsaren Lena Klarås, högstadielärare på Fjällenskolan i Järfälla, när hon undervisar en sjätteklass. Lena, som också jobbar fackligt för Lärarnas Riksförbund, säger att hon är rädd för att kvaliteten på undervisningen blir sämre då läraryrkets status sjunker.  Arbetsgivarnas inställning i årets avtalsrörelse är en besvikelse, konstaterar hon.

På Lenas arbetsplats delar åtta lärare på ett arbetsrum med två datorer och en telefon. Hon är mycket bekymrad över arbetsgivarens försök att halvera förtroendearbetsiden, alltså den tid som läraren kan planera och anpassar undervisningen för varje elev.

”Tre minuter i veckan. Jag har räknat ut att det är vad jag har till rättning, bedömning och planering för varje elev. Nu vill politikerna minska det till en och en halv minut. Jag förstår inte hur de tänker”, säger Lena i reportaget.

Arbetsgivarna vill att lärarna ska vara 40 timmar i veckan i skolan, och att förtroendetiden minskas till fem timmar.

”Jag förstår inte vad de vill uppnå. De säger att vi ska finnas på skolan för eleverna, men i så fall tar de min tid till rättning och förberedelse. Det gynnar inte eleverna utan gör bara undervisningen sämre”, säger Lena.

För Lena Klarås är arbetstidsfrågan helt avgörande för framtiden.

” Om de tar min förtroendetid klarar jag det inte. Då kan jag inte ge eleverna den undervisning jag vill. Jag får ont i magen när jag tänker på det, men då måste jag sluta som lärare.”

Läs hela artikeln! Lena säger många kloka saker om läraryrket, om arbetstiden och om hur viktigt det är vem som blir lärare.

Nedan en bild från reportaget i LO-tidningen. Lena Klarås med sina sjätteklassare på Fjällenskolan.

 
 
fredag, 23 april, 2010

Kontrollbehovet är motivet

Idag kommer ännu en debattartikel som visar att Lärarnas Riksförbund och LF är helt eniga i årets avtalsrörelse om att förtroendearbetstiden ska värnas.

Denna gång är det Monika Johansson, ordförande för Lärarnas Riksförbund i Vimmerby och Inger Panzar, ordförande för Lärarförbundet i Vimmerby som går ut i Kinda-Posten/Vimmerby Tidning med en debattartikel, ”Bakom orden döljer sig kontrollbehov”.

Monica Johansson och Inger Panzar skriver:

”Högre lön för lärarna och bättre skola för eleverna – det låter väl bra? Det är SKL:s, Sveriges Kommuner och Landsting, argument för att lärarna ska gå över till 40-timmarsvecka med vanlig semester.

 Men Lärarnas Riksförbund och Lärarförbundet låter sig inte luras så lätt utan kräver att lärarna ska få behålla sin förtroendearbetstid.”

De skriver vidare bland annat:

”Förtroendetiden behövs för att eleverna ska få undervisning av hög kvalitet.
I andra yrken blir det allt vanligare med flexibla arbetstider med möjlighet att förlägga en del av arbetet till hemmet. Varför ska lärarnas arbetstider försämras medan andras förbättras?
Nej, behåll förtroendearbetstiden för den majoritet av Sveriges lärare som vill ha det.
Det är nämligen förtroendearbetstiden som är en modern arbetsorganisation som sätter elevernas behov i fokus.”

torsdag, 22 april, 2010

SKL måste släppa kravet

Splittringen inom alliansen fortsätter att visa sig i nya debattartiklar och inlägg.

Idag kan vi läsa en debattartikel i Upsala Nya Tidning, ”Tidskonflikten skadar skolan”, där två kloka folkpartipolitiker, Fredrik Sjöberg och Mohamad Hassan, kritiserar SKL:s hårda linje i fråga om arbetstiden som de menar skadar relationerna mellan arbetsgivarna och lärarna.

De tar skarpt avstånd från att SKL nu driver, som de skriver, ”ett stenhårt krav på att för­troendetiden ska avskaffas och ersättas av ett centralt avtal om så kallad semestertid.”

De två allianspolitikerna påpekar att det redan finns möjligheter att teckna lokala avtal på vissa skolor eller med vissa lärare om högre lön mot semestertjänst. Det är relativt vanligt inom friskolorna, och det finns ett antal lärare som prövar detta system i den kommunala skolan i Uppsala i dag. De anser att något centralt krav på detta inte behövs.

Och deras slutkläm är glasklar:

”Vi Folkpartister i Uppsala är övertygade om att SKL måste släppa kravet på en central uppgörelse om detta. Det möjliggör att vi även i framtiden kan teckna lokala avtal om semestertjänst, men låt oss avgöra vad som är bäst på varje arbetsplats.

Låt oss diskutera arbetstid, semestertid, arbetsplatser, datorer, rastvakter, pedagogiska måltider, ett eventuellt­ ökat behov av kuratorer, skolsköterskor, Studie- och yrkesvägledare, fortbildning, och inte minst, lönenivån. Om vi i förtroende tillsammans diskuterar dessa frågor på det lokala planet tror vi att vi kan få glada, nöjda lärare i toppklass som känner sig uppskattade, vilket självklart också ska synas i lönekuvertet. Vi hoppas Uppsala kan bli en föregångare med detta oortodoxa sätt att lösa problem.

Det är nu hög tid att höja läraryrkets status. Handen är utsträckt. Vi hoppas lärarfacken vill ta den.”

Frågan är vad alliansbröderna i SKL:s ledning, från moderater till centerpartister, kristdemokrater säger. Men också vad socialdemokraterna under ledning av den styvnackade Ilmar Reepalu säger?

För den sansade betraktaren tycks hans istadiga linje vara mycket märklig.

måndag, 19 april, 2010

Arbetgivare mot en hel yrkeskår

Vi ytterligare en intressant och välfomulerad debattartikel i Trelleborgs Allehanda. Idag skriver Ronnie Johansson, kommunombud Lärarnas Riksförbund i Trelleborg, och Helena Linge, ordförande Lärarnas Riksförbund i Trelleborg, om den splittringf som syns i SKL.

I ”Splittrat SKL mot en hel yrkeskår” ställer de frågan:

”Hur ska Sverige kunna få duktiga studenter till lärarutbildningarna och behöriga lärare till lärartjänsterna när inte förtroendet och förutsättningarna att kunna planera sin undervisning finns?”

De lyfter fram att SKL är en djupt splittrad organisation som genom sin offensiv i media där man förhandlar genom debattinlägg försöker döljad et faktum att man inte alls äer enig i angreppen på lärarkåren.

”Ett bevis på splittringen är de nio tunga socialdemokrater som tog avstånd från SKL:s krav i en debattartikel i Dagens Nyheter den 31 mars. Några dagar senare valde Folkpartiet att helt lämna förhandlingsarbetet med motiveringen att SKL:s linje i avtalsrörelsen inte på något sätt gynnar kvaliteten i svensk skola. När man sedan konstaterar att inte heller Miljöpartiet eller Vänsterpartiet skrivit under debattartikeln i TA är det tydligt att sprickan i SKL mycket djup.”

Linge och Johansson  påpekar att:

”Det finns alltså inget stöd i lärarkåren för att göra förändringar av arbetstiden i centrala avtal. Samtidigt vill vi påpeka att det sedan mer än tio år funnits möjligheter att lokalt komma överens om förändringar i arbetstiden och möjligheter att ge bra löneutfall.

SKL:s försök att driva igenom en förändring av arbetstidsavtalet mot lärarnas vilja leder bara till större misstro då arbetsgivaren inte tycks tro att lärarna gör sitt jobb.”

måndag, 19 april, 2010

Maktbegär eller kontrollbehov?

I torsdags publicverades en mycket bra artikel i Trelleborgs Allehanda. Då gjorde Lars Henric Ekstrand (FP), pro­fessor emeritus i pedagogik, ett synnerligen välformulerat inlägg i debatten om lärarnas arbetstider. I sin artikel ”Läraryrket är ett kreativt yrke” skriver han:

”Inspiration kan inte schemaläggas, lika lite som man kan beordra en konstnär att måla en tavla eller skriva en symfoni på schemalagd tid.”

Ekstrand vänder sig kraftfullt mot att kraven från SKL på att detaljreglera lärarnas arbetstid och arbetsplats.

”SKL och de famösa 198 skolcheferna strör moln av honnörsord i det över­maga kravet på att disponera lärarnas arbetstid, såsom ‘modern’, ‘flexibel’, ‘elevernas behov’ med flera. Man tar i utan att ge några praktiskt hållbara skäl.”

Pedagogikprofessorn undrar stillsamt om någon på SKL någonsin varit lärare?

”Den tid som lärare tillbringar i skolan används till stor del till konferenser – arbetslagskonferenser där minst en timme i veckan tas från lektionstid, klasskonferenser, linjekonferenser, gruppkonferenser i demokrati, internationalisering, språklag, IT, etc.
Till detta kommer studie­dagar, idrottsdagar, tid för ”cirkulärämnen”, med mera. Lärarna träffar eleverna alldeles för litet vilket många undersökningar visat. Ibland får en lärare vara glad om den får ut 25 procent av schemalagda timmar. Detta löses inte av SKL:s förslag.”

Han fortsätter:

”Det viktigaste argumentet mot SKL är att lärar­yrket är ett kreativt yrke. Inspiration till ett bra upplägg, av en lektion eller ett moment, kan komma mitt i natten. Inspiration kan inte schemaläggas, lika lite som man kan beordra en konstnär att måla en tavla eller skriva en symfoni på schemalagd tid. Ingen kräver att en skådespelare skall öva in sin roll i logen.
Att tro att man kan konferera fram bra undervisning är att leva i det blå. Klasser, elever och lärare är alltför individuella. Det måste finnas en anpassning som varierar med grupp och situation.”

I sitt mycket kloka inlägg pekar professor Ekstrand också på att: 

”Motivet för ett handlande är inte alltid det man uppger. Motiv som inte redovisas öppet av SKL kan vara andra än den uppgivna omsorgen om eleverna. Kanske maktbegär? Ett överdrivet kontroll­behov? Ren och skär avundsjuka? Kan det vara den attityd av missriktad omsorg som lett till att skolan inte ställt tillräckligt höga krav på eleverna vare sig på högstadium eller i gymnasium? Eleverna själva har i upprepade undersökningar angett att skolan inte ställer tillräckligt höga krav.
Rör det sig om ett kompensationsbehov, en känsla av otillräcklighet? Skol­chefer och skolledare har på senare år kommit i skottgluggen för att inte klara sina uppgifter så väl. Utbredd kritik finns för att man inte har har tagit itu med mobbning eller våld. En valhänthet i att tackla olika problem framskymtar ofta. Senast gäller det fallet med den våldtagna flickan i Örnsköldsvik. Den aningslösa rektorn är tyvärr i allt för hög grad representativ.”

Artikeln avslutas med följande konstaterande:

”Förkämparna för genomreglerad arbetstid ser allt mekanistiskt. SKL:s förslag är kreativitetshämmande och väcker enbart motstånd. Det har allra minst eleverna någon glädje av.”

söndag, 18 april, 2010

Värdet av att tro på medarbetarna

Under rubriken ”Satsa på inre kraften” fortsätter DN:s ledarredaktion att försöka förklara för de kontrollinriktade arbetsgivarföreträdarna inom SKL värdet av att våga tro på sina medarbetare.

Tidningen konstaterar att:

”Arbetsgivare som förstår varför ‘lärarna är skolans viktigaste resurs’ satsar inte allt på mer bunden arbetstid. De erbjuder självbestämmande och förväntar sig hängivna insatser.”

DN berättar om William McKnight, det amerikanska företaget 3M:s ledare som följde mottot: ‘Anställ bra personer, och lämna dem i fred.’ På så vis förde han företaget från tillbakagång till framgång och till en ställning som starkt, multinationellt bolag. Men hans insikt har tyvärr inte SKL nått fram till. DN skriver:

”Sveriges Kommuner och landsting har i avtalsrörelsen hårt drivit kravet att rektorer som så önskar ska kunna införa 40-timmarsvecka för lärarna i stället för det nuvarande avtalets 35 bundna timmar plus 10 timmars förberedelser och efterarbete under eget ansvar.

I ett brev till landets kommuner förklarade SKL nyligen att skolans resurser måste kunna användas effektivare:

‘Engagerade och kompetenta lärare är den enskilt viktigaste framgångsfaktorn för att eleverna ska lyckas. All forskning visar att det bästa för eleverna är att ha stor tillgång till sina lärare, lärarledd undervisning, samtal, coachning och hjälp med planering av sitt skolarbete.’

Allt detta är sant. Men det är bara en del av sanningen, för ‘engagerade lärare’ är ingen given resurs som kan användas hur som helst. Arbetsgivare som minskar de anställdas utrymme att själva bestämma över hur arbetet ska läggas upp riskerar att döda engagemanget.”

DN slår fast:

”Lärare är inte programmerare eller uppfinnare. Det finns lärare som tappat gnistan och avverkar lektionerna som enheter på ett löpande band. Men de lärare som når goda resultat har mycket mer gemensamt med konstnärer och vetenskapsmän än med arbetarna vid det löpande bandet. De har såväl den inre glöden som driften att ständigt pröva nya grepp.

Det är sådana lärare skolan behöver. Det är sådana medarbetare en framsynt skolledning ger möjligheter att växa. Självklart ska höga krav ställas på lärarna. Men det som bör kontrolleras hårdare är inte den formella arbetstiden utan resultatet.

Medan en arbetsgivare som kräver kontroll över 40 timmar kan räkna med att få just 40 timmars insats, har den som erbjuder ett större mått av självbestämmande rätt att förvänta sig mer av medarbetarna: Ni ska vara uthålliga som maraton­löpare och infallsrika som uppfinnare. Inte för min skull men för elevernas, för att arbetsuppgiften är så viktig och meningsfull.”

SKL:s ledning lyssnar förhoppningsvis. Vi tror på droppens kraft att urholka stenen…

lördag, 17 april, 2010

Lärarna sätts ständigt på prov

Dagens Nyheter har ett stort uppslag idag, en så kallad Fokusartikel, som helt ägnas läraryrkets dramatiska förändring, till det sämre. Det handlar om de välutbildade gymnasielärarnas försämrade löneutveckling och därmed sjunkande status.

I artikeln ”Lärarnas status och tålamod sätts ständigt på prov” intervjuas några gymnasielärare på Nacka gymnasium och på Kungsholmens gymnasium. De vittnar om problemen för denna högt kvalificerade yrkeskår.

En yrkesgrupp som har hamnat på efterkälken jämfört med exempelvis ekonomer och ingenjörer (men som också har haft en betydligt sämre relativlöneutveckling jämfört med förskollärare). De senaste årtiondenas lönesatsningar i kommunerna har inneburit satsningar på de lägst avlönade grupperna, vilket har förstärkt lärarnas eftersläpning jämfört med andra grupper i skola och förskola.

När detta skrivs har ännu inte DN lagt ut artikeln på sin hemsida. Men i artikeln kan man läsa om hur nyutbildade Hanna Ribbeklint och pensionerade Monica Forsman upplever och har upplevt yrket.

Monica berättar hur hon har sett lönenivån sjunka, från att vara riktmärke för riksdagsledamöternas löner till att ligga bland de absolut lägsta lönenivåerna för akademiker. Hanna säger att hon upplever att lärarnas arbete i dag misstros av omgivningen, såväl politiker som föräldrar.

Ändå älskar de båda sitt yrke. Och det är väl förklaringen till hur kommunerna och skolhuvudmännen har kunnat pressa tillbaka denna yrkeskår som alltför länge låtit ansvarskänslan för uppdraget att undervisa eleverna gå före att rättmätigt kräva bättre villkor.

En ansvarskänsla som hänsynslöst utnyttjats, och som arbetsgivarparten tydligen ämnar fortsätta utnyttja…

I artikeln berättas det också om SKL:s försök att få lärarna att lämna den professionella friheten att förbreda och efterarbeta undervisningen utanför klassrummet. Detta vill man ska relgeras i ett centralt avtal istället för att som i dag kunna göras om lärarna lokalt tycker det är en bra idé.

Men att tvinga lärarna att överge ferietjänsterna som innebär att lärarna arbetar som mest på terminerna när eleverna går i skolan, har inte fallit i god jord hos lärarnas fackliga organisationer. Vare sig Lärarnas Riksförbund, LR, som organiserar majoriteten av lärarna i gymnasieskolan samt även behöriga lärare i grundskolan, eller Lärarförbundet, LF, som organiserar främst förskollärare och lärare, accepterar detta.

I DN:s Fokusartikel säger Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner att ferietjänsterna och möjligheten att arbeta hemma är det som håller skolan uppe i dag.

fredag, 16 april, 2010

Tålamodet börjar tryta

Fredagen var dagen då moderaternas rikskonferens inleddes. Det var också dagen då det blev tydligt att lärarnas tålamod börjar tryta.

Lärarnas Riksförbunds ordförande Metta Fjelkner intervjuades på morgonen i SVT Rapport om angreppen mot lärarna från SKL. Hon kritiserade hur såväl M som S i SKL fallit i varandras armarna när det gäller att driva en lärarfientlig linje.

I en debattartikel på fredagen i Aftonbladet,”Lärarlegen hotas av splittrade moderater”, lyfts den motstridiga linjen hos moderaterna fram.

I regeringen genomför partiet tillsammans med folkpartiet flera bra reformer för skola, nu senast införandet av lärarlegitimation. Medan man i SKL  istället motarbetar lärarna och riskerar flera viktiga skolreformer.

tisdag, 13 april, 2010

Upprepat stöd för lärarna

Idag går Jonas Hellberg (en av de nio socialdemokratiska kommunpolitiker som gick ut på DN Debatt för en tid sedan, ”Eleverna är viktigare än att strida om arbetstider”) ut i en debattartikel till försvar för Sveriges lärarkår, för elevernas skull.

I debattartikeln, ”Försämra inte lärarnas arbetstider” i tidningen Östran uppmanar han ännu en gång den egna förhandlingsparten att släppa kravet på att förändra lärarnas arbetstider.

”I ett läge då många elever lämnar skolan utan fullständiga betyg är det fel att ta denna strid. Istället borde vi arbetsgivare inom skolområdet driva frågan hur vi gemensamt kan kraftsamla för att förbättra elevernas kunskapsresultat.”

Jonas skriver vidare:

”Många enskilda lärare har också hört av sig för att berätta om sin arbetssituation. Flera har uttryckt att avtalskravet känns som en ”missförtroendeförklaring” och att arbetsgivarna tycks tro ‘att vi inte gör vårt jobb’.”

Han tycker att det ska vara elevernas lärande som ska vara utgångspunkten för varje förändring i skolan och avslutar sin debattartikel:

”Framtidens skola formas i en konstruktiv dialog mellan politiker, skolhuvudmän och lärare – inte genom att driva olika maktkamper mot varandra. Jag står därför fast vid kravet mot våra egna förhandlare inom SKL: Släpp idén att försämra lärarnas arbetstider!

lördag, 10 april, 2010

Hur ser kommunala arbetsgivarna på lärarna, egentligen?

Idag kan vi läsa ännu en artikel om lärarnas avtalsrörelse. I Trelleborgs Allehanda skriver politiske redaktören Mattias Karlsson en klok och resonerande krönika, ”Lärarnas tuffa situation”, där han frågar sig vem vill bli lärare idag och utbilda framtidens medborgare?

Denna verkligen läsvärda text förtjänar att citeras i sin helhet, men vi nöjer oss med ett centralt stycke här:

”I de avtals förhandlingar som nu förs känns det som att SKL behandlar lärarkåren som boskap. Lärarna ska minsann in i fållan med 40-timmarsvecka, kosta vad det kosta vill, är arbetsgivarens hållning. Det är också märkligt att SKL tror på högre kvalitet genom att dra ner på antalet timmar från 45 till 40 timmar. Det är den magiska ekvationen som man tror ska lösa skolans problem.”

Mattias Karlsson har som sagt en nyanserad hållning, men ser ändå de stora problemen som kommunalsieringden av skolan medfört. Denna text förtjänar verkligen många läsare. Gå in och kopiera och skicka den till så många som möjligt!

Vi kan ändå inte låta bli att också citera avslutningen:

”Elevernas allt sämre resultat är ett stort problem i dagens skola. Men tyvärr hyser jag inget större hopp om att SKL kan vända på den trenden. Det behövs en långsiktighet och stabilitet som kommunerna tyvärr inte har i dag. Därför borde man så snart som möjligt se över formerna för hur skolan ska organiseras i framtiden. Det kan i sin tur leda till att lärarnas situation förbättras och att fler vill utbilda framtidens medborgare.”